Every day

Vad kan jag skriva för att göra den här boken rättvisa?
Troligtvis borde jag inte ens försöka, men jag gör det ändå. Jag önskar att jag kände någon annan som läst den, för det känns som en bok som man skulle kunna diskutera länge.
Hur som helst, jag tror att det är läge att använda det omdiskuterade ordet "hen" för att beskriva huvudpersonen A.

A vaknar upp i en ny kropp varje dag. Det har alltid varit så, så hen blir inte ens förvånad längre. Första minuterna på morgonen går åt till att orietentera sig. Utseende och kön är inte så viktigt; det viktiga är istället vad som ska hända under dagen. Vilket liv lever den här personen som hen landat i idag?
A försöker att göra så lite "skada" som möjligt genom att helt enkelt bara göra det som förväntas av den person hen är just idag. Problemet är bara att eftersom A vet att hen inte kommer att vara här imorgon, så kan hen aldrig bygga upp någon vänskap, vilket gör livet väldigt ensamt.

Dag 5994 är hen Justin, en ganska arrogant men ofarlig kille som inte riktigt bryr sig så mycket om någonting. Det är en vanlig dag som inte kommer att lämna några bestående minnen; det är iaf vad A tror när dagen börjar, men allt förändras när Justins flickvän Rhinannon kliver in i bilden.
A faller direkt för denna vackra men förbisedda tjej som Justin tyvärr inte alls behandlar som han borde. A bestämmer sig för att ge Rhinannon en enda riktigt lycklig dag med Justin, och de skiljs åt med en kyss som gör att A inte kan sluta tänka på henne.

Men hur gör man när man är hopplöst förälskad i en tjej som man aldrig kan lära känna ordentligt? Dagen efter är A Leslie Wong, i en stad ett par timmar därifrån, och allt hen har är minnen.
De närmaste dagarna upplevs genom en rad olika ungdomars perspektiv, och även om allt är nytt så kan A inte sluta tänka på Rhinnon. Hela hens själv skriker efter att träffa henne igen, men hur? Hon vet ju inte ens att A existerar!

Genom att låtsas vara en ny student så kliver A en dag in i hennes skola, i Amy Tran's kropp, och sedan träffar hen Rhiannon igen på en fest; denna gång som Nathan Daldry. De kommer bra överens, byter e-mailadresser och börjar ha kontakt varje dag.
Men om detta ska leda någonstans så måste A berätta sanningen, och vad händer då?

Kan man skapa ett förhållande med någon som aldrig ser likadan ut från dag till dag? Någon som byter kön, hudfärg, längd, vikt och familj. Någon som aldrig kommer att kunna vara där när du vaknar? Men samtidigt någon som alltid är samma person på insidan.

Åh, vad jag gillar David Levithan's böcker. Hans språk, hans karaktärer och hans idéer. Den här boken gav mig så mycket, och även om varje person som A passerar igenom bara är ett kapitel så hinner man lära känna dem. Personernas liv är så olika varandra; de är tjejer, killar, transexuella, självmordsbenägna, konstnärliga, charmiga, otrevliga, inlåsta, ensamma, älskade, föraktfulla och allt annat du kan tänka dig. Lika många personligheter som kapitel, men bara en A.

"Before I became so adaptable- so acquiecent to the way my life worked- I would resist some of the transisions. I loved having long hair, and would resent it when I woke up to find my long hair was gone. There were days I felt like a girl and days I felt like a boy, and those days wouldn't always correspond with the body I was in. I still believed everyone when they told me I had to be one or the other. Nobody was telling me a different story, and I was too young to think for myself. I had yet to learn that when it came to gender, I was both and neither."