Made for you

Eva vaknar upp i en sjukhussäng efter att ha blivit påkörd av en bil på väg hem från en fest. Hon är blåslagen och bruten, men det konstigaste är dock att när någon rör henne så får hon visioner som visar deras död.
Först tror hon bara att det är något tillfälligt, men snart inser hon att det faktiskt verkar stämma, och att hennes vänner är i fara.
När en av hennes barndomsvänner hittas död efter en bilkrasch så börjar Eva koppla ihop det som hänt. Var hennes egen olycka verkligen bara en olycka? Visionerna visar henne fasansfulla saker, och snart inser hon att någon försöker lämna meddelanden till henne med hjälp av blommor och döda kroppar.

Vem är det, och finns hen i hennes närhet? Kan hon lita på någon alls?

Jag vet inte varför jag trodde att det här skulle vara en fantasybok. Kanske för att det är det enda jag läst av Melissa Marr tidigare, men det här är istället en väldigt välskriven och creepy thriller.
Jag satt och misstänkte alla hela tiden, och boken känns lite som ett avsnitt av Criminal minds.

Extra plus för att man i vissa kapitel får följa mördaren och höra hens tankar.

Riktigt positivt överraskad av den här boken och kan rekommendera den varmt.

Stjärnstenen

När Nea bara var en liten bebis dödades hennes pappa i kriget mot den hemska häxmästaren. Neas mamma var en gång en drakryttare, men hon lämnade det livet bakom sig när hon gifte sig med Neas pappa som var en stjärntolkare. De kom från olika världar och det var långt ifrån accepterat.

Nu är det dags för Nea att göra provet som ska visa om hon har samma gåva som sin pappa, nämligen att titta in i skuggorna från den stora stjärnstenen och se hemskheter som närmar sig. Lyckas hon kan hon bli den första nya Stjärntolkaren sedan hennes pappa dog.
Det som Nea ser i skuggorna är glasklart och otäckt, men tydligen är hennes kraft inte bra nog, för det enda den visar är det förflutna. Det har staden ingen användning för eftersom stjärntolkarens uppgift är att varna staden för faror.

Hon blir utkastad av Stjärntolkaren och snart pratar hela staden om att hennes gåva är förbannad och ingen tillåts prata med henne. Att hon är en drakryttares dotter hjälper inte heller direkt till eftersom drakarna och deras ryttare inte längre ställer upp och hjälper till att försvara staden.

Förtvivlad funderar Nea på vad hon egentligen såg i sin syn, och det visar sig att hon sett Häxmästaren och hans armé! Det är ju ett tillräckligt bevis på att hennes gåva är fel, för Stjärntolkaren dödade ju Häxmästaren när Neas pappa dog. Eller?

Utkörd ur staden bestämmer sig Nea för att ta sig till en annan stjärntolkare för att se om hon kan se något annat ur en annan stjärnsten, men fler och fler ledtrådar runt Häxmästaren dyker upp, och kanske är ingenting som folk tror?

Jo Salmson har skrivit massor av fantasyböcker för yngre barn, bl.a. serien om Tam, och det här är en mellanåldersbok helt utan bilder. Mycket att hålla reda på, men så himla bra!

Half bad- Ondskans son

Nathan är en häxa. Det är visserligen inget konstigt med det, för det är det många som är. Problemet är bara att de allra flesta häxor är vita, men Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern som finns. Nathan är med andra ord halvt vit och halvt svart när det gäller hans magi.
När man fyller 17 år så får man genom en ritual tillgång till alla sina framtida krafter, och Nathans födelsedag närmar sig. Myndigheterna är livrädda för att han ska ha ärvt sin fars krafter och bevakar honom stenhårt. Han är mobbad och utstött av de andra vita häxorna i området och till och med hans egna styvsyster avskyr honom. Enligt myndigheterna bör alla svarta häxor förgöras, och då hjälper det inte om man också är halvt vit.

När allting till slut blir för mycket så bestämmer sig Nathan för att fly för att överleva. På jakt efter sin pappa som han aldrig träffat så hamnar han i det ena problemet efter det andra, ständigt jagad.

Jag älskar den här typen av fantasy som utspelar sig i en vardag som jag kan känna igen, även om den är full av magi.
Jag gillar Nathan och flera av de andra karaktärerna. Speciellt Nathans bror Arran som är hans enda riktiga vän.

