Jag saknar dig, jag saknar dig!

Jag tror knappt att det finns en enda tjej i min ålder som inte läste Peter Pohls Jag saknar dig, jag saknar dig! i början på 90-talet. Boken kom ut för första gången 1992, efter att Peter Pohl fått ett brev från den då 14-åriga Kinna Gieth som just förlorat sin tvillingsyster. Hon undrade om han ville skriva en bok om det, och han sade ja. Så blev den här boken till, och jag har nog aldrig gråtit så mycket till en bok som första gången jag läste den här.

Cilla och Tina är 14 år och bor alldeles intill "Dödens väg" som kallas så pga alla olyckor som händer där varje år. Morgon då allt ska förändras börjar stressigt. Tina och Cilla springer till bussen, och just som Tina korsar Dödens väg så får tjutande bilbromsar och en otäck smäll henne att vända sig om. Cilla ligger i diket flera meter bort, och plötsligt är hon omgiven av människor som gråter, skriker, gör konstgjord andning på Cilla, och skjutsar Tina hem. Hon ber tyst för sig själv att Cilla ska resa sig upp och skratta, men inom sig vet hon att det är lönlöst. Det är kört. Hon har ingen syster längre.
Resten av boken berättas av Tina. Hon försöker förstå och försöker förtvivlat hantera att Cilla är borta för alltid. Hur ska man klara av att vara den som blev kvar?

Ja, ni förstår ju. Den här boken är ingen munter historia, men ändå finