Sankta Psyko

Jag har länge väntat på att få läsa Johan Theorins nya bok, och efter att ha försökt orka stå i kö på bibliotekets exemplar, så tröttnade jag och köpte den istället. Jag är hopplös.

Jan är 29 år och har just fått ett jobb som förskolelärare på förskolan Gläntan som hör ihop med Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. På Gläntan vistas barnen till de intagna brottslingarna. Tanken är att barnen och föräldrarna ska träffas varje vecka för att hjälpa både de vuxna och barnen i deras tillvaro, och personalens ansvar är bla att eskortera barnen mellan förskolan och sjukhuset.
På Gläntan finns massor av regler, och all information är topphemlig. Allting är under hård sekretess, och det ökar bara Jans nyfikenhet.

Jan har dessutom egna hemligheter. Vad hände egentligen den dagen för flera år sedan, då han försvann ut i skogen med en förskolegrupp och kom tillbaka med ett barn för lite?

Dessutom finns det någon inne i Sankta Psyko som Jan gärna vill träffa...

Jag gillade verkligen Theorins serie om Öland (Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge) och den här har också potential till att bli riktigt bra. Jag har inte läst klart den ännu, så just nu är jag galet nyfiken på vart detta ska landa, men jag lovar att jag inte ska tjuvläsa slutet!

Åter från Holland

Ursäkta min fråvaro, men jag har varit i Amsterdam hela veckan och fått inspiration från deras barnbibliotek. Nu är jag och en massa andra bibliotekarier fulla av nya idéer och tankesätt och mitt huvud känns lite rörigt.
Jag hade såklart med mig lite läsning för att kunna läsa på planet och på hotellet på kvällarna, men det blev ju ingenting av med det. Vi har haft fullproppat schema hela dagarna och har klivit in på hotellrummet efter tio nästan varje kväll. Jag tror att jag allt som allt läst 10 sidor.
För att kompensera detta så har jag tänkt på barn- och ungdomsböcker hela veckan på vår resa genom åtta av Amsterdams och grannstädernas bibliotek. Jag har också spenderat övrig tid med att prata böcker med min rumsgranne från Örebro.
Det har varit en fantastiskt rolig vecka, men nu måste jag vila eftersom jag dessutom jobbat idag. Normala människor hade ju tagit semester.

Flyga högt vs. Tusen gånger starkare

I veckan läste jag Katarina von Bredows nya bok Flyga högt för att kunna prata om den på jobbet. Redan när jag läste baksidestexten så slogs jag av tanken att den lät väldigt lik Christina Herrströms Tusen gånger starkare, och när jag började läsa så blev det nästan löjligt lika.

Så här: En högstadieklass någonstans i Sverige. En ganska vanlig tjej berättar allting ur sin synvinkel. En annan snygg och cool tjej styr klassen och alla följer lydigt med för att inte hamna utanför. De osynliga koderna finns överallt, och alla rättar in sig i ledet.
Sedan kommer en ny tjej till klassen och ställer allt på sin spets. Nya tjejen är självklar, lugn och stark. Hon vågar ta plats och säga vad hon tycker. Hon gör allt fel, fast med vilja. Sätter sig bredvid tjejen som ingen vanligtvis pratar med, utmanar klassens drottning och kommer emellan berättartjejen och hennes bästis.
Visst, Tusen gånger starkare belyser mera lärarnas reaktioner och hur Saga provocerar lärarna och eleverna för att få dem att upptäcka hur de beter sig, medan Flyga högt's Silja mera gillar att röra om i grytan och verkar vilja passa in, men inte på det sätt som förväntas av henne.

Personligen så gillar jag Flyga högt mera eftersom jag slipper alla desperata lärare och föräldrar, men jag blir rent ut sagt förbannad på att de är så lika! Kom på något eget liksom, vill jag säga till Katarina von Bredow, för Tusen gånger starkare har ju verkligen varit i strålkastarljuset nu när den blivit film och allt.
Irriterande är det iaf.
Någon annan som märkt likheterna?

Älskade höst!

Hösten är min favorittid på året, mycket pga alla bokutgivningar.

Just nu har jag en hel hög med sånt som ska läsas, och överallt i min lägenhet hittar man påbörjade böcker.

Jag läser bla:

Nära av Roderick Gordon

Every you, every me av David Levithan

Blodsbarn av Tim Bowler

Pojken som sprang bort av John Boyne

Smaragdernas bok av John Stephens

Den ännu ej påbörjade högen orkar jag inte ens tänka på. När ska jag hinna läsa?

Jag är dessutom grymt sugen på Sankta psyko som är Johan Theorins nya, men det är kö på bibliotekets bägge exemplar, och jag är för fattig för att köpa böcker just nu. Värdelöst.

Någon som läst den? Är den bra?

Vilken/vilka är dina favoriter i höst? Något man bör se fram emot?

En mysig kväll med Smaragdernas bok

Igår följde jag med min vän Jeanette till Teater Brunnsgatan 4 för lite releasemingel i grönt tema.

Boken som stod i fokus var Smaragdernas bok av John Stephens som bla är manusförfattare till Gossip Girl, Gilmore Girls och OC.

Teatern var pyntad utifrån boken och bjöd på en nästan magisk miljö. Efter lite vin och mingel så blev John Stephens intervjuad via Skype, och sedan läste skådespelerskan Ellen Jelinek första kapitlet ur boken.

Vi fick alla boken med oss hem, och nu är jag nyfiken på att se om den är så fantastisk som alla säger. Jag återkommer om det.

En härlig kväll var det i alla fall.

Eftersom min kamera har stendött så har jag lånat några bilder av David Thunander som var kvällens fotograf. Mer bilder av honom kan du se här.

I tunnlar nära Jordens medelpunkt

Ni får ursäkta mig om jag är lite frånvarande på bloggen just nu. Faktum är att jag befinner mig x antal tusen kilometer under jordytan, strax intill Jordens medelpunkt faktiskt.

Roderick Gordons och Brian Williams serie utspelar sig nämligen under jord. Långt ner under London.

14-årige Will har alltid älskat att gräva, och då menar jag inte några små fåniga hål, utan riktiga tunnlar och rum under marken.
Hans pappa är utgrävare, och så länge Will kan minnas så har han hjälpt pappan i hans utforskningar.
En dag är pappan spårlöst försvunnen, men Will och hans kompis Chester hittar en halvt inrasad tunnel som börjar bakom en bokhylla i familjens källare. Övertygade om att det är den vägen pappan försvunnit så bestämmer de sig för att börja gräva, utan att berätta för någon.
Tunneln är längre än de någonsin kunnat ana, och de hade aldrig kunnat föreställa sig att de skulle mötas av en värld så farlig att den är på väg att kosta dem livet. Världen styrs av styxare, som är allt annat än trevliga, och deras resa under jord har bara börjat. Genom oräkneliga tunnlar går deras sökande för att hitta Will's pappa, men det som pågår där nere är större än någon av dem kunnat ana, och Will får äntligen reda på varför han alltid haft en sådan dragning till underjorden...

Nära, som jag läser nu, är fjärde delen i serien, och jag tror att vi (de) kanske är på väg upp till ytan igen.
Det här är böcker som vanligtvis är klassade mellan- och högstadiet på biblioteket, men som jag totalt fastnat i. De är tjocka, men det är bara underbart, för jag älskar att spendera tid i underjorden med Will, Chester och alla de andra människorna och varelserna som lever där nere.

Det ryktas om att iaf första boken Tunnlar ska bli film, så jag ska definitivt hålla utkik.