Another day (Every day #2)

Jepp, jag lever! Jag har haft en riktg lässvacka ett tag nu, men nu börjar läslusten komma tillbaka!


Om ni läst Every day av David Levithan så vet ni att A som är bokens huvudperson vaknar upp i en ny kropp varje dag. Hela sitt liv har hen levt så. Utan riktiga föräldrar, vänner eller fast punkt tar A helt enkelt en dag i taget.

Allt förändras dock när A möter Rhiannon och blir kär. 

I Another day får vi hela historien ur Rhiannons synvinkel. Från det att hennes pojkvän en dag uppför sig helt annorlunda och ger henne den bästa dagen på mycket länge, till det att hon får reda på att personen hon umgicks med den dagen egentligen var A.

När hemligheten avslöjas så vet hon till en börja inte vad hon ska tycka. Hon känner sig lurad, förvirrad och lite chockad. Så småningom växer hennes känslor för A, men hur ska hon kunna hantera att vara kär i någon som varje dag är en ny person på utsidan? Någon som är tjej och kille om vartannat och aldrig vet var eller vem hen är imorgon?

Visst, A är ju fortfarande A på insidan, men räcker det?

Jag älskade Every day, och jag gillar den här boken också. Det som blev lite tråkigt med den här är ju att jag redan vet allt. Jag har redan läst hela historien och jag vet hur det kommer sluta. Visst, Rhiannons tankar är intressanta, men jag tycker nog att jag hade velat ha ännu mer funderingar och chock. Nu känns det som hon accepterar detta väldigt snabbt och att det är ganska odramatiskt.

Jag vet inte om jag skulle kunnat vara så lugn och sansad om jag ska vara ärlig.

Made for you

Eva vaknar upp i en sjukhussäng efter att ha blivit påkörd av en bil på väg hem från en fest. Hon är blåslagen och bruten, men det konstigaste är dock att när någon rör henne så får hon visioner som visar deras död.
Först tror hon bara att det är något tillfälligt, men snart inser hon att det faktiskt verkar stämma, och att hennes vänner är i fara.
När en av hennes barndomsvänner hittas död efter en bilkrasch så börjar Eva koppla ihop det som hänt. Var hennes egen olycka verkligen bara en olycka? Visionerna visar henne fasansfulla saker, och snart inser hon att någon försöker lämna meddelanden till henne med hjälp av blommor och döda kroppar.

Vem är det, och finns hen i hennes närhet? Kan hon lita på någon alls?

Jag vet inte varför jag trodde att det här skulle vara en fantasybok. Kanske för att det är det enda jag läst av Melissa Marr tidigare, men det här är istället en väldigt välskriven och creepy thriller.
Jag satt och misstänkte alla hela tiden, och boken känns lite som ett avsnitt av Criminal minds.

Extra plus för att man i vissa kapitel får följa mördaren och höra hens tankar.

Riktigt positivt överraskad av den här boken och kan rekommendera den varmt.

Stjärnstenen

När Nea bara var en liten bebis dödades hennes pappa i kriget mot den hemska häxmästaren. Neas mamma var en gång en drakryttare, men hon lämnade det livet bakom sig när hon gifte sig med Neas pappa som var en stjärntolkare. De kom från olika världar och det var långt ifrån accepterat.

Nu är det dags för Nea att göra provet som ska visa om hon har samma gåva som sin pappa, nämligen att titta in i skuggorna från den stora stjärnstenen och se hemskheter som närmar sig. Lyckas hon kan hon bli den första nya Stjärntolkaren sedan hennes pappa dog.
Det som Nea ser i skuggorna är glasklart och otäckt, men tydligen är hennes kraft inte bra nog, för det enda den visar är det förflutna. Det har staden ingen användning för eftersom stjärntolkarens uppgift är att varna staden för faror.

Hon blir utkastad av Stjärntolkaren och snart pratar hela staden om att hennes gåva är förbannad och ingen tillåts prata med henne. Att hon är en drakryttares dotter hjälper inte heller direkt till eftersom drakarna och deras ryttare inte längre ställer upp och hjälper till att försvara staden.

Förtvivlad funderar Nea på vad hon egentligen såg i sin syn, och det visar sig att hon sett Häxmästaren och hans armé! Det är ju ett tillräckligt bevis på att hennes gåva är fel, för Stjärntolkaren dödade ju Häxmästaren när Neas pappa dog. Eller?

Utkörd ur staden bestämmer sig Nea för att ta sig till en annan stjärntolkare för att se om hon kan se något annat ur en annan stjärnsten, men fler och fler ledtrådar runt Häxmästaren dyker upp, och kanske är ingenting som folk tror?

Jo Salmson har skrivit massor av fantasyböcker för yngre barn, bl.a. serien om Tam, och det här är en mellanåldersbok helt utan bilder. Mycket att hålla reda på, men så himla bra!

Pip Bartlett's guide to magical creatures

Pip är en 9-årig djurälskare som efter en incident med ett gäng enhörningar ska spendera sommaren hos sin moster och hennes dotter. Pip's moster är veterinär, men inte vilken veterinär som helst; hon specialiserar sig nämligen på magiska och ovanliga djur. Detta råkar dessutom vara det som Pip älskar mest i hela världen. I ryggsäcken har hon Jeffrey Higgleston's guide to magical creatures och hon har läst den så många gånger att hon kan allt utantill. Hon tror att hon vet allt som finns att veta, men oj så fel hon har!
I väntrummet till kliniken träffar Pip på allt från en Miniature Silky Griffin till en Common HobGrackle, och varje gång måste hon skriva till saker i marginalerna i boken.

När ett gäng Fuzzles (som är små runda lurviga bollar som sätter eld på sig själva när de blir stressade eller rädda) tar sig in i staden och skapar kaos så måste Pip och hennes moster lösa problemet snabbt.
Med hjälp av en livrädd och hypokondrisk enhörning så måste Pip och hennes nya vän Tomas lösa problemet.

Jag älskar ju Maggie Stiefvater och hennes sätt att skriva, och även om det här är något helt annat än The Raven Cycle så måste jag erkänna att jag läste den med ett leende. Så charmig och rolig bok.

Hansel and Gretel, Gaiman style

Alltså, jag vet inte riktigt om jag är så imponerad av den här som jag hade önskat.

Historien är väldigt kortfattad och ganska rakt på sak utan krusiduller. Redan på första sidan saknar jag de extra fina formuleringarna och den creepy stämning som Neil Gaiman brukar kunna ha.
Inte ens bilderna imponerar ögonen ur mig.
Det var länge sedan jag läste Hans och Greta, och den här fräschade upp minnet på mig, men annars var den en ganska stor axelryckning om jag ska vara ärlig. De är snyggare så här på dataskärmen, för i boken var det mest svart och svårt att se detaljerna.

Plus dock för efterordet där vi får lite extra fakta om hur historien om Hans och Greta uppstod och hur den har förändrats genom åren. 

Fairest: Levana's story

Jag har hyllat The Lunar Chronicles vid ett flertal tillfällen, och i väntan på del 4 (Winter), så blev jag överlycklig när jag upptäckte den här boken som är del 3.5 i serien.
Fairest är drottning Levanas historia, och vi får följa henne från att hon är en liten prinsessa på månen tills att hon efter tragiska omständigheter får ta över tronen efter sina föräldrar och sin äldre syster.
Hon lever i ett komplicerat äktenskap med en man som inte besvarar hennes starka kärlek och tar motvilligt hand om sin styvdotter och sin äldre systers numera föräldralösa dotter.

Alla tragiska händelser och alla hemligheter som hon bär på påverkar såklart Levana och hon blir mer och mer psykiskt instabil. Hennes handlingar spårar sakta men säkert ur i samma takt som hennes planer på att ta över Jorden växer.

Jag tyckte att den här boken var allt annat än en "halvdan mellanbok". Den fyllde i massor av luckor och gav mig en förklaring till den helgalna Levana som vi känner igen från Cinder, Scarlet och Cress.
Dessutom presenterar den nästa boks huvudperson och ger oss lite bakgrundshistoria när det gäller prinsessan Selene.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

Magisterium: The Iron Trial

Första boken i Holly Black och Cassandra Clare's (fantastiskt samarbete btw) nya serie Magisterium  var väldigt lätt att fastna i, även om det inte hände så förfärligt mycket.

Callum Hunt är 12 år och huvudperson i boken. Han har hela sitt liv fått höra av sin pappa att magi och magiker är det farligaste som finns, detta bland annat pga att magi dödade Callums mamma när han bara var en bebis.
När Callum blir inkallad till The Iron Trial, uttagningen till magiskolan, så gör han en deal med sin pappa; han ska misslyckas på alla test och därmed få gå kvar i sin vanliga skola.
Tyvärr är Callum rätt dålig på att misslyckas, och på något sätt hamnar han ändå på skolan.

På skolan hamnar han som vanligt direkt utanför. Callum har ett ben som blev skadat när han var bebis, och det gör att han haltar och har svårt att hänga med sina nya klasskompisar, men snart börjar han komma överens med rumskompisarna Tamara och Aaron.

Tillsammans lär de sig att kontrollera elementen och utföra olika sorters magi, men skolan bär på hemligheter som har att göra med Callums förflutna och snart får han reda på varför hans pappa så desperat försökt hålla honom borta från allt som har med magi att göra. Callum är nämligen inte som alla andra.


Jag sträckläste den här boken på en dag, och jag gillade den väldigt mycket.
Många jämför såklart med Harry Potter, men Callum Hunt är så mycket mer komplex. Iaf i slutet av boken. Det ska bli väldigt intressant att se hur han utvecklas.
Förhoppningsvis blir han lite smartare också, för en del beslut han tar i den här boken är ju allt annat än genomtänkta. Men okej, han är bara tolv.

Lättläst, bra språk, intressanta svängningar i handlingen och ganska mycket dold ondska. Jag kommer definitivt att läsa del två.

The sleeper and the spindle

The sleeper and the spindle är en sådan där bok som man bara vill sitta och titta i för att den är så fin!

Den är lite som en mash-up mellan Snövit och Törnrosa, och jag älskar ju gamla klassiska sagor i ny tappning.

Törnrosa sover ju som bekant, och har gjort det i nästan hundra år. Prinsar från hela världen har varit där och försökt väcka henne, men törnbuskarna växer sig grövre och ingen lyckas längre ta sig in i slottet. 

Dessutom verkar förbannelsen fått ny fart, för nu börjar sömnen sprida sig, och fler och fler faller i sömn.

En bit därifrån vaknar en annan prinsessa och bestämmer sig för att göra något åt situationen. Den sovande prinsessan måste väckas innan hela världen sover, kosta vad det kosta vill. 

Till sin hjälp har hon tre dvärgar och en stor portion jävlar anamma!

Neil Gaiman har skrivit och Chris Riddell har gjort de fantastiska illustrationerna. 

Bilderna gör boken i det här fallet, tycker jag, och att bokens "dust jacket" är frostigt genomskinlig (se översta bilden) gör bara saken ännu bättre. Galet vackert. Och en riktigt bra story.

Blue Lily, Lily Blue

Så, den tog slut ändå, tyvärr.
Jag blir alltid så kluven när jag läser riktigt bra böcker, för jag vill läsa och läsa, men jag vill inte komma till slutet.
Med Maggie Stiefvaters Raven Cycle-serie är det så med varenda bok.

Jag kan egentligen inte säga mycket om den här utan att spoila ungefär allt, eftersom det är del tre i serien, men jag kan säga att jag älskade den, även om jag inte älskade den lika mycket som The Dream Thieves (del två). Ronan är nämligen min favorit av karaktärerna, och det var alldeles för lite av honom i den här. :)

Som titeln säger, så är det alltså Blue som är huvudperson i den här boken. Hennes mamma är försvunnen och boken kretsar mycket kring sökandet efter henne.

