Another day (Every day #2)

Jepp, jag lever! Jag har haft en riktg lässvacka ett tag nu, men nu börjar läslusten komma tillbaka!


Om ni läst Every day av David Levithan så vet ni att A som är bokens huvudperson vaknar upp i en ny kropp varje dag. Hela sitt liv har hen levt så. Utan riktiga föräldrar, vänner eller fast punkt tar A helt enkelt en dag i taget.

Allt förändras dock när A möter Rhiannon och blir kär. 

I Another day får vi hela historien ur Rhiannons synvinkel. Från det att hennes pojkvän en dag uppför sig helt annorlunda och ger henne den bästa dagen på mycket länge, till det att hon får reda på att personen hon umgicks med den dagen egentligen var A.

När hemligheten avslöjas så vet hon till en börja inte vad hon ska tycka. Hon känner sig lurad, förvirrad och lite chockad. Så småningom växer hennes känslor för A, men hur ska hon kunna hantera att vara kär i någon som varje dag är en ny person på utsidan? Någon som är tjej och kille om vartannat och aldrig vet var eller vem hen är imorgon?

Visst, A är ju fortfarande A på insidan, men räcker det?

Jag älskade Every day, och jag gillar den här boken också. Det som blev lite tråkigt med den här är ju att jag redan vet allt. Jag har redan läst hela historien och jag vet hur det kommer sluta. Visst, Rhiannons tankar är intressanta, men jag tycker nog att jag hade velat ha ännu mer funderingar och chock. Nu känns det som hon accepterar detta väldigt snabbt och att det är ganska odramatiskt.

Jag vet inte om jag skulle kunnat vara så lugn och sansad om jag ska vara ärlig.

Made for you

Eva vaknar upp i en sjukhussäng efter att ha blivit påkörd av en bil på väg hem från en fest. Hon är blåslagen och bruten, men det konstigaste är dock att när någon rör henne så får hon visioner som visar deras död.
Först tror hon bara att det är något tillfälligt, men snart inser hon att det faktiskt verkar stämma, och att hennes vänner är i fara.
När en av hennes barndomsvänner hittas död efter en bilkrasch så börjar Eva koppla ihop det som hänt. Var hennes egen olycka verkligen bara en olycka? Visionerna visar henne fasansfulla saker, och snart inser hon att någon försöker lämna meddelanden till henne med hjälp av blommor och döda kroppar.

Vem är det, och finns hen i hennes närhet? Kan hon lita på någon alls?

Jag vet inte varför jag trodde att det här skulle vara en fantasybok. Kanske för att det är det enda jag läst av Melissa Marr tidigare, men det här är istället en väldigt välskriven och creepy thriller.
Jag satt och misstänkte alla hela tiden, och boken känns lite som ett avsnitt av Criminal minds.

Extra plus för att man i vissa kapitel får följa mördaren och höra hens tankar.

Riktigt positivt överraskad av den här boken och kan rekommendera den varmt.

Du är aldrig ensam

Nu har jag läst ut den obligatoriska semesterboken av Sarah Dessen. I år blev det Du är aldrig ensam, och den visade sig vara en av hennes bästa.

Ruby's liv är allt annat än enkelt. Hon flyttar runt mellan slitna lägenheter med sin mamma pga att de aldrig lyckas betala hyran i tid eller för att mamman hamnar i trubbel med någon karl. Dessutom dricker hon för mycket. Nu har de i alla fall bott i det lilla gula huset på landet ganska länge, men plötsligt en dag är mammans saker packade och hon kommer inte tillbaka.
Ruby är 16 år och tycker att hon klarar sig ganska bra trots allt. Det är liksom enklare att inte berätta för någon att elen inte funkar eller att de inte har rinnande vatten längre.
Allt går bra tills hyresvärden knackar på och begär att få veta sanningen.

