The Dream Thieves/Drömtjuvarna

Varning för spoilers om du inte läst The Raven Boys/Kretsen!

Alltså, vad ska jag säga om den här boken? Det händer så mycket så att min hjärna är ett enda virrvarr, fast på ett mycket bra sätt.
Gansey, Ronan, Adam och Noah letar fortfarande efter den gamle kungen Glendower, men sökandet är inte alls lika mycket i fokus som i första boken. Första boken kretsade ju mycket kring Gansey, men nu får vi möta Ronan som är en karaktär med så mycket smärta och komplexa känslor så att jag blir vimmelkantig. I första boken är han ju inte speciellt sympatisk, och det är han inte här heller. Faktum är att han är lite av ett arsle mest hela tiden. Men under den hårda ytan ryms en annan Ronan. En kille som bär på en gåva som gör att han inte vågar sova. Han hemsöks av otäcka mardrömmar, och de följer med honom tillbaka efter att han vaknat. Bokstavligt talat.
Dessutom slits han mellan att vilja beskydda sin lillebror och samtidigt slå sin storebror på käften samtidigt som han börjar nysta i sin döde fars största hemlighet. Varför är bröderna förbjudna att någonsin återvända till sitt föräldrahem och vad var det som var så speciellt med fadern?

Sen har vi ju Blue och hennes galna spådomsfamilj. Hennes hem är helt hysteriskt, och jag skulle faktiskt vilja se det här på film bara för att få se alla karaktärerna i huset in action. Hennes förhållande med Adam knakar i fogarna och hon dras mer och mer till den karismatiske Gansey, trots att hon vet vilket öde han kommer att möta innan året är slut. Blue har en härligt sarkastisk humor, och är (befriande nog) långt ifrån de korkade och hjälplösa tjejerna som brukar finnas i fokus i YA-böcker. Hon är tuff, smart och tar ingen skit från någon.

Alltså, jag kan inte smälta hur in i helvete bra jag tycker att de här böckerna är! Jag får Jellicoe Road-feelings av någon anledning, och jag älskar alla karaktärerna. De är mångbottnade, liksom handlingen och så olika varandra. Magin genomsyrar allting, men på ett sätt som blir trovärdigt trots att det lika gärna skulle kunna blivit töntigt. Språket är vackert och ganska avancerat och handlingen får ta den tid den behöver. Det är rapp dialog genomsyrad med humor och sarkasm och ibland är det så briljant så jag bara måste le.

Ge mig del tre nu. Den kommer 28:e oktober, och verkar fokusera på Blue.

Ingen skulle sakna dig

Noa är en ung tjej med en tuff bakgrund innehållandes fosterfamiljer, ungdomsfängelse och ett liv på gatan. Hon är en otroligt skicklig hacker och kan ta sig in genom nästan vilka säkerhetsspärrar som helst.
När hon vaknar upp på ett operationsbord i en lagerlokal så har hon ingen aning om vad som hänt. Hon har ett operationsärr på bröstet och vaktas av beväpnade män.
På något sätt lyckas hon fly, men männen är henne hela tiden hack i häl. Hur mycket hon än springer eller gömmer sig så verkar de veta exakt var hon befinner sig. vad vill de, och vad har de gjort med henne?

Peter är en överklasskille som utåt sett verkar ha allt han kan önska sig. När han snokar runt på sin pappas kontor och upptäcker mystiska dokument så börjar han använda sina hacker-kunskaper för att kolla upp det på sin dator. Strax efteråt slås dörren upp och han befinner sig snart på mage på golvet, med ett knä i ryggen. Svartklädda män varnar honom, tar hans dator och försvinner.

På en dold internetsida som Peter skapat får han kontakt med Noa och ber henne hjälpa honom att ta reda på mer om hans pappas hemligheter, och i början är Noa tveksam. Peter är dock beredd att hjälpa henne om hon hjälper honom, och snart inser hon att hans pappas hemligheter är både intressanta och skrämmande. Där finns nämligen bland annat en fil med hennes eget namn som rubrik.