Jag vet att många tycker att Maggie Stiefvater låter handligen dra ut på tiden och att hon är seg i språket, och jag förstår vad de menar, men jag äskar hennes språk, och jag älskar det långsamma tempot och alla sköna karaktärer, och då är jag ändå en sån som oftast vill ha ett ordentligt driv i böckerna jag läser.
Jag vill bara kliva rakt in i den här serien och bli bästis med allihop.

Horrorstör

Ingen har väl missat den här fantastiskt snygga boken som ser ut som en IKEA-katalog?
Den är verkligen i formatet som en katalog, och första sidan i varje kapitel gör reklam för möbler, som tex min favorit, stolen ARSLE.
Jag älskar idén, och faktumet att den utspelar sig på ett stort möbelvaruhus, vid namn ORSK, överraskande nog inte helt olikt IKEA. ;)

På ORSK händer det grejer. På morgonen när Amy kommer till jobbet har någon förstört en soffa under natten medan varuhuset var obemannat och garderober är sönderslagna. På övervakningskamerorna syns ingenting, och nya butikschefen Basil börjar få panik. Det är snart dags för inspektion av butiken med de högsta cheferna, och hans rykte och befordran står på spel.
När tålamodet tar slut bestämmer han sig för att spendera en natt i varuhuset och ta fast den skyldige. Men han tänker inte göra det ensam; nej, till sin hjälp har han en mutad Amy och den pliktskyldiga Ruth Anne.

Natten börjar lugnt, men plötsligt dyker mystiskt klotter upp på toaletten, folk försvinner och en mörk siluett smyger mellan garderoberna på sängavdelningen.
Är det bara en vanlig inbrottstjuv, eller är spökhistorierna om fängelset som fanns på platsen för länge sedan verkligen sanna?

Den här boken började ganska mesigt, även om jag ändå gillade personerna och miljön. Man ser liksom IKEAs gångar och avdelningar framför sig när man läser, så det är lätt att sjunka in i handlingen.
Efter en hyfsat lugn första halva så tar dock boken en snabb vändning och blir riktigt otäck! Mer otäck än jag hade väntat mig faktiskt.
Läskigt, spännande och ett rätt överraskande slut måste jag säga.

Rekommenderas till er som gillar skräck (och IKEA). :)

The vault of dreamers

The Forge School är den bästa konstskolan i landet, men den är mer än bara en skola. Den är nämligen också en direktsänd dokusåpa 12 timmar om dygnet. Från att alla elever vaknar kl 6.00 tills sängdags kl 18.00 så är de bevakade av kameror som filmar deras minsta rörelse.

Rosie älskar att göra filmer och lyckas komma in på Forge som genom ett mirakel. På dagarna har de lektioner och konstklasser, och kl 18 får alla elever ett sömnpiller och sover sedan genom natten. Allt för att gynna deras kreativa tankar och se till att de utvecklas så mycket som möjligt.

Rosie tycker dock att något verkar skumt. Hon bestämmer sig för att skippa pillret och utforska skolan medan kamerorna är avstängda. Det hon upptäcker gör henne dock allt annat är lugn. Något pågår i skolan under nätterna, och tillsammans med Linus som jobbar i köket bestämmer hon sig för att reda på vad.

Jag gillade den här boken. Den är annorlunda och spännande, men det tar alldeles för lång tid innan den kommer igång på riktigt. Trots allt tyckte jag om den. Jag hade kanske kunnat önska att vi fått lära känna de andra eleverna lite bättre, och att Rosie fått lite mer djup, men ändå en helt okej bok.

Slutet vill jag absolut inte säga något om, men jag vill gärna läsa fortsättningen när den kommer, bara för att få se vad historien ska ta för vändning.

We were liars

Alla säger att ju mindre man vet om We were liars när man börjar läsa, desto bättre.
Jag, å andra sidan, har alltid varit för nyfiken för mitt eget bästa, och gillar att veta lite om handlingen innan jag kastar mig in i den.
Här kommer alltså en liten re-cap. Läs om du vill. Annars, strunta i det. Simple as that.



We were liars handlar om Cadence som är äldsta barnbarnet i den rika Sinclair-släkten. Varje sommar sedan hon var barn har spenderats på släktens privata ö Beechwood Island som är ett riktigt sommarparadis. Där finns alltid de två mostrarna och alla kusiner. Framförallt Johnny och Mirren som är nästan jämngamla med Cadence och hennes bästa vänner. Och så finns Gat där. Han följde med en gång när de var barn och har kommit tillbaka varje sommar sedan dess. Han är smart, vacker och speciell, och långsamt växer en förälskelse fram.

Sommar nummer femton händer något. Cadence är ute och simmar ensam på natten och slår i huvudet. Hon blir hittad på stranden och hamnar på sjukhus. Efteråt är allt annorlunda. Cadence plågas av svår huvudvärk och varken Johnny, Mirren eller Gat hör av sig. Ingen vill prata om det som hände och Cadence minns bara små fragment. Hur mycket hon än frågar så får hon inga svar. Alla verkar tycka att det är bättre om hon får minnas på egen hand.
Sommar nummer sexton åker inte Cadence till ön alls, men året efter är hon tillbaka. Nu tänker hon ta reda på vad som egentligen hände henne och varför ingen verkar vilja berätta sanningen.


Jag tyckte jättemycket om boken, men direkt kände jag att det vara något mystiskt med olyckan. Sedan kunde jag inte läsa fort nog, bara för att få reda på sanningen.

Jag läste boken på engelska, men nu finns det också översatt till svenska med titeln Kanske är det allt du behöver veta.

Mila 2.0

Efter att Milas pappa dör så flyttar hon till en ny stad med sin mamma. Hon försöker hålla sig i bakgrunden och inte ställa till med problem eftersom hennes mamma redan har det väldigt jobbigt. Problemet är bara att hur mycket än Mila försöker minnas dagen då hennes pappa omkom i en brand så kan hon inte. Hon minns helt enkelt ingenting.
När hon är inblandad i en bilolycka och skadar armen så får hon sitt livs chock. Där blod och muskler borde synas finns istället metall och sladdar.

Det visar sig att Mila är en android; en perfekt skapelse, "född" för bara en månad sedan, och hennes mamma är egentligen en av teknikerna som jobbade med henne. Mila är försedd med minnen, förmågan att uppleva känslor och allt annat som gör henne till en nästan helt vanlig tjej, dock med alla superkrafter som finns.
Hon är dessutom stulen från sin skapare, och Milas "mamma" tänker göra vad som helst för att skydda henne.


Det här var lite av en besvikelse ärligt talat. Jo, jag gillade bitar av den, men nej. Det är klyschigt, platt och bitvis rätt töntigt. Det är också första delen i en serie, men jag kommer inte att läsa fortsättningen.

Den påminner mig dock lite om Kevin Brooks Being (Jagad), men den gillade jag riktigt mycket.
Det här var bara okej.

Fangirl

Nu har jag äntligen läst ut Fangirl och jag älskade den!
I veckan fick jag till och med lite abstinens, för jag glömde den på jobbet och kunde därför inte läsa den på kvällen. Älskar böcker som man liksom saknar när man inte läser dem.

Hur som helst, vi vet väl alla vad Fangirl handlar om vid det här laget.
Cath och Wren är tvillingar och har alltid gjort allt tillsammans. De är besatta av bokkaraktären Simon Snow och världen han lever i. De skriver uppmärksammad fanfiction och har tapetserat väggarna i sitt rum med bilder av Simon.
Men nu är det dags att börja på college, och medan Cath vill att allt ska fortsätta som förut så vill Wren bryta sig loss, skaffa nya kompisar, gå på fester och absolut inte skriva Simon Snow-fanfiction.
Cath vägrar dock ändra sig, och här respekterar jag verkligen henne som karaktär. Hon står upp för vad hon gillar och vägrar släppa sina Simon-tröjor även om folk tycker att hon är en nörd.
Collegelivet blir dock rätt ensamt när Wren plötsligt inte står vid Cath's sida, och Cath vågar liksom inte riktigt ta kontakt med andra studenter.
Hon hamnar i samma rum som coola Reagan som ständigt har besök av sin pojkvän Levi, och till en början är Cath mest irriterad, men man kan helt enkelt inte tycka illa om Levi, och Reagan är kanske inte heller så hemsk som hon verkar.

Levi, alltså. Kan vi prata lite om honom? Han är ju bara sååå underbar som karaktär. Jag älskar alla konstiga grejer han har för sig, och hans ständiga optimism och leende smittar av sig genom boken. Jag får liksom inget grepp om att han kommer från landet och pluggar lantbruk, för i mitt huvud ser han ut som en som borde plugga något konstnärligt och vara lagom mycket gay, men det kanske bara är jag?
Hur som helst så funkar det konstigt nog, och jag bara accepterar att det är sån han är. Det är typ perfekt.

Jag är ju själv något av en fangirl och läser alldeles för mycket fanfiction, och det gjorde kanske att jag älskade den här boken lite extra mycket. Toppbetyg från mig!

The Land of Stories- A Grimm warning

Varning för spoilers om du inte läst del 1 och 2. 

Det är svårt att skriva om 3:an om man inte får nämna tidigare händelser.

Så... Conner är tillbaka i vår värld, men livet blir lätt lite tråkigt när man är van vid äventyren i The Land of Stories. Dessutom är ju Alex, hans tvillingsyster, kvar där och portalen mellan världarna är stängd för alltid.

När Conner får tillfälle att åka till Tyskland för att lyssna på uppläsningen av tre nyligen funna och helt nya sagor av bröderna Grimm så blir han överlycklig. Äntligen händer något!

Det är en offentlig uppläsning, och även om de två första sagorna är bekanta för Conner, så väcker den tredje sagan hans oro. Bröderna Grimm skriver om en gammal fransk armé som ska invadera ett hemligt sagoland, och även om hela publiken är oberörd så växer oron i Conners mage. Nu måste han varna Alex och de andra innan det är för sent. Tillsammans med nya kompisen Bree bestämmer han sig för att fly från skolresan och hitta en portal in till The Land of Stories. Kanske finns det en möjlighet att den går att öppna?

Samtidigt är Alex och de andra lyckligt ovetande om den annalkande faran. Alex tränar för att bli landets nya Fairy Godmother (även om hennes försök till att uppfylla önskningar inte går direkt felfritt) och Red är upprörd då hon får oväntad konkurrens om sin tron.

Mitt i alltihop upptäcks tusentals franska soldater i skogen, och plötsligt är hela landet i kaos. Nu gäller det för Alex och Conner att hitta hjälp i landets alla hörn för att försvara sig. 

Det är ju inte direkt någon nyhet att jag älskar den här serien. 

Jag gillar att alla välkända sagofigurer har fått växa upp och fått en fortsättning på sin historia, och att samla dem alla på samma ställe är inte alltid smärtfritt. Böckerna är fulla av humor och språket blir bara bättre och bättre för varje bok. Det märks att Chris Colfer utvecklas snabbt som författare och jag gillar att han låter tvillingarna bli äldre. Nu är de 14 år och får till och med bli lite kära för första gången vilket bara är charmigt.

Ge mig bok 4 nu! Den här cliff hangern driver mig till vansinne!!! 

Aristotle and Dante discover the secrets of the universe

Så... vad ska jag säga om den här boken som kan göra den rättvisa?

Den handlar om Aristotle (eller Ari som han vill kallas). Han är en ung mexikansk kille som är trött och arg på det mesta. Han har en bror som sitter i fängelse och som ingen pratar om och han har inga vänner. Han är helt enkelt inte bra på det där med att öppna upp och låta folk lära känna honom, men sedan träffar han Dante.
Dante är kanske Aris totala motsats. Han läser poesi, pratar ohämmat om känslor, kan gråta när och hur som helst och blir snabbt Aris bästa vän, även om Ari inte riktigt är villig att erkänna hur mycket Dante betyder för honom.
De har en storslagen sommar tillsammans och efter det flyttar Dante och hans föräldrar iväg. Kvar blir Ari med saknaden som han vägrar inse att han har och allt annat som tynger honom. Hans pappa bär på tunga minnen från kriget, hans mamma har alldeles för många regler och varför låtsas alla som att Aris bror aldrig funnits?

