Visar inlägg med etikett spöken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spöken. Visa alla inlägg

4 december 2014

Horrorstör



Ingen har väl missat den här fantastiskt snygga boken som ser ut som en IKEA-katalog?
Den är verkligen i formatet som en katalog, och första sidan i varje kapitel gör reklam för möbler, som tex min favorit, stolen ARSLE.
Jag älskar idén, och faktumet att den utspelar sig på ett stort möbelvaruhus, vid namn ORSK, överraskande nog inte helt olikt IKEA. ;)

På ORSK händer det grejer. På morgonen när Amy kommer till jobbet har någon förstört en soffa under natten medan varuhuset var obemannat och garderober är sönderslagna. På övervakningskamerorna syns ingenting, och nya butikschefen Basil börjar få panik. Det är snart dags för inspektion av butiken med de högsta cheferna, och hans rykte och befordran står på spel.
När tålamodet tar slut bestämmer han sig för att spendera en natt i varuhuset och ta fast den skyldige. Men han tänker inte göra det ensam; nej, till sin hjälp har han en mutad Amy och den pliktskyldiga Ruth Anne.

Natten börjar lugnt, men plötsligt dyker mystiskt klotter upp på toaletten, folk försvinner och en mörk siluett smyger mellan garderoberna på sängavdelningen.
Är det bara en vanlig inbrottstjuv, eller är spökhistorierna om fängelset som fanns på platsen för länge sedan verkligen sanna?

Den här boken började ganska mesigt, även om jag ändå gillade personerna och miljön. Man ser liksom IKEAs gångar och avdelningar framför sig när man läser, så det är lätt att sjunka in i handlingen.
Efter en hyfsat lugn första halva så tar dock boken en snabb vändning och blir riktigt otäck! Mer otäck än jag hade väntat mig faktiskt.
Läskigt, spännande och ett rätt överraskande slut måste jag säga.

Rekommenderas till er som gillar skräck (och IKEA). :)

18 maj 2014

Lockwood & Co - Den skrikande trappan



Vi befinner oss i ett London som är allt annat än tryggt och trevligt. I åratal har staden plågats av en epidemi av vålnader. Spöken hänger kvar i vår värld och de blir bara fler och fler, precis som antalet spökagenter.
Spökagenterna är barn (eftersom de vuxna inte har den rätta förmågan) som utplånar spökena för att göra staden säkrare, och Lucy är en av de som har talangen. Hon kan direkt känna av närvaron av ett spöke, och om hon anstränger sig kan hon läsa av deras känslor.

När hon kommer till London är hon säker på att hon ska få ett riktigt fint jobb som spökagent, men efter många misslyckade intervjuer hamnar hon hos Lockwood & Co, en liten agentur med små framgångar.
Lockwood själv är en ung kille med stort självförtroende, och hans kollega George är intelligent men inte speciellt snabb eller smidig.
Efter att ha misslyckats rätt ordentligt med ett uppdrag så blir firman skyldig en stor summa pengar, och med sitt nya dåliga rykte lär de knappast få några nya uppdrag.
Desperata tackar de ja till ett uppdrag som ser allt annat är lätt ut. Det stora godset Combe Carey Hall är välkänt för alla sina ruskiga spöken, och nu har den nya ägaren bestämt sig för att rensa ut huset en gång för alla. Det talas om Den skrikande trappan och det Röda rummet, och hittills har ingen spökagent kommit levande därifrån.

Ska Lockwood & Co lyckas med sitt uppdrag, eller kommer deras firma att vara tvungen att slå igen. Eller blir det ännu värre än så?

Det här är första delen i en ny serie av Jonathan Stroud. Det är spännande, småroligt och originellt. Samtidigt som det är en spökbok så är det en riktig deckare, och det gör bara boken ännu bättre.




27 april 2014

The Dream Thieves/Drömtjuvarna



Varning för spoilers om du inte läst The Raven Boys/Kretsen!

