Vintervålnader

Året är 1928, och tygnd av sorg efter sin brors död åker Freddie Watson till Frankrike för att på något sätt försöka hitta ett sätt att gå vidare. Men medan bilen snirklar sig upp längs en bergssida mitt i ingenstans så överrumplas han av en hastig snöstorm som leder till att han krockar med bilen och tvingas söka hjälp till fots. Omtumlad och skakad hamnar han i den lilla byn Nulle, där han blir inbjuden till kvällens traditionella firande i byns festlokal. Kvällen är riktigt trevlig och det är också där han träffar den vackra Fabrissa, som får honom att äntligen våga berätta allt om saknaden efter brodern. Hon lyssnar uppmärksamt och Freddie tänker att han träffat sin själsfrände, och kanske är hans lidande över nu? Men festen avbryts hastigt och plötsligt vaknar Freddie på sitt lilla hotellrum, och hotellföreståndaren undrar varför han inte kom till festen? Det visar sig att ingen sett honom där, och ingen känner till någon flicka vid namn Fabrissa...

Det här är en lågmäld och lagom kuslig spökhistoria, men också en historia om en man full av sorg och saknad. Trots en fin story så är det ändå språket som trollbinder mig. Kate Mosse har ett fantastiskt vackert och målande språk som väldigt fint beskriver 1920-talets Frankrike så att det känns som att jag var där. Fantastisk bok, det här.
Jag måste nog läsa den på originalspråk också.

Jag får någon mystisk liten Big Fish-feeling, ni vet när Ewan McGregor hamnar i den lilla byn mitt i skogen, och Big Fish är ju (som alla vet) en väldigt bra film, så...