27 juni 2013

Barnkolonin



När Joels föräldrar köper ett stort nedgånget vandrarhem ute på landet och bestämmer att familjen ska flytta så vänds familjens liv upp och ner. Joel och hans syster Agnes är allt annat än lyckliga över att lämna stan och alla kompisar bakom sig, men föräldrarna har bestämt sig.

Huset är stort och slitet och byggdes från början som en barnkoloni dit fattiga barn fick komma över sommaren för att få frisk luft och växa sig friska och starka.
Omgivningarna är fantastiska, men redan första dagen händer konstiga grejer. Joel träffar en mystisk man som ingen annan sett, och alla viftar bort det med att han inbillat sig.
Mörka kvällar hör han barngråt i huset trots att hans småsyskon inte är någonstans i närheten och plötsligt försvinner syskonen utan förklaring.

Mannen som Joel träffade första dagen dyker upp igen och igen, men fortfarande bara när Joel är ensam. En isande kyla tycks omge honom och det är något konstigt med hans ögon.
När Joel träffar granntjejen Nina och hennes minst sagt märkliga mormor så finns plötsligt någon att berätta allting för, men varför reagerar Ninas mormor så konstigt när hon får höra talas om mannen?

Stämningen runt vandrarhemmet blir bara mer och mer otäck och Joel vet inte vad han ska tro. Händer allting på riktigt eller håller han på att tappa förståndet som alla verkar tro?

Kerstin Lundberg Hahn är en riktigt duktig författarinna som lyckas bygga upp en otäck stämning hela boken igenom. Jag har tidigare, för jobbets skull, läst en del av hennes mellanstadiedeckare och de är faktiskt också riktigt bra.
Jag gillar den här som tusan. Gamla hus, inblandade barn och ett läskigt förflutet är en härlig kombination.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar