Dödsritten

Den senaste tiden har jag läst Blue Lily, Lily Blue och Dödsritten parallellt, och det var inte förrän jag var halvvägs i båda som jag kom att tänka på att de har samma författare. Självklart visste jag det, men jag hade liksom inte aktivt tänkt på det.

Dödsritten var dock faktiskt lite seg i starten. Kanske var det för att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, och kanske för att jag inte ögonblickligen gillade Kate, eller Puck som hon också kallas.

Puck bor med sina två bröder på ön Thisby. En lugn ö där ingenting händer större delen av året. På hösten förändras dock allt när havet mörknar och de stora livsfarliga vattenhästarna letar sig upp på land för att stilla sin blodstörst.

De modigaste fångar hästarna och försöker tämja dem tillräckligt för att vinna årets farligaste tävling; Scorpioloppet. Det är en tävling för vattenhästarna och deras ryttare, och ingen kan räkna med att komma ur loppet levande. Hästarna är stora, oberäkneliga och vill alltid ner i havet igen.

När pengarna och hoppet tar slut för Puck så finns bara en utväg; Puck måste tävla i Scorpioloppet och vinna, annars är de snart hemlösa, men på sin lilla häst Dove är Puck enligt alla chanslös. Speciellt mot den fyrfaldige vinnaren Sean Kendrick.

Vi får parallellt följa Puck och Sean i den här boken, och jag älskar miljön och vattenhästarna. Jag är absolut ingen hästälskare, men de här är liksom mer monster än hästar på nåt vis.

Förra veckan såg jag dessutom Maggie Stiefvater bekräfta på Goodreads att boken ska bli film. Tror att den kan bli riktigt häftig om de gör det bra.