Nya böcker i brevlådan

Idag hämtade jag ut ett paket med fyra böcker som jag bytt till mig från Bokparadiset.

Jag har länge varit sugen på den här serien eftersom jag tycker att de är så fina, men efter att ha läst lite mer om dem på Goodreads bl.a. senaste dagarna så börjar jag undra om mitt bokbyte var en så bra idé.

Åsikterna är många, och iofs rätt delade, men de flesta verkar inte vara speciellt imponerade.

Jaja, vi får se. Jag ska ge dem en chans, för jag har ju blivit överbevisad förr.

I paketet fanns också Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik som jag inte läst men hört mycket gott om. 

Tack Bokparadiset för bokbytet. Hoppas du gillar de du bytte till dig. 

Bokbyte

Nu har jag uppdaterat min bokbyteshög litegrann. Kolla fliken här ovanför.

Jag sorterade om min bokhylla från färgsortering till bokstavordning och insåg bland annat att jag har dubbletter av Francesca.
Dessutom har jag Cinder på svenska, men resten av serien på engelska. Vill därför byta bort Cinder.
Rensat ut lite gammalt, lite nytt, lite oläst och lite som blivit halvläst eller bara läst en gång.

Alla böcker är i fint skick om inget annat anges. En del är som sagt inte ens lästa.

Är du intresserad av någon bok och har något roligt att byta med så lämna en kommentar eller skicka ett mail.

The Scorch trials (Maze Runner #2)

VARNING!

Om ni inte läst Maze Runner, så rekommenderar jag inte att du läser den här recensionen. Det är som vanligt omöjligt att skriva om del 2 om man inte får nämna del 1.

Thomas och de som fortfarande lever av killarna har tagit sig ut ur labyrinten. Nu sitter de inlåsta, fortfarande i klorna på Wicked, organisationen som styrt deras liv så långt tillbaka de kan minnas. Den enda som fattas är Teresa, och Thomas kan inte få kontakt med henne hur mycket han än försöker ropa på henne i huvudet.

Deras kamp är dock inte över än. Efter ett flertal obehagliga händelser så är det dags för fas två.

De ska ut genom en dörr, gå mot norr och nå ett utsatt mål inom fjorton dagar. Bara om de lyckas ska de få ett pris som bokstavligt talat kan rädda deras liv. 

The Scorch, området som de ska korsa, är allt annat än trevligt. Det är kokhett, uttorkat, befolkat med minst sagt livsfarliga människor, och dessutom är de inte de enda som fått ett uppdrag. Det finns en annan grupp också, och deras uppdrag är att förstöra.

Jag älskade den här boken. Precis som i första boken så gillar jag att jag inte vet något mer om vad som händer än vad Thomas och de andra vet. Det är lite klarare nu, men fortfarande proppfullt med frågetecken. Nu ska jag kasta mig in i sista delen och förhoppningsvis få svar på mina frågor. 

Book photo challenge: June

Tänkte försöka mig på detta. Jag är rätt värdelös på sånt här, men tänkte ta de som jag tycker verkar roliga iaf. Vissa kanske jag hoppar över, vi får se. 

Jag postar på Instagram (ibokensvarld) om ni vill se hur det går för mig. Haka på vetja!

Hittade den på Books & Cupcakes.

Allt bör taggas med #bookphotochallenge

Neil Gaiman

Jag är smått lycklig över det här kan jag säga. Min favoritbok är signerad av Neil himself. Jag är ett stort fan, och just den här boken har jag lyssnat på 2-3 ggr med Neil som uppläsare. Helt briljant. 

Efter besvikelsen över att han inte skulle signera efter författarsamtalet på Kulturhuset tog jag beslutet att åka till Stockholm dagen efter också. Bussen var sen, tåget var sent, det var iskallt ute, jag halvsprang till sf-bokhandeln (där signeringen ägde rum) och lyckades få sista köbiljetten till signeringen! Sedan väntade jag, och väntade, och väntade. Och sen hörrni, sen fick jag mitt namn på en gravsten och stod där och log som en lycklig idiot innan jag halvt skuttade ut därifrån med boken tryckt mot bröstet i bästa boknördsanda. Bästa dagen ever.

Lockwood & Co - Den skrikande trappan

Vi befinner oss i ett London som är allt annat än tryggt och trevligt. I åratal har staden plågats av en epidemi av vålnader. Spöken hänger kvar i vår värld och de blir bara fler och fler, precis som antalet spökagenter.
Spökagenterna är barn (eftersom de vuxna inte har den rätta förmågan) som utplånar spökena för att göra staden säkrare, och Lucy är en av de som har talangen. Hon kan direkt känna av närvaron av ett spöke, och om hon anstränger sig kan hon läsa av deras känslor.

