I min bokylla: B

Dags för titlar på bokstaven B som jag har i min bokhylla.



Bad blood av Rhiannon Lassiter är en skräckbok som jag trodde skulle vara ännu mer otäck än den var, men jag gillade den mycket. Länge sedan jag läste den dock.

Bekantas bekanta av Mats Strandberg utspelar sig under 90-talets Stockholm. Kärlek, popstjärnedrömmar, dragqueens och en önskan att bli något och göra något av sitt liv.

Bärnstenskikaren av Philip Pullman är  tredje och sista delen i Den mörka materian, vilken är en av mina favoritserier.


Bläckhjärta av Cornelia Funke är en riktigt bra fantasybok. Jag äger såklart också Bläckmagi och Bläckdöd.

Breaking Dawn behöver väl knappast någon större beskrivning.

Boy meets boy är originaltiteln på Ibland bara måste man av David Levithan. Den har jag tjatat så mycket om så ni slipper nu.

Boktjuven av Markus Zuzak gillade jag jättemycket. Den är dessutom signerad av författaren. :)

Bad as I wanna be av Dennis Rodman. Jag spelade basket och var ett stort Rodman-fan när jag var tonåring. Boken är är biografi om hans galna liv.

Brothers av Ted van Lieshout är en fin historia om en kille som just förlorat sin bror. När han läser broderns dagbok upptäcker han att han levt ett hemligt liv, och att han var homosexuell.

Betrayed av P.C. Cast är tredje delen i vampyrserien House of Night.

I min bokhylla: A

Något roligt jag sett på många bokbloggar senaste dagarna är att lyfta fram böcker på en viss bokstav. Jag börjar väl från början med titlar på bokstaven A...
Shit, vad många jag hade! Jag trodde att det skulle bli svårt.

Art & Max av David Wiesner är en helt fantastiskt fin bilderbok. Jag är ju väldigt svag för välgjorda bilderböcker, så jag köper en del sådana.

Amuletten från Samarkand av Jonathan Stroud är en riktigt bra fantasybok, men tyvärr orkade jag inte med de andra delarna i trilogin.

Anansi Boys av Neil Gaiman gillar jag.
Gaiman är ju en av mina favoritförfattare.

Avig av Harals Rosenlöw Eeg är en fin och sorglig historia om en framtid där bara de perfekta människorna får plats och de defekte sorteras bort. I ett köpcenter bor några av de som inte passar in.

Are we there yet? av David Levithan handlar om en roadtrip med två bröder som har väldigt många hemligheter för varandra, ska det visa sig.

Abela av Berlie Doherty handlar om två flickor. En i Afrika och en i Storbrittannien. Sorgligt, stark och vackert.

Anarkai av Per Nilsson var en av mina favoritböcker som tonåring. En sommar, tre ungdomar och allt vänds upp och ner.

Arthur och minimojerna av Luc Besson är en söt fantasybok som ju också blivit en halvbra film.

Allikin avRuno Lindskog och Hans Arnold är en av mina absoluta bilderböcker från min barndom. Fantastiska bilder om den lilla trollflickan Allikin som blir vän med en människoflicka, men sedan blir tvungen att rädda henne när hon blir kidnappad av elaka monster.


Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma Schyffert är en underbar faktabok om Michael Collins som var den som cirkulerade ensam 14 varv runt månen medan Armstrong och Aldrin klev ner på månen. 701 strömbrytare, 9 kilo checklistor, radioskugga och ingen hjälp att få om något skulle gått fel.

And Tango makes three av Justin Richardson är den sanna historien om två pingvinhannar på Central Park Zoo som levde tillsammans och ruvade på stenar medan alla andra par fick ungar. När ett ägg övergavs av ett annat par lade skötarna det i deras bo, och de fick äntligen chansen att bli föräldrar till lilla Tango.
De lever fortfarande på zoot.
Helt underbart ljuvlig. Översätts till svenska nu i vår. Läs!

