Clockwork Princess

Ja, jag vet. Det är mycket tjat om Cassandra Clare på den här bloggen, men böckerna är ju så himla bra!

I början när jag läste Clockwork Angel (första boken i prequel-serien The Infernal Devices) så var jag inte så himla imponerad, men det blev ju bara bättre och bättre. Det här är del tre, och troligtvis sista delen i den här serien, och också den helt klart bästa boken.

Jag gillar verkligen Will och Tessa, men framförallt tycker jag om Jem. Han är en sån himla sympatisk karaktär och jag vill liksom krama honom lite vid ungefär varannan sida.
Han är också inblandad i skälet till att jag grät mig igenom sista femtedelen av boken utan att kunna sluta. Jag måste nog snart lägga av med det där jag-gråter-aldrig-när-jag-läser, för det stämmer uppenbarligen inte längre. Jag börjar bli blödig på äldre dar. :)

Hur som helst, jag tänker inte säga nåt direkt om boken pga spoilers, men den var riktigt, riktigt bra!
Och om serien är slut här (vilket jag tror) så är jag nöjd, men lite ledsen över att behöva lämna 1800-talets Shadowhunder-värld.
The Mortal Instruments är fortfarande min favoritserie, men den här kommer tätt efter.

Vad tycker ni? Har ni läst The Infernal Devices?

Shadowhunters and Downworlders

Åh, vad glad jag blev när jag hittade den här boken på adlibris, men oj, vilken besvikelse den visade sig vara.

Eller, egentligen var det nog jag som inte riktigt fattat vad den skulle innehålla (som vanligt). 

YA författare har skrivit om saker som händer i The Mortal Instruments-serien, och jag trodde att det skulle vara berättelser. Istället har författarna forskat, funderat och brutit ner personer och händelser till atomer för att göra det hela klarare. Behövde jag det? Nej, jag var rätt nöjd innan faktiskt.

Visst, vissa kapitel är rätt kul, men på det stora hela känns boken bara väldigt torr och full av fakta (som inte ens är fakta utan bara spekulationer).

Det finns tex ett helt kapitel som går in närmare på Simon och hur han tänker när han handlar som han gör. Ett kapitel som handlar om vapen, ett om relationen mellan Jace och Clary och ett om vampyrer. Någon har skrivit ett kapitel om hur gay-karaktärerna får ta en helt naturlig plats i böckerna (ja, och?) och någon annan har lyckats göra ett helt kapitel om Magnus Bane tråkigt(!). 

Nej, den här boken hade jag kunnat vara utan. När jag läser den så får jag tankar som "Är serien verkligen så här tråkig och utstuderad?" och jag tror inte riktigt att det var tanken.

Cassandra Clare har skrivit ett intro till varje kapitel, och det är typ det mest intressanta i hela boken.

Ursäkta min totala diss, men jag hade väntat mig nåt hela annat.

För er som vill ha fakta om Cassandra Clare's värld så är den här boken troligtvis en guldgruva.

Kiki Strike- The Darkness Dwellers

2007 kom den första boken om Kiki Strike på svenska och jag gillade Kiki och hennes vänner direkt.
Sedan kom fortsättningen (Kejsarinnans gravkammare) 2008, och sedan verkade det inte bli fler böcker.
Tills nu.
Den här boken börjar med en välbehövlig introduktion av alla karaktärerna, vilket jag är hemskt glad över. Det var många härliga personer som jag hade glömt.

I den första boken utforskar ju tjejerna den gömda världen under New York, kallad Skuggornas stad, men i den här hamnar de i Paris som har minst lika många hemligheter under marknivå som New York.
Kiki Strike har rest till Paris för att stoppa de som dödat hennes föräldrar och planerar att lura sig till en maktposition som egentligen inte är deras. (Spoilers: Kiki är ju tronarvinge till kungadömet Pokrovia, även om hon officiellt är försvunnen.)
Problemet är bara att Kiki är borta längre än väntat, och hon hör inte av sig. Nog för att hon vanligtvis lyckas klura sig ur de farligaste av fällor, men nu börjar Anaka, Oona, Betty och de andra att bli oroliga.
Samtidigt har tjejerna fullt upp i New York. Oonas elaka tvillingsyster sprider skräck i Chinatown och plötsligt är Oona portad överallt. Ska de lyckas hitta och stoppa Lili Liu?
Sedan dyker en etikettfixerad rektor upp och gör det hela ännu mer komplicerat. Hon verkar vilja göra alla tjejer i staden till väluppfostrade robotar utan personlighet, men varför?
Och vad är det egentligen för hemligheter som gömmer sig i tunnlarna under Paris, och vilka är de superhemliga Darkness Dwellers?

Det är jättesvårt att skriva nåt om den här boken, för det händer en miljon grejer hela tiden, och det kan tyckas rörigt, men det löser sig när man läser.
Jag gillar verkligen The Irregulars (som Kiki's gäng kallar sig) med alla de sköna, geniala karaktärerna. Det finns liksom ingen hejd när det gäller deras kunskaper och idéer, och även om det ibland är lika orealistiskt som MacGyver så gillar jag det och sväljer det med hull och hår.

Vad tycker ni om omslaget förresten? Det skiljer sig ju lite från de första två. Det är lite vuxnare och lite coolare, men jag gillar de gamla också. Speciellt det blåa.

Kolla också in Kiki Strike's ursnygga hemsida www.kikistrike.com