Ruby får flytta hem till sin syster Cora som hon inte sett sedan Cora flyttade iväg till college för 10 år sedan, och Ruby kan inte lita på henne. Cora visste hur det var med deras mamma, och ändå lämnade hon Ruby ensam kvar; något som Ruby har svårt att förlåta henne för.
Cora bor i ett stort fint hus tillsammans med sin stenrika man Jamie, och plötsligt har Ruby eget rum, obegränsat med el, värme, fina kläder och trygghet, men allt känns fel. Dessutom tvingas hon börja på den lokala snobbiga privatskolan. Allt vänds upp och ner, och det är allt annat än lätt att anpassa sig.

Sakta men säkert börjar dock Ruby göra sig hemmastadd. Hon lär känna Nate som bor i huset bredvid, får ett jobb och lär känna Cora igen. Kanske kan det här bli hennes hem trots allt?

Älgbarnet

När 17-åriga Jess plötsligt upptäcker att hon är gravid ställs allt på ända. Jess mamma blir förskräckt och är helt emot att dottern ska bli mamma så tidigt, och dessutom gillar hon inte alls Nick som är pappa till barnet.
Jess bestämmer sig i alla fall för att hon ska behålla barnet, men ytterligare ett stort problem uppstår när barnet hon föder visar sig vara en älg! Jo, seriöst, barnet är en stor älgkalv som växer med rasande fart och tar över hela huset med sina hårda klövar och sitt dåliga bordsskick.

Det är inte lätt att vara tonårsförälder, men det är ännu svårare när Älgis bajsar på golvet, förstör möblerna och blir utkastad från förskolan för att han inte klarar av att leka fint och inte kan prata ordentligt. Personalen tycker nämligen att Älgis uppför sig aggressivt och skrämmande mot de andra vanliga barnen när han brölar och vill leka.

I samhället finns några fler familjer med djurbarn och Jess går på föräldramöten och krissamtal om hur situationen ska hanteras, men hon vet ändå inte riktigt hur hon ska göra.
Hon vill ju Älgis bästa, men samtidigt vet hon att det här livet är helt fel för honom och snart är ingen av dem lycklig längre. Finns det någon lösning som passar alla?

Det här är en fullständigt absurd bok som jag ändå tycker väldigt mycket om. Jess har till en början svårt att acceptera att hennes barn är annorlunda än alla de andra "normala" barnen, men efterhand växer hennes kärlek till Älgis.
Han är ju inte onormal, bara annorlunda.

Meg Rosoff är en duktig författarinna och Älgbarnet är lättläst med massor av känslor och tankar som väcker tankar om normer och utanförskap.

Half bad- Ondskans son

Nathan är en häxa. Det är visserligen inget konstigt med det, för det är det många som är. Problemet är bara att de allra flesta häxor är vita, men Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern som finns. Nathan är med andra ord halvt vit och halvt svart när det gäller hans magi.
När man fyller 17 år så får man genom en ritual tillgång till alla sina framtida krafter, och Nathans födelsedag närmar sig. Myndigheterna är livrädda för att han ska ha ärvt sin fars krafter och bevakar honom stenhårt. Han är mobbad och utstött av de andra vita häxorna i området och till och med hans egna styvsyster avskyr honom. Enligt myndigheterna bör alla svarta häxor förgöras, och då hjälper det inte om man också är halvt vit.

När allting till slut blir för mycket så bestämmer sig Nathan för att fly för att överleva. På jakt efter sin pappa som han aldrig träffat så hamnar han i det ena problemet efter det andra, ständigt jagad.

Jag älskar den här typen av fantasy som utspelar sig i en vardag som jag kan känna igen, även om den är full av magi.
Jag gillar Nathan och flera av de andra karaktärerna. Speciellt Nathans bror Arran som är hans enda riktiga vän.

Jag hade lite svårt för språket i början. Det känns platt och hackigt och jag vet inte om det har med översättningen att göra eller om boken bara är skriven så. Speciellt har jag svårt med de kapitel där boken är berättad i Du-perspektiv (tex Du vaknar alltså medan himlen ljusnar...). Det blir dock bättre genom bokens gång när berättarperspektivet ändras.

