The ocean at the end of the lane

Kolla, en ny Neil Gaiman! Hörde talas om den på semestern och beställde den direkt. Det visade sig vara ännu en sträckläsningsbok. Yay, äntligen hittar jag sådana.

Allting började för fyrtio år sedan, då vår berättare bara var sju år gammal. Det var då han för första gången träffade familjen Hempstock.
Lettie verkar alldeles för vuxen för sina elva år, Mrs. Hempstock säger att hon minns när dammen på baksidan av huset var ett hav, och Gamla Mrs. Hempstock påstår sig minnas Big Bang.

Eller egentligen börjar allt med ett självmord på Hempstock's gård som väcker onda urgamla krafter till liv, och på något sätt så är huvudpersonen (vi får aldrig veta hans namn) och familjen Hempstock inblandade.

Saker börjar hända. Fiskar flyter döda upp till ytan i Lettie's damm (eller hav), vår huvudperson vaknar en morgon av att han nästan kvävs till döds och plötsligt får han och hans lillasyster en ny nanny. En nanny som får det att gå kalla kårar utmed hans ryggrad och som inte verkar riktigt mänsklig.

Neil Gaiman är ju en fantastisk författare och framförallt berättare. Jag kan liksom höra honom berätta den här boken högt för mig, och det är ett tecken på en riktigt välskriven bok. Texten flyter på fantastiskt och det är lagom skräckigt för mig som är lättskrämd. Uråldrig magi möter ny fantasy i den här pärlan till bok. Kan verkligen rekommenderas.

Fvonk

Alltså, Erlend Loe- du är allt lite galen du, va?

Jag har gillat Erlend Loe's absurda böcker ända sedan jag ramlade över Naiv.Super för en herrans massa år sen. I ett virrvarr av bultbrädor, förvirring, en röd boll och snabba repliker hittade jag en ny favoritförfattare.
Sedan dess har jag läst nästan allt, men jag har också blivit rätt besviken många gånger.
När jag träffade Erlend Loe på Bokmässan och hörde honom prata om Fvonk så kände jag att jag bara var tvungen att läsa den.

Fvonk är en ensam man som efter att ha förlorat sitt uppdrag i Gång- och motionsförbundet håller sig inne, ständigt förföljd av de Gravida kvinnorna som tycks vara överallt och självklart ute efter honom. Ja, det kan hända att han är lite paranoid, men det är han lyckligt omedveten om.

En dag står en kvinna i byxdress utanför hans dörr. Hon har hört att han har rum att hyra ut, och hon vill hyra dem. Detta kräver sträng diskretion, för hyresgästen är någon som behöver komma bort ett tag. Ut på landet och få frisk luft. En stor summa pengar får Fvonk att tacka ja. Pengar har ju aldrig skadat, eller hur?

Några dagar senare anländer ett mystiskt ekipage. Två stabila livvakter och en man i ett stort skägg och glasögon. Allt gömt i en bil med tonade rutor. Fvonk blir nyfiken. Så klart han blir nyfiken. Vem är det som bor i hans källare egentligen? Är han inte väldigt lik någon?

Jo, hyresgästen visar sig vara ingen mindre än en väldigt trött Jens, landets stadsminister, som egentligen borde sjukskriva sig, men det skulle inte se bra ut för partiet. Ingentig får man göra i fred, säger Jens en kväll när han och Fvonk dricker te tillsammans för att lugna nerverna. Inte ens på toa får man vara ensam. Och inte kan man gå på Systemet heller. Då ska det direkt upp på löpsedlarna.

De två männen kommer sakta men säkert närmare och närmare varandra. Mellan tekoppar, skidturer och torn byggda av kaplastavar växer en vänskap fram som de båda behöver mer än de vågar erkänna.

Erland Loe är rätt modig (eller galen) som skriver den här boken. Han berättade på Bokmässan att den här boken faktiskt är baserad på Norges nuvarande stadsminister Jens Stoltenberg. Hur kommer men undan med nåt sånt? Har han gått med på det? Jag vet inte. Kanske skulle frågat honom när jag hade chansen.

Hur som helst, boken är lättläst, rolig, smågalen och lite sorglig i sann Loe-anda.
Trots allt heter mina favoriter fortfarande Naiv.Super. och Doppler.

Sankta Psyko

Jag har länge väntat på att få läsa Johan Theorins nya bok, och efter att ha försökt orka stå i kö på bibliotekets exemplar, så tröttnade jag och köpte den istället. Jag är hopplös.