Varma kroppar

I någon slags framtid förvandlas sakta men säkert fler och fler människor till zombier. "R" är en av dem som förvandlats, och han har ingen aning om hur eller när det hände. Faktum är att han inte har några minnen alls. Han minns inte ens sitt namn. Tillsammans med en massa andra zombier har de skapat sig ett hem på en gammal flygplats, och när begäret efter kött blir för stort tar de sig in till stan, där de levande fortfarande gömmer sig.
När de attackerar en grupp ungdomar och R äter en killes hjärna strömmar killens minnen in i honom, och någonting vaknar till liv i R. Han hinner se en glimt av hans liv med sin flickvän Julie och R känner sig lycklig för första gången. När han kommer tillbaka till verkligheten igen upptäcker han att Julie är där, bredvid killen han just dödat, och han tar henne med sig hem till flygplatsen.
Med sig har han också resten av killens hjärna och fler och fler av hans minnen fyller R medan han äter.
Under de närmaste dagarna blir R och Julie vänner och R bestämmer sig för att hjälpa Julie tillbaka hem till de levande, och sakta men säkert börjar något hända med R. Han blir mer och mer levande, och han är inte den andra zombien som påverkas.
Kan det finnas ett botemedel, och vad är det i så fall?

Jag är vanligtvis ingen zombie-älskare. Jag är lite för kräsmagad för allt hjärnätande, men den här boken var ganska snäll. R är en ovanligt sympatisk zombie, som jag faktiskt bryr mig om.
Inte världens bästa bok, men jag gillade den ändå.

"Hans" eller "sin"?

Okej, nu ska jag spendera en stund åt att vara lite överdrivet petig och gnällig.
Eller, egentligen är det här något jag inte borde behöva vara gnällig om.
Översättare, är temat.

Jag började läsa GONE-serien av Michael Grant på svenska, och därför har jag fortsatt med det. Jag köpte tredje delen på engelska, men det blev helt fel att byta språk, så nu läser jag den på svenska.
Men översättningen får mig allvarligt att tänka om. Jag kan inte minnas om jag upplevt det i de tidigare delarna, men alltså...

Är det någon mer än jag som drivs till vansinne av människor som inte kan skilja på "hans" och "sin"?
Så här:

"Sanjit hade ägnat kvällen åt att titta på en film med hans adoptivfar i huvudrollen."

Hans? Vems? För det som översättaren skrivit är att Sanjit tittar på en film med någon annans adoptivfar i huvudrollen, vilket inte är fallet. Det är Sanjits adoptivfar! Jag blir tokig!
Det här händer gång på gång, vilket visar att översättaren inte ens gjort ett misstag. Arrgghh!

Är jag överdrivet petig?
Nej, jag är ju inte det. Jag förväntar mig bara korrekt grammatik när jag läser böcker.

Skönt att få gnälla av mig lite, btw. :)

I brevlådan idag

Som en extremt trevlig överraskning låg ett brunt paket på hallmatten när jag kom hem.
Det var någon rar själ på Gilla Böcker som skickat en bok till mig.
Kul eftersom jag inte hört så mycket om den, vilket gör att jag kan läsa utan förutfattade meningar.

För övring lyckades jag gå utanför dörren imorse utan plånbok. På självaste Bokrea-startdagen!
Inte vidare genomtänkt. Tur att jag känner de lokala bokhandelsägarna, vilket gjorde att jag fick plocka ihop och lägga undan tills imorgon. Bland annat Hobbiten av Tolkien och ett par delar i John Marsden's Imorgon när kriget kom-serie.

Trevlig kväll på Bonnier Carlsen

I torsdags kväll spenderade jag kvällen på förlaget Bonnier Carlsen med Prosa och Marmelad vilket är en slags bloggcirkelträffar. Vi hade fått i uppdrag att läsa Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver, som också var med oss via Skype. Otroligt charmig författarinna, det där.
Det var roligt att höra alla synpunkter om boken, och dessutom fick vi finfint fika med stenugnsbakat bröd och ostar och marmelader, för att inte tala om makronerna. Sjukt gott.
Tyvärr missade jag Lina Forss som skulle prata om sin bok Kär i kärleken, pga att SJ tagit bort det bästa tåget mellan Stockholm och Västerås. Jag har dock hört en massa om boken innan, eftersom jag ju trots allt jobbar på bibliotek.