Jag hade lite svårt för språket i början. Det känns platt och hackigt och jag vet inte om det har med översättningen att göra eller om boken bara är skriven så. Speciellt har jag svårt med de kapitel där boken är berättad i Du-perspektiv (tex Du vaknar alltså medan himlen ljusnar...). Det blir dock bättre genom bokens gång när berättarperspektivet ändras.

Allt som allt så gillar jag den här boken riktigt mycket! Tänker läsa del 2 på engelska för att se om språket blir bättre.

Odinsbarn

Wow, jag är så himla imponerad av den här boken! Trots det äckliga omslaget.

I en värld full av magi och korpar bor Hirka med sin far. De har flackat omkring och levt ganska isolerat hela hennes liv, och Hirka tror att det bara är på grund av hennes pappas eftertraktade kunskaper i läkekonst.
Nu, när Hirka ska fylla femton så är det dags att genomgå Riten, där Rådet kontrollerar att alla har kraften i sig. Hirka har dock ett problem; hon kan nämligen inte bemästra det, och dessutom är hon den enda i världen som saknar svans, och det gör henne extra utsatt.

Världens största hot är nämligen några som kallas för de blinda. De är svanslösa och har ingen kraft. Hirkas far påstår att en varg tog hennes svans när hon var ett spädbarn, men det visar sig snart att så inte är fallet. Hirka är en blind; ett Odinsbarn, och plötsligt är hon på flykt utan någon på sin sida. Eller har hon fortfarande någon som vågar trotsa Rådet och hjälpa henne?

Siri Pettersen har målat upp en värld som är så tydlig att det känns som jag sett en film. Boken är 661 sidor tjock, men det gör absolut ingenting.
De är mycket att hålla reda på till en början. Svåra namn, regler, vem som är vem och hur världen fungerar, men allt faller på plats ganska snabbt. Nu vill jag bara ha fortsättningen.

Röd som blod

I Tammerfors i Finland är det iskall vinter. Snön ligger djup och gnistrande vit. I alla fall nästan överallt. På ett ställe ligger en ung kvinna och snön omkring henne färgas sakta röd som blod.


17-åriga Lumikki dras in i en livsfarlig härva när hon hittar massor av tvättade sedlar i skolans mörkerrum. Sedlarna hänger på tork, men de har fortfarande bruna fläckar som inte gått bort. Fläckar som skulle kunna vara blod.
Diskret försöker hon förfölja klasskompisen Tukka som hämtar sedlarna, men hon blir upptäckt och indragen i ett mysterium som är mer invecklat och livsfarligt än någon av dem kunnat ana.

För när blodiga pengar råkar hamna i händerna på ovetande ungdomar så blir allt plötsligt på allvar.

Narkotikabrott, kidnappningsförsök och mord blandas om vartannat i den här riktigt spännande boken.

Jag gillar verkligen ensamvargen Lumikki som gör som hon vill och inte backar för något, men innerst inne inte är så tuff som det verkar.

Språket är vackert och nästan poetiskt med fina beskrivningar och ömsinta karaktärsbeskrivningar.


I april kommer del 2 som heter Vit som snö.

Magisterium: The Iron Trial

Första boken i Holly Black och Cassandra Clare's (fantastiskt samarbete btw) nya serie Magisterium  var väldigt lätt att fastna i, även om det inte hände så förfärligt mycket.

Callum Hunt är 12 år och huvudperson i boken. Han har hela sitt liv fått höra av sin pappa att magi och magiker är det farligaste som finns, detta bland annat pga att magi dödade Callums mamma när han bara var en bebis.
När Callum blir inkallad till The Iron Trial, uttagningen till magiskolan, så gör han en deal med sin pappa; han ska misslyckas på alla test och därmed få gå kvar i sin vanliga skola.
Tyvärr är Callum rätt dålig på att misslyckas, och på något sätt hamnar han ändå på skolan.

På skolan hamnar han som vanligt direkt utanför. Callum har ett ben som blev skadat när han var bebis, och det gör att han haltar och har svårt att hänga med sina nya klasskompisar, men snart börjar han komma överens med rumskompisarna Tamara och Aaron.

Tillsammans lär de sig att kontrollera elementen och utföra olika sorters magi, men skolan bär på hemligheter som har att göra med Callums förflutna och snart får han reda på varför hans pappa så desperat försökt hålla honom borta från allt som har med magi att göra. Callum är nämligen inte som alla andra.


Jag sträckläste den här boken på en dag, och jag gillade den väldigt mycket.
Många jämför såklart med Harry Potter, men Callum Hunt är så mycket mer komplex. Iaf i slutet av boken. Det ska bli väldigt intressant att se hur han utvecklas.
Förhoppningsvis blir han lite smartare också, för en del beslut han tar i den här boken är ju allt annat än genomtänkta. Men okej, han är bara tolv.

Lättläst, bra språk, intressanta svängningar i handlingen och ganska mycket dold ondska. Jag kommer definitivt att läsa del två.

Dödsritten

Den senaste tiden har jag läst Blue Lily, Lily Blue och Dödsritten parallellt, och det var inte förrän jag var halvvägs i båda som jag kom att tänka på att de har samma författare. Självklart visste jag det, men jag hade liksom inte aktivt tänkt på det.

Dödsritten var dock faktiskt lite seg i starten. Kanske var det för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, och kanske för att jag inte ögonblickligen gillade Kate, eller Puck som hon också kallas.

Puck bor med sina två bröder på ön Thisby. En lugn ö där ingenting händer större delen av året. På hösten förändras dock allt när havet mörknar och de stora livsfarliga vattenhästarna letar sig upp på land för att stilla sin blodstörst.

De modigaste fångar hästarna och försöker tämja dem tillräckligt för att vinna årets farligaste tävling; Scorpioloppet. Det är en tävling för vattenhästarna och deras ryttare, och ingen kan räkna med att komma ur loppet levande. Hästarna är stora, oberäkneliga och vill alltid ner i havet igen.

När pengarna och hoppet tar slut för Puck så finns bara en utväg; Puck måste tävla i Scorpioloppet och vinna, annars är de snart hemlösa, men på sin lilla häst Dove är Puck enligt alla chanslös. Speciellt mot den fyrfaldige vinnaren Sean Kendrick.

Vi får parallellt följa Puck och Sean i den här boken, och jag älskar miljön och vattenhästarna. Jag är absolut ingen hästälskare, men de här är liksom mer monster än hästar på nåt vis.

Förra veckan såg jag dessutom Maggie Stiefvater bekräfta på Goodreads att boken ska bli film. Tror att den kan bli riktigt häftig om de gör det bra.

Horrorstör

Ingen har väl missat den här fantastiskt snygga boken som ser ut som en IKEA-katalog?
Den är verkligen i formatet som en katalog, och första sidan i varje kapitel gör reklam för möbler, som tex min favorit, stolen ARSLE.
Jag älskar idén, och faktumet att den utspelar sig på ett stort möbelvaruhus, vid namn ORSK, överraskande nog inte helt olikt IKEA. ;)

På ORSK händer det grejer. På morgonen när Amy kommer till jobbet har någon förstört en soffa under natten medan varuhuset var obemannat och garderober är sönderslagna. På övervakningskamerorna syns ingenting, och nya butikschefen Basil börjar få panik. Det är snart dags för inspektion av butiken med de högsta cheferna, och hans rykte och befordran står på spel.
När tålamodet tar slut bestämmer han sig för att spendera en natt i varuhuset och ta fast den skyldige. Men han tänker inte göra det ensam; nej, till sin hjälp har han en mutad Amy och den pliktskyldiga Ruth Anne.

Natten börjar lugnt, men plötsligt dyker mystiskt klotter upp på toaletten, folk försvinner och en mörk siluett smyger mellan garderoberna på sängavdelningen.
Är det bara en vanlig inbrottstjuv, eller är spökhistorierna om fängelset som fanns på platsen för länge sedan verkligen sanna?

Den här boken började ganska mesigt, även om jag ändå gillade personerna och miljön. Man ser liksom IKEAs gångar och avdelningar framför sig när man läser, så det är lätt att sjunka in i handlingen.
Efter en hyfsat lugn första halva så tar dock boken en snabb vändning och blir riktigt otäck! Mer otäck än jag hade väntat mig faktiskt.
Läskigt, spännande och ett rätt överraskande slut måste jag säga.