Den här boken har liksom ingen storslagen handling, men den har så mycket känsla och ett fint poetiskt språk. Jag älskar Ari och Dante och deras familjer. Bägge två har fantastiska föräldrar även om de är väldigt olika. Det handlar om att bli vuxen och hitta sig själv mitt bland sorg, saknad , kärlek och frustration.

Benjamin Alire Saenz beskriver killarna med sådan ömhet och känsla att jag önskar att alla författare skulle läsa och lära sig ett och annat. Boken har vunnit massor av priser och det gör mig inte direkt förvånad.

Den är så himla bra.

Alex as well

"Why does it matter whether I am a boy or a girl? But it does. It really, really matters."

Alex är 14 år och har en identitetskris som de flesta andra i hennes ålder. Eller, kanske inte precis som alla andra.

När Alex föddes kunde läkarna inte avgöra om barnet var en flicka eller en pojke, och under de första åren uppmanades föräldrarna att iaktta sitt barn och anteckna vad och vilka hen lekte med. Sedan blev de tvingade att välja vilket kön deras barn skulle ha. De valde att uppfostra Alex som en pojke och kände sig nöjda med det, men Alex har alltid känt att det är något som är fel inuti, inte bara utanpå där hon är liksom lite av varje.

"You know what it feels like? It's like someone got it wrong to start with. That's what I feel inside. When I was born they went it's got a noodle, it must be a boy, but I'm not a boy on the inside.
I say to Crockett, ´Have you ever heard someone sing the wrong lyrics to a song, like the Beatles song, "She's got a chicken to ride"? It's wrong and it seems so silly to you that the other person could think that's how the song goes.
But then imagine you heard everyone sing it, like, even the actual Beatles. So you assume that, OK, they must be the real lyrics, even though it's absurd. It's like that."

Efter en traumatisk händelse i skolan så bestämmer sig Alex för att nu får det vara nog. Hon är en flicka och tänker leva sitt liv som en sådan, oavsett vad hennes föräldrar säger. De är nämligen helt galna och vägrar att ens försöka förstå. Hennes mamma är psykiskt instabil (minst sagt) och hennes pappa vet inte vad han ska tycka eller göra.
Med ny skola, nya vänner och nytt utseende hoppas Alex på en nystart, men hur lång tid kommer det att ta innan sanningen kommer fram?

Jag gillade den här boken. Jag läste ut den snabbt eftersom den är rätt lättläst och himla lätt att fastna i. Språket slår väl inte mig med häpnad, men det är ett skönt driv i den och den är rätt underhållande.
Jag gillar när tjej-Alex pratar med kill-Alex som liksom fortfarande hänger kvar i hennes kropp och huvud och vill reagera och säga typiska killsaker medan hon försöker uppföra sig som den tjej hon nu vill vara.
Det skulle kunna bli rätt stereotypiskt och fördomsfullt, men det blir det ändå inte. Jag gillar't.

The Death Cure

Så, nu är jag klar med den här serien, så vad tyckte jag nu om slutet?
Jo, jag gillade tredje boken trots att den var lite överallt.

Jag kan ju inte direkt säga något alls utan att spoila, men jag kan ju säga så mycket som att Thomas och de andra överlevarna från The Scorch Trials nu befinner sig hos Wicked för att få sina minnen tillbaka.
Spelet är slut och nu ska de få svar på alla sina frågor.
Såklart är det ju dock inte så lätt. Thomas minns redan rätt mycket och inser ju att Wicked som vanligt inte går att lita på. De har fortfarande hemligheter och de är inte riktigt klara med sina test trots att de säger så.

Det blir såklart en rymning, gruppen splittras och Thomas och hans gäng tar saken i gena händer i ett försök att överlista Wicked i vanlig ordning.

