Nya böcker

Det här damp ner i min brevlåda igår...

       

  

      

Jag är så sugen på att läsa dem allihop nu på momangen. Mila 2.0 ska jag nog börja med, och sen får vi se.
Hoppas att de lever upp till mina förväntningar.

Klicka på bilderna för mer info.

Mitt namn är O

Får du ibland känslan av att ditt liv inte tillhör dig? Att allt du gör är förutbestämt, som om ditt liv planerades i detalj innan du ens föddes?
Då kan jag tala om en sak för dig: du har rätt.

O arbetar för mästarna, de som bestämmer över våra liv. Men nu tänker O inte spela efter mästarnas regler längre ...
Under en enda dödsföraktande natt utmanar O mästarnas makt. Ska O lyckas, och för alltid förändra världen?

----------------------------------------------------------------------------------------

Jag tyckte att den här beskrivningen lät lite så där härligt knäpp och spännande, och hade i mitt huvud föreställt mig en tjock bok med något jag aldrig läst förut.

Snacka om att jag blev förvånad när mitt paket kom, och boken är en lättläst, tunn bok från förlaget Argasso. 

De 77 sidorna gav mig väl inte direkt storyn jag förväntat mig, men i händerna på en högstadieelev skulle den säkert gå hem, även om jag inte blev stormförtjust.

Jaja, ibland kanske man ska läsa beskrivningen lite bättre innan man klickar på Köp-knappen.

Resten av paketet verkade dock lovande. 

Mer om det senare...

De Utvalda- Hemligheternas rike

Jag har spenderat den här dagen i solen med del tre i Kristin Cashore's serie De utvalda, och det är nu med sorg i hjärtat jag lägger den ifrån mig.
Jag har haft lite svårt att riktigt komma in i böcker på senaste tiden, men nu känner jag att min läslust är tillbaka.

Den här boken handlar om Bitterblue (som boken också heter på originalspråk). Hon är drottning över Monsea och också dotter till den nu avlidne Kung Leck som vi ju träffat i båda de tidigare böckerna.
Att Leck var en ondskefull man är ju ingen hemlighet, men i den här boken nystas hans liv upp varv för varv, och det är en minst sagt otäckt tyrann vi får lära känna.

Bitterblue är arton år och hatar att vara drottning. Hennes rådgivare sätter dagligen högar med papper i händerna på henne; papper som hon ska underteckna trots att hon inte vet vad en bråkdel av dem handlar om.
En natt får hon nog och smiter ut ur slottet för att titta närmare på staden som hon förväntas styra över, och sanningen där ute vänder upp och ner på allt hon trodde att hon visste.
Hennes rike är på väg att förfalla och allt verkar bero på saker hennes far har gjort medan han levde.

Hon bestämmer sig för att ta tillbaka makten över riket och börjar nysta i vad som egentligen försiggår. Under stadens fasad lever Lecks tyranneri kvar och massor av människor lever fortfarande i skuggan av hans styre.
Med hjälp av sina nyfunna vänner Saf och Teddy så börjar Bitterblue sitt sökande. Men hemligheterna är fler än hon kunnat ana och många verkar vara inblandade. Finns det egentligen några alls som Bitterblue kan lita på i sitt sökande, och i så fall vilka?

Det här är nog nästan min favorit av de tre böckerna. Jag älskade ettan, men den här är fantastisk.
Katsa och Po från första boken är tillbaka, och även Flamma från bok två dyker upp. Ja, den binder verkligen ihop hela serien perfekt.

Jag vet inte om det ska bli fler delar. Det står bara "tredje och fristående delen", men det känns som att det skulle kunna vara slutet. Vet ni?

Iaf, jag gillade den som fan, och nu ska mitt lässug fortsätta med Clockwork Princess, för det finns inget som får mig på humör så mycket som Cassandra Clare.

Stickan

Jag hittade den här boken i en bokhandel för några veckor sedan och var bara tvungen att köpa den. Kära lilla Stickan, han är så söt så att jag dör litegrann.

Stickan är en skapelse, gjord av Professor Erasmus i det gamla skräckinjagande slottet på kullen. 

Faktum är att han är det första monstret som professorn gav liv till, men det har professorn för länge sedan glömt. Nu skapar han nya monster hela tiden, det ena mer skräckinjagande än det andra, och Stickan är osynlig och väldigt väldigt ensam. Han vill inte ha något att göra med de nya monstren, för han känner att de kommit emellan hans och professorns vänskap.

En gång var han nämligen professorns bästa vän och hjälpreda, och genom åren har han rättat till hans misstag fler gånger än han kan minnas. Allt för att skydda sin skapare och få honom att minnas Stickan igen. 

Till staden har det kommit en kringresande sällskap; en man med mystiska människor i burar. Han hävdar att de är riktiga monster och uppmuntrar folk att betala för att få se dem. Men folket i staden genomskådar honom snabbt och hänvisar honom till slottet på kullen, för där sägs det att det finns massor av monster.

Professorn märker ingenting när det knackar på porten, men Stickan anar oråd och nu måste han ta hjälp av alla andra monster i slottet för att rädda professorn. För trots att han helst av allt vill vara osynlig så skulle han göra vad som helst för sin skapare och en gång bästa vän.

Den här boken var söt, men inte så fantastisk som jag hoppats. Jag tror att jag skulle läst den på engelska, för översättningarna känns väldigt barnsliga. Okej, boken är väl skriven för 9-10-åringar, men ändå.

Fulbert Freakfinnare känns som ett rätt löjligt namn, och staden heter Bökehåla. 

Hur som helst, Stickan är söt som socker och jag får härliga Tim Burton-vibbar. 

Och boken är ju dessutom så snygg! 

The Host

Kom just hem efter att ha sett The Host, och jag är väl inte överdrivet extatisk direkt.
Alltså, missförstå mig rätt nu, för den var inte dålig. Den följde boken så perfekt jag kan minnas, och alla miljöer och bilder var samma som de jag hade i mitt huvud. Förutom Jared (det är han till vänster på bilden), för han var ungefär tio ggr snyggare i mitt huvud än på bioduken.

Men... av alla böcker som skrivits så var denna kanske inte den mest spännande att göra film av. Det händer ju liksom ingenting! Boken är ju också ganska lågmäld och puttrar mest fram som en gryta på långkok, och det är samma sak med filmen. Var den bra? Ja. Var den spännande och fick mig att sitta på stolskanten och gnaga på fingrarna? Nej. Inte alls faktiskt.

Men... (igen), den följer som sagt boken och är väldigt snyggt gjord, så den får ändå ett bra betyg. Den var bara lite för mycket som en axelryckning. Tyvärr. Den funkar bättre som bok.

Har ni sett den? Vad tyckte ni? Har jag fel?