Mörkt liv

Senaste året har det kommit massor av ungdomsböcker (och vuxenböcker också för den delen) på temat dystopi, alltså framtidsskildringar där världen och mänskligheten är på väg att dö ut eller gå under, och jag gillar det! Hoppas bara att jag slipper uppleva skiten i verkligheten.

I Mörkt liv av Kat Falls har Jorden skakats av jordbävningar och översvämningar, och världen ligger nu mestadels under vatten. En liten del finns fortfarande ovan jord, och där tränger människorna ihop sig på nästan ingen yta alls.
Men det finns de som tröttnat och helt enkelt byggt en värld på havets botten. Ytborna och havsborna är i ständig konflikt. 17-årige Ty var den första som föddes på havsbotten, och under ytan finns hur mycket land som helst, och Ty älskar havet och drömmer om en framtid där nere. Nya uppfinningar gör det lätt att förflytta sig under vattnet, men tillvaron är inte säker. Världen hotas dagligen av pirater, och de mest skräckinjagande är Barracuda-ligan med Skuggan i spetsen. När de attackerar Ty's grannar så sätter han sig själv i livsfara, och plötsligt är han Skuggans nästa mål.
Tillsammans med Gemma, en tjej från ytan bestämmer han sig för att besegra Barracuda-ligan för alltid, och samtidigt hitta Gemmas försvunne bror, vilket visar sig vara ganska farligt...

Jag älskar som sagt sådana här böcker. Vill ni ha fler dystopiböcker, så testa tex:

* Hungerspelen av Suzanne Collins
* Den gröna cirkeln av Stefan Casta
* Ful av Scott Westerfeld
* Oönskad av Gemma Malley

Har du förslag på fler?

Cirkeln

Har just spenderat halva dagen på balkongen i stekande sol med den här boken i händerna.
Cirkeln har kanske varit den mest omtalade ungdomsboken den här vintern, och nu svämmar bloggarna över med recensioner och åsikter.
Mats Strandberg (som förut skrivit bla Jaktsäsong och Halva liv) har nu slagit sig ihop med Sara Bergmark Elfgren, och deras samarbete har resulterat i en riktigt bra bok!

I den lilla hålan Engelsfors händer nästan ingenting, och bokens sex huvudpersoner har just börjat gymnasiet.
De har ingenting gemensamt, men en varm natt när månen lyser röd så möts de i den gamla folkparken. De har ingen aning hur de kom dit, men de vet att de inte hade kunnat hindra det. De är enligt en profetia utvalda att bekämpa en ondska som hotar hela Engelsfors- eller kanske hela världen.
Ett par av tjejerna har de senaste veckorna upptäckt att de har magiska krafter, och nu måste de samarbeta för att överleva samtidigt som de försöker lära sig att kontrollera sina nya gåvor, eller avsaknaden av dem.
Det är dessutom bråttom, för ondskan har redan börjat jaga dem...

Okej, det här blev ju en väldigt töntig sammanfatting, och boken är verkligen mycket bättre än så här.
520 sidor nervpirrande läsning, och dessutom är det bara första delen i en trilogi, vilket jag gillar.

John Green pratar om Will Grayson, Will Grayson

Ramlade just över den här filmen på youtube, och hade ingen aning om att John Green var så speedad. Herregud, är han alltid så här? :)
Iaf, han är rolig, och jag gillar inledningen på boken.

Ett litet komplement till min ganska usla bokrecension bara.

På väg hem till mig...

Längtar...

Den andre Will Grayson

Will Grayson och Will Grayson är två ganska olika killar med samma namn. De bor i Chicago och går i highschool, men utöver det har de väldigt lite gemensamt.

Den ena Will Grayson försöker att ta sig igenom skoltiden genom att hålla käften och inte bry sig, men det funkar inte helt perfekt. Speciellt inte eftersom tjejen han valt att ignorera är tjejen som han håller på att falla handlöst för. Dessutom är han bästa vän med skolans största och bögigaste diva, nämligen Tiny Cooper(som nästan tar över som huvudperson i boken). Det går liksom inte att vara anonym i Tinys närhet, det är bara att inse. Speciellt inte när han tänker göra hejdundrande skolmusikal av sitt liv, som ju Will är en del av.

Den andre Will Grayson är olycklig och känner sig ensam. Hans kompis Maura är antagligen kär i honom, och han vet inte hur han ska avvisa henne utan att vara elak. Självmordstankar letar sig ibland in i hans huvud, men det mesta brukar bli bra när han pratar med sin stora förälskelse Isaac via datorn. De har aldrig träffats, men Will är övertygad om att allt kommer lösa sig även om blotta tanken på att träffa Isaac skrämmer livet ur honom.

En kall natt korsas Will's och Will's liv, och ingenting blir som förut...

Jag gillar verkligen den här boken väldigt mycket. Jag älskar ungefär allt som David Levithan är inblandad i, och även om jag bara läst ett par böcker av John Green, så tycker jag att han är lysande.

Jag är inte säker på vem av dem som skriven vilken Will's kapitel, men det blir väldigt bra iaf.

På originalspråk heter boken kort och gott Will Grayson, Will Grayson, vilket jag gillar mer, för om en av dem är "den andre", så känns det som att bara en av dem kan vara "den riktige" Will Grayson, liksom. Förstår ni hur jag menar?

Ny bok av John Ajvide Lindqvist

I mitten av maj kommer en ny bok av en av mina favoriter, nämligen John Ajvide Lindqvist.

Boken heter Tjärven, och är en rak och troligtvis brutal zombiehistoria.

Lite udda är dock att boken endast kommer att släppas som nedladdningsbar mp3-bok och som e-bok. Någon vanlig inbunden variant kommer inte att finnas. E-böcker är ju (ännu) inte min grej, så jag får väl lyssna på den med John själv som uppläsare. Kan bli bra ju.

Det här med att göra boktrailers har blivit ganska vanligt senaste året, och John gjorde ju även en till sin förra bok Lilla stjärna.

Vad tycker ni om boktrailers? Kul eller onödigt?

American gods blir serie på HBO

Fick nyss nys om att Neil Gaiman's bok American gods ska bli tv-serie på HBO.
Kan bli hur bra som helst, och jag hoppas att de verkligen lyckas, så att det inte blir en stor flopp av alltihop.
Ni kan läsa mer om boken här på adlibris. Jag orkar nämligen inte försöka sammanfatta den nu. Jag är sjuk.
Neil Gaiman är ju en av mina favoritförfattare, och lite av litteraturens Tim Burton på något sätt.
Jag ser verkligen fram emot detta.

Jag saknar dig, jag saknar dig!

Jag tror knappt att det finns en enda tjej i min ålder som inte läste Peter Pohls Jag saknar dig, jag saknar dig! i början på 90-talet. Boken kom ut för första gången 1992, efter att Peter Pohl fått ett brev från den då 14-åriga Kinna Gieth som just förlorat sin tvillingsyster. Hon undrade om han ville skriva en bok om det, och han sade ja. Så blev den här boken till, och jag har nog aldrig gråtit så mycket till en bok som första gången jag läste den här.

Cilla och Tina är 14 år och bor alldeles intill "Dödens väg" som kallas så pga alla olyckor som händer där varje år. Morgon då allt ska förändras börjar stressigt. Tina och Cilla springer till bussen, och just som Tina korsar Dödens väg så får tjutande bilbromsar och en otäck smäll henne att vända sig om. Cilla ligger i diket flera meter bort, och plötsligt är hon omgiven av människor som gråter, skriker, gör konstgjord andning på Cilla, och skjutsar Tina hem. Hon ber tyst för sig själv att Cilla ska resa sig upp och skratta, men inom sig vet hon att det är lönlöst. Det är kört. Hon har ingen syster längre.
Resten av boken berättas av Tina. Hon försöker förstå och försöker förtvivlat hantera att Cilla är borta för alltid. Hur ska man klara av att vara den som blev kvar?

Ja, ni förstår ju. Den här boken är ingen munter historia, men ändå finns ljuspunkter och fina minnen som man gråter sig förtvivlad igenom. Till hösten blir boken äntligen film, och därför ges nu boken ut i nytryck med nytt omslag från filmen. Ska bli väldigt intressant att se den.

Den här veckan ger vi på biblioteket dessutom alla 7:or i vår kommun ett presentkort som de kan byta mot en av 6 utvalda boktitlar, och den här är en av dem. Hoppas att de gillar den lika mycket som jag gjorde, och fortfarande gör.

De utvalda- Tankeläsaren

Åh, jag vet inte vad jag ska säga om den här boken! Den var så himla bra, och inget jag skriver kan göra den rättvisa. Jag älskar ju fantasy, och ju tjockare (oftast) desto bättre. Det här är första boken av tre, och den är 479 sidor tjock, men väldigt lättläst och luftig.

16-åriga Katsa lever i en värld med sju kungadömen. Ibland föds "särlingar", barn med olika färger på ögonen och speciella gåvor. Katsa är en särling, och hon har dödandets gåva, vilket gör henne livsfarlig. Hon kan döda vem eller vad som helst på ett ögonblick, och hennes morbror (som är kung) använder henne mot sina fiender. På ett uppdrag i ett annat kungadöme möter hon prins Po, som också är en särling med tankeläsandets gåva, och tillsammans är de oslagbara.
Katsa börjar trotsa sin kung och ger sig iväg på ett livsfarligt uppdrag tillsammans med Po. Någon av de sju kungarna har kidnappat Po's farfar, och de bestämemr sig för att ta reda på vilken. Problemet är bara att när de börjar närma sig lösningen, så visar det sig att den skyldige kungen är mycket farligare än någon någonsin kunnat ana. Samtidigt växer relationen mellan Katsa och Po, och nu när hon äntligen är fri så börjar hon inse att hennes gåva kanske inte alls är till för att döda, utan för något mycket bättre...

Den här boken har tydligen redan gjort succé i 28 länder(vilket jag förstår), och här i Sverige trycker man den dessutom också med "vuxenomslag". Jag gillar att det inte är traditionell fantasy med trollkarlar och krig, utan mer en historia om människor och relationer. Visst, det är krig också, men framförallt är den gripande och full av känslor. Jag vill ha fortsättningen NU!
Det är dessutom Kristin Cashore's debut, vilket jag är väldigt imponerad av.

Ungdomsomslaget till vänster, och det för vuxen till höger. Vilket skulle du välja?

Köpenhamn nästa!

I slutet av förra året fick jag och en kollega Jan Nilsson-stipendiet, som varje år delas ut i Västerås.
"Syftet med Jan Nilssons stipendium är att stimulera utveckling och förnyelse av folkbiblioteksverksamheten i Västmanlands län. Avsikten är att stipendiaterna ska få tillfälle att studera verksamhet vid annat bibliotek i Sverige eller utomlands." står det på Västerås stads hemsida.

Så på tisdag åker vi till Köpenhamn för att få inspiration från deras barnbibliotek. Danskarna lägger mycket krut på barnen, och inom barnbiblioteksverksamheten så jobbar de mycket med nya medier och smarta lösningar. Vi hoppas få en massa bra idéer till vår redan påbörjade renovering av biblioteket. Det är så himla roligt och inspirerande att besöka andra bibliotek, och så hoppas vi såklart att det ska ha hunnit bli lite vår där nere nu. Vi ska ju såklart njuta lite också...

Fjäril

14-åriga Plum är en tjej med väldigt lågt självförtroende. Hon är knubbig, ful (enligt henne själv) och passar inte riktigt in i sitt kompisgäng. Faktum är att hon är övertygad om att hennes vänner umgås med henne bara för att få vara nära hennes äldre bröder, och hon har troligtvis rätt. En dag hamnar Plum hos sin granne, en ensam kvinna med en liten son, och för första gången blir Plum verkligen sedd. Kvinnan blir den förebild som Plum inte hittat i sina föräldrar, och sakta men säkert kryper hon ut ur sitt skal. Men även om hon känner sig lite starkare nu så ruvar alltid rädslan av att bli övergiven inom henne. Kvinnan har dessutom egna hemligheter, och även om de svek som Plum får vara med om sårar, så är hon ändå ett steg närmare att bli vuxen.

Den här boken är väldigt svår att göra rättvisa med hjälp av bara ord. Plums smärta kan inte beskrivas på några få rader, så ni får helt enkelt läsa den själva. Ni kommer inte att ångra er.
Sonya Hartnett har växt till en av mina favoritförfattare, främst för hennes otroliga språk. Hennes böcker är alltid väldigt smärtsamma men samtidigt vackra, och det finns alltid en underliggande ondska som lurar. Jag älskar att man kan njuta av hur bra allting är samtidigt som man vet att det kommer att gå åt helvete tids nog.
Pojken i soffan är hittills min favorit, men jag gillar också Jag är Djävulen, för att den ger mig rysningar längs ryggraden.

Stilla dagar i Mixing Part

Hmm, rimligtvis borde jag vara helt överlycklig över att läsa en ny bok av Erlend Loe, men jag vet inte vad jag tycker om den här.
Nina och Bror Telemann är på semester i Garmisch-Partenkirchen (eller Mixing Part som det heter med hjälp av datorns översättningsprogram) med sina barn, och den ena är helt klart mer entusiastisk än den andra. Nina Telemann älskar allt som har med Tyskland att göra! Allt är fantastiskt, och eftersom hon talar lite tyska så kan hon dessutom prata lite med paret Bader som de hyrt huset av. Faktum är att hon nästan hellre spenderar tiden med herr Bader än med sin negativa man.
Bror Telemann hatar Tyskland! Han tror att alla är nazister och gillar att prata om hur kriget och Hitler påverkat landet, och så älskar han att prata om teater. Faktum är att han inte pratar eller tänker på något annat än teater, förutom ibland då han tänker på Nigella.
"Mixing Part will tear us apart" som Bror uttrycker det, och kanske har han rätt...

Visst, det är underhållande på ett galet humoristiskt Loe-vis, men jag vet inte. Helt okej tidsfördriv, men inget som lämnade något långt bestående intryck, tyvärr.