The Land of Stories- A Grimm warning

Varning för spoilers om du inte läst del 1 och 2. 

Det är svårt att skriva om 3:an om man inte får nämna tidigare händelser.

Så... Conner är tillbaka i vår värld, men livet blir lätt lite tråkigt när man är van vid äventyren i The Land of Stories. Dessutom är ju Alex, hans tvillingsyster, kvar där och portalen mellan världarna är stängd för alltid.

När Conner får tillfälle att åka till Tyskland för att lyssna på uppläsningen av tre nyligen funna och helt nya sagor av bröderna Grimm så blir han överlycklig. Äntligen händer något!

Det är en offentlig uppläsning, och även om de två första sagorna är bekanta för Conner, så väcker den tredje sagan hans oro. Bröderna Grimm skriver om en gammal fransk armé som ska invadera ett hemligt sagoland, och även om hela publiken är oberörd så växer oron i Conners mage. Nu måste han varna Alex och de andra innan det är för sent. Tillsammans med nya kompisen Bree bestämmer han sig för att fly från skolresan och hitta en portal in till The Land of Stories. Kanske finns det en möjlighet att den går att öppna?

Samtidigt är Alex och de andra lyckligt ovetande om den annalkande faran. Alex tränar för att bli landets nya Fairy Godmother (även om hennes försök till att uppfylla önskningar inte går direkt felfritt) och Red är upprörd då hon får oväntad konkurrens om sin tron.

Mitt i alltihop upptäcks tusentals franska soldater i skogen, och plötsligt är hela landet i kaos. Nu gäller det för Alex och Conner att hitta hjälp i landets alla hörn för att försvara sig. 

Det är ju inte direkt någon nyhet att jag älskar den här serien. 

Jag gillar att alla välkända sagofigurer har fått växa upp och fått en fortsättning på sin historia, och att samla dem alla på samma ställe är inte alltid smärtfritt. Böckerna är fulla av humor och språket blir bara bättre och bättre för varje bok. Det märks att Chris Colfer utvecklas snabbt som författare och jag gillar att han låter tvillingarna bli äldre. Nu är de 14 år och får till och med bli lite kära för första gången vilket bara är charmigt.

Ge mig bok 4 nu! Den här cliff hangern driver mig till vansinne!!! 

The Land of Stories: The Enchantress returns

Nu är den slut. Boken som jag längtat och längtar efter och nu läst så sakta som man bara kan. Allt för att den skulle räcka så länge som möjligt. För även om den är 517 sidor så tog den slut för fort.
Den är bra. Ja, den är till och med riktigt bra. Mycket bättre än ettan (The wishing spell).
Språket är bättre, beskrivningarna fler och handlingen inte lika stressad. Dessutom älskar jag de nya karaktärerna. Mother Goose är helt fantastisk bl.a.

För er som inte läst ettan så kan jag berätta att den handlar om tvillingarna Alex och Conner som ramlar ner i en sagobok och hamnar i the Land of Stories där alla de klassiska sagofigurerna bor. Tiden har dock inte stått stilla där. Rödluvan, Askungen och de andra är vuxna nu och drottningar i sina respektive riken.

Nu har det gått ett par år. Alex och Conner är 13 år och tvingas tillbaka till sagovärlden när deras mamma blir kidnappad av The Enchantress som kastade förbannelsen över Törnrosa så att hon sov i hundra år.
Men vad vill hon med tvillingarnas mamma, och hur ska de kunna hitta henne när The Enchantress förstör kungariken i en rasande fart och förstör allt i sin väg? och som om det inte vore nog så är dessutom Askungens dotter borta!
Som tur är har de hjälp av Goldilocks (som jag älskar!), Jack (och bönstjälken) och den otroligt självupptagna Queen Red Ridinghood.

Jag älskar som sagt den här världen. Klassiska sagor i ny tappning finns det ju gott om nu, men de här har nåt litet extra som får mig att verkligen uppslukas och läsa med ett leende på läpparna. Dessutom är ju böckerna så sjukt snygga med kartor inuti och fina illustrationer i början av varje kapitel.

En fortsättning tack, Chris Colfer.

Tithe. A modern faerie tale

Förra året köpte jag en bok som heter Ironside för 10 kr, och upptäckte snart att det är del 2 (ett misstag jag gör alldeles för ofta) i en serie som jag redan läst starten på. Det var visserligen åratal sedan jag läste första delen på svenska; Mörkrets tjänare. Det var väl därför jag inte kände igen serien.

Nu har jag köpt del ett och tre på engelska, men förra veckan tog jag the easy way out och läste om del ett på svenska. Tyvärr var den inte riktigt lika bra som jag mindes.

16-åriga Kaye har en mamma som sjunger i band, och i åratal har Kaye fått flytta med när hon och hennes rockband har drivit landet runt. Nu är de dock tillbaka där Kaye växte upp och bor tillsammans med hennes mormor. Kaye har alltid känt sig som en outsider. Hon vet att det är något speciellt med henne, speciellt eftersom hon som barn hade vänner som var älvor och såg saker som ingen annan såg. Alla bara trodde att de var hennes "osynliga kompisar" och en del retade henne för det medan andra bara lät det vara.

