Du är aldrig ensam

Nu har jag läst ut den obligatoriska semesterboken av Sarah Dessen. I år blev det Du är aldrig ensam, och den visade sig vara en av hennes bästa.

Ruby's liv är allt annat än enkelt. Hon flyttar runt mellan slitna lägenheter med sin mamma pga att de aldrig lyckas betala hyran i tid eller för att mamman hamnar i trubbel med någon karl. Dessutom dricker hon för mycket. Nu har de i alla fall bott i det lilla gula huset på landet ganska länge, men plötsligt en dag är mammans saker packade och hon kommer inte tillbaka.
Ruby är 16 år och tycker att hon klarar sig ganska bra trots allt. Det är liksom enklare att inte berätta för någon att elen inte funkar eller att de inte har rinnande vatten längre.
Allt går bra tills hyresvärden knackar på och begär att få veta sanningen.

Ruby får flytta hem till sin syster Cora som hon inte sett sedan Cora flyttade iväg till college för 10 år sedan, och Ruby kan inte lita på henne. Cora visste hur det var med deras mamma, och ändå lämnade hon Ruby ensam kvar; något som Ruby har svårt att förlåta henne för.
Cora bor i ett stort fint hus tillsammans med sin stenrika man Jamie, och plötsligt har Ruby eget rum, obegränsat med el, värme, fina kläder och trygghet, men allt känns fel. Dessutom tvingas hon börja på den lokala snobbiga privatskolan. Allt vänds upp och ner, och det är allt annat än lätt att anpassa sig.

Sakta men säkert börjar dock Ruby göra sig hemmastadd. Hon lär känna Nate som bor i huset bredvid, får ett jobb och lär känna Cora igen. Kanske kan det här bli hennes hem trots allt?

Stjärnstenen

När Nea bara var en liten bebis dödades hennes pappa i kriget mot den hemska häxmästaren. Neas mamma var en gång en drakryttare, men hon lämnade det livet bakom sig när hon gifte sig med Neas pappa som var en stjärntolkare. De kom från olika världar och det var långt ifrån accepterat.

Nu är det dags för Nea att göra provet som ska visa om hon har samma gåva som sin pappa, nämligen att titta in i skuggorna från den stora stjärnstenen och se hemskheter som närmar sig. Lyckas hon kan hon bli den första nya Stjärntolkaren sedan hennes pappa dog.
Det som Nea ser i skuggorna är glasklart och otäckt, men tydligen är hennes kraft inte bra nog, för det enda den visar är det förflutna. Det har staden ingen användning för eftersom stjärntolkarens uppgift är att varna staden för faror.

Hon blir utkastad av Stjärntolkaren och snart pratar hela staden om att hennes gåva är förbannad och ingen tillåts prata med henne. Att hon är en drakryttares dotter hjälper inte heller direkt till eftersom drakarna och deras ryttare inte längre ställer upp och hjälper till att försvara staden.

Förtvivlad funderar Nea på vad hon egentligen såg i sin syn, och det visar sig att hon sett Häxmästaren och hans armé! Det är ju ett tillräckligt bevis på att hennes gåva är fel, för Stjärntolkaren dödade ju Häxmästaren när Neas pappa dog. Eller?

Utkörd ur staden bestämmer sig Nea för att ta sig till en annan stjärntolkare för att se om hon kan se något annat ur en annan stjärnsten, men fler och fler ledtrådar runt Häxmästaren dyker upp, och kanske är ingenting som folk tror?

Jo Salmson har skrivit massor av fantasyböcker för yngre barn, bl.a. serien om Tam, och det här är en mellanåldersbok helt utan bilder. Mycket att hålla reda på, men så himla bra!

Älgbarnet

När 17-åriga Jess plötsligt upptäcker att hon är gravid ställs allt på ända. Jess mamma blir förskräckt och är helt emot att dottern ska bli mamma så tidigt, och dessutom gillar hon inte alls Nick som är pappa till barnet.
Jess bestämmer sig i alla fall för att hon ska behålla barnet, men ytterligare ett stort problem uppstår när barnet hon föder visar sig vara en älg! Jo, seriöst, barnet är en stor älgkalv som växer med rasande fart och tar över hela huset med sina hårda klövar och sitt dåliga bordsskick.

Det är inte lätt att vara tonårsförälder, men det är ännu svårare när Älgis bajsar på golvet, förstör möblerna och blir utkastad från förskolan för att han inte klarar av att leka fint och inte kan prata ordentligt. Personalen tycker nämligen att Älgis uppför sig aggressivt och skrämmande mot de andra vanliga barnen när han brölar och vill leka.

I samhället finns några fler familjer med djurbarn och Jess går på föräldramöten och krissamtal om hur situationen ska hanteras, men hon vet ändå inte riktigt hur hon ska göra.
Hon vill ju Älgis bästa, men samtidigt vet hon att det här livet är helt fel för honom och snart är ingen av dem lycklig längre. Finns det någon lösning som passar alla?

Det här är en fullständigt absurd bok som jag ändå tycker väldigt mycket om. Jess har till en början svårt att acceptera att hennes barn är annorlunda än alla de andra "normala" barnen, men efterhand växer hennes kärlek till Älgis.
Han är ju inte onormal, bara annorlunda.

Meg Rosoff är en duktig författarinna och Älgbarnet är lättläst med massor av känslor och tankar som väcker tankar om normer och utanförskap.

Half bad- Ondskans son

Nathan är en häxa. Det är visserligen inget konstigt med det, för det är det många som är. Problemet är bara att de allra flesta häxor är vita, men Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern som finns. Nathan är med andra ord halvt vit och halvt svart när det gäller hans magi.
När man fyller 17 år så får man genom en ritual tillgång till alla sina framtida krafter, och Nathans födelsedag närmar sig. Myndigheterna är livrädda för att han ska ha ärvt sin fars krafter och bevakar honom stenhårt. Han är mobbad och utstött av de andra vita häxorna i området och till och med hans egna styvsyster avskyr honom. Enligt myndigheterna bör alla svarta häxor förgöras, och då hjälper det inte om man också är halvt vit.

När allting till slut blir för mycket så bestämmer sig Nathan för att fly för att överleva. På jakt efter sin pappa som han aldrig träffat så hamnar han i det ena problemet efter det andra, ständigt jagad.

Jag älskar den här typen av fantasy som utspelar sig i en vardag som jag kan känna igen, även om den är full av magi.
Jag gillar Nathan och flera av de andra karaktärerna. Speciellt Nathans bror Arran som är hans enda riktiga vän.

Jag hade lite svårt för språket i början. Det känns platt och hackigt och jag vet inte om det har med översättningen att göra eller om boken bara är skriven så. Speciellt har jag svårt med de kapitel där boken är berättad i Du-perspektiv (tex Du vaknar alltså medan himlen ljusnar...). Det blir dock bättre genom bokens gång när berättarperspektivet ändras.

Allt som allt så gillar jag den här boken riktigt mycket! Tänker läsa del 2 på engelska för att se om språket blir bättre.

Den röda pyramiden

Nej, alltså jag ber om ursäkt, men jag kommer inte igenom den här boken.
Fick den som recensionsexemplar från modernista , och även om jag inte hade bett om den så blev jag glad, för jag gillade Percy Jackson-böckerna.

Den här är dock något helt annat. För det första gillar jag inte berättarperspektivet. Allt jag läser ska tydligen vara en ljudinspelning av syskonen Carter och Sadie och det blir väldigt märkligt. Dessutom förstår jag inte skälet. Kanske skulle det fått sin förklaring om jag orkade läsa klart boken, men det gör jag alltså inte.

Jag har väldigt svårt för huvudpersonerna, och då speciellt Sadie.
Hon och Carter har ingenting gemensamt förutom att de har samma pappa, och de ses nästan aldrig. De är också så olika som två syskon kan vara.
Deras pappa är en känd egyptolog och deras mamma dog när de var små. Carter har flackat runt med pappan hela sitt liv, medan Sadie levt hos deras mormor och morfar i London.
Under ett besök på British museum förändras allt. En explosion frigör en ondskefull egyptisk gud och Carter och Sadie's pappa försvinner ner i marken.
Nu måste syskonen samarbeta för att stoppa guden och rädda sin pappa.

Det skulle ju kunnat bli bra, men som sagt, just nu orkar jag bara inte med detta. Kanske någon annan gång.

Fairest: Levana's story

Jag har hyllat The Lunar Chronicles vid ett flertal tillfällen, och i väntan på del 4 (Winter), så blev jag överlycklig när jag upptäckte den här boken som är del 3.5 i serien.
Fairest är drottning Levanas historia, och vi får följa henne från att hon är en liten prinsessa på månen tills att hon efter tragiska omständigheter får ta över tronen efter sina föräldrar och sin äldre syster.
Hon lever i ett komplicerat äktenskap med en man som inte besvarar hennes starka kärlek och tar motvilligt hand om sin styvdotter och sin äldre systers numera föräldralösa dotter.

Alla tragiska händelser och alla hemligheter som hon bär på påverkar såklart Levana och hon blir mer och mer psykiskt instabil. Hennes handlingar spårar sakta men säkert ur i samma takt som hennes planer på att ta över Jorden växer.

Jag tyckte att den här boken var allt annat än en "halvdan mellanbok". Den fyllde i massor av luckor och gav mig en förklaring till den helgalna Levana som vi känner igen från Cinder, Scarlet och Cress.
Dessutom presenterar den nästa boks huvudperson och ger oss lite bakgrundshistoria när det gäller prinsessan Selene.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

The before now and after then

Danny och Sam är identiska tvillingar med guldlockigt hår, men om man tittar längre än till utsidan så är de allt annat än lika.
Sam är straight, självsäker, trevlig och omtyckt. Han är en sådan som alla gillar och som bryr sig om alla runtomkring. Speciellt tar han hand om Danny som är den osäkra av de två. Danny följer i sin brors fotspår, är blyg och osäker och gör det lätt för sig genom att göra som Sam gör.

När Sam plötsligt dör i en bilolycka så blir Danny ensam. Han inser snabbt att han inte har några vänner och att han inte ens vet vem han är när inte Sam är där för att leda honom.

När hans föräldrar flyttar isär och Danny tvingas börja på en ny skola för att få en nystart så förändras allt. Han träffar Cher som blir den som väcker honnom till liv igen, och Rusty som blir hans första kärlek.

Den här boken ger mig någon sorts David Levithan-feeling, även om Peter Monn inte riktigt har samma underbara språk. Men den är en riktig feelgood-bok, även om den såklart är sorglig också.
Mestadels handlar den dock om Dannys väg för att komma på vem han är och om kärleken mellan honom och Rusty.

Jag gillar också att det faktum att Danny är gay inte är fokus i boken. För en gångs skull slipper vi dramatiska identitetskriser och istället får vi alla känslor som finns i den första stora förälskelsen, oavsett vem man blir kär i. Danny är gay, visst, men han tycker själv inte att det är en sådan big deal, och det är rätt skönt som omväxling.

Dödsritten

Den senaste tiden har jag läst Blue Lily, Lily Blue och Dödsritten parallellt, och det var inte förrän jag var halvvägs i båda som jag kom att tänka på att de har samma författare. Självklart visste jag det, men jag hade liksom inte aktivt tänkt på det.

Dödsritten var dock faktiskt lite seg i starten. Kanske var det för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, och kanske för att jag inte ögonblickligen gillade Kate, eller Puck som hon också kallas.

Puck bor med sina två bröder på ön Thisby. En lugn ö där ingenting händer större delen av året. På hösten förändras dock allt när havet mörknar och de stora livsfarliga vattenhästarna letar sig upp på land för att stilla sin blodstörst.

De modigaste fångar hästarna och försöker tämja dem tillräckligt för att vinna årets farligaste tävling; Scorpioloppet. Det är en tävling för vattenhästarna och deras ryttare, och ingen kan räkna med att komma ur loppet levande. Hästarna är stora, oberäkneliga och vill alltid ner i havet igen.

När pengarna och hoppet tar slut för Puck så finns bara en utväg; Puck måste tävla i Scorpioloppet och vinna, annars är de snart hemlösa, men på sin lilla häst Dove är Puck enligt alla chanslös. Speciellt mot den fyrfaldige vinnaren Sean Kendrick.

Vi får parallellt följa Puck och Sean i den här boken, och jag älskar miljön och vattenhästarna. Jag är absolut ingen hästälskare, men de här är liksom mer monster än hästar på nåt vis.

Förra veckan såg jag dessutom Maggie Stiefvater bekräfta på Goodreads att boken ska bli film. Tror att den kan bli riktigt häftig om de gör det bra.