Med oss hem fick vi en mer än överfull goodiebag, innehållandes Kär i kärleken, Varma kroppar av Isaac Marion, body butter från Body Shop, mineralvatten, thé och en massa annat. Dessutom ska BonnierCarlsen snart trycka Lauren Oliver's tidigare bok Delirium på svenska, och vi fick med oss det svenska manuset, trots att det inte är färdigredigerat. Vi är först med att få läsa den på svenska. Trevligt.
En riktigt mysig kväll var det, och jag hann tyvärr inte snappa upp namnet på alla bokbloggare som var där, men jag vet att jag tänkte "Den läser jag!" flera ggr när alla presenterade sig.
Dessutom har jag fortf ingen kamera, så jag lånade dessa två bilder av Katarina Ljungdahl som fotade alla som kom.

Påbörjat och inte påbörjat

Gaah! Jag har ett problem! Jag är ju en sådan som läser flera böcker samtidigt, men nu är de påbörjade böckerna så många att jag blir stressad. Speciellt eftersom den olästa högen blir större och större för att jag inte han stoppa mig själv från att handla. Dessutom är det en del av dem som är lite sega.

Just nu är jag mitt i:

Nära av Roderick Gordon
Lögner av Michael Grant
Oksa Pollock av Anne Plichota (den här gillar jag!)
Det vita mörkret av Geraldine McCaughrean
Jakten på WondLa av Tony DiTerlizzi
Smaragdernas bok av John Stephens
Skuggvandrare av Magnus Nordin
Mörkret av Angie Sage
Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver
The double life of Cassiel Roadnight av Jenny Valentine

Igår läste jag äntligen ut City of fallen angels, vilken inte var lika bra som de tidigare tre, men ändå underhållande. Detta beror mest på karaktärerna har jag märkt. Jag gillar dem som fan.
Resten får du ta reda på själv ska läsas ut idag på lunchen, och sedan ska jag försöka att läsa ut de flesta av dessa innan jag påbörjar något nytt.

I olästa högen ligger bl.a.

Clockwork Angel av Cassandra Clare
Book Girl and the corrupted angel av Mizuki Nomura
Withering thights av Louise Rennison
Lord of  Misruel av Rachel Caine
Döda flickors dans av Rachel Caine (som jag visserligen läst på svenska, men...)
Hungerspelen av Suzanne Collins (som jag ska läsa om innan filmpremiären)
Solace of the road av Siobhan Dowd
Evig natt av Michelle Paver
Wings "a new kind of faerie tale" av Aprilynne Pike
Mortlock av Jon Mayhew
Revelations av Melissa de la Cruz
Nearly departed och Immortal remains av Rook Hastings
Once dead, twice shy av Kim Harrison

Flera av de olästa är sådana som jag köpte för 10 kr på Akademibokhandelns reabutik i Västerås, så därför är det rätt många böcker i olästa högen. Dessutom är det en del julklappar.

Så, hjälp mig.
När jag avslutat de påbörjade, vilka ska jag fortsätta med?
Har ni läst någon av dem?

Resten får du ta reda på själv

Det är den 12 februari och i Sam's skola firar man amordagen (Cupid's day). En dag då man kan skicka rosor till alla man tycker om. För Sam och hennes tjejkompisar är det ett sätt att visa att man är populär. Ju fler rosor, desto populärare är man, och de ligger i topp.
Sam har den snyggaste pojkvännen, de perfekta vännerna och hela skolan i sin hand. Det här kommer att bli ännu en perfekt dag då de kan skratta åt de utstötta och göra som de vill.
Dagen avslutas med en fest, och på väg hem i bilen slår klockan 00:40, något dyker upp framför bilen, och Sam dör.

