Aristotle and Dante discover the secrets of the universe

Så... vad ska jag säga om den här boken som kan göra den rättvisa?

Den handlar om Aristotle (eller Ari som han vill kallas). Han är en ung mexikansk kille som är trött och arg på det mesta. Han har en bror som sitter i fängelse och som ingen pratar om och han har inga vänner. Han är helt enkelt inte bra på det där med att öppna upp och låta folk lära känna honom, men sedan träffar han Dante.
Dante är kanske Aris totala motsats. Han läser poesi, pratar ohämmat om känslor, kan gråta när och hur som helst och blir snabbt Aris bästa vän, även om Ari inte riktigt är villig att erkänna hur mycket Dante betyder för honom.
De har en storslagen sommar tillsammans och efter det flyttar Dante och hans föräldrar iväg. Kvar blir Ari med saknaden som han vägrar inse att han har och allt annat som tynger honom. Hans pappa bär på tunga minnen från kriget, hans mamma har alldeles för många regler och varför låtsas alla som att Aris bror aldrig funnits?

Den här boken har liksom ingen storslagen handling, men den har så mycket känsla och ett fint poetiskt språk. Jag älskar Ari och Dante och deras familjer. Bägge två har fantastiska föräldrar även om de är väldigt olika. Det handlar om att bli vuxen och hitta sig själv mitt bland sorg, saknad , kärlek och frustration.

Benjamin Alire Saenz beskriver killarna med sådan ömhet och känsla att jag önskar att alla författare skulle läsa och lära sig ett och annat. Boken har vunnit massor av priser och det gör mig inte direkt förvånad.

Den är så himla bra.