If I stay- filmen

Så, nu har jag äntligen sett If I stay.
Jag älskade ju boken och har pratat mig varm om den inför massor av högstadieklasser, och direkt jag såg trailern så förstod jag att den skulle bli bra. Det var bara Adam som jag var lite osäker på.
Men, han var ju perfekt.
Chloë Grace Moretz är ju helt fantastisk som Mia, och jag älskar hennes föräldrar. Mias alltså. :) Helt ljuvliga. Speciellt hennes pappa.

Och jag som nästan aldrig gråter till film har gråtit som tusan, och cellomusiken förhöjde bara ALLA. DESSA. KÄNSLOR! My god...
Jag tyckte så mycket om den här filmen. Har ni sett den? Vad tyckte ni?

Svensk synd

Otto och hans mamma är ännu en gång på flykt undan Ottos våldsamma pappa, och den här gången bara kör de utan att veta vart de är på väg. De vill bara bort; så långt bort som möjligt.
De hamnar till slut i Ryda, ett litet samhälle som knappt ens finns med på kartan, men det finns ett motell där de stannar för att sova.

Dagarna går, och eftersom Ottos mamma blir kompis med motellets ägare så blir de kvar. Men Otto har svårt att passa in. Ryda är inte som de andra städerna han bott i förut. Här styrs allt av kyrkan, och 99,9 % verkar vara med i den minst sagt fanatiska församlingen. Alla andra kallas för syndare.
Trots att alla verkar vara emot honom för att han inte tror på Gud, så hittar Otto några kompisar med samma åsikter som han själv. När en av dem hittas död så tror alla att det var självmord, men Otto är säker på att det inte är hela sanningen.
Det är lite för många som tagit livet av sig senaste året, och av någon anledning så verkar ingen vilja ta reda på varför. Vad är det egentligen som pågår bakom kulisserna i Ryda?

Det här är en sjukt spännande bok som jag fastnade i direkt.
Otto är till en början rätt stöddig och svär mer än nödvändigt, men han växer, och han vägrar böja sig för det han inte tror på.
Dessutom måste jag berömma miljöbeskrivningarna. Jag har helt klara bilder i huvudet av hur allting ser ut och hur det känns att vara där. Detta utan att Martin Jern skrivit sida upp och sida ner av beskrivningar. Fantastisk bok!

We were liars

Alla säger att ju mindre man vet om We were liars när man börjar läsa, desto bättre.
Jag, å andra sidan, har alltid varit för nyfiken för mitt eget bästa, och gillar att veta lite om handlingen innan jag kastar mig in i den.
Här kommer alltså en liten re-cap. Läs om du vill. Annars, strunta i det. Simple as that.



We were liars handlar om Cadence som är äldsta barnbarnet i den rika Sinclair-släkten. Varje sommar sedan hon var barn har spenderats på släktens privata ö Beechwood Island som är ett riktigt sommarparadis. Där finns alltid de två mostrarna och alla kusiner. Framförallt Johnny och Mirren som är nästan jämngamla med Cadence och hennes bästa vänner. Och så finns Gat där. Han följde med en gång när de var barn och har kommit tillbaka varje sommar sedan dess. Han är smart, vacker och speciell, och långsamt växer en förälskelse fram.

Sommar nummer femton händer något. Cadence är ute och simmar ensam på natten och slår i huvudet. Hon blir hittad på stranden och hamnar på sjukhus. Efteråt är allt annorlunda. Cadence plågas av svår huvudvärk och varken Johnny, Mirren eller Gat hör av sig. Ingen vill prata om det som hände och Cadence minns bara små fragment. Hur mycket hon än frågar så får hon inga svar. Alla verkar tycka att det är bättre om hon får minnas på egen hand.
Sommar nummer sexton åker inte Cadence till ön alls, men året efter är hon tillbaka. Nu tänker hon ta reda på vad som egentligen hände henne och varför ingen verkar vilja berätta sanningen.


Jag tyckte jättemycket om boken, men direkt kände jag att det vara något mystiskt med olyckan. Sedan kunde jag inte läsa fort nog, bara för att få reda på sanningen.

Jag läste boken på engelska, men nu finns det också översatt till svenska med titeln Kanske är det allt du behöver veta.