Rekommenderas till er som gillar skräck (och IKEA). :)

Svensk synd

Otto och hans mamma är ännu en gång på flykt undan Ottos våldsamma pappa, och den här gången bara kör de utan att veta vart de är på väg. De vill bara bort; så långt bort som möjligt.
De hamnar till slut i Ryda, ett litet samhälle som knappt ens finns med på kartan, men det finns ett motell där de stannar för att sova.

Dagarna går, och eftersom Ottos mamma blir kompis med motellets ägare så blir de kvar. Men Otto har svårt att passa in. Ryda är inte som de andra städerna han bott i förut. Här styrs allt av kyrkan, och 99,9 % verkar vara med i den minst sagt fanatiska församlingen. Alla andra kallas för syndare.
Trots att alla verkar vara emot honom för att han inte tror på Gud, så hittar Otto några kompisar med samma åsikter som han själv. När en av dem hittas död så tror alla att det var självmord, men Otto är säker på att det inte är hela sanningen.
Det är lite för många som tagit livet av sig senaste året, och av någon anledning så verkar ingen vilja ta reda på varför. Vad är det egentligen som pågår bakom kulisserna i Ryda?

Det här är en sjukt spännande bok som jag fastnade i direkt.
Otto är till en början rätt stöddig och svär mer än nödvändigt, men han växer, och han vägrar böja sig för det han inte tror på.
Dessutom måste jag berömma miljöbeskrivningarna. Jag har helt klara bilder i huvudet av hur allting ser ut och hur det känns att vara där. Detta utan att Martin Jern skrivit sida upp och sida ner av beskrivningar. Fantastisk bok!

The vault of dreamers

The Forge School är den bästa konstskolan i landet, men den är mer än bara en skola. Den är nämligen också en direktsänd dokusåpa 12 timmar om dygnet. Från att alla elever vaknar kl 6.00 tills sängdags kl 18.00 så är de bevakade av kameror som filmar deras minsta rörelse.

Rosie älskar att göra filmer och lyckas komma in på Forge som genom ett mirakel. På dagarna har de lektioner och konstklasser, och kl 18 får alla elever ett sömnpiller och sover sedan genom natten. Allt för att gynna deras kreativa tankar och se till att de utvecklas så mycket som möjligt.

Rosie tycker dock att något verkar skumt. Hon bestämmer sig för att skippa pillret och utforska skolan medan kamerorna är avstängda. Det hon upptäcker gör henne dock allt annat är lugn. Något pågår i skolan under nätterna, och tillsammans med Linus som jobbar i köket bestämmer hon sig för att reda på vad.

Jag gillade den här boken. Den är annorlunda och spännande, men det tar alldeles för lång tid innan den kommer igång på riktigt. Trots allt tyckte jag om den. Jag hade kanske kunnat önska att vi fått lära känna de andra eleverna lite bättre, och att Rosie fått lite mer djup, men ändå en helt okej bok.

Slutet vill jag absolut inte säga något om, men jag vill gärna läsa fortsättningen när den kommer, bara för att få se vad historien ska ta för vändning.

We were liars

Alla säger att ju mindre man vet om We were liars när man börjar läsa, desto bättre.
Jag, å andra sidan, har alltid varit för nyfiken för mitt eget bästa, och gillar att veta lite om handlingen innan jag kastar mig in i den.
Här kommer alltså en liten re-cap. Läs om du vill. Annars, strunta i det. Simple as that.



We were liars handlar om Cadence som är äldsta barnbarnet i den rika Sinclair-släkten. Varje sommar sedan hon var barn har spenderats på släktens privata ö Beechwood Island som är ett riktigt sommarparadis. Där finns alltid de två mostrarna och alla kusiner. Framförallt Johnny och Mirren som är nästan jämngamla med Cadence och hennes bästa vänner. Och så finns Gat där. Han följde med en gång när de var barn och har kommit tillbaka varje sommar sedan dess. Han är smart, vacker och speciell, och långsamt växer en förälskelse fram.