Det här är en intensiv och ganska otäck thriller, med något så ovanligt som hackers i centrum.
Jag måste erkänna att jag ibland blir lite lost när det talas om tekniska termer och hur man tar sig igenom supersäkra brandväggar, men jag bryr mig inte.
Michelle Gagnon's språk är enkelt och inte speciellt fantastiskt, men det spelar ingen roll. Det är så spännande att jag inte kan sluta läsa, och jag blev riktigt besviken när jag insåg att det här är första delen i en trilogi. Jag ville ju ha svaren nu på direkten.

En bok att rekommendera till de som inte orkar vänta på att handlingen ska ta fart.

The Giver- Trailern (total sågning, jag varnar er!)

Alltså, nej. Jag kan inte annat än att bli förbannad.
Jag läste den här boken för första gången när jag gick i högstadiet, och den vände min värld upp och ner. Det var den första dystopiska bok jag läste, och sedan dess har jag läst den säkert ett tiotal gånger.
Och nu är den här, trailern som bevisar hur hårt de fuckat up en av världens bästa böcker.
Flygande skepp?! Och soldater(?) på motorcyklar! Och skepp! Sa jag skepp?! WTF?

Suck. Jag blir så trött. Jag blev irriterad redan när de höjde huvudpersonernas ålder från 12 till 16 (för att sedan spelas av någon som är 25!), för det är av stor betydelse för handlingen att Jonas är så ung. Jag har heller inte föreställt mig en så flashig framtidslook. Jag har fått för mig att de bor simpelt och utan snofsiga grejer. En vanlig by där människor bryr sig om varandra och tar hand om varandra i trygghet (falsk trygghet dock, men...) och harmoni. Och var fan kom öknen ifrån?

Alltså. Jag orkar inte. Har de ens läst boken?
Inte ens det där med pillren de tar på morgonen fick vara rätt. Nej, det måste vara sprutor, för det är väl coolare för filmpubliken. Lovar att de dessutom tänker göra den till en kärlekshistoria, trots att Jonas knappt ens konstaterar att han tycker att hon är vacker i boken. Kan de inte bara lämna boken ifred och göra en ny historia så att mitt hjärta slipper kännas som att det slagits i tusen bitar.

Cress

Igår tog Cress slut, trots mina försök att förhindra det. Jag har läst i min långsammaste snigelfart för att den skulle räcka så länge som möjligt, vilket inte är lätt när man samtidigt desperat vill veta hur det ska sluta!

Cress är alltså del 3 i serien The Lunar Chronicles, efter Cinder och Scarlet.

Spoilervarning för er som inte läst de första böckerna! 
Det är ju lite svårt att skriva om del 3 utan att nämna början på serien.

Cress har i nästan hela sitt liv varit fast på en satellit som kretsar kring Jorden. Hennes enda sällskap är datautrustningen som omger henne, och ett och annat besök när det levereras mat. Hon är galet teknisk och spenderar dagarna med att leta information till Drottning Levana (som styr över Månen) och hennes undersåtar. Hennes nuvarande uppdrag är att hitta Cinder som är efterlyst och, enligt ryktet, livsfarlig.
Cress är dock mer intresserad än rädd för Cinder och hennes sällskap, och har länge vetat exakt var de befinner sig. Hon följer nämligen hennes minsta steg genom att hacka sig in i olika program och system.

Cinder och Thorne är på flykt som vanligt, men nu tillsammans med Scarlet och Wolf.
Tiden fram till Kejsare Kai's och Drottning Levanas bröllop är kort och nu måste de snabba sig om de ska hinna stoppa bröllopet och därmed förhindra att Levana tar över Jorden för alltid. Frågan är bara hur de ska ta sig till? Bröllopet är det mest bevakade någonsin.
När de får kontakt med Cress så bestämmer de sig för att rädda henne, men räddningsaktionen går fel och gruppen splittras. Ska de ändå lyckas med sitt uppdrag?

Gaah! Det är ju så spännande, och jag älskar den här världen som Marissa Meyer målar upp. Det är massor av ny teknik och fullt tempo hela tiden. Jag älskar språket och karaktärerna och ser verkligen fram emot bok 4, där jag tror att huvudpersonen kommer att vara en tjej som vi får träffa flyktigt i slutet av Cress. Jag har en känsla av att det kommer att bli baserat på Snövit den här gången.

Spoiler om Cress! (markera texten för att se)
[Cress fulla namn är Crescent Moon, och hon nämns faktiskt redan i en av de första böckerna, där Doktor Erland talar om sin dotter som han förlorade när hon var nyfödd.]

Skal till Galaxy S3 till salu

Pga dubbel leverans säljer jag nu detta skitsnygga skal till Samsung Galaxy S3. Helt oanvänt. 60 kr inkl. porto inom Sverige. Hojta om du är intresserad.

Utmaning

Det här är böckerna som jag ska försöka läsa ut innan årsskiftet.
Jag är nämligen hopplös när det gäller att påbörja böcker men inte avsluta dem.

The Maze Runner

Usch, vad jag har försummat den här bloggen på senaste. Den har varit mitt dåliga samvete ett tag, men nu har jag bestämt mig för att läsa ut en massa påbörjade böcker, helst innan årsskiftet.

Igår läste jag äntligen ut The Maze Runner.
Jag vann den för över ett år sedan och började läsa, men så fastnade jag på grund av alla frågetecken i handlingen och lade den åt sidan. Vilket misstag!

Visst, boken är full av frågetecken och lösa trådar, men det är också lite av tjusningen.
Allt börjar med Thomas; inlåst i en hiss som rör sig uppåt i timmar innan den äntligen stannar. Han har inga minnen från sitt liv, och han vet inte hur han hamnade i hissen.
När luckan öppnas möts han av ungefär femtio killar i hans egen ålder. Han har kommit till The Glade; ett stort område omgivet av en enormt stor labyrint.
Alla killarna har kommit dit på samma sätt som Thomas, och varje månad kommer en ny kille. Så har det varit i över två år. Under tiden har de byggt sitt eget samhälle, utan hjälp från några vuxna.
Varje dag skickas en grupp (The maze runners) ut i labyrinten för att försöka lösa den, men det är inte så lätt när väggarna flyttar sig varje natt efter att labyrinten stängts och fyllts av monster otäckare än allt du kunnat föreställa dig.

Allt förändras bara några dagar efter Thomas ankomst. Hissen börjar röra sig igen, och i den finns en tjej. Det är den första tjejen som någonsin satt sin fot i The Glade, och hon har ett viktigt meddelande som kommer att förändra allt.
Nu gäller det att hitta en väg ut.

Ahh, den här boken är så full av lösa trådar, men jag älskar att jag som läsare inte vet mer än personerna i boken. Jag får liksom vara med dem och lösa mysteriet med labyrinten och varför de befinner sig i The Glade överhuvudtaget. Måste läsa del 2 direkt när alla påbörjade böcker är utlästa. Inte innan dess. Lovar.

Ingen du känner

Fatma och Aida är bästa vänner och har precis slutat nian.

Fatma ska spendera hela sommarlovet i Turkiet med sin familj, och längtar till värmen och släkten.

Precis innan de ska åka så säger Aida "Lova att du inte blir bortgift nu!" och Fatma skrattar. Nej, hennes föräldrar är moderna och förnuftiga och skulle aldrig gifta bort sin dotter utan förvarning.

Men det är precis vad som händer.

Plötsligt kastas Fatma in i giftermål med en gammal gubbe som hon inte känner och tvingas att bo ute på landet i hans hus tillsammans med hans elaka mamma och barnen som han fått med sina två tidigare fruar. Fatma tvingas göra allt som han vill, och även om hon försöker streta emot så vinner han.