PAX: NIdstången & Grimmen

Bröderna Viggo och Alrik har just flyttat till Mariefred. De är nya fosterbarn hos Anders och Laylah eftersom deras mamma dricker för mycket och inte kan ta hand om dem.

I Mariefred hamnar de genast i bråk. Viggos klasskompis Simon börjar genast retas och ilskan exploderar i Viggo. Dessutom skulle Alrik göra vad som helst för att skydda sin lillebror, och då hamnar han också i klistret.

Samtidigt håller urgamla övernaturliga väsen att vakna till liv i staden och under kyrkkullen ligger ett hemligt bibliotek som vaktas av Magnar och Estrid. De har vaktat biblioteket i hela sina liv, men nu börjar de bli gamla och är inte lika starka längre. I biblioteket finns all information om hur man bekämpar ondska och tydligen är Viggo och Alrik utvalda för att bli nya biblioteksväktare.

Estrid tycker att bröderna är lite väl unga och oerfarna och bestämmer sig för att sätta dem på prov, men snart blir det farligare än någon av dem kunnat ana...

Först och främst, hur snygga är de här böckerna!? Bara titta på dem.
Det här är de två första delarna av tio planerade, och jag hoppas att alla får så här snygga färgade sidor.

Dessutom är böckerna så bra! Jag älskar att Åsa Larsson och Ingela Korsellhar gjort Viggo och Alrik till killar med massor av äkta känslor och problem samtidigt som den ena otäcka händelsen efter den andra utspelar sig. Det är inget larv här. Det är blod och avhuggna djurhuvuden och onda krafter ochHenrik Jonssons teckningar är fantastiska och gör allt ännu läbbigare.
Jag kommer definitivt att sätta de här böckerna i händerna på alla mellanstadiebarn jag hittar.

Onsdag kväll strax före sju

I förorten Alsta bor människor med olika kulturer, religion och bakgrund.
Daniel, Ville och Abdi har varit kompisar sen de var små, men Abdi känner mer och mer att han inte vill vara med på de andras grejer längre. Daniel och Ville rånar folk i centrum, gör inbrott och bråkar. Abdi älskar att rappa och inser att om han vill bli något så måste han bryta med sina bästa vänner.

Rakel och Jamila pluggar hårdare än någon annan och har alltid högst betyg i klassen. Hemma är de hårt hållna för att de är tjejer, men speciellt Jamila drömmer om att få gå på gymnasiet och bli något annat än bara någons fru.

Nalin är kär i Ville, men vet inte hur hon ska våga prata med honom. Hennes föräldrar skulle dessutom aldrig gå med på att hon blev ihop med en svensk kille.

Ville har ett tufft liv hemma med en mamma som oftast inte ens går upp ur sängen, och när Daniel har en ny kupp på gång så hänger han på.

Sex ungdomar som kämpar för att få vara sig själva och leva sina liv, och mitt i allt detta hittas en död kille i centrum.


Mats Berggren är en fantastisk författare. Han har verkligen förmågan att skriva om ungdomar utan att det känns stelt eller tillgjort. I början var det lite svårt att hålla reda på vem som var vem, men det löstes sig snabbt.

Fangirl

Nu har jag äntligen läst ut Fangirl och jag älskade den!
I veckan fick jag till och med lite abstinens, för jag glömde den på jobbet och kunde därför inte läsa den på kvällen. Älskar böcker som man liksom saknar när man inte läser dem.

Hur som helst, vi vet väl alla vad Fangirl handlar om vid det här laget.
Cath och Wren är tvillingar och har alltid gjort allt tillsammans. De är besatta av bokkaraktären Simon Snow och världen han lever i. De skriver uppmärksammad fanfiction och har tapetserat väggarna i sitt rum med bilder av Simon.
Men nu är det dags att börja på college, och medan Cath vill att allt ska fortsätta som förut så vill Wren bryta sig loss, skaffa nya kompisar, gå på fester och absolut inte skriva Simon Snow-fanfiction.
Cath vägrar dock ändra sig, och här respekterar jag verkligen henne som karaktär. Hon står upp för vad hon gillar och vägrar släppa sina Simon-tröjor även om folk tycker att hon är en nörd.
Collegelivet blir dock rätt ensamt när Wren plötsligt inte står vid Cath's sida, och Cath vågar liksom inte riktigt ta kontakt med andra studenter.
Hon hamnar i samma rum som coola Reagan som ständigt har besök av sin pojkvän Levi, och till en början är Cath mest irriterad, men man kan helt enkelt inte tycka illa om Levi, och Reagan är kanske inte heller så hemsk som hon verkar.