Alltså, vad ska jag säga om den här boken? Det händer så mycket så att min hjärna är ett enda virrvarr, fast på ett mycket bra sätt.
Gansey, Ronan, Adam och Noah letar fortfarande efter den gamle kungen Glendower, men sökandet är inte alls lika mycket i fokus som i första boken. Första boken kretsade ju mycket kring Gansey, men nu får vi möta Ronan som är en karaktär med så mycket smärta och komplexa känslor så att jag blir vimmelkantig. I första boken är han ju inte speciellt sympatisk, och det är han inte här heller. Faktum är att han är lite av ett arsle mest hela tiden. Men under den hårda ytan ryms en annan Ronan. En kille som bär på en gåva som gör att han inte vågar sova. Han hemsöks av otäcka mardrömmar, och de följer med honom tillbaka efter att han vaknat. Bokstavligt talat.
Dessutom slits han mellan att vilja beskydda sin lillebror och samtidigt slå sin storebror på käften samtidigt som han börjar nysta i sin döde fars största hemlighet. Varför är bröderna förbjudna att någonsin återvända till sitt föräldrahem och vad var det som var så speciellt med fadern?

Sen har vi ju Blue och hennes galna spådomsfamilj. Hennes hem är helt hysteriskt, och jag skulle faktiskt vilja se det här på film bara för att få se alla karaktärerna i huset in action. Hennes förhållande med Adam knakar i fogarna och hon dras mer och mer till den karismatiske Gansey, trots att hon vet vilket öde han kommer att möta innan året är slut. Blue har en härligt sarkastisk humor, och är (befriande nog) långt ifrån de korkade och hjälplösa tjejerna som brukar finnas i fokus i YA-böcker. Hon är tuff, smart och tar ingen skit från någon.

Alltså, jag kan inte smälta hur in i helvete bra jag tycker att de här böckerna är! Jag får Jellicoe Road-feelings av någon anledning, och jag älskar alla karaktärerna. De är mångbottnade, liksom handlingen och så olika varandra. Magin genomsyrar allting, men på ett sätt som blir trovärdigt trots att det lika gärna skulle kunna blivit töntigt. Språket är vackert och ganska avancerat och handlingen får ta den tid den behöver. Det är rapp dialog genomsyrad med humor och sarkasm och ibland är det så briljant så jag bara måste le.

Ge mig del tre nu. Den kommer 28:e oktober, och verkar fokusera på Blue.


27 juni 2013

Barnkolonin



När Joels föräldrar köper ett stort nedgånget vandrarhem ute på landet och bestämmer att familjen ska flytta så vänds familjens liv upp och ner. Joel och hans syster Agnes är allt annat än lyckliga över att lämna stan och alla kompisar bakom sig, men föräldrarna har bestämt sig.

Huset är stort och slitet och byggdes från början som en barnkoloni dit fattiga barn fick komma över sommaren för att få frisk luft och växa sig friska och starka.
Omgivningarna är fantastiska, men redan första dagen händer konstiga grejer. Joel träffar en mystisk man som ingen annan sett, och alla viftar bort det med att han inbillat sig.
Mörka kvällar hör han barngråt i huset trots att hans småsyskon inte är någonstans i närheten och plötsligt försvinner syskonen utan förklaring.

Mannen som Joel träffade första dagen dyker upp igen och igen, men fortfarande bara när Joel är ensam. En isande kyla tycks omge honom och det är något konstigt med hans ögon.
När Joel träffar granntjejen Nina och hennes minst sagt märkliga mormor så finns plötsligt någon att berätta allting för, men varför reagerar Ninas mormor så konstigt när hon får höra talas om mannen?

Stämningen runt vandrarhemmet blir bara mer och mer otäck och Joel vet inte vad han ska tro. Händer allting på riktigt eller håller han på att tappa förståndet som alla verkar tro?