De första dagarna fungerar fortfarande hennes mobil, och hon skickar panik-sms till Aida som blir livrädd och ringer polisen. Så får vi följa Fatmas nya vardag i Turkiet samtidigt som vi får följa Aida medan hon försöker rädda sin bästa vän.

Christina Wahldén skriver alltid böcker om verkliga saker som det inte pratas om. Tvångsgifte är tyvärr vanligt och händer alldeles för ofta. Hon har träffat kvinnor som blivit bortgifta mot sin vilja och pratat med poliser, psykologer och personal på kvinnojouren. Allt detta resulterade i en bok som nog inte lämnar någon oberörd. 

Ett oerhört otäckt och sorgligt ämne men väldigt viktigt att berätta om.

Legend

Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar.

June är 15 år och född i ett av de rikaste distrikten. Hon ses som ett underbarn pga sina toppbetyg och får stenhård militärisk utbildning.

Day lever i slummen. Han jagas dag och natt för sina brott. Brott som han begår för att hjälpa sin familj att köpa medicin så att de kan överleva pesten som härjar i de fattiga områdena. Han lever gömd på gatorna för att skydda sin familj och hankar sig fram så gott han kan. Militärerna är honom i hälarna hela tiden, men han ligger steget före.
Under en av sina försök att hitta medicin så tvingas han kasta en kniv mot en soldat för att fly, och plötsligt är han huvudmisstänkt för mord.

June's hela värld rasar samman den dag hon får reda på att hennes bror Metias blivit mördad av Day, brottslingen som hela landet jagar, och hon bestämmer sig för att få tag på honom en gång för alla. Klädd som en trashank ger hon sig ut i slummen för att spåra upp honom.

June och Day träffas till slut, och snart uppdagas den grymma hemligheten om Republiken och dess ledare och June vet inte på vems sida hon ska stå. Dessutom verkar landets ledare inte ha några som helst gränser när det gäller att skydda sina hemligheter.

Den här boken damp ner som en överraskning på min hallmatta. Jag hade inte tänkt läsa den, men så började jag och kunde inte sluta. Nu har jag beställt del två, som heter Prodigy. Hoppas att den håller måttet.

The Grimm legacy

När vi först träffar Elizabeth så är hon ganska ensam och uttråkad. Hon har inga vänner i sin nya skola, och därför tackar hon snabbt ja när hon får erbjudande om ett jobb genom sin historielärare.

Tänk dig en gigantisk byggnad; som ett bibliotek, men med saker istället för böcker.
Det är på ett sådant ställe som Elizabeth har fått jobb. Varje våning är fullproppad med allt mellan himmel och jord, och hennes jobb är att hämta fram sakerna som folk vill låna.
Hon får börja på avdelningen för kläder och skor och jobba sig uppåt, och hon kommer snabbt in i jobbet.

Men snart visar det sig att viktiga saker försvunnit och ersatts med dåliga kopior. Det viskas om något som kallas för The Grimm collection, och Elizabeth som alltid älskat bröderna Grimm kan inte låta bli att undersöka saken närmare.
Det visar sig att ett låst rum innehåller saker från Grimm's sagovärld, men inte kan väl sakerna vara magiska som alla säger? Sjumilaskor, bord som dukar sig själva och flygande mattor är ju bara påhitt. Eller?
Och om de verkligen är riktiga så gäller det att hitta tjuven snabbt.

Jag fastnade direkt i den här boken. Det här med nya historier kring gamla klassiska sagor är något jag gillar väldigt mycket, och den här boken har kanske inte världens djup, men var ändå riktigt bra!
Den innehöll kanske mer magi än jag hade väntat mig, men det gjorde ingenting, och so what då om den var lite småtöntig emellanåt. Jag kan leva med det.
Den har sköna karaktärer, en fantastisk miljö (där jag vill jobba) och Grimm-saker! Jepp, det räcker för mig. Dessutom är den sjukt snygg (förutom den gula titeln).