Levi, alltså. Kan vi prata lite om honom? Han är ju bara sååå underbar som karaktär. Jag älskar alla konstiga grejer han har för sig, och hans ständiga optimism och leende smittar av sig genom boken. Jag får liksom inget grepp om att han kommer från landet och pluggar lantbruk, för i mitt huvud ser han ut som en som borde plugga något konstnärligt och vara lagom mycket gay, men det kanske bara är jag?
Hur som helst så funkar det konstigt nog, och jag bara accepterar att det är sån han är. Det är typ perfekt.

Jag är ju själv något av en fangirl och läser alldeles för mycket fanfiction, och det gjorde kanske att jag älskade den här boken lite extra mycket. Toppbetyg från mig!

The Land of Stories- A Grimm warning

Varning för spoilers om du inte läst del 1 och 2. 

Det är svårt att skriva om 3:an om man inte får nämna tidigare händelser.

Så... Conner är tillbaka i vår värld, men livet blir lätt lite tråkigt när man är van vid äventyren i The Land of Stories. Dessutom är ju Alex, hans tvillingsyster, kvar där och portalen mellan världarna är stängd för alltid.

När Conner får tillfälle att åka till Tyskland för att lyssna på uppläsningen av tre nyligen funna och helt nya sagor av bröderna Grimm så blir han överlycklig. Äntligen händer något!

Det är en offentlig uppläsning, och även om de två första sagorna är bekanta för Conner, så väcker den tredje sagan hans oro. Bröderna Grimm skriver om en gammal fransk armé som ska invadera ett hemligt sagoland, och även om hela publiken är oberörd så växer oron i Conners mage. Nu måste han varna Alex och de andra innan det är för sent. Tillsammans med nya kompisen Bree bestämmer han sig för att fly från skolresan och hitta en portal in till The Land of Stories. Kanske finns det en möjlighet att den går att öppna?

Samtidigt är Alex och de andra lyckligt ovetande om den annalkande faran. Alex tränar för att bli landets nya Fairy Godmother (även om hennes försök till att uppfylla önskningar inte går direkt felfritt) och Red är upprörd då hon får oväntad konkurrens om sin tron.

Mitt i alltihop upptäcks tusentals franska soldater i skogen, och plötsligt är hela landet i kaos. Nu gäller det för Alex och Conner att hitta hjälp i landets alla hörn för att försvara sig. 

Det är ju inte direkt någon nyhet att jag älskar den här serien. 

Jag gillar att alla välkända sagofigurer har fått växa upp och fått en fortsättning på sin historia, och att samla dem alla på samma ställe är inte alltid smärtfritt. Böckerna är fulla av humor och språket blir bara bättre och bättre för varje bok. Det märks att Chris Colfer utvecklas snabbt som författare och jag gillar att han låter tvillingarna bli äldre. Nu är de 14 år och får till och med bli lite kära för första gången vilket bara är charmigt.

Ge mig bok 4 nu! Den här cliff hangern driver mig till vansinne!!! 

Aristotle and Dante discover the secrets of the universe

Så... vad ska jag säga om den här boken som kan göra den rättvisa?

Den handlar om Aristotle (eller Ari som han vill kallas). Han är en ung mexikansk kille som är trött och arg på det mesta. Han har en bror som sitter i fängelse och som ingen pratar om och han har inga vänner. Han är helt enkelt inte bra på det där med att öppna upp och låta folk lära känna honom, men sedan träffar han Dante.
Dante är kanske Aris totala motsats. Han läser poesi, pratar ohämmat om känslor, kan gråta när och hur som helst och blir snabbt Aris bästa vän, även om Ari inte riktigt är villig att erkänna hur mycket Dante betyder för honom.
De har en storslagen sommar tillsammans och efter det flyttar Dante och hans föräldrar iväg. Kvar blir Ari med saknaden som han vägrar inse att han har och allt annat som tynger honom. Hans pappa bär på tunga minnen från kriget, hans mamma har alldeles för många regler och varför låtsas alla som att Aris bror aldrig funnits?