Allt som allt så gillar jag den här boken riktigt mycket! Tänker läsa del 2 på engelska för att se om språket blir bättre.

Odinsbarn

Wow, jag är så himla imponerad av den här boken! Trots det äckliga omslaget.

I en värld full av magi och korpar bor Hirka med sin far. De har flackat omkring och levt ganska isolerat hela hennes liv, och Hirka tror att det bara är på grund av hennes pappas eftertraktade kunskaper i läkekonst.
Nu, när Hirka ska fylla femton så är det dags att genomgå Riten, där Rådet kontrollerar att alla har kraften i sig. Hirka har dock ett problem; hon kan nämligen inte bemästra det, och dessutom är hon den enda i världen som saknar svans, och det gör henne extra utsatt.

Världens största hot är nämligen några som kallas för de blinda. De är svanslösa och har ingen kraft. Hirkas far påstår att en varg tog hennes svans när hon var ett spädbarn, men det visar sig snart att så inte är fallet. Hirka är en blind; ett Odinsbarn, och plötsligt är hon på flykt utan någon på sin sida. Eller har hon fortfarande någon som vågar trotsa Rådet och hjälpa henne?

Siri Pettersen har målat upp en värld som är så tydlig att det känns som jag sett en film. Boken är 661 sidor tjock, men det gör absolut ingenting.
De är mycket att hålla reda på till en början. Svåra namn, regler, vem som är vem och hur världen fungerar, men allt faller på plats ganska snabbt. Nu vill jag bara ha fortsättningen.

Fairest: Levana's story

Jag har hyllat The Lunar Chronicles vid ett flertal tillfällen, och i väntan på del 4 (Winter), så blev jag överlycklig när jag upptäckte den här boken som är del 3.5 i serien.
Fairest är drottning Levanas historia, och vi får följa henne från att hon är en liten prinsessa på månen tills att hon efter tragiska omständigheter får ta över tronen efter sina föräldrar och sin äldre syster.
Hon lever i ett komplicerat äktenskap med en man som inte besvarar hennes starka kärlek och tar motvilligt hand om sin styvdotter och sin äldre systers numera föräldralösa dotter.

Alla tragiska händelser och alla hemligheter som hon bär på påverkar såklart Levana och hon blir mer och mer psykiskt instabil. Hennes handlingar spårar sakta men säkert ur i samma takt som hennes planer på att ta över Jorden växer.

Jag tyckte att den här boken var allt annat än en "halvdan mellanbok". Den fyllde i massor av luckor och gav mig en förklaring till den helgalna Levana som vi känner igen från Cinder, Scarlet och Cress.
Dessutom presenterar den nästa boks huvudperson och ger oss lite bakgrundshistoria när det gäller prinsessan Selene.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

Röd som blod

I Tammerfors i Finland är det iskall vinter. Snön ligger djup och gnistrande vit. I alla fall nästan överallt. På ett ställe ligger en ung kvinna och snön omkring henne färgas sakta röd som blod.


17-åriga Lumikki dras in i en livsfarlig härva när hon hittar massor av tvättade sedlar i skolans mörkerrum. Sedlarna hänger på tork, men de har fortfarande bruna fläckar som inte gått bort. Fläckar som skulle kunna vara blod.
Diskret försöker hon förfölja klasskompisen Tukka som hämtar sedlarna, men hon blir upptäckt och indragen i ett mysterium som är mer invecklat och livsfarligt än någon av dem kunnat ana.

För när blodiga pengar råkar hamna i händerna på ovetande ungdomar så blir allt plötsligt på allvar.

Narkotikabrott, kidnappningsförsök och mord blandas om vartannat i den här riktigt spännande boken.

Jag gillar verkligen ensamvargen Lumikki som gör som hon vill och inte backar för något, men innerst inne inte är så tuff som det verkar.

Språket är vackert och nästan poetiskt med fina beskrivningar och ömsinta karaktärsbeskrivningar.


I april kommer del 2 som heter Vit som snö.