Kerstin Lundberg Hahn är en riktigt duktig författarinna som lyckas bygga upp en otäck stämning hela boken igenom. Jag har tidigare, för jobbets skull, läst en del av hennes mellanstadiedeckare och de är faktiskt också riktigt bra.
Jag gillar den här som tusan. Gamla hus, inblandade barn och ett läskigt förflutet är en härlig kombination.

12 mars 2013

The Raven Boys


Kolla! Jag lever! :D

Jag vet att jag varit dödligt dålig på att blogga senaste tiden, men jag har faktiskt läst iaf. 
När jag fyllde år fick jag The Raven Boys, och nu är den äntligen utläst. Den ger sken av att handla om en internatskola, men det är inte riktigt sant.
Gansey och hans kompisar går på en privatskola för pojkar och ingenting i boken utspelar sig på skolan. Vi får bara veta att den heter Aglionby. 

Iaf... Gansey är besatt av en gammal walesisk kung som sägs vara begravd längs en energilinje som går rakt genom staden där skolan ligger. Han har forskat i åratal för att kunna hitta graven, då det sägs att "den sovande kungen" kan uppfylla ens önskningar och han har fått med sig sina bästa kompisar i sökandet.

I staden där skolan ligger bor också Blue. Hon har alltid avskytt eleverna på privatskolan Aglionby eftersom de ofta är rika och bortskämda killar som tror att de kan få allt de vill ha. Blue är också dotter till en spåkvinna, och även om hon inte ärvt förmågan så kan hon se vissa saker. En natt möter hon spöket av en kille, och vet att han kommer att dö inom det närmaste året. Det här gör henne såklart illa till mods och hon bestämmer sig för att försöka hitta honom. 

Ja, ni förstår säkert vart detta tar vägen. Blue och Gansey träffas såklart igen, och utan att Blue vet hur det går till så dras hon in i killgänget och sökandet efter kungagraven. En hel del magi visar sig ligga och lura längs med energilinjen, och de är inte heller de enda som är på jakt.

Jag gillade verkligen den här boken. Så himla kul med en ungdomsbok med en kille i huvudrollen, ja, för jag ser faktiskt Gansey som huvudperson; och inte Blue. Det känns som att alla böcker just nu har tjejer som huvudperson. 

Det är rätt skönt att titta in i en kompisgäng med killar för ovanlighetens skull. Trots deras starka vänskap så är det rätt mycket konflikter i gänget, men de har också problem med våldsamma föräldrar, pengar osv. Det skrivs verkligen inte mycket om sårbara killar. 
Ge mig gärna tips på böcker med killar i om ni kan. 

Dessutom är boken väldigt välskriven. Maggie Stiefvater är en riktigt skicklig författarinna. Och just ja, den har ju översatts också. På svenska heter den Kretsen. 

1 december 2012

Croak



Jag skrev ju lite om den här boken när jag började läsa den, men nu är den utläst, så här kommer en riktig recension med vad jag tyckte om hela boken.

16-årige Lex är kanske inte världens mest sympatiska person. Faktum är att hon är otrevlig, aggressiv och rent av rätt våldsam.
När hennes föräldrar ännu en gång får ett samtal från skolan om att hon slagit ner en annan elev, så får de nog. Sommarlovet är ändå nästan här, och trots protester så sitter snart Lex på en buss på väg till sin farbror Mort som hon typ aldrig träffat.
Mort bor i Croak, en liten håla med ca 80 invånare där han lever ett idylliskt liv på en gård med kor och annat liknande. Det är i alla fall vad Lex's föräldrar tror. Faktum är att de inte kunde ha mer fel.

Croak är ingen vanlig by och invånarna är verkligen inga bönder. I själva verket är de liemän, och deras boss Mort har stora planer för Lex sedan länge.
Hon introduceras snabbt i yrket och tillsammans med sin nya Titanic-älskande partner Driggs så lär hon sig snabbt att samla in döda människors själar för att föra dem vidare till "livet efter".