Den här boken har liksom ingen storslagen handling, men den har så mycket känsla och ett fint poetiskt språk. Jag älskar Ari och Dante och deras familjer. Bägge två har fantastiska föräldrar även om de är väldigt olika. Det handlar om att bli vuxen och hitta sig själv mitt bland sorg, saknad , kärlek och frustration.

Benjamin Alire Saenz beskriver killarna med sådan ömhet och känsla att jag önskar att alla författare skulle läsa och lära sig ett och annat. Boken har vunnit massor av priser och det gör mig inte direkt förvånad.

Den är så himla bra.

Alex as well

"Why does it matter whether I am a boy or a girl? But it does. It really, really matters."

Alex är 14 år och har en identitetskris som de flesta andra i hennes ålder. Eller, kanske inte precis som alla andra.

När Alex föddes kunde läkarna inte avgöra om barnet var en flicka eller en pojke, och under de första åren uppmanades föräldrarna att iaktta sitt barn och anteckna vad och vilka hen lekte med. Sedan blev de tvingade att välja vilket kön deras barn skulle ha. De valde att uppfostra Alex som en pojke och kände sig nöjda med det, men Alex har alltid känt att det är något som är fel inuti, inte bara utanpå där hon är liksom lite av varje.

"You know what it feels like? It's like someone got it wrong to start with. That's what I feel inside. When I was born they went it's got a noodle, it must be a boy, but I'm not a boy on the inside.
I say to Crockett, ´Have you ever heard someone sing the wrong lyrics to a song, like the Beatles song, "She's got a chicken to ride"? It's wrong and it seems so silly to you that the other person could think that's how the song goes.
But then imagine you heard everyone sing it, like, even the actual Beatles. So you assume that, OK, they must be the real lyrics, even though it's absurd. It's like that."

Efter en traumatisk händelse i skolan så bestämmer sig Alex för att nu får det vara nog. Hon är en flicka och tänker leva sitt liv som en sådan, oavsett vad hennes föräldrar säger. De är nämligen helt galna och vägrar att ens försöka förstå. Hennes mamma är psykiskt instabil (minst sagt) och hennes pappa vet inte vad han ska tycka eller göra.
Med ny skola, nya vänner och nytt utseende hoppas Alex på en nystart, men hur lång tid kommer det att ta innan sanningen kommer fram?

Jag gillade den här boken. Jag läste ut den snabbt eftersom den är rätt lättläst och himla lätt att fastna i. Språket slår väl inte mig med häpnad, men det är ett skönt driv i den och den är rätt underhållande.
Jag gillar när tjej-Alex pratar med kill-Alex som liksom fortfarande hänger kvar i hennes kropp och huvud och vill reagera och säga typiska killsaker medan hon försöker uppföra sig som den tjej hon nu vill vara.
Det skulle kunna bli rätt stereotypiskt och fördomsfullt, men det blir det ändå inte. Jag gillar't.

Allt och lite till

Det vilar någon slags sommarskimrande gloria över Sarah Dessens böcker. Jag kan inte förklara det, men under semestern när jag sitter i solen på balkongen slukar jag hennes böcker utan att himla med ögonen och utan att tycka att det hela är väldigt förutsägbart och klyschigt.

Allt och lite till handlar om Emaline som bor på en riktig turistort där hennes familj hyr ut bostäder till mer eller mindre rika sommargäster. Det är sista sommaren före college, och Emaline längtar samtidigt som hon vill att sommaren aldrig ska ta slut, för när den är över kommer allt att förändras för evigt.
Sommaren bjuder dock snabbt på överraskningar; hennes förhållande med pojkvännen Luke knakar i fogarna, hennes frånvarande pappa hör av sig och så dyker Theo upp. Han är från New York och har kommit till byn för att göra en dokumentärfilm om en av traktens original.
Han vänder allt på ända, och sommaren blir inte alls som Emaline planerat. Kanske blir den bättre.

Som sagt, det är lite förutsägbart (okej, mycket) och jag kunde lista ut efter två sidor hur det skulle gå, men det är lite tjusningen med semesterläsning. Man behöver liksom inte tänka på himla mycket.
Trots allt gillar jag karaktärerna. Speciellt Emalines lillebror Benji och hennes kompis Morris.