När hon kommer till London är hon säker på att hon ska få ett riktigt fint jobb som spökagent, men efter många misslyckade intervjuer hamnar hon hos Lockwood & Co, en liten agentur med små framgångar.
Lockwood själv är en ung kille med stort självförtroende, och hans kollega George är intelligent men inte speciellt snabb eller smidig.
Efter att ha misslyckats rätt ordentligt med ett uppdrag så blir firman skyldig en stor summa pengar, och med sitt nya dåliga rykte lär de knappast få några nya uppdrag.
Desperata tackar de ja till ett uppdrag som ser allt annat är lätt ut. Det stora godset Combe Carey Hall är välkänt för alla sina ruskiga spöken, och nu har den nya ägaren bestämt sig för att rensa ut huset en gång för alla. Det talas om Den skrikande trappan och det Röda rummet, och hittills har ingen spökagent kommit levande därifrån.

Ska Lockwood & Co lyckas med sitt uppdrag, eller kommer deras firma att vara tvungen att slå igen. Eller blir det ännu värre än så?

Det här är första delen i en ny serie av Jonathan Stroud. Det är spännande, småroligt och originellt. Samtidigt som det är en spökbok så är det en riktig deckare, och det gör bara boken ännu bättre.

Bokbyte

Nu har jag rensat lite i min bokhylla, och dessa böcker vill jag gärna bli av med pga ointresse eller platsbrist.

Jag kan tänka mig att sälja dem också för en billig peng, men byter helst bort dem mot något annat. Är du intresserad av någon och har nåt att byta med, hör av dig i en kommentar eller via mail.

Alla böcker är i fint (ofta helt olästa) skick om inget annat anges.

Expeditionen. Min kärlekshistoria

Jag vet att alla skrivit om den här boken som galningar, men jag satt idag och läste i den igen, och jag kan liksom inte greppa hur fascinerad jag är av detta!
Sedan jag var liten så har vi varje år bilat till Halmstad, och haft ett obligatoriskt stopp i Gränna där vi lånat toaletten på turistinformationen. Där finns också ett museum om just Salomon August Andrée, och jag har alltid undrat vad hela historien om honom var.

Andrée bestämde sig för att ta sig till Nordpolen, denna plats som ingen tidigare besökt, och han skulle göra det med det modernaste färdmedel som fanns år 1887; vätgasballongen.
Han valde ut två unga män som skulle få äran att följa med, en ballong syddes i Paris, packningen organiserades, och sedan väntade man på Danskön (212 mil från Stockholm) på att vinden skulle blåsa åt rätt håll så att man kunde ta sig iväg över Arktis till Nordpolen.
Men tiden rinner iväg, ballongen läcker vätgas och fylls på igen massor av gånger och till slut tar Andrées tålamod slut. Han ska iväg, kosta vad det kosta vill. Hans beräkningar säger att ballongen ska kunna hålla sig i luften i 30 dagar (resan beräknas ta sex dagar), men han vet egentligen inte. Den har nämligen aldrig provflugits.

De flyger iväg, och sedan är det oklart vad som händer. De tre männens kroppar hittas av en slump 33 år senare på Vitön, en ö i Arktis. I deras läger finns dagböcker där de berättar om sin nödlandning med den otäta ballongen, och hur de i tre månader överlevt på isen. Blöta och kalla har de släpat de flera hundra kilo tunga slädarna för att ta sig till fast mark. När de når Vitön upphör alla anteckningar. De har massor av mat, varma ouppackade kläder och vapen att försvara sig med, och ändå dör de. Vad var det som hände?

Bea Uusma har rest i deras fotspår och vänt på alla ledtrådar för att försöka lösa gåtan. I den illustrerade upplagan som jag har (det finns en med bara texten också) så kan man läsa alla brev, se bilder hon tagit och även bilder på ballongen och de upphittade kropparna. Det är sorgligt och lite otäckt, men också riktigt fascinerande. Tänk om Andrée inte hade haft så bråttom iväg? Tänk om han brytt sig om bristerna han såg i ballongen innan avfärd. Hade de klarat sig då?

Jag älskade Bea Uusmas bok Astronauten som inte fick landa, som jag skrivit om HÄR, och den här är minst lika spännande och intressant. Perfekt presentbok. Min pappa gillade den iaf mycket, och han är vanligtvis ingen bokälskare.