Sommar nummer femton händer något. Cadence är ute och simmar ensam på natten och slår i huvudet. Hon blir hittad på stranden och hamnar på sjukhus. Efteråt är allt annorlunda. Cadence plågas av svår huvudvärk och varken Johnny, Mirren eller Gat hör av sig. Ingen vill prata om det som hände och Cadence minns bara små fragment. Hur mycket hon än frågar så får hon inga svar. Alla verkar tycka att det är bättre om hon får minnas på egen hand.
Sommar nummer sexton åker inte Cadence till ön alls, men året efter är hon tillbaka. Nu tänker hon ta reda på vad som egentligen hände henne och varför ingen verkar vilja berätta sanningen.


Jag tyckte jättemycket om boken, men direkt kände jag att det vara något mystiskt med olyckan. Sedan kunde jag inte läsa fort nog, bara för att få reda på sanningen.

Jag läste boken på engelska, men nu finns det också översatt till svenska med titeln Kanske är det allt du behöver veta.

PAX: NIdstången & Grimmen

Bröderna Viggo och Alrik har just flyttat till Mariefred. De är nya fosterbarn hos Anders och Laylah eftersom deras mamma dricker för mycket och inte kan ta hand om dem.

I Mariefred hamnar de genast i bråk. Viggos klasskompis Simon börjar genast retas och ilskan exploderar i Viggo. Dessutom skulle Alrik göra vad som helst för att skydda sin lillebror, och då hamnar han också i klistret.

Samtidigt håller urgamla övernaturliga väsen att vakna till liv i staden och under kyrkkullen ligger ett hemligt bibliotek som vaktas av Magnar och Estrid. De har vaktat biblioteket i hela sina liv, men nu börjar de bli gamla och är inte lika starka längre. I biblioteket finns all information om hur man bekämpar ondska och tydligen är Viggo och Alrik utvalda för att bli nya biblioteksväktare.

Estrid tycker att bröderna är lite väl unga och oerfarna och bestämmer sig för att sätta dem på prov, men snart blir det farligare än någon av dem kunnat ana...

Först och främst, hur snygga är de här böckerna!? Bara titta på dem.
Det här är de två första delarna av tio planerade, och jag hoppas att alla får så här snygga färgade sidor.

Dessutom är böckerna så bra! Jag älskar att Åsa Larsson och Ingela Korsellhar gjort Viggo och Alrik till killar med massor av äkta känslor och problem samtidigt som den ena otäcka händelsen efter den andra utspelar sig. Det är inget larv här. Det är blod och avhuggna djurhuvuden och onda krafter ochHenrik Jonssons teckningar är fantastiska och gör allt ännu läbbigare.
Jag kommer definitivt att sätta de här böckerna i händerna på alla mellanstadiebarn jag hittar.

Miss Peregrines besynnerliga barn- Spökstaden

Andra boken om Miss Peregrines besynnerliga barn tar vid på samma ställe som första boken slutade.
Barnen med Jacob i spetsen är på flykt undan väsen som vill ta deras krafter och kidnappa Miss Peregrine som är skadad och fast i sin fågelform. För varje dag som går så minskar chansen att kunna rädda henne, men den enda som skulle kunna hjälpa dem är försvunnen och sökandet allt annat än lätt.
Jakten tar dem till ett krigshärjat London där fler besynnerliga barn dyker upp och sluter sig till gruppen. De jagas av tomgastar, kastar sig in och ut ur tidsloopar och tvingas använda alla sina besynnerliga krafter för att överleva. Allt för att rädda Miss Peregrine och alla andra besynnerliga i världen.

Precis som i första boken så förstärks historien av de gamla foton som författaren Ransom Riggs samlat och lånat ihop. Bara ett fåtal är mixtrade med, och de är för det mesta väldigt fascinerande och märkliga.
Vad jag förstår så har han valt ut bilderna och sedan skrivit historien kring dem, och det kan man nästan förstå. De passar liksom så himla bra in i berättelsen.
Handlingen är mörkare och mer actionladdad än i första boken och mycket mer spännande. Jag gillar barnen och deras krafter och tycker att tidshoppen är riktigt intressanta.
Ge mig del tre nu!

The Death Cure

Så, nu är jag klar med den här serien, så vad tyckte jag nu om slutet?
Jo, jag gillade tredje boken trots att den var lite överallt.

