Ja, okej, det kan ju hända att David Levithan haft sällskap av Andrea Cremer när den här boken blev till, men det gör den ju inte mindre bra. Jag är fortfarande lika entusiastisk som vanligt.
Det finns några författare som lyckas leverera varje gång de skriver något, och Levithan är en av dem. John Green är en annan.
Hur som helst så gillar jag den här nya stilen han har. Förr skrev han bara kärlekshistorier (om än så bra), men sen skrev han Every you, every me och något i mig vaknade. Plötsligt blev det något mer.
Sen kom Every day, och jag insåg att han uppenbarligen kunde bli ännu mer fantastisk än han redan var.
Invisibility är kanske inte den bästa av dem alla, men jag gillar den ändå.
Stephen är osynlig. Bokstavligt talat. Han är född osynlig, och som barn hade han fortfarande någon slags tyngd i kroppen som hans föräldrar kunde känna. De kunde hålla honom, och de kunde höra honom.
I hela sitt liv har han levt gömd, ensam med sin mamma efter att hans pappa fått nog, men nu har hand mamma gått bort och han är ensam i världen; ständigt den som står utanför och tittar på.
Den dag han ser Elizabeth i trapphuset drar han sig undan och iakttar som vanligt. Hon är ny i huset, och Stephen får en chock när han inser att hon kan se honom. Ingen har någonsin sett honom förut. Inte ens han själv, så han har ingen aning om vad det är hon ser. Bara att hon ser honom.
I början när de umgås så försöker han låtsas att allt är som vanligt. Hon vet ju inte att han är osynlig, och även om det tar all hans kraft att materialisera sig när de rör varandra så är det värt det. Längtan efter att bli sedd har genomsyrat hela hans liv, och han tänker inte göra nåt för att äventyra det.
Hemligheten går dock inte att hålla länge, för Elizabeth är lite för gammal för "osynliga kompisar" och när hon får reda på sanningen så är hon och hennes bror Laurie fast beslutna att lösa problemet.
Stephen är nämligen drabbad av en förbannelse. En förbannelse som kastades över hans föräldrar innan han föddes, och bara den som lagt förbannelsen kan bryta den.
Men sökandet ger nya frågor. Hur kommer det sig att Elizabeth är den enda som kan se honom? Vad är hennes gåva?
Jag gillade den här boken jättemycket! Den blir övernaturlig utan att bli för mycket. Det känns fortfarande som att det är på riktigt och att det skulle kunna hända och det är lite av en konst att skriva
Andrea Cremer har tidigare skrivit Nightshade-serien som jag inte läst, men jag vet att många gillar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar