Läsa alla på en gång eller en i taget?

De flesta märker ju att våren börjar smyga sig på oss genom att det är ljusare ute, knopparna börjar sticka upp ur rabatterna och att man nästan överlever utan mössa.
För mig är dock vintern en enda lång tristess (fast jag gillar kylan) utan något vettigt att läsa. Men nu är det vår, gott folk! Så fort februari slår över till mars så blir varje torsdag julafton igen (torsdag är dagen då vi får nya böcker till bibblan). Jag blir helt sprallig och lycklig och plockar på mig allt som verkar minsta lilla intressant. Resultatet blir genast en väldigt stor att-läsa-hög hemma.
Hur gör ni andra storläsare? Betar ni av dem en i taget eller gör ni som jag och kastar er över alla samtidigt?
Jag kan helt enkelt inte prioritera. Jag vill läsa alla! NU! Så jag sätter igång. Efter en kort överläggning med mig själv så bestämmer jag mig för en, sedan läser jag lite, kanske sover, vaknar, är nyfiken på nästa, läser lite i den, äter mat, tar en ny bok osv...
Alla blir till slut lästa, och jag har inga problem att hålla isär handlingarna, men ibland önskar jag att jag hade bara en gnutta tålamod när det gäller nya böcker.
Men jag behöver ju inte vara orolig iaf. Högen hinner aldrig ta slut, för hela våren är en enda lång julafton.

Twilight-kopior

Jag måste bara uppdatera er lite om Alla själars natt. Den är utläst nu (faktiskt), och den blev riktigt bra på slutet. Dock hade den ett alldeles för segt mittparti, men så brukar det ju vara när boken är längre än 600 sidor.
En Twilight-kopia har jag hört andra säga, men i så fall vill jag nog lägga till att den är vuxnare, lite svårare och lite tråkigare. Lite tröttsamt att allt ska jämföras med Twilight nu för tiden, men så blir det väl när något gör sådan succé.
Har man dock läst Twilight och vill ha något annat som faktiskt är lika bra, så rekommenderar jag istället dessa 3 (även om de handlar om varulvar, älvor och änglar istället för vampyrer).
Har ni fler förslag på liknande böcker?

Mer än ögat ser av Melissa Marr

Frost av Meggie Stiefvater

Fallen ängel av Becca Fitzpatrick

Molnjägarna

I den mörka och deprimerande staden Bankerstad bor Alice, en drömmande flicka som ser vackra figurer i de stora molnen. Men i Bankerstad får man inte fantisera. Människorna är nämligen lättare att styra om de inte har några drömmar, så borgmästaren (eller vad han nu är?) har stulit allas fantasi. Kvar är människor utan livsvilja som inte orkar argumentera med honom. Men Alice är annorlunda, och därför ska hon spärras in med alla andra fantasifulla barn. I sista sekunden lyckas hon ändå kasta sig ner i en luftballong tillsammans med sin nya vän Spinner och sin bror Thomas, som älskar Bankerstad och alla dess regler.
När luftballongen svävar iväg så kommer de för första gången utanför stadens gränser, och de möts av en klar himmel, blommor och vänliga människor. Nu börjar det stora äventyret som ska få fantasin tillbaka till Bankerstad...

Jag älskar ju välgjorda bilderböcker, men det här är något så ovanligt som en bilderbok för åldern 9-12 år. En fantastisk fantasyhistoria med mer bilder än text. Det här är del 1 i en ny serie om Molnjägarna, och ett par fina trailers finns här.

Text och bild av Steven Hunt och David Richardson.

Regn och åska

Håkan Lindquists Dröm att leva är en av de bästa böcker jag läst, och visst, han har skrivit en och annan pärla efter det också, men den här håller inte riktigt måttet. Tyvärr.
Oskar ska spendera några sommardagar in Tallin med sin mamma, och redan första dagen träffar han Rein, och kärlek vid första ögonkastet uppstår genast! De kastar sig in i den första riktiga förälskelsen, och dagarna i Tallin försvinner fortare än någon av dem vill. Tillbaka i Sverige så fortsätter deras kontakt genom mail och telefonsamtal, Oskar berättar för sina bästa vänner att han är gay, hans mamma har redan genomskådat allt, och det är riktigt befriande med alla förstående och fördomsfria vänner. Det är en fin story, men jag saknar ett bra slut på den här boken. Det lämnas alldeles för många lösa trådar och det känns nästan som att det borde finnas en fortsättning, men det tvivlar jag på att jag kommer att få.

Det största minuset är ändå språket. Det är stelt och helt utan känsla. De har alltid något fint och poetiskt att säga i varenda liten situation, och det var en av de sakerna jag älskade med Dröm att leva, men här funkar det inte. Det blir lite av en dålig kopia, för böckerna är väldigt lika i handling och personbeskrivningar. Nästan så lika att det stör mig. Tyvärr är mitt ex av Dröm att leva försvunnen, och den går inte att få tag på längre. Jag sörjer det istället för att rekommendera den här, även om den stundtals är väldigt fin.