Magisterium: The Iron Trial

Första boken i Holly Black och Cassandra Clare's (fantastiskt samarbete btw) nya serie Magisterium  var väldigt lätt att fastna i, även om det inte hände så förfärligt mycket.

Callum Hunt är 12 år och huvudperson i boken. Han har hela sitt liv fått höra av sin pappa att magi och magiker är det farligaste som finns, detta bland annat pga att magi dödade Callums mamma när han bara var en bebis.
När Callum blir inkallad till The Iron Trial, uttagningen till magiskolan, så gör han en deal med sin pappa; han ska misslyckas på alla test och därmed få gå kvar i sin vanliga skola.
Tyvärr är Callum rätt dålig på att misslyckas, och på något sätt hamnar han ändå på skolan.

På skolan hamnar han som vanligt direkt utanför. Callum har ett ben som blev skadat när han var bebis, och det gör att han haltar och har svårt att hänga med sina nya klasskompisar, men snart börjar han komma överens med rumskompisarna Tamara och Aaron.

Tillsammans lär de sig att kontrollera elementen och utföra olika sorters magi, men skolan bär på hemligheter som har att göra med Callums förflutna och snart får han reda på varför hans pappa så desperat försökt hålla honom borta från allt som har med magi att göra. Callum är nämligen inte som alla andra.


Jag sträckläste den här boken på en dag, och jag gillade den väldigt mycket.
Många jämför såklart med Harry Potter, men Callum Hunt är så mycket mer komplex. Iaf i slutet av boken. Det ska bli väldigt intressant att se hur han utvecklas.
Förhoppningsvis blir han lite smartare också, för en del beslut han tar i den här boken är ju allt annat än genomtänkta. Men okej, han är bara tolv.

Lättläst, bra språk, intressanta svängningar i handlingen och ganska mycket dold ondska. Jag kommer definitivt att läsa del två.

Dödsritten

Den senaste tiden har jag läst Blue Lily, Lily Blue och Dödsritten parallellt, och det var inte förrän jag var halvvägs i båda som jag kom att tänka på att de har samma författare. Självklart visste jag det, men jag hade liksom inte aktivt tänkt på det.

Dödsritten var dock faktiskt lite seg i starten. Kanske var det för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, och kanske för att jag inte ögonblickligen gillade Kate, eller Puck som hon också kallas.

Puck bor med sina två bröder på ön Thisby. En lugn ö där ingenting händer större delen av året. På hösten förändras dock allt när havet mörknar och de stora livsfarliga vattenhästarna letar sig upp på land för att stilla sin blodstörst.

De modigaste fångar hästarna och försöker tämja dem tillräckligt för att vinna årets farligaste tävling; Scorpioloppet. Det är en tävling för vattenhästarna och deras ryttare, och ingen kan räkna med att komma ur loppet levande. Hästarna är stora, oberäkneliga och vill alltid ner i havet igen.

När pengarna och hoppet tar slut för Puck så finns bara en utväg; Puck måste tävla i Scorpioloppet och vinna, annars är de snart hemlösa, men på sin lilla häst Dove är Puck enligt alla chanslös. Speciellt mot den fyrfaldige vinnaren Sean Kendrick.

Vi får parallellt följa Puck och Sean i den här boken, och jag älskar miljön och vattenhästarna. Jag är absolut ingen hästälskare, men de här är liksom mer monster än hästar på nåt vis.

Förra veckan såg jag dessutom Maggie Stiefvater bekräfta på Goodreads att boken ska bli film. Tror att den kan bli riktigt häftig om de gör det bra.

Blue Lily, Lily Blue

Så, den tog slut ändå, tyvärr.
Jag blir alltid så kluven när jag läser riktigt bra böcker, för jag vill läsa och läsa, men jag vill inte komma till slutet.
Med Maggie Stiefvaters Raven Cycle-serie är det så med varenda bok.

