26 september 2011

Vill läsa nu!

I fredags fick jag med mig den här boken hem från jobbet, och nu kom jag på att den legat hela helgen hemma hos mig utan att jag tänkt på den! Hur gick det till? Jag har ju väntat på att få läsa den.
John Boyne har tidigare skrivit Pojken i randig pyjamas, som jag älskade (och faktiskt grät mig igenom!), så jag har stora förväntningar på den här.



Först var det omslaget som fångade mig. Jag tycker att det är så himla fint, men sedan läste jag beskrivingen och blev ännu mer intresserad. Så här låter beskrivningen från förlaget:

För åttaåriga Noah Barleywater verkar alla problem lättare att hantera om han inte tänker på dem och Noah bestämmer sig för att rymma hemifrån hellre än att möta de svårigheter hans familj står inför. Han ger sig av och följer en otrampad stig genom skogen.

Och plötsligt står han framför en affär. Men det är inte vilken affär som helst. Det är en leksaksaffär full med de mest fantastiska magiska leksaker. Och där träffar Noah en mycket speciell dockmakare.
En gammal man som berättar om äventyr och fantastiska saker och om brutna löften. Han tar med Noah på en resa. En resa som kommer att förändra Noahs liv.

Efter hand som berättelsen utvecklas avslöjar Noah, ledtråd för ledtråd, varför han sprang hemifrån och dockmakaren försöker få honom att återvända. Det är först i slutet av berättelsen som allting faller på plats och läsaren förstår varför Noah flyr och vem dockmakaren egentligen är, en pojke som de flesta känner till och som har vuxit upp och blivit en gammal man.


Jag är väldigt nyfiken!

20 september 2011

The Graveyard Book

Jag älskar verkligen Neil Gaiman (eller ja, jag älskar hans böcker) och The graveyard book är en av mina riktiga favoriter. Jag köpte den på engelska, men sedan fick jag reda på att Neil himself läst in den som ljudbok, och fastän jag vanligtvis inte klarar av att lyssna på böcker (de läser ju så sakta, och hur tjuvläser man slutet?) så bestämde jag mig för att göra ett försök. Det bästa beslut jag tagit på länge kan jag säga. Neil Gaiman har en helt fantastisk röst när han läser den här. Mörk och mystisk, och så gör han olika röster till alla karaktärerna. Ge den en chans. Finns att ladda ner om du letar lite.




Iaf...
En mörk natt smyger en man in genom ett hus där en familj sover. Han är ute på uppdrag för att mörda familjen, och efter att ha klarat av föräldrarna så återstår bara familjens lilla son. Problemet är bara att sonen inte går att hitta, och ytterdörren är öppen. Barnet har krypt ut genom dörren och uppför gatan mot kyrkogården. Mannen följer efter, men kyrkogården har en hel del (döda) invånare. De gömmer pojken och paret Owens bestämmer sig för att ta hand om honom. De ger honom namnet Nobody efter en diskussion som går ungefär så här:

- He looks like my proconsul Marcus. We could call him Marcus.
- No, he looks like my nephew Harry. We could call him Harry!
- No, he looks like nobody but himself. He looks like nobody.
- Then Nobody it is. Nobody Owens.

Nobody, eller Bod som han kallas växer upp på kyrkogården med hjälp av spökena och Silas, som varken är död eller levande, och därför kan ta sig utanför grindarna (något som spökena inte kan, och Bod inte får). Han får undervisning i alla möjliga ämnen och lär sig dessutom lite magi. Åren går och Bod börjar bli rastlös trots alla äventyr och karaktärer som kyrkogården gömmer. Han förstår att han är annorlunda än sin familj och vill ta sig utanför grindarna, men livet utanför grindarna är mycket mer komplicerat än Bod trott.
Dessutom har mannen som mördade hans föräldrar fortfarande inte avslutat sitt jobb, och han tänker inte ge upp förrän han hittat pojken. Dessutom har han skaffat förstärkning.