Jag kan ju inte direkt säga något alls utan att spoila, men jag kan ju säga så mycket som att Thomas och de andra överlevarna från The Scorch Trials nu befinner sig hos Wicked för att få sina minnen tillbaka.
Spelet är slut och nu ska de få svar på alla sina frågor.
Såklart är det ju dock inte så lätt. Thomas minns redan rätt mycket och inser ju att Wicked som vanligt inte går att lita på. De har fortfarande hemligheter och de är inte riktigt klara med sina test trots att de säger så.

Det blir såklart en rymning, gruppen splittras och Thomas och hans gäng tar saken i gena händer i ett försök att överlista Wicked i vanlig ordning.

Det är här någonstans som jag blir lite trött. Det är en massa småhistorier hit och dit som de helt hade kunnat skippa, och när slutet väl kommer så är jag ändå kvar här med en massa frågetecken.

Här följer spoilers angående slutet!!!. Markera för att läsa: [ Alltså, vad hände med hela jordens befolkning? Alla som var sjuka i The Flare, dog de bara nu när det inte finns nåt botemedel? Och ska Thomas och de andra ca 200 personerna återbefolka Jorden? Och var är de ens? På nåt grönt skyddat ställe i något slags alternativt universum, eller? Jag fattar ingenting. Hela slutet kändes lite abrupt. ]

Hur som helst, det är slut och jag är inte helt besviken på boken även om det kanske låter så. Jag gillade den rätt mycket emellanåt, men jag hade gärna sett ett lite mer utvecklat slut.

Trolldomsakademien: Eldhäxan

När Miranda för första gången kommer till Trolldomsakademien i Morwhayle så är hela skolan upp och ner. En av lärarna har hittats död på elevtoaletten och en annan lärare är försvunnen.
Skolan är dessutom ett riktigt mysterium. Rummen byter plats hela tiden, det finns demoner på toaletten och det första råd Miranda får är att det alltid är bra att ha badkläder under kläderna.

Miranda har till en början svårt att passa in. Hon har alltid varit utanför, men här finns elever som är ännu mer annorlunda än hon är. Vad sägs till exempel om att ha en drake som klasskompis?
Trots allt nytt så finner hon sig till rätta. Hon träffar Emmi och Orville som har bestämt sig för att lösa mysteriet med den döda läraren, och de har redan en ledtråd. Nu behöver de bara Mirandas hjälp. Hon har nämligen en förmåga som visar sig vara riktigt användbar.

Det hela visar sig dock vara farligare och svårare än väntat, och till slut måste de ta hjälp av skolans nya lärare Malda, tidigare ond demonprinsessa.

Jag tyckte jättemycket om den här boken. Den är spännande, rolig och ett riktigt deckarmysterium.
Malda känner jag dessutom igen från Peter Bergtings tidigare serie Legenden om Morwhayle.

Visst, det är ju en mellanåldersbok, med allt vad det innebär rent språkmässigt, men jag blev ändå positivt överraskad. Jag gillar att Peter Bergting tillåter sig att vara lite invecklad och detaljrik även om han skriver för 11-14- åringar.

City of heavenly fire

Den är slut nu!!!
Jag har en riktig hatkärlek till böcker som jag älskar men som jag inte vill ska ta slut.
Liksom, ska jag läsa fort så att jag får se hur det går, eller ska jag läsa långsamt så att den inte tar slut så fort?
Det här är ju sista delen i The Mortal Instruments-serien, och efter sammanlagt 3161 sidor är jag ganska nöjd när jag slår ihop pärmarna för sista gången (tills jag bestämmer mig för omläsning).
Jag är faktiskt nöjd.
Oj, så orolig jag var att slutet inte skulle bli bra, men det blev det. Jag vågar till och med sträcka mig så långt så att jag kan säga att den här boken var en av mina absoluta favoriter. Kanske till och med den bästa delen av alla.

Det var massor av Magnus Bane, som jag ju älskar, men framförallt hade den en väldigt sammanhängande kronologisk handling som flöt på väldigt fint och behagligt. För att vara 725 sidor lång så var den också väldigt lätt- och snabbläst.

Och (SPOILERS!!! Markera texten om du vill veta)
[Jem är tillbaka!!! Jem! Han var min absoluta favoritkaraktär i The Infernal Devices-serien, och nu är han tillbaka som Broder Zachariah. Allt är bra nu.]