Jag kan egentligen inte säga mycket om den här utan att spoila ungefär allt, eftersom det är del tre i serien, men jag kan säga att jag älskade den, även om jag inte älskade den lika mycket som The Dream Thieves (del två). Ronan är nämligen min favorit av karaktärerna, och det var alldeles för lite av honom i den här. :)

Som titeln säger, så är det alltså Blue som är huvudperson i den här boken. Hennes mamma är försvunnen och boken kretsar mycket kring sökandet efter henne.

Jag vet att många tycker att Maggie Stiefvater låter handligen dra ut på tiden och att hon är seg i språket, och jag förstår vad de menar, men jag äskar hennes språk, och jag älskar det långsamma tempot och alla sköna karaktärer, och då är jag ändå en sån som oftast vill ha ett ordentligt driv i böckerna jag läser.
Jag vill bara kliva rakt in i den här serien och bli bästis med allihop.

Svensk synd

Otto och hans mamma är ännu en gång på flykt undan Ottos våldsamma pappa, och den här gången bara kör de utan att veta vart de är på väg. De vill bara bort; så långt bort som möjligt.
De hamnar till slut i Ryda, ett litet samhälle som knappt ens finns med på kartan, men det finns ett motell där de stannar för att sova.

Dagarna går, och eftersom Ottos mamma blir kompis med motellets ägare så blir de kvar. Men Otto har svårt att passa in. Ryda är inte som de andra städerna han bott i förut. Här styrs allt av kyrkan, och 99,9 % verkar vara med i den minst sagt fanatiska församlingen. Alla andra kallas för syndare.
Trots att alla verkar vara emot honom för att han inte tror på Gud, så hittar Otto några kompisar med samma åsikter som han själv. När en av dem hittas död så tror alla att det var självmord, men Otto är säker på att det inte är hela sanningen.
Det är lite för många som tagit livet av sig senaste året, och av någon anledning så verkar ingen vilja ta reda på varför. Vad är det egentligen som pågår bakom kulisserna i Ryda?

Det här är en sjukt spännande bok som jag fastnade i direkt.
Otto är till en början rätt stöddig och svär mer än nödvändigt, men han växer, och han vägrar böja sig för det han inte tror på.
Dessutom måste jag berömma miljöbeskrivningarna. Jag har helt klara bilder i huvudet av hur allting ser ut och hur det känns att vara där. Detta utan att Martin Jern skrivit sida upp och sida ner av beskrivningar. Fantastisk bok!

The vault of dreamers

The Forge School är den bästa konstskolan i landet, men den är mer än bara en skola. Den är nämligen också en direktsänd dokusåpa 12 timmar om dygnet. Från att alla elever vaknar kl 6.00 tills sängdags kl 18.00 så är de bevakade av kameror som filmar deras minsta rörelse.

Rosie älskar att göra filmer och lyckas komma in på Forge som genom ett mirakel. På dagarna har de lektioner och konstklasser, och kl 18 får alla elever ett sömnpiller och sover sedan genom natten. Allt för att gynna deras kreativa tankar och se till att de utvecklas så mycket som möjligt.

Rosie tycker dock att något verkar skumt. Hon bestämmer sig för att skippa pillret och utforska skolan medan kamerorna är avstängda. Det hon upptäcker gör henne dock allt annat är lugn. Något pågår i skolan under nätterna, och tillsammans med Linus som jobbar i köket bestämmer hon sig för att reda på vad.

Jag gillade den här boken. Den är annorlunda och spännande, men det tar alldeles för lång tid innan den kommer igång på riktigt. Trots allt tyckte jag om den. Jag hade kanske kunnat önska att vi fått lära känna de andra eleverna lite bättre, och att Rosie fått lite mer djup, men ändå en helt okej bok.

Slutet vill jag absolut inte säga något om, men jag vill gärna läsa fortsättningen när den kommer, bara för att få se vad historien ska ta för vändning.

We were liars

Alla säger att ju mindre man vet om We were liars när man börjar läsa, desto bättre.
Jag, å andra sidan, har alltid varit för nyfiken för mitt eget bästa, och gillar att veta lite om handlingen innan jag kastar mig in i den.
Här kommer alltså en liten re-cap. Läs om du vill. Annars, strunta i det. Simple as that.



We were liars handlar om Cadence som är äldsta barnbarnet i den rika Sinclair-släkten. Varje sommar sedan hon var barn har spenderats på släktens privata ö Beechwood Island som är ett riktigt sommarparadis. Där finns alltid de två mostrarna och alla kusiner. Framförallt Johnny och Mirren som är nästan jämngamla med Cadence och hennes bästa vänner. Och så finns Gat där. Han följde med en gång när de var barn och har kommit tillbaka varje sommar sedan dess. Han är smart, vacker och speciell, och långsamt växer en förälskelse fram.

Sommar nummer femton händer något. Cadence är ute och simmar ensam på natten och slår i huvudet. Hon blir hittad på stranden och hamnar på sjukhus. Efteråt är allt annorlunda. Cadence plågas av svår huvudvärk och varken Johnny, Mirren eller Gat hör av sig. Ingen vill prata om det som hände och Cadence minns bara små fragment. Hur mycket hon än frågar så får hon inga svar. Alla verkar tycka att det är bättre om hon får minnas på egen hand.
Sommar nummer sexton åker inte Cadence till ön alls, men året efter är hon tillbaka. Nu tänker hon ta reda på vad som egentligen hände henne och varför ingen verkar vilja berätta sanningen.


Jag tyckte jättemycket om boken, men direkt kände jag att det vara något mystiskt med olyckan. Sedan kunde jag inte läsa fort nog, bara för att få reda på sanningen.

Jag läste boken på engelska, men nu finns det också översatt till svenska med titeln Kanske är det allt du behöver veta.

Onsdag kväll strax före sju

I förorten Alsta bor människor med olika kulturer, religion och bakgrund.
Daniel, Ville och Abdi har varit kompisar sen de var små, men Abdi känner mer och mer att han inte vill vara med på de andras grejer längre. Daniel och Ville rånar folk i centrum, gör inbrott och bråkar. Abdi älskar att rappa och inser att om han vill bli något så måste han bryta med sina bästa vänner.

Rakel och Jamila pluggar hårdare än någon annan och har alltid högst betyg i klassen. Hemma är de hårt hållna för att de är tjejer, men speciellt Jamila drömmer om att få gå på gymnasiet och bli något annat än bara någons fru.

Nalin är kär i Ville, men vet inte hur hon ska våga prata med honom. Hennes föräldrar skulle dessutom aldrig gå med på att hon blev ihop med en svensk kille.

Ville har ett tufft liv hemma med en mamma som oftast inte ens går upp ur sängen, och när Daniel har en ny kupp på gång så hänger han på.

Sex ungdomar som kämpar för att få vara sig själva och leva sina liv, och mitt i allt detta hittas en död kille i centrum.


Mats Berggren är en fantastisk författare. Han har verkligen förmågan att skriva om ungdomar utan att det känns stelt eller tillgjort. I början var det lite svårt att hålla reda på vem som var vem, men det löstes sig snabbt.

Mila 2.0

Efter att Milas pappa dör så flyttar hon till en ny stad med sin mamma. Hon försöker hålla sig i bakgrunden och inte ställa till med problem eftersom hennes mamma redan har det väldigt jobbigt. Problemet är bara att hur mycket än Mila försöker minnas dagen då hennes pappa omkom i en brand så kan hon inte. Hon minns helt enkelt ingenting.
När hon är inblandad i en bilolycka och skadar armen så får hon sitt livs chock. Där blod och muskler borde synas finns istället metall och sladdar.

Det visar sig att Mila är en android; en perfekt skapelse, "född" för bara en månad sedan, och hennes mamma är egentligen en av teknikerna som jobbade med henne. Mila är försedd med minnen, förmågan att uppleva känslor och allt annat som gör henne till en nästan helt vanlig tjej, dock med alla superkrafter som finns.
Hon är dessutom stulen från sin skapare, och Milas "mamma" tänker göra vad som helst för att skydda henne.