Det är här någonstans som jag blir lite trött. Det är en massa småhistorier hit och dit som de helt hade kunnat skippa, och när slutet väl kommer så är jag ändå kvar här med en massa frågetecken.

Här följer spoilers angående slutet!!!. Markera för att läsa: [ Alltså, vad hände med hela jordens befolkning? Alla som var sjuka i The Flare, dog de bara nu när det inte finns nåt botemedel? Och ska Thomas och de andra ca 200 personerna återbefolka Jorden? Och var är de ens? På nåt grönt skyddat ställe i något slags alternativt universum, eller? Jag fattar ingenting. Hela slutet kändes lite abrupt. ]

Hur som helst, det är slut och jag är inte helt besviken på boken även om det kanske låter så. Jag gillade den rätt mycket emellanåt, men jag hade gärna sett ett lite mer utvecklat slut.

City of heavenly fire

Den är slut nu!!!
Jag har en riktig hatkärlek till böcker som jag älskar men som jag inte vill ska ta slut.
Liksom, ska jag läsa fort så att jag får se hur det går, eller ska jag läsa långsamt så att den inte tar slut så fort?
Det här är ju sista delen i The Mortal Instruments-serien, och efter sammanlagt 3161 sidor är jag ganska nöjd när jag slår ihop pärmarna för sista gången (tills jag bestämmer mig för omläsning).
Jag är faktiskt nöjd.
Oj, så orolig jag var att slutet inte skulle bli bra, men det blev det. Jag vågar till och med sträcka mig så långt så att jag kan säga att den här boken var en av mina absoluta favoriter. Kanske till och med den bästa delen av alla.

Det var massor av Magnus Bane, som jag ju älskar, men framförallt hade den en väldigt sammanhängande kronologisk handling som flöt på väldigt fint och behagligt. För att vara 725 sidor lång så var den också väldigt lätt- och snabbläst.

Och (SPOILERS!!! Markera texten om du vill veta)
[Jem är tillbaka!!! Jem! Han var min absoluta favoritkaraktär i The Infernal Devices-serien, och nu är han tillbaka som Broder Zachariah. Allt är bra nu.]

Längst bak flaggar dock Cassandra Clare för sin nästa serie i samma anda. Den ska komma ut hösten 2015, och även om jag tycker att detta börjar bli lite tjatigt så vet jag ändå mycket väl hur någon jag känner kommer att sitta där med första boken i händerna och ett fånigt leende på läpparna.
Det här är en värld som jag älskar och karaktärer som jag inte är redo att släppa riktigt än.

The Scorch trials (Maze Runner #2)

VARNING!

Om ni inte läst Maze Runner, så rekommenderar jag inte att du läser den här recensionen. Det är som vanligt omöjligt att skriva om del 2 om man inte får nämna del 1.

Thomas och de som fortfarande lever av killarna har tagit sig ut ur labyrinten. Nu sitter de inlåsta, fortfarande i klorna på Wicked, organisationen som styrt deras liv så långt tillbaka de kan minnas. Den enda som fattas är Teresa, och Thomas kan inte få kontakt med henne hur mycket han än försöker ropa på henne i huvudet.

Deras kamp är dock inte över än. Efter ett flertal obehagliga händelser så är det dags för fas två.

De ska ut genom en dörr, gå mot norr och nå ett utsatt mål inom fjorton dagar. Bara om de lyckas ska de få ett pris som bokstavligt talat kan rädda deras liv. 

The Scorch, området som de ska korsa, är allt annat än trevligt. Det är kokhett, uttorkat, befolkat med minst sagt livsfarliga människor, och dessutom är de inte de enda som fått ett uppdrag. Det finns en annan grupp också, och deras uppdrag är att förstöra.

Jag älskade den här boken. Precis som i första boken så gillar jag att jag inte vet något mer om vad som händer än vad Thomas och de andra vet. Det är lite klarare nu, men fortfarande proppfullt med frågetecken. Nu ska jag kasta mig in i sista delen och förhoppningsvis få svar på mina frågor.