I huvudet på Colin Fischer

 

 

Colin Fischer är en riktigt smart 14-årig kille. Kanske lite av ett geni. Problemet är bara att ingen verkar uppskatta det. Colin har Aspergers syndrom och tänker och beter sig inte riktigt som alla andra, och därför hamnar han ofta utanför eller blir mobbad.

Han klarar inte av höga ljud, tar allting bokstavligt, har svårt att läsa av känslouttryck och tycker absolut inte om när man rör vid honom. Däremot är han oerhört intelligent, har ett fantastiskt minne och missar inte en enda detalj av det som händer omkring honom. Han antecknar allt i anteckningsboken som han alltid bär med sig tryckt mot bröstet i ett försök att lära sig något om alla osynliga regler som man tydligen bör följa.

När hans klasskompis Melissa firar sin födelsedag i matsalen så börjar några killar att bråka och plötsligt får ett högt PANG alla att springa därifrån. Alla utom Colin förstås, för han blir mest nyfiken. På platsen för bråket ligger en pistol, och när ingen verkar kunna få tag på gärningsmannen så tar Colin saken i egna händer. Han är fast besluten att hitta den skyldige, även om det betyder att han måste hjälpa sin plågoande Wayne som mobbat honom sedan förskolan.

Det är väldigt intressant att se hur Colin ser ledtrådar och detaljer i allt, men eftersom Colin är så intelligent så är boken full av svåra ord och långsökta lösningar, vilket gör att den stundtals blir lite jobbig att läsa.
Colin är en riktig Sherlock Holmes och kör sitt eget race även om nästan alla är emot honom.
Kul med en huvudperson med Aspergers. Det finns alldeles för få.


Ett annat boktips om en ung kille med Aspergers syndrom är Marcelo i den verkliga världen av Franscisco X. Stork.
För de lägre åldrarna finns bl.a. Martes bok av Mie Mohlin och Magne Medhus

The Dream Thieves/Drömtjuvarna

Varning för spoilers om du inte läst The Raven Boys/Kretsen!

Alltså, vad ska jag säga om den här boken? Det händer så mycket så att min hjärna är ett enda virrvarr, fast på ett mycket bra sätt.
Gansey, Ronan, Adam och Noah letar fortfarande efter den gamle kungen Glendower, men sökandet är inte alls lika mycket i fokus som i första boken. Första boken kretsade ju mycket kring Gansey, men nu får vi möta Ronan som är en karaktär med så mycket smärta och komplexa känslor så att jag blir vimmelkantig. I första boken är han ju inte speciellt sympatisk, och det är han inte här heller. Faktum är att han är lite av ett arsle mest hela tiden. Men under den hårda ytan ryms en annan Ronan. En kille som bär på en gåva som gör att han inte vågar sova. Han hemsöks av otäcka mardrömmar, och de följer med honom tillbaka efter att han vaknat. Bokstavligt talat.
Dessutom slits han mellan att vilja beskydda sin lillebror och samtidigt slå sin storebror på käften samtidigt som han börjar nysta i sin döde fars största hemlighet. Varför är bröderna förbjudna att någonsin återvända till sitt föräldrahem och vad var det som var så speciellt med fadern?

Sen har vi ju Blue och hennes galna spådomsfamilj. Hennes hem är helt hysteriskt, och jag skulle faktiskt vilja se det här på film bara för att få se alla karaktärerna i huset in action. Hennes förhållande med Adam knakar i fogarna och hon dras mer och mer till den karismatiske Gansey, trots att hon vet vilket öde han kommer att möta innan året är slut. Blue har en härligt sarkastisk humor, och är (befriande nog) långt ifrån de korkade och hjälplösa tjejerna som brukar finnas i fokus i YA-böcker. Hon är tuff, smart och tar ingen skit från någon.

Alltså, jag kan inte smälta hur in i helvete bra jag tycker att de här böckerna är! Jag får Jellicoe Road-feelings av någon anledning, och jag älskar alla karaktärerna. De är mångbottnade, liksom handlingen och så olika varandra. Magin genomsyrar allting, men på ett sätt som blir trovärdigt trots att det lika gärna skulle kunna blivit töntigt. Språket är vackert och ganska avancerat och handlingen får ta den tid den behöver. Det är rapp dialog genomsyrad med humor och sarkasm och ibland är det så briljant så jag bara måste le.

Ge mig del tre nu. Den kommer 28:e oktober, och verkar fokusera på Blue.