Lex gillar sitt nya jobb på nåt konstigt makabert sätt, men plötsligt börjar lik utan synlig dödsorsak dyka upp här och där. Det enda de har gemensamt ät helt vita ögon. Det pratas överallt om "oförklarliga" dödsfall, och i Croak blir detta en jättegrej. Någon dödar folk som inte ska dö, och när det visar sig att alla offren är ostraffade brottslingar så blir motivet tydligt för Lex och de andra.
Frågan är bara vem som är mördaren, och hur går morden till? Det verkar alldeles för komplext för att vara en vanlig mänsklig amatör.

När jag började läsa den här så älskade jag Lex trots att hon är så jobbigt dryg. Hon har en skön sarkasm och jag fortsätter gilla henne genom hela boken. Hon är liksom inte elak på riktigt.
Visst, det här känns ganska mycket som "Mitt liv som död", men ändå inte. Jag gillar den här idén mer än post-it lapparna och alla spöken. Croak är så mycket coolare än allt i den tv-serien.

Jag undrar dock om det här bara ska vara en bok, för jag skulle kunna tänka mig en fortsättning. Det känns som att det borde finnas en.

Hur som helst, jag gillar den väldigt mycket. Dessutom är den nästan spelblankt silvrig på hela omslaget. Mycket snyggt.

29 november 2012

Rubinröd





Gwendolyn är 16 år och lever med sin minst sagt galna familj i London i nutiden.
Hela familjen går och väntar på att hennes kusin Charlotte ska göra sin första tidsresa, för det är nämligen så att familjen har en stor hemlighet vilket gör att flera av dem har övernaturliga krafter. För 16 år sedan, dagen innan Gwen's egen födelse, föddes Charlotte på exakt den dag som förutspåtts för den som ska ärva genen som gör att man kan resa i tiden. Hela sitt liv har hon förberetts för detta, och nu när hon nått rätt ålder så väntar hela familjen med spänning på att hon plötsligt ska försvinna i tomma intet.
Gwendolyn försöker att ignorera detta, för det blir ganska tröttsamt med en familj som ständigt är på helspänn. Istället umgås hon med sin bästis Leslie och gör sånt som normala unga tjejer gör.
Ända tills hon en dag blir yr och plötsligt befinner sig hundra år bakåt i tiden utan att fatta någonting.

När hon nästa dag försvinner mitt framför Leslie's ögon så lovar hon att berätta för sin mamma att hon är tidsresenären; inte Charlotte som alla tror. Detta vänder allt på ända, och Gwen är plötsligt en av de viktigaste människorna i världen. Nämligen en av världens tolv tidsresenärer, och snart är hon indragen i planer  mycket farligare än hon kan greppa.
Dessutom har Greven av Saint Germaine (en obehaglig typ från 1700-talet som bossar över ordenssällskapet) utsett den ursnygga men extremt stroppige Gideon till hennes resesällskap, och där tar en omöjlig kärlekshistoria genom tid och rum sin början...

Jag fastnade direkt i den här boken och har nu nästan sträckläst alla 366 sidorna i ett svep utan att kunna sluta. Det är liksom nutid, 1700-tal, 1800-tal, kärlek, pampiga klänningar, magi, vanliga tonårsproblem och allt annat i samma bok, och det är helt fantastiskt underhållande!

Har ni läst den, och vad tyckte ni i så fall? Jag är förvåna själv att jag gillade den så mycket faktiskt. Jag vet inte riktigt vad som hände om jag ska vara ärlig.

Det här är första delen i vad jag tror är en trilogi skrivna av Kerstin Gier.
Safirblå (del 2) och Smaragdgrön (del 3) planeras komma ut under 2013, och jag ser verkligen fram emot dem.