När hon vaknar av väckarklockan tror hon att allt bara var en dröm, men inser snart att hon vaknat upp till ännu en 12:e februari. Dagen börjar om igen, och till en början är allt sig misstänkt likt. En del saker blir annorlunda, men även denna dag slutar med Sam's död. Nästa dag är det samma sak. 12:e februari. Igen.
Snart inser Sam att hon fått några nya chanser att ändra sin sista dag. 7 st för att vara exakt. Frågan är bara vad hon kan och vill ändra...

Det som är intressant med en här boken är att även om alla dagar är 12:e februari, så är dagarna väldigt olika varandra. Små detaljer som ändras gör att dagarna tar helt olika vändning, vilket jag gillar. Sam är till en början en riktig bitch som tillsammans med sina vänner kör över alla som är i deras väg, och alla de inte gillar. Jag antar att Lauren Oliver vill provocera lite och få oss att reagera över tjejernas beteende, och ja, jag reagerar. I takt med bokens handling så förändras Sam's beteende och hennes syn på sitt liv, sina vänner och sina ovänner.
Vad vill hon göra med sin sista dag i livet?

Det vita mörkret

Just nu läser jag bla Det vita mörkret av Geraldine McCaughrean som jag köpte för 10 kr på Akademibokhandelns reabutik i Västerås.
Den handlar om 14-åriga Symone som är besatt av Antarktis. Ända sedan hon var liten har hennes farbror (hon kallar honom det, men de är egentligen inte släkt) Victor som är polarforskare, försett henne med böcker och historier om Antarktis. Hennes största dröm är att få åka dit och uppleva det vita landskapet och kylan.
När Victor vill bjuda henne och hennes mamma på en weekend i Paris så blir Symone jätteglad, men när de står och väntar på tåget så hittar hennes mamma inte sitt pass. Till slut får Symone och Victor åka ensamma, vilket genast får mig att bli misstänksam. Victor känns lite för ivrig att bli av med hennes mamma, och när de kommer till Paris bestämmer han att de ska göra en längre resa under ett par veckor. Till Antarktis. Symone är såklart överlycklig, men oroar sig för sin mamma. Victor hindrar henne hela tiden från att ringa hem, och jag blir mer och mer misstänksam. Speciellt när det visar sig att han redan skickat deras vinterkläder i förväg till Paris (dock inga kläder till mamman).
Tillsammans med en brokig samling människor tar resan sin början, men det som börjar som en dröm, blir snart snarare en mardröm.

Den här boken gör mig lite obehaglig till mods. Jag litar inte en sekund på Victor, men det kan hända att jag bara är en ovanligt misstänksam och paranoid läsare. Det vet jag inte än. Dessutom förstår jag inte varför Symone inte upptäcker detsamma som jag.
Boken är lite konstig, men ändå spännande. Jag vill veta hur det ska gå. Dessutom gillar jag hela Antarktisgrejen. Vi får väl se hur det slutar...

Är det någon som läst den?

Gästblogginlägg: The realm of possibility

The realm of possibility är, till skillnad från David Levithans andra böcker, inte en regelrätt roman. Det är snarare en diktsamling i novellformat. Sammanlagt rör det sig om 20 noveller, berättade av 20 olika personer som alla känner varandra på något vis. Och allihop handlar de om kärleken; den omöjliga, den obesvarade, den oförtjänade, den komplicerade och den där vackra som gör att allting faller på plats.

Som vanligt med David Levithan handlar kärleken i novellerna ofta om tjej/tjej och kille/kille (men inte enbart). Det sköna med Levithan är att han inte på något sätt gör något väsen av detta. Det är kärlek. Punkt. Och i det The realm of possibility handlar novellerna inte om just svårigheten i homosexuell kärlek, utan om hur jobbigt det är oavsett vem man älskar. När Diana börjar sin novell med raderna "There was a time before you, but I can't remember it now" spelar det ingen roll vem det är riktat till, om målet för hennes kärlek är en tjej eller kille, för vackert är det.

Jag skulle kunna citera halva boken, för boken är full av rader och stycken som både får mig att skratta och att sucka av hur förbannat snyggt formulerat det är. Jag tror varken du behöver vara ett Levithan-fan eller någon älskare av poesi för att uppskatta The realm of possibility. Läs bara!

/Sussie (gästbloggare)