Varning för spoilers om du inte läst The Raven Boys/Kretsen!
Alltså, vad ska jag säga om den här boken? Det händer så mycket så att min hjärna är ett enda virrvarr, fast på ett mycket bra sätt.
Gansey, Ronan, Adam och Noah letar fortfarande efter den gamle kungen Glendower, men sökandet är inte alls lika mycket i fokus som i första boken. Första boken kretsade ju mycket kring Gansey, men nu får vi möta Ronan som är en karaktär med så mycket smärta och komplexa känslor så att jag blir vimmelkantig. I första boken är han ju inte speciellt sympatisk, och det är han inte här heller. Faktum är att han är lite av ett arsle mest hela tiden. Men under den hårda ytan ryms en annan Ronan. En kille som bär på en gåva som gör att han inte vågar sova. Han hemsöks av otäcka mardrömmar, och de följer med honom tillbaka efter att han vaknat. Bokstavligt talat.
Dessutom slits han mellan att vilja beskydda sin lillebror och samtidigt slå sin storebror på käften samtidigt som han börjar nysta i sin döde fars största hemlighet. Varför är bröderna förbjudna att någonsin återvända till sitt föräldrahem och vad var det som var så speciellt med fadern?
Sen har vi ju Blue och hennes galna spådomsfamilj. Hennes hem är helt hysteriskt, och jag skulle faktiskt vilja se det här på film bara för att få se alla karaktärerna i huset in action. Hennes förhållande med Adam knakar i fogarna och hon dras mer och mer till den karismatiske Gansey, trots att hon vet vilket öde han kommer att möta innan året är slut. Blue har en härligt sarkastisk humor, och är (befriande nog) långt ifrån de korkade och hjälplösa tjejerna som brukar finnas i fokus i YA-böcker. Hon är tuff, smart och tar ingen skit från någon.
Alltså, jag kan inte smälta hur in i helvete bra jag tycker att de här böckerna är! Jag får Jellicoe Road-feelings av någon anledning, och jag älskar alla karaktärerna. De är mångbottnade, liksom handlingen och så olika varandra. Magin genomsyrar allting, men på ett sätt som blir trovärdigt trots att det lika gärna skulle kunna blivit töntigt. Språket är vackert och ganska avancerat och handlingen får ta den tid den behöver. Det är rapp dialog genomsyrad med humor och sarkasm och ibland är det så briljant så jag bara måste le.
Ge mig del tre nu. Den kommer 28:e oktober, och verkar fokusera på Blue.