16 november 2012

Croak



Sixteen-year-old Lex Bartleby has sucker-punched her last classmate. Fed up with her punkish, wild behavior, her parents ship her off to upstate New York to live with her Uncle Mort for the summer, hoping that a few months of dirty farm work will whip her back into shape.
But Uncle Mort's true occupation is much dirtier than that of shoveling manure. He's a Grim Reaper. And he's going to teach her the family business. Lex quickly assimilates into the peculiar world of Croak, a town populated entirely by reapers who deliver souls from this life to the next. Along with her infuriating yet intriguing partner Driggs and a rockstar crew of fellow Grim apprentices, Lex is soon zapping her Targets like a natural born Killer.
Yet her innate ability morphs into an unchecked desire for justice--or is it vengeance?--whenever she's forced to Kill a murder victim, craving to stop the attackers before they can strike again. So when people start to die--that is, people who aren't "supposed" to be dying, people who have committed grievous crimes against the innocent--Lex's curiosity is piqued. Her obsession grows as the bodies pile up, and a troubling question begins to swirl through her mind: if she succeeds in tracking down the murderer, will she stop the carnage--or will she ditch Croak and join in?
--------------------------------------------------------------------------
 
Åh, jag älskar den här boken redan. Jag läste första tredjedelen igår när jag låg på sjukhus och hade tråkigt. Tyckte att det var rätt ställe att läsa om död och liemän på.
Lex är fantastisk. Jag älskar hennes sarkasm och aggressivitet och jag älskar Uncle Mort. 
Det känns väldigt mycket som "Mitt liv som död" som jag följde slaviskt när det gick på tv. Lex är bara så mycket coolare än George och lite mer sympatisk trots sitt beteende. 
Det ska bli himla spännande att läsa resten. Jag tror att jag äntligen hittat en bok som kan få ut mig ur min lässvacka. Yay! 
 

14 oktober 2012

Liesl & Po


Två träskrin byter plats.
Ett innehåller askan efter en bortgången far och den andra världens mäktiga magi.

Liesl är inspärrad på en vind av sin elaka styvmor. Hon har suttit där sedan hennes pappa dog, och hennes enda tidsfördriv är att sitta vid fönstret och rita.
En dag uppenbarar sig två skuggor i ena hörnet av hennes rum, och först förstår hon inte alls vad det är som händer. Den större skuggan pratar med henne! Det visar sig att hon har besök från andra sidan, och spöket Po och hans hund/katt Knytet blir snabbt hennes enda vänner.
Po lyckas kommunicera med Liesl's far och sporrad av hans sista önskan bestämmer hon sig för att rymma.

I andra änden av stan lever alkemistlärlingen Will ett allt annat än trevligt liv. Han behandlas som en slav av den elaka alkemisten, och en natt blir han ivägskickad med ett väldigt viktigt träskrin som ska levereras till en kvinna i andra änden av staden. På vägen stannar han för att titta på den vackra flickan som alltid sitter i vindsfönstret på Höglandsvägen, och plötsligt ändrar han sina planer för kvällen. Han tar en annan väg, stannar för att göra ett annat ärende och när natten är slut har fel skrin nått målet, något som den utmattade Will är totalt omedveten om.

När misstaget uppdagas händer allt mycket snabbt och Will tvingas fly. Han hoppar på ett tåg, omedveten om att Liesl precis gjort samma sak tillsammans med Po, Knytet och träskrinet med det hon tror är sin fars aska. Samtidigt är alla deras fiender dem hack i häl...

Jag köpte den här boken på Bokmässan. jag hade inte planerat att köpa den, men den stod där på en hylla och var så himla fin att jag inte kunde stoppa mig själv.
Dessutom gillade jag Lauren Oliver's tidigare böcker Resten får du ta reda på själv och Delirium.

Den här är lättläst, gullig, spännande och mysig. Jag får lite Eva Ibbotson-feelings, om ni läst något av henne. Barn, spöken, missförstånd och äventyr. Härligt.