Jan är 29 år och har just fått ett jobb som förskolelärare på förskolan Gläntan som hör ihop med Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. På Gläntan vistas barnen till de intagna brottslingarna. Tanken är att barnen och föräldrarna ska träffas varje vecka för att hjälpa både de vuxna och barnen i deras tillvaro, och personalens ansvar är bla att eskortera barnen mellan förskolan och sjukhuset.
På Gläntan finns massor av regler, och all information är topphemlig. Allting är under hård sekretess, och det ökar bara Jans nyfikenhet.

Jan har dessutom egna hemligheter. Vad hände egentligen den dagen för flera år sedan, då han försvann ut i skogen med en förskolegrupp och kom tillbaka med ett barn för lite?

Dessutom finns det någon inne i Sankta Psyko som Jan gärna vill träffa...

Jag gillade verkligen Theorins serie om Öland (Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge) och den här har också potential till att bli riktigt bra. Jag har inte läst klart den ännu, så just nu är jag galet nyfiken på vart detta ska landa, men jag lovar att jag inte ska tjuvläsa slutet!

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Jag missade den här filmen när den gick på bio, och just nu är jag ganska glad över att jag hann läsa boken innan jag ser filmen, för boken är riktigt riktigt bra!

Den handlar om Jacob som är nittio år. Eller nittiotre. Det är inte så lätt att hålla ordning på åren längre. Han bor numera på ett sjukhem eftersom ingen av hans fem barn vill ta hand om honom, vilket gör honom ganska besviken. Varje söndag kommer någon för att hälsa på honom, och den här veckan är det extra speciellt, eftersom en cirkus slagit upp sitt tält utanför hans fönster. Alla gamlingarna är förväntansfulla inför söndagens föreställning, och när hemmets nyaste boende berättar att han en gång jobbat på en cirkus med att bära vatten till elefanterna, så får Jacob nog! Sitter den här mannen och ljuger alla rakt upp i ansiktet?! Jo, Jacob vet vad cirkusjobbet innebär, och han är övertygad om att mannen inte talar sanning. I protest spenderar han resten av veckan på sitt rum, tänkandes tillbaka på sitt liv.

Endast tjugo år gammal förlorar han båda sina föräldrar i en olycka, och plötsligt är han ensam i världen, utan någonting att leva av. En natt hoppar han på ett förbipasserande tåg, och när han vaknar så visar det sig att han är ombord på ett cirkuståg. Cirkusen behöver någon som kan hjälpa till att packa och utfordra djuren, och Jacob får lov att stanna. Han blir hänvisad en golvplats i en av vagnarna för transportdjur, och blir tvungen att dela den med en av artisterna; en arg dvärg kallad Kinko.

På cirkusen finns också den vackra Marlena, som är cirkusens stjärna när hon styr sina tretton hästar runt manegen. Där finns också hennes man, August, som styr och ställer med järnhand.

När cirkusdirektören får reda på att Jacob nästan är färdigutbildad veterinär så får han en bättre ställning på cirkusen, och med sin nya status så hamnar han oftare och oftare i Augusts och Marlenas sällskap. Jacob känner en stark dragning till henne, men att göra något åt det skulle vara livsfarligt, så han håller sig på sin kant. Iaf till en början...

Jag älskar den här boken. Jag suger i mig hela cirkusmiljön och alla karaktärer som ryms där. Det utspelar sig 1931, och då var cirkusen ett riktigt stort nöje, och hundratals människor jobbar med att ordningsställa tälten och utfordra alla djuren. Där finns tandlösa lejon, zebror, giraffer och den envisa elefanten Rosie som kommer till cirkusen och vinner Jacobs hjärta.

Det är magi, gott folk, även om det så klart finns en grym baksida också. Brist på mat, slagsmål, arbetare som blir kastade av tåget när det inte finns pengar till alla och en stark vilja att klara sig bara en dag till.

Sara Gruen heter författarinnan, och nu finns boken nyutgiven (originalutgåvan kom 2007) i pocket med bilder från filmen, som jag nu måste se. Har ni sett den? Är den bra?



Ny bok av John Ajvide Lindqvist

I mitten av maj kommer en ny bok av en av mina favoriter, nämligen John Ajvide Lindqvist.

Boken heter Tjärven, och är en rak och troligtvis brutal zombiehistoria.

Lite udda är dock att boken endast kommer att släppas som nedladdningsbar mp3-bok och som e-bok. Någon vanlig inbunden variant kommer inte att finnas. E-böcker är ju (ännu) inte min grej, så jag får väl lyssna på den med John själv som uppläsare. Kan bli bra ju.

Det här med att göra boktrailers har blivit ganska vanligt senaste året, och John gjorde ju även en till sin förra bok Lilla stjärna.