Nu verkar det dock vara något större på gång. Kaye möter den vackra men mystiska Roiben och dras in i älvornas, féernas och oknyttens värld där allt är hemskare och ondskefullare än hon kunnat ana.
Det visar sig att ett krig är på gång, och en människa måste offras. Såklart faller valet på Kaye- men är hon verkligen en människa?

Jag vet som sagt inte riktigt vad jag tyckte om den här boken nu när jag läste om den. Den kom ut på svenska 2004, och det var väl ungefär då jag läste den sist skulle jag tro. Jag gillar delar av den väldigt mycket, men ibland blir den ganska invecklad och lite pratig. Jag ska nog ge del två en chans i alla fall. Jag vill ju trots allt veta hur det går med Kaye och de andra.

Hex hall

Sophie har vetat i hela sitt liv att hon har magiska krafter, men tyvärr går det inte alltid så bra när hon använder dem. Efter ett riktigt fiasko med en kärleksförtrollning på skoldansen, så skickas hon till skolan Hecate, även känd som Hex Hall. Där går unga häxor, varulvar och älvor för att lära sig att använda sina förmågor.
Några månader tidigare har en elev blivit mördad på skolan, och alla elever verkar misstänka Sophies nya rumskompis Jenna, som är skolans enda vampyr.
Redan första dagen dyker tre tjejer upp i Sophies rum, och vill att hon ska gå med i deras gäng. De är, precis som Sophie, mörka häxor och de behöver henne för att utföra starkare magi. Vad de ska göra vill de dock inte berätta, och därför vägrar Sophie att vara med.
Hon antar att det är något farligt, men har inte riktigt tid att tänka på det. Hon har fullt upp med att spana på Archer, skolans snyggaste kille. Dessutom funderar hon på tjejen i grön klänning som hon ser skymtar av ibland. Vem är hon, och vad vill hon Sophie?

Det här är inte något av det bästa jag läst, men jag gillar den ändå på något sätt. Den har lite humor, vilket alltid är trevligt, men den är väldigt lik en hel del andra böcker jag läst på senaste. Typiska detaljer som det coola, elaka tjejgänget, den snygga killen och att huvudpersonen är den mest speciella som någonsin gått på skolan. Lite trist att många böcker är så lika varandra, men jag tyckte om den här ändå.

Wings

Jag är lite seg i huvudet just nu. Har precis avslutat Aprilynne Pike's bok Wings. Jag har seriöst sträckläst den från pärm till pärm utan att flytta mig från fåtöljen eller stänga boken en enda gång.
Jag vet inte ens riktigt hur det gick till. Jag minns att jag tänkte "ja, men nu är jag ju nästan på sidan hundra, bara två tredjedelar kvar", och sen var det plötsligt slut. 360 sidor, bara så där.

I alla fall, boken handlar om 15-åriga Lauren, som precis ska börja skolan för första gången i sitt liv. Hon har varit hemskolad hela sitt liv, så skolvärlden blir lite av en chock. Det är högljutt, instängt och brist på dagsljus. Som tur är finns David, som redan första dagen blir hennes bästa vän.
Några dagar senare upptäcker Lauren en knöl på ryggen. Först är den bara som en finne, och hon vet inte vad hon ska tycka. Hon har aldrig någonsin haft någon förut, och det får henne att känna sig märkligt normal för en gångs skull, men knölen växer, och snart är den som en golfboll. Lauren är såklart livrädd, men vågar inte visa den för någon. Tänk om det är en tumör! En morgon är plötsligt knölen borta, men istället finns något annat där. Det ser ut som långa blomblad som skjuter ut ur hennes ryggrad. Eller kanske som vingar...
Den enda personen hon vågar visa det för är David, och de bestämmer sig för att ta reda på vad det är, och vad hon är.
Luren är nämligen adopterad. Lämnad vid sina nuvarande föräldrars hus vid tre års ålder, och ingen vet var hon kommer ifrån. Vad de vet är att hon aldrig varit sjuk, att hon aldrig fryser, att hon mår dåligt av all mat som inte är grönsaker eller frukt, och att hon är väldigt vacker. Nästan perfekt.
Någonstans där ute finns dock någon som har alla svar, men när Lauren träffar honom så blir allt bara värre.

Ja, det är ju inte supersvårt att lista ut vad Lauren är, speciellt eftersom underrubriken på boken är "A new kind of faerie tale". Kul med lite älvor, som omväxling bland alla vampyrer och varlulvar.

Den här boken var otroligt lättläst, och även om det inte var det bästa jag läst, så kunde jag inte sluta. Jobbigt dock att det finns tre delar till, för jag hade kunnat vara nöjd här, men eftersom jag känner mig själv så kommer nyfikenheten ta över, och jag behöver inte fler serier att läsa just nu.
Snygga är de iaf, eller vad tycker ni?