Vintervålnader

Året är 1928, och tygnd av sorg efter sin brors död åker Freddie Watson till Frankrike för att på något sätt försöka hitta ett sätt att gå vidare. Men medan bilen snirklar sig upp längs en bergssida mitt i ingenstans så överrumplas han av en hastig snöstorm som leder till att han krockar med bilen och tvingas söka hjälp till fots. Omtumlad och skakad hamnar han i den lilla byn Nulle, där han blir inbjuden till kvällens traditionella firande i byns festlokal. Kvällen är riktigt trevlig och det är också där han träffar den vackra Fabrissa, som får honom att äntligen våga berätta allt om saknaden efter brodern. Hon lyssnar uppmärksamt och Freddie tänker att han träffat sin själsfrände, och kanske är hans lidande över nu? Men festen avbryts hastigt och plötsligt vaknar Freddie på sitt lilla hotellrum, och hotellföreståndaren undrar varför han inte kom till festen? Det visar sig att ingen sett honom där, och ingen känner till någon flicka vid namn Fabrissa...

Det här är en lågmäld och lagom kuslig spökhistoria, men också en historia om en man full av sorg och saknad. Trots en fin story så är det ändå språket som trollbinder mig. Kate Mosse har ett fantastiskt vackert och målande språk som väldigt fint beskriver 1920-talets Frankrike så att det känns som att jag var där. Fantastisk bok, det här.
Jag måste nog läsa den på originalspråk också.

Jag får någon mystisk liten Big Fish-feeling, ni vet när Ewan McGregor hamnar i den lilla byn mitt i skogen, och Big Fish är ju (som alla vet) en väldigt bra film, så...

Hungerspelen som film

Åh, äntligen börjar det komma bevis på att min favoritbokserie Hungerspelen ska bli film 2012.
Katniss Everdeen har äntligen fått ett ansikte, och jag är ganska nöjd med valet. Det är Jennifer Lawrence, som bla spelat huvudrollen i Winter's Bone.
Ni som ännu inte läst Hungerspelen lär sätta igång pronto. I tell you, man kan inte sluta när man börjat.
Tänk att Expedition Robinson möter Flugornas herre i framtidens grymma tv-direktsändning dygnet runt.
Tänk 12 ungdomar och en tävling som inte är slut förrän 11 av dem är döda.
Japp, fantastisk genial story.

Döden i dina ögon och Arvet

                     

Tänk dig att varje gång du ser in i någons ögon, så ser du datumet som de kommer att dö. Skulle du våga titta på människor överhuvudtaget? Inte jag.

Förra året läste jag den lysande ungdomsboken Döden i dina ögon, och huvudpersonen Jem har just den gåvan, även om hon mer skulle kalla det en förbannelse. Ända sedan hon förlorade sina föräldrar som liten flicka har hon dragit sig undan, undvikit ögonkontakt, och därför är hon också ganska ensam. Men sedan träffar hon Spider, en småkriminell kille som lyckas krypa in under Jems skal. Problemet är bara att Jem vet att han bara har några dagar kvar. Ändå släpper hon in honom i sitt liv, och han lyckas få henne att avslöja sin hemlighet. Men hennes förmåga sätter dem i klistret och plötsligt är de på flykt undan polisen för en terroristattack som de egentligen bara försökt stoppa.

I fortsättningen som heter Arvet får vi följa Jems son Adam, som ärvt sin mammas förmåga, och absolut inte vet hur han ska hantera den. Ännu värre blir det när han upptäcker att alla runt omkring honom har samma datum i ögonen. Vad är det egentligen som ska hända? Är det en attack av något slag på gång? Någon förödande miljökatastrof eller ett virus? Hur ska han kunna stoppa det utan att avsölja sin förmåga, och kommer någon att tro honom?

Rachel Ward har skrivit de här böckerna, och jag gillar dem väldigt mycket.

Alla själars natt

I nästan 10 dagars tid har jag nu kämpat med Alla själars natt av Deborah Harkness.
Eller kämpat kanske är fel ord egentligen. Det är bara det att jag kommer ju ingenstans! Den är ju bra, men förbannat tjock. 689 sidor för att vara exakt. Och den är rätt bra också, så därför förstår jag inte varför jag inte kommer någonstans?

Handlingen utspelar sig i nutidens Oxford. Närmare bestämt på Bodleian Library. Där spenderar Diana det mesta av sin vakna tid med att forska i gamla handskrifter. Det är när hon råkar få tag i en väldigt sällsynt förhäxad handskrift som saker börjar hända. Plötsligt kryllar biblioteket av vampyrer, häxor och demoner, och alla verkar vara ute efter handskriften, som kanske bär på hemligheten om deras uppkomst. Diana blir omedelbart färhäxad av den vackre vampyren Matthew som hjälper och skyddar henne mot de elaka fienderna, och plötsligt har Diana och Matthew kastat sig in i ett förhållande som inte är direkt lätt. Dianas hela släkt är nämligen häxor, och hon har ärvt alla krafter, men vägar använda dem, eftersom hennes föräldrars krafter ledde till att de blev brutalt mördade.
Men hur länge kan hon klara sig mot sina fiender utan att försvara sig?

Som sagt, den här boken är bra. Den är faktiskt till och med riktigt bra. Det enda som stör mig är att det kanske är lite för mycket beskrivningar ibland. Åtminstone 100 sidor hade kunnat försvinna om författarinnan hade tagit det lite lugnt med all onödig(?) fakta. Men ändå, jag tänker inte ge upp.

Ursnygg förvaring

Kolla vad jag hittade på favoritsaker.se!
En måste för en bokmal som jag själv. Underbart.

Hej!

Jag har bokbloggat länge via jobbets barn- och ungdomsbokblogg, men nu tänkte jag ge mig på lite privat bokbloggande, där jag kan få stötte friheter och dessutom få låta en och annan vuxenbok slinka in. Här kommer det troligtvis också att dyka upp andra saker som har med litteratur eller film att göra.
Håll till godo!