Vad tycker ni om boktrailers? Kul eller onödigt?

Stilla dagar i Mixing Part

Hmm, rimligtvis borde jag vara helt överlycklig över att läsa en ny bok av Erlend Loe, men jag vet inte vad jag tycker om den här.
Nina och Bror Telemann är på semester i Garmisch-Partenkirchen (eller Mixing Part som det heter med hjälp av datorns översättningsprogram) med sina barn, och den ena är helt klart mer entusiastisk än den andra. Nina Telemann älskar allt som har med Tyskland att göra! Allt är fantastiskt, och eftersom hon talar lite tyska så kan hon dessutom prata lite med paret Bader som de hyrt huset av. Faktum är att hon nästan hellre spenderar tiden med herr Bader än med sin negativa man.
Bror Telemann hatar Tyskland! Han tror att alla är nazister och gillar att prata om hur kriget och Hitler påverkat landet, och så älskar han att prata om teater. Faktum är att han inte pratar eller tänker på något annat än teater, förutom ibland då han tänker på Nigella.
"Mixing Part will tear us apart" som Bror uttrycker det, och kanske har han rätt...

Visst, det är underhållande på ett galet humoristiskt Loe-vis, men jag vet inte. Helt okej tidsfördriv, men inget som lämnade något långt bestående intryck, tyvärr.

Vintervålnader

Året är 1928, och tygnd av sorg efter sin brors död åker Freddie Watson till Frankrike för att på något sätt försöka hitta ett sätt att gå vidare. Men medan bilen snirklar sig upp längs en bergssida mitt i ingenstans så överrumplas han av en hastig snöstorm som leder till att han krockar med bilen och tvingas söka hjälp till fots. Omtumlad och skakad hamnar han i den lilla byn Nulle, där han blir inbjuden till kvällens traditionella firande i byns festlokal. Kvällen är riktigt trevlig och det är också där han träffar den vackra Fabrissa, som får honom att äntligen våga berätta allt om saknaden efter brodern. Hon lyssnar uppmärksamt och Freddie tänker att han träffat sin själsfrände, och kanske är hans lidande över nu? Men festen avbryts hastigt och plötsligt vaknar Freddie på sitt lilla hotellrum, och hotellföreståndaren undrar varför han inte kom till festen? Det visar sig att ingen sett honom där, och ingen känner till någon flicka vid namn Fabrissa...

Det här är en lågmäld och lagom kuslig spökhistoria, men också en historia om en man full av sorg och saknad. Trots en fin story så är det ändå språket som trollbinder mig. Kate Mosse har ett fantastiskt vackert och målande språk som väldigt fint beskriver 1920-talets Frankrike så att det känns som att jag var där. Fantastisk bok, det här.
Jag måste nog läsa den på originalspråk också.

Jag får någon mystisk liten Big Fish-feeling, ni vet när Ewan McGregor hamnar i den lilla byn mitt i skogen, och Big Fish är ju (som alla vet) en väldigt bra film, så...

Alla själars natt

I nästan 10 dagars tid har jag nu kämpat med Alla själars natt av Deborah Harkness.
Eller kämpat kanske är fel ord egentligen. Det är bara det att jag kommer ju ingenstans! Den är ju bra, men förbannat tjock. 689 sidor för att vara exakt. Och den är rätt bra också, så därför förstår jag inte varför jag inte kommer någonstans?

Handlingen utspelar sig i nutidens Oxford. Närmare bestämt på Bodleian Library. Där spenderar Diana det mesta av sin vakna tid med att forska i gamla handskrifter. Det är när hon råkar få tag i en väldigt sällsynt förhäxad handskrift som saker börjar hända. Plötsligt kryllar biblioteket av vampyrer, häxor och demoner, och alla verkar vara ute efter handskriften, som kanske bär på hemligheten om deras uppkomst. Diana blir omedelbart färhäxad av den vackre vampyren Matthew som hjälper och skyddar henne mot de elaka fienderna, och plötsligt har Diana och Matthew kastat sig in i ett förhållande som inte är direkt lätt. Dianas hela släkt är nämligen häxor, och hon har ärvt alla krafter, men vägar använda dem, eftersom hennes föräldrars krafter ledde till att de blev brutalt mördade.
Men hur länge kan hon klara sig mot sina fiender utan att försvara sig?

Som sagt, den här boken är bra. Den är faktiskt till och med riktigt bra. Det enda som stör mig är att det kanske är lite för mycket beskrivningar ibland. Åtminstone 100 sidor hade kunnat försvinna om författarinnan hade tagit det lite lugnt med all onödig(?) fakta. Men ändå, jag tänker inte ge upp.