Det här var lite av en besvikelse ärligt talat. Jo, jag gillade bitar av den, men nej. Det är klyschigt, platt och bitvis rätt töntigt. Det är också första delen i en serie, men jag kommer inte att läsa fortsättningen.

Den påminner mig dock lite om Kevin Brooks Being (Jagad), men den gillade jag riktigt mycket.
Det här var bara okej.

Fangirl

Nu har jag äntligen läst ut Fangirl och jag älskade den!
I veckan fick jag till och med lite abstinens, för jag glömde den på jobbet och kunde därför inte läsa den på kvällen. Älskar böcker som man liksom saknar när man inte läser dem.

Hur som helst, vi vet väl alla vad Fangirl handlar om vid det här laget.
Cath och Wren är tvillingar och har alltid gjort allt tillsammans. De är besatta av bokkaraktären Simon Snow och världen han lever i. De skriver uppmärksammad fanfiction och har tapetserat väggarna i sitt rum med bilder av Simon.
Men nu är det dags att börja på college, och medan Cath vill att allt ska fortsätta som förut så vill Wren bryta sig loss, skaffa nya kompisar, gå på fester och absolut inte skriva Simon Snow-fanfiction.
Cath vägrar dock ändra sig, och här respekterar jag verkligen henne som karaktär. Hon står upp för vad hon gillar och vägrar släppa sina Simon-tröjor även om folk tycker att hon är en nörd.
Collegelivet blir dock rätt ensamt när Wren plötsligt inte står vid Cath's sida, och Cath vågar liksom inte riktigt ta kontakt med andra studenter.
Hon hamnar i samma rum som coola Reagan som ständigt har besök av sin pojkvän Levi, och till en början är Cath mest irriterad, men man kan helt enkelt inte tycka illa om Levi, och Reagan är kanske inte heller så hemsk som hon verkar.

Levi, alltså. Kan vi prata lite om honom? Han är ju bara sååå underbar som karaktär. Jag älskar alla konstiga grejer han har för sig, och hans ständiga optimism och leende smittar av sig genom boken. Jag får liksom inget grepp om att han kommer från landet och pluggar lantbruk, för i mitt huvud ser han ut som en som borde plugga något konstnärligt och vara lagom mycket gay, men det kanske bara är jag?
Hur som helst så funkar det konstigt nog, och jag bara accepterar att det är sån han är. Det är typ perfekt.

Jag är ju själv något av en fangirl och läser alldeles för mycket fanfiction, och det gjorde kanske att jag älskade den här boken lite extra mycket. Toppbetyg från mig!

Aristotle and Dante discover the secrets of the universe

Så... vad ska jag säga om den här boken som kan göra den rättvisa?

Den handlar om Aristotle (eller Ari som han vill kallas). Han är en ung mexikansk kille som är trött och arg på det mesta. Han har en bror som sitter i fängelse och som ingen pratar om och han har inga vänner. Han är helt enkelt inte bra på det där med att öppna upp och låta folk lära känna honom, men sedan träffar han Dante.
Dante är kanske Aris totala motsats. Han läser poesi, pratar ohämmat om känslor, kan gråta när och hur som helst och blir snabbt Aris bästa vän, även om Ari inte riktigt är villig att erkänna hur mycket Dante betyder för honom.
De har en storslagen sommar tillsammans och efter det flyttar Dante och hans föräldrar iväg. Kvar blir Ari med saknaden som han vägrar inse att han har och allt annat som tynger honom. Hans pappa bär på tunga minnen från kriget, hans mamma har alldeles för många regler och varför låtsas alla som att Aris bror aldrig funnits?

Den här boken har liksom ingen storslagen handling, men den har så mycket känsla och ett fint poetiskt språk. Jag älskar Ari och Dante och deras familjer. Bägge två har fantastiska föräldrar även om de är väldigt olika. Det handlar om att bli vuxen och hitta sig själv mitt bland sorg, saknad , kärlek och frustration.

