Den röda pyramiden

Nej, alltså jag ber om ursäkt, men jag kommer inte igenom den här boken.
Fick den som recensionsexemplar från modernista , och även om jag inte hade bett om den så blev jag glad, för jag gillade Percy Jackson-böckerna.

Den här är dock något helt annat. För det första gillar jag inte berättarperspektivet. Allt jag läser ska tydligen vara en ljudinspelning av syskonen Carter och Sadie och det blir väldigt märkligt. Dessutom förstår jag inte skälet. Kanske skulle det fått sin förklaring om jag orkade läsa klart boken, men det gör jag alltså inte.

Jag har väldigt svårt för huvudpersonerna, och då speciellt Sadie.
Hon och Carter har ingenting gemensamt förutom att de har samma pappa, och de ses nästan aldrig. De är också så olika som två syskon kan vara.
Deras pappa är en känd egyptolog och deras mamma dog när de var små. Carter har flackat runt med pappan hela sitt liv, medan Sadie levt hos deras mormor och morfar i London.
Under ett besök på British museum förändras allt. En explosion frigör en ondskefull egyptisk gud och Carter och Sadie's pappa försvinner ner i marken.
Nu måste syskonen samarbeta för att stoppa guden och rädda sin pappa.

Det skulle ju kunnat bli bra, men som sagt, just nu orkar jag bara inte med detta. Kanske någon annan gång.