Scarlet

Okej, den här recensionen innehåller mängder med spoilers om du inte läst Cinder. Det går liksom inte att berätta om den här boken utan att prata om första boken, så...

Äntligen är vi tillbaka i Kina där Cinder sitter fängslad efter att blivit outad som cyborg och Lunar (det minst sagt otrevliga folket som befolkar Månen).
Trots att hon kommer att bli världens mest eftersökta flykting så är Cinder fast besluten att ta sig ut, och till sin hjälp får hon kapten Thorne som sitter i cellen bredvid henne. Med hjälp av hans gömda rymdskepp planerar hon att ta sig till Paris där svaren på alla hennes frågor verkar finnas. Där finns tydligen kvinnan som för åratal sedan tog med sig Cinder illegalt till Jorden. Kanske kan hon svara på alla Cinders frågor om sitt förflutna?

I Paris letar Scarlet Benoit förtvivlat efter sin plötsligt försvunna mormor. I sitt sökande får hon hjälp av Wolf, en ung bråkstake som Scarlet egentligen inte litar på, men när han påstår att han har information om hennes mormor så tvingas hon svälja sina misstankar och följer med honom dit han leder henne. Resan blir allt annat än ofarlig och vad, eller vilka är det egentligen han leder henne till?

Samtidigt är drottning Levana (från Månen) fast besluten att få tag på Cinder, och dessutom är hon övertygad om att hon kan göra Kejsare Kai till sin äkta make, även om det kan behövas lite utpressning. Kai vet ju inte vems sida han ska stå på. För visst är han väl fortfarande lite intresserad av Cinder?

Jag älskade Cinder, och Scarlet är precis lika bra. Här har vi den traditionella Rödluvan-historien i bakgrunden. Scarlet med det röda håret, mormorn och så Wolf som har fler hemligheter än Scarlet kan ana.
Boken delas lika mellan Scarlets och Cinders historier, och jag gissar att de i nästa bok kommer att samarbeta en hel del.

Gillar som tusan!

HÄR har jag skrivit om Cinder.