23 mars 2013

Scarlet



Okej, den här recensionen innehåller mängder med spoilers om du inte läst Cinder. Det går liksom inte att berätta om den här boken utan att prata om första boken, så...

Äntligen är vi tillbaka i Kina där Cinder sitter fängslad efter att blivit outad som cyborg och Lunar (det minst sagt otrevliga folket som befolkar Månen).
Trots att hon kommer att bli världens mest eftersökta flykting så är Cinder fast besluten att ta sig ut, och till sin hjälp får hon kapten Thorne som sitter i cellen bredvid henne. Med hjälp av hans gömda rymdskepp planerar hon att ta sig till Paris där svaren på alla hennes frågor verkar finnas. Där finns tydligen kvinnan som för åratal sedan tog med sig Cinder illegalt till Jorden. Kanske kan hon svara på alla Cinders frågor om sitt förflutna?

I Paris letar Scarlet Benoit förtvivlat efter sin plötsligt försvunna mormor. I sitt sökande får hon hjälp av Wolf, en ung bråkstake som Scarlet egentligen inte litar på, men när han påstår att han har information om hennes mormor så tvingas hon svälja sina misstankar och följer med honom dit han leder henne. Resan blir allt annat än ofarlig och vad, eller vilka är det egentligen han leder henne till?

Samtidigt är drottning Levana (från Månen) fast besluten att få tag på Cinder, och dessutom är hon övertygad om att hon kan göra Kejsare Kai till sin äkta make, även om det kan behövas lite utpressning. Kai vet ju inte vems sida han ska stå på. För visst är han väl fortfarande lite intresserad av Cinder?

Jag älskade Cinder, och Scarlet är precis lika bra. Här har vi den traditionella Rödluvan-historien i bakgrunden. Scarlet med det röda håret, mormorn och så Wolf som har fler hemligheter än Scarlet kan ana.
Boken delas lika mellan Scarlets och Cinders historier, och jag gissar att de i nästa bok kommer att samarbeta en hel del.

Gillar som tusan!

HÄR har jag skrivit om Cinder.

12 mars 2013

The Raven Boys


Kolla! Jag lever! :D

Jag vet att jag varit dödligt dålig på att blogga senaste tiden, men jag har faktiskt läst iaf. 
När jag fyllde år fick jag The Raven Boys, och nu är den äntligen utläst. Den ger sken av att handla om en internatskola, men det är inte riktigt sant.
Gansey och hans kompisar går på en privatskola för pojkar och ingenting i boken utspelar sig på skolan. Vi får bara veta att den heter Aglionby. 

Iaf... Gansey är besatt av en gammal walesisk kung som sägs vara begravd längs en energilinje som går rakt genom staden där skolan ligger. Han har forskat i åratal för att kunna hitta graven, då det sägs att "den sovande kungen" kan uppfylla ens önskningar och han har fått med sig sina bästa kompisar i sökandet.

I staden där skolan ligger bor också Blue. Hon har alltid avskytt eleverna på privatskolan Aglionby eftersom de ofta är rika och bortskämda killar som tror att de kan få allt de vill ha. Blue är också dotter till en spåkvinna, och även om hon inte ärvt förmågan så kan hon se vissa saker. En natt möter hon spöket av en kille, och vet att han kommer att dö inom det närmaste året. Det här gör henne såklart illa till mods och hon bestämmer sig för att försöka hitta honom. 

Ja, ni förstår säkert vart detta tar vägen. Blue och Gansey träffas såklart igen, och utan att Blue vet hur det går till så dras hon in i killgänget och sökandet efter kungagraven. En hel del magi visar sig ligga och lura längs med energilinjen, och de är inte heller de enda som är på jakt.

Jag gillade verkligen den här boken. Så himla kul med en ungdomsbok med en kille i huvudrollen, ja, för jag ser faktiskt Gansey som huvudperson; och inte Blue. Det känns som att alla böcker just nu har tjejer som huvudperson. 

Det är rätt skönt att titta in i en kompisgäng med killar för ovanlighetens skull. Trots deras starka vänskap så är det rätt mycket konflikter i gänget, men de har också problem med våldsamma föräldrar, pengar osv. Det skrivs verkligen inte mycket om sårbara killar. 
Ge mig gärna tips på böcker med killar i om ni kan. 

Dessutom är boken väldigt välskriven. Maggie Stiefvater är en riktigt skicklig författarinna. Och just ja, den har ju översatts också. På svenska heter den Kretsen.