Åh, det finns ju inget som jag kan skriva som kan göra den här boken rättvisa! Den är mystisk och spännande, och fin och lite lagom läskig. Det är alla möjliga slags varelser och äventyr och ondska.
LÄS om du inte radan gjort det. Eller lyssna ännu hellre.

På svenska heter den Kyrkogårdsboken, och där heter Nodody något så töntingt som Ingenman, men kallas för Ingen. Det förstör hela boken ju, eller vad tycker ni?

18 september 2011

The boy thief

Gud, det ser ju ut som att jag inte läser alls om man tittar på antalet blogginlägg som gjorts på senaste. Grejen är att jag läser jämt, men det är inte alltid sånt som jag vill blogga om här. Jag läser en hel massa mellanstadieböcker till jobbets (bibliotekets) läseklubb för barn, och de bloggar jag om på Ge oss boken!

Ska dock börja blogga om några favoritböcker som alla borde(?) läsa och jag tänkte börja med The boy thief, eller Nabus bok som den heter på svenska, av Zizou Corder.




Ficktjuven Lee har råkat hamna i kripa. Igen. Det verkar bli så lite väl ofta nu för tiden.
Efter att ha rånat en kvinna som visade sig vara jättekänd så finns han nu på alla löpsedlar. Dessutom är han jagad för att av misstag ha råkat stjäla en värdelös serietidning! Men serietidningen är egentligen en bok. Den mest värdefulla boken i världen.
Varje gång du öppnar den så rymmer den en ny historia. Den som läsaren helst av allt vill läsa. Den har funnits i tusentals år och kan alla berättelser som finns. Serietidningen som den hade form av när Lee hittade den var den enda historia som Lee någonsin hört. Han kan nämligen inte läsa, men boken är magisk och börjar helt plötsligt läsa högt för honom, och en ny värld öppnar sig för Lee. Mellan honom och boken växer ett starkt band, och Lee finner en trygghet i berättelserna.
Men det är såklart fler än han som vill ha den, och vissa drar sig inte ens för att mörda folk.
Dessutom finns ju Lee's alla tjuvaktiga bröder, som helst av allt vill ha hittelönen för boken.

Åh, jag älskar böcker som handlar om böcker, och kan inte motstå att köpa alla jag hittar!
Har ni tips på böcker som handlar om böcker? Ge mig i så fall! :)

8 september 2011

Dustlands- Blodröd väg




Den här boken har jag väntat på länge, främst för att jag tycker att den ä så snygg! Men nu inser jag ju att det inte är en zombie-bok (som min hjärna på något sätt fått det till, med handen som sträcks upp ur marken) utan en dystopi utan zombies (tyvärr?).

Saba och hennes familj bor mitt ute i ingenstans i ett trasigt byggt skjul. Det har inte regnat på över ett halvår, och marken är stenhård och sprucken. Sjön är nästan uttorkad, och solen steker obarmhärtigt över landet. Då och då drabbas de av hårda sandstormar, och det är just efter en ovanligt hård sådan som ryttarna kommer. Fyra stycken rider in på gården, och innan Saba hinner fatta någonting så har de tagit hennes tvillingbror Lugh och dödat deras far.
Nu är Saba ensam med sin lillasyster Emmi, och hon är fast besluten att hitta Lugh. Det är det enda som betyder något. Hon kan inte leva utan honom, men varför ville ryttarna ha just honom? Det verkade som att han var den enda anledningen till att de kom.
Förvirrad och rädd så beger sig Saba (efter att ha lämnat Emmi hos en granne) iväg genom landet för att hitta sin bror, men öknen breder ut sig framför henne, och man kan inte lita på någon...

Det här är första delen i nya serien Dustlands, och jag har fastnat totalt. Det är inte det bästa jag läst, men jag kan ändå inte sluta läsa.