Otto och hans mamma är ännu en gång på flykt undan Ottos våldsamma pappa, och den här gången bara kör de utan att veta vart de är på väg. De vill bara bort; så långt bort som möjligt.
De hamnar till slut i Ryda, ett litet samhälle som knappt ens finns med på kartan, men det finns ett motell där de stannar för att sova.
Dagarna går, och eftersom Ottos mamma blir kompis med motellets ägare så blir de kvar. Men Otto har svårt att passa in. Ryda är inte som de andra städerna han bott i förut. Här styrs allt av kyrkan, och 99,9 % verkar vara med i den minst sagt fanatiska församlingen. Alla andra kallas för syndare.
Trots att alla verkar vara emot honom för att han inte tror på Gud, så hittar Otto några kompisar med samma åsikter som han själv. När en av dem hittas död så tror alla att det var självmord, men Otto är säker på att det inte är hela sanningen.
Det är lite för många som tagit livet av sig senaste året, och av någon anledning så verkar ingen vilja ta reda på varför. Vad är det egentligen som pågår bakom kulisserna i Ryda?
Det här är en sjukt spännande bok som jag fastnade i direkt.
Otto är till en början rätt stöddig och svär mer än nödvändigt, men han växer, och han vägrar böja sig för det han inte tror på.
Dessutom måste jag berömma miljöbeskrivningarna. Jag har helt klara bilder i huvudet av hur allting ser ut och hur det känns att vara där. Detta utan att
Martin Jern skrivit sida upp och sida ner av beskrivningar. Fantastisk bok!