3 maj 2012

Hex hall


Sophie har vetat i hela sitt liv att hon har magiska krafter, men tyvärr går det inte alltid så bra när hon använder dem. Efter ett riktigt fiasko med en kärleksförtrollning på skoldansen, så skickas hon till skolan Hecate, även känd som Hex Hall. Där går unga häxor, varulvar och älvor för att lära sig att använda sina förmågor.
Några månader tidigare har en elev blivit mördad på skolan, och alla elever verkar misstänka Sophies nya rumskompis Jenna, som är skolans enda vampyr.
Redan första dagen dyker tre tjejer upp i Sophies rum, och vill att hon ska gå med i deras gäng. De är, precis som Sophie, mörka häxor och de behöver henne för att utföra starkare magi. Vad de ska göra vill de dock inte berätta, och därför vägrar Sophie att vara med.
Hon antar att det är något farligt, men har inte riktigt tid att tänka på det. Hon har fullt upp med att spana på Archer, skolans snyggaste kille. Dessutom funderar hon på tjejen i grön klänning som hon ser skymtar av ibland. Vem är hon, och vad vill hon Sophie?

Det här är inte något av det bästa jag läst, men jag gillar den ändå på något sätt. Den har lite humor, vilket alltid är trevligt, men den är väldigt lik en hel del andra böcker jag läst på senaste. Typiska detaljer som det coola, elaka tjejgänget, den snygga killen och att huvudpersonen är den mest speciella som någonsin gått på skolan. Lite trist att många böcker är så lika varandra, men jag tyckte om den här ändå.

20 september 2011

The Graveyard Book

Jag älskar verkligen Neil Gaiman (eller ja, jag älskar hans böcker) och The graveyard book är en av mina riktiga favoriter. Jag köpte den på engelska, men sedan fick jag reda på att Neil himself läst in den som ljudbok, och fastän jag vanligtvis inte klarar av att lyssna på böcker (de läser ju så sakta, och hur tjuvläser man slutet?) så bestämde jag mig för att göra ett försök. Det bästa beslut jag tagit på länge kan jag säga. Neil Gaiman har en helt fantastisk röst när han läser den här. Mörk och mystisk, och så gör han olika röster till alla karaktärerna. Ge den en chans. Finns att ladda ner om du letar lite.




Iaf...
En mörk natt smyger en man in genom ett hus där en familj sover. Han är ute på uppdrag för att mörda familjen, och efter att ha klarat av föräldrarna så återstår bara familjens lilla son. Problemet är bara att sonen inte går att hitta, och ytterdörren är öppen. Barnet har krypt ut genom dörren och uppför gatan mot kyrkogården. Mannen följer efter, men kyrkogården har en hel del (döda) invånare. De gömmer pojken och paret Owens bestämmer sig för att ta hand om honom. De ger honom namnet Nobody efter en diskussion som går ungefär så här:

- He looks like my proconsul Marcus. We could call him Marcus.
- No, he looks like my nephew Harry. We could call him Harry!
- No, he looks like nobody but himself. He looks like nobody.
- Then Nobody it is. Nobody Owens.

Nobody, eller Bod som han kallas växer upp på kyrkogården med hjälp av spökena och Silas, som varken är död eller levande, och därför kan ta sig utanför grindarna (något som spökena inte kan, och Bod inte får). Han får undervisning i alla möjliga ämnen och lär sig dessutom lite magi. Åren går och Bod börjar bli rastlös trots alla äventyr och karaktärer som kyrkogården gömmer. Han förstår att han är annorlunda än sin familj och vill ta sig utanför grindarna, men livet utanför grindarna är mycket mer komplicerat än Bod trott.
Dessutom har mannen som mördade hans föräldrar fortfarande inte avslutat sitt jobb, och han tänker inte ge upp förrän han hittat pojken. Dessutom har han skaffat förstärkning.