Längst bak flaggar dock Cassandra Clare för sin nästa serie i samma anda. Den ska komma ut hösten 2015, och även om jag tycker att detta börjar bli lite tjatigt så vet jag ändå mycket väl hur någon jag känner kommer att sitta där med första boken i händerna och ett fånigt leende på läpparna.
Det här är en värld som jag älskar och karaktärer som jag inte är redo att släppa riktigt än.

The Scorch trials (Maze Runner #2)

VARNING!

Om ni inte läst Maze Runner, så rekommenderar jag inte att du läser den här recensionen. Det är som vanligt omöjligt att skriva om del 2 om man inte får nämna del 1.

Thomas och de som fortfarande lever av killarna har tagit sig ut ur labyrinten. Nu sitter de inlåsta, fortfarande i klorna på Wicked, organisationen som styrt deras liv så långt tillbaka de kan minnas. Den enda som fattas är Teresa, och Thomas kan inte få kontakt med henne hur mycket han än försöker ropa på henne i huvudet.

Deras kamp är dock inte över än. Efter ett flertal obehagliga händelser så är det dags för fas två.

De ska ut genom en dörr, gå mot norr och nå ett utsatt mål inom fjorton dagar. Bara om de lyckas ska de få ett pris som bokstavligt talat kan rädda deras liv. 

The Scorch, området som de ska korsa, är allt annat än trevligt. Det är kokhett, uttorkat, befolkat med minst sagt livsfarliga människor, och dessutom är de inte de enda som fått ett uppdrag. Det finns en annan grupp också, och deras uppdrag är att förstöra.

Jag älskade den här boken. Precis som i första boken så gillar jag att jag inte vet något mer om vad som händer än vad Thomas och de andra vet. Det är lite klarare nu, men fortfarande proppfullt med frågetecken. Nu ska jag kasta mig in i sista delen och förhoppningsvis få svar på mina frågor. 

Lockwood & Co - Den skrikande trappan

Vi befinner oss i ett London som är allt annat än tryggt och trevligt. I åratal har staden plågats av en epidemi av vålnader. Spöken hänger kvar i vår värld och de blir bara fler och fler, precis som antalet spökagenter.
Spökagenterna är barn (eftersom de vuxna inte har den rätta förmågan) som utplånar spökena för att göra staden säkrare, och Lucy är en av de som har talangen. Hon kan direkt känna av närvaron av ett spöke, och om hon anstränger sig kan hon läsa av deras känslor.

När hon kommer till London är hon säker på att hon ska få ett riktigt fint jobb som spökagent, men efter många misslyckade intervjuer hamnar hon hos Lockwood & Co, en liten agentur med små framgångar.
Lockwood själv är en ung kille med stort självförtroende, och hans kollega George är intelligent men inte speciellt snabb eller smidig.
Efter att ha misslyckats rätt ordentligt med ett uppdrag så blir firman skyldig en stor summa pengar, och med sitt nya dåliga rykte lär de knappast få några nya uppdrag.
Desperata tackar de ja till ett uppdrag som ser allt annat är lätt ut. Det stora godset Combe Carey Hall är välkänt för alla sina ruskiga spöken, och nu har den nya ägaren bestämt sig för att rensa ut huset en gång för alla. Det talas om Den skrikande trappan och det Röda rummet, och hittills har ingen spökagent kommit levande därifrån.

Ska Lockwood & Co lyckas med sitt uppdrag, eller kommer deras firma att vara tvungen att slå igen. Eller blir det ännu värre än så?

Det här är första delen i en ny serie av Jonathan Stroud. Det är spännande, småroligt och originellt. Samtidigt som det är en spökbok så är det en riktig deckare, och det gör bara boken ännu bättre.

Expeditionen. Min kärlekshistoria

Jag vet att alla skrivit om den här boken som galningar, men jag satt idag och läste i den igen, och jag kan liksom inte greppa hur fascinerad jag är av detta!
Sedan jag var liten så har vi varje år bilat till Halmstad, och haft ett obligatoriskt stopp i Gränna där vi lånat toaletten på turistinformationen. Där finns också ett museum om just Salomon August Andrée, och jag har alltid undrat vad hela historien om honom var.