Skön sommarläsning helt enkelt.

Färgen på drömmar

Färgen på drömmar är en bok som visade sig vara riktigt svår att skriva om. Jag har massor av tankar, men jag har lite svårt att samla dem.

17-åriga Josie bor i New Orleans franska kvarter på 1950-talet. Hon har drömmar som är så stora att hon knappt vågar prata om dem, men det spelar ingen roll. Hon har ändå ingen chans att uppfylla dem. Hon drömmer om att börja på college och ta sig bort ifrån New Orleans där alla känner henne som dottern till en hora.
Ja, Josies mamma är prostituerad och långt ifrån den kärleksfulla förälder som Josie skulle behöva. Själv städar hon på bordellen tidigt på mornarna och finner ett hem hos Charlie och hans son Patrick som äger den lokala bokhandeln. Där träffar hon en ny vän som får hennes drömmar att växa ännu mer. Kanske finns det en chans att hon kan lyckas trots sina förutsättningar och sin bakgrund.

Men när Josies mamma rymmer med en välkänd gangster så tar det inte lång tid innan problemen hopar sig. En rik affärsman hittas mördad, Josie gör ett fynd på bordellen och plötsligt är hennes mamma anklagad för mordet!
Josie ljuger för att skydda sig själv och sin mamma, och plötsligt flyger lögn på lögn ur henne innan hon hinner stoppa sig själv. Tur att hon har sin pistol och bordellens ägare Wille.

Jag gillade den här boken. Den är annorlunda och Josie är en tuff tjej, men jag saknar 50-talskänslan.
Om det inte hade stått på bokens baksida att den utspelade sig då så hade jag aldrig kunnat gissa. Att döma av kläderna som nämns emellanåt så kan jag förstå att den utspelar sig bakåt i tiden, men det känns inte riktigt så när jag läser. Jag får heller ingen riktig New Orleans-känsla.
Boken hade kunnat utspela sig när- och varsomhelst, och det förtar lite av känslan jag hade väntat mig.
MEN, det gör inte så mycket. Det är en bra bok med djup och härliga karaktärer. Det är spännande, tragiskt och ändå lite vackert på nåt sätt bland allt det skitiga.

Jag fick den här boken som e-bok från Booked, men hade redan lånat hem den riktiga boken från biblioteket, så jag läste den istället.

I huvudet på Colin Fischer

 

 

Colin Fischer är en riktigt smart 14-årig kille. Kanske lite av ett geni. Problemet är bara att ingen verkar uppskatta det. Colin har Aspergers syndrom och tänker och beter sig inte riktigt som alla andra, och därför hamnar han ofta utanför eller blir mobbad.

Han klarar inte av höga ljud, tar allting bokstavligt, har svårt att läsa av känslouttryck och tycker absolut inte om när man rör vid honom. Däremot är han oerhört intelligent, har ett fantastiskt minne och missar inte en enda detalj av det som händer omkring honom. Han antecknar allt i anteckningsboken som han alltid bär med sig tryckt mot bröstet i ett försök att lära sig något om alla osynliga regler som man tydligen bör följa.

När hans klasskompis Melissa firar sin födelsedag i matsalen så börjar några killar att bråka och plötsligt får ett högt PANG alla att springa därifrån. Alla utom Colin förstås, för han blir mest nyfiken. På platsen för bråket ligger en pistol, och när ingen verkar kunna få tag på gärningsmannen så tar Colin saken i egna händer. Han är fast besluten att hitta den skyldige, även om det betyder att han måste hjälpa sin plågoande Wayne som mobbat honom sedan förskolan.

Det är väldigt intressant att se hur Colin ser ledtrådar och detaljer i allt, men eftersom Colin är så intelligent så är boken full av svåra ord och långsökta lösningar, vilket gör att den stundtals blir lite jobbig att läsa.
Colin är en riktig Sherlock Holmes och kör sitt eget race även om nästan alla är emot honom.
Kul med en huvudperson med Aspergers. Det finns alldeles för få.


Ett annat boktips om en ung kille med Aspergers syndrom är Marcelo i den verkliga världen av Franscisco X. Stork.
För de lägre åldrarna finns bl.a. Martes bok av Mie Mohlin och Magne Medhus