Benjamin Alire Saenz beskriver killarna med sådan ömhet och känsla att jag önskar att alla författare skulle läsa och lära sig ett och annat. Boken har vunnit massor av priser och det gör mig inte direkt förvånad.

Den är så himla bra.

Alex as well

"Why does it matter whether I am a boy or a girl? But it does. It really, really matters."

Alex är 14 år och har en identitetskris som de flesta andra i hennes ålder. Eller, kanske inte precis som alla andra.

När Alex föddes kunde läkarna inte avgöra om barnet var en flicka eller en pojke, och under de första åren uppmanades föräldrarna att iaktta sitt barn och anteckna vad och vilka hen lekte med. Sedan blev de tvingade att välja vilket kön deras barn skulle ha. De valde att uppfostra Alex som en pojke och kände sig nöjda med det, men Alex har alltid känt att det är något som är fel inuti, inte bara utanpå där hon är liksom lite av varje.

"You know what it feels like? It's like someone got it wrong to start with. That's what I feel inside. When I was born they went it's got a noodle, it must be a boy, but I'm not a boy on the inside.
I say to Crockett, ´Have you ever heard someone sing the wrong lyrics to a song, like the Beatles song, "She's got a chicken to ride"? It's wrong and it seems so silly to you that the other person could think that's how the song goes.
But then imagine you heard everyone sing it, like, even the actual Beatles. So you assume that, OK, they must be the real lyrics, even though it's absurd. It's like that."

Efter en traumatisk händelse i skolan så bestämmer sig Alex för att nu får det vara nog. Hon är en flicka och tänker leva sitt liv som en sådan, oavsett vad hennes föräldrar säger. De är nämligen helt galna och vägrar att ens försöka förstå. Hennes mamma är psykiskt instabil (minst sagt) och hennes pappa vet inte vad han ska tycka eller göra.
Med ny skola, nya vänner och nytt utseende hoppas Alex på en nystart, men hur lång tid kommer det att ta innan sanningen kommer fram?

Jag gillade den här boken. Jag läste ut den snabbt eftersom den är rätt lättläst och himla lätt att fastna i. Språket slår väl inte mig med häpnad, men det är ett skönt driv i den och den är rätt underhållande.
Jag gillar när tjej-Alex pratar med kill-Alex som liksom fortfarande hänger kvar i hennes kropp och huvud och vill reagera och säga typiska killsaker medan hon försöker uppföra sig som den tjej hon nu vill vara.
Det skulle kunna bli rätt stereotypiskt och fördomsfullt, men det blir det ändå inte. Jag gillar't.

Miss Peregrines besynnerliga barn- Spökstaden

Andra boken om Miss Peregrines besynnerliga barn tar vid på samma ställe som första boken slutade.
Barnen med Jacob i spetsen är på flykt undan väsen som vill ta deras krafter och kidnappa Miss Peregrine som är skadad och fast i sin fågelform. För varje dag som går så minskar chansen att kunna rädda henne, men den enda som skulle kunna hjälpa dem är försvunnen och sökandet allt annat än lätt.
Jakten tar dem till ett krigshärjat London där fler besynnerliga barn dyker upp och sluter sig till gruppen. De jagas av tomgastar, kastar sig in och ut ur tidsloopar och tvingas använda alla sina besynnerliga krafter för att överleva. Allt för att rädda Miss Peregrine och alla andra besynnerliga i världen.

Precis som i första boken så förstärks historien av de gamla foton som författaren Ransom Riggs samlat och lånat ihop. Bara ett fåtal är mixtrade med, och de är för det mesta väldigt fascinerande och märkliga.
Vad jag förstår så har han valt ut bilderna och sedan skrivit historien kring dem, och det kan man nästan förstå. De passar liksom så himla bra in i berättelsen.
Handlingen är mörkare och mer actionladdad än i första boken och mycket mer spännande. Jag gillar barnen och deras krafter och tycker att tidshoppen är riktigt intressanta.
Ge mig del tre nu!