Andrée bestämde sig för att ta sig till Nordpolen, denna plats som ingen tidigare besökt, och han skulle göra det med det modernaste färdmedel som fanns år 1887; vätgasballongen.
Han valde ut två unga män som skulle få äran att följa med, en ballong syddes i Paris, packningen organiserades, och sedan väntade man på Danskön (212 mil från Stockholm) på att vinden skulle blåsa åt rätt håll så att man kunde ta sig iväg över Arktis till Nordpolen.
Men tiden rinner iväg, ballongen läcker vätgas och fylls på igen massor av gånger och till slut tar Andrées tålamod slut. Han ska iväg, kosta vad det kosta vill. Hans beräkningar säger att ballongen ska kunna hålla sig i luften i 30 dagar (resan beräknas ta sex dagar), men han vet egentligen inte. Den har nämligen aldrig provflugits.

De flyger iväg, och sedan är det oklart vad som händer. De tre männens kroppar hittas av en slump 33 år senare på Vitön, en ö i Arktis. I deras läger finns dagböcker där de berättar om sin nödlandning med den otäta ballongen, och hur de i tre månader överlevt på isen. Blöta och kalla har de släpat de flera hundra kilo tunga slädarna för att ta sig till fast mark. När de når Vitön upphör alla anteckningar. De har massor av mat, varma ouppackade kläder och vapen att försvara sig med, och ändå dör de. Vad var det som hände?

Bea Uusma har rest i deras fotspår och vänt på alla ledtrådar för att försöka lösa gåtan. I den illustrerade upplagan som jag har (det finns en med bara texten också) så kan man läsa alla brev, se bilder hon tagit och även bilder på ballongen och de upphittade kropparna. Det är sorgligt och lite otäckt, men också riktigt fascinerande. Tänk om Andrée inte hade haft så bråttom iväg? Tänk om han brytt sig om bristerna han såg i ballongen innan avfärd. Hade de klarat sig då?

Jag älskade Bea Uusmas bok Astronauten som inte fick landa, som jag skrivit om HÄR, och den här är minst lika spännande och intressant. Perfekt presentbok. Min pappa gillade den iaf mycket, och han är vanligtvis ingen bokälskare.

Ingen skulle sakna dig

Noa är en ung tjej med en tuff bakgrund innehållandes fosterfamiljer, ungdomsfängelse och ett liv på gatan. Hon är en otroligt skicklig hacker och kan ta sig in genom nästan vilka säkerhetsspärrar som helst.
När hon vaknar upp på ett operationsbord i en lagerlokal så har hon ingen aning om vad som hänt. Hon har ett operationsärr på bröstet och vaktas av beväpnade män.
På något sätt lyckas hon fly, men männen är henne hela tiden hack i häl. Hur mycket hon än springer eller gömmer sig så verkar de veta exakt var hon befinner sig. vad vill de, och vad har de gjort med henne?

Peter är en överklasskille som utåt sett verkar ha allt han kan önska sig. När han snokar runt på sin pappas kontor och upptäcker mystiska dokument så börjar han använda sina hacker-kunskaper för att kolla upp det på sin dator. Strax efteråt slås dörren upp och han befinner sig snart på mage på golvet, med ett knä i ryggen. Svartklädda män varnar honom, tar hans dator och försvinner.

På en dold internetsida som Peter skapat får han kontakt med Noa och ber henne hjälpa honom att ta reda på mer om hans pappas hemligheter, och i början är Noa tveksam. Peter är dock beredd att hjälpa henne om hon hjälper honom, och snart inser hon att hans pappas hemligheter är både intressanta och skrämmande. Där finns nämligen bland annat en fil med hennes eget namn som rubrik.

Det här är en intensiv och ganska otäck thriller, med något så ovanligt som hackers i centrum.
Jag måste erkänna att jag ibland blir lite lost när det talas om tekniska termer och hur man tar sig igenom supersäkra brandväggar, men jag bryr mig inte.
Michelle Gagnon's språk är enkelt och inte speciellt fantastiskt, men det spelar ingen roll. Det är så spännande att jag inte kan sluta läsa, och jag blev riktigt besviken när jag insåg att det här är första delen i en trilogi. Jag ville ju ha svaren nu på direkten.

En bok att rekommendera till de som inte orkar vänta på att handlingen ska ta fart.