Åh, det finns ju inget som jag kan skriva som kan göra den här boken rättvisa! Den är mystisk och spännande, och fin och lite lagom läskig. Det är alla möjliga slags varelser och äventyr och ondska.
LÄS om du inte radan gjort det. Eller lyssna ännu hellre.

På svenska heter den Kyrkogårdsboken, och där heter Nodody något så töntingt som Ingenman, men kallas för Ingen. Det förstör hela boken ju, eller vad tycker ni?

23 juli 2011

The midnight palace


Läser just nu The Midnight Palace, som är en av de spökhistorier för ungdomar som Carlos Ruiz Zafón (författaren till fantastiska Vindens skugga) skrivit. Förra året läste jag The Prince of Mist, som var helt fantastisk, och nu hittade jag den här och fastnade direkt.

En natt i maj 1916 rusar en man genom staden Calcutta, jagad av tre män. I sin famn har han två spädbarn, ett tvillingpar vars mamma just blivit mördad. Hans enda tanke är att han måste få barnen i säkerhet, för han vet att männen inte kommer att sluta jaga honom förrän de fått tag i barnen.
Till slut lyckas han i alla fall få barnen i säkerhet hos deras mormor, och strax efter det får männen tag i honom. Mot sin vilja tvingas barnens mormor att dela på dem, medveten om att de drar för mycket uppmärksamhet till sig så länge de är tillsammans.

16 år senare är Ben på en avskedsfest på St. Patrick's barnhem där han växt upp utan att veta något alls om sina föräldrar. Nu anses han som vuxen, och det är dags att lämna barnhemmet, men under festen dyker en äldre kvinna och en flicka i hans egen ålder upp för att prata med föreståndaren. Kvinnan har fått hotbrev som antyder att någon vet var tvillingarna befinner sig, och nu måste hon se till att Ben lämnar staden. Ben är ovetande om att de är släkt, men när barnhemmets föreståndare blir misshandlad så uppdagas hemligheten. Tillsammans med sin syster Sheere börjar han forska i sina föräldrars förflutna, och ju mer de får reda på, desto farligare blir det för syskonen och deras vänner.

Jag har inte läst klart den här boken riktigt än, men jag gillar den väldigt mycket. Carlos Ruiz Zafón har ett härligt språk och historien är inte lika spännande och spökig som The prince of mist, men ändå väldigt bra.

23 mars 2011

Vintervålnader


Året är 1928, och tygnd av sorg efter sin brors död åker Freddie Watson till Frankrike för att på något sätt försöka hitta ett sätt att gå vidare. Men medan bilen snirklar sig upp längs en bergssida mitt i ingenstans så överrumplas han av en hastig snöstorm som leder till att han krockar med bilen och tvingas söka hjälp till fots. Omtumlad och skakad hamnar han i den lilla byn Nulle, där han blir inbjuden till kvällens traditionella firande i byns festlokal. Kvällen är riktigt trevlig och det är också där han träffar den vackra Fabrissa, som får honom att äntligen våga berätta allt om saknaden efter brodern. Hon lyssnar uppmärksamt och Freddie tänker att han träffat sin själsfrände, och kanske är hans lidande över nu? Men festen avbryts hastigt och plötsligt vaknar Freddie på sitt lilla hotellrum, och hotellföreståndaren undrar varför han inte kom till festen? Det visar sig att ingen sett honom där, och ingen känner till någon flicka vid namn Fabrissa...

Det här är en lågmäld och lagom kuslig spökhistoria, men också en historia om en man full av sorg och saknad. Trots en fin story så är det ändå språket som trollbinder mig. Kate Mosse har ett fantastiskt vackert och målande språk som väldigt fint beskriver 1920-talets Frankrike så att det känns som att jag var där. Fantastisk bok, det här.
Jag måste nog läsa den på originalspråk också.

Jag får någon mystisk liten Big Fish-feeling, ni vet när Ewan McGregor hamnar i den lilla byn mitt i skogen, och Big Fish är ju (som alla vet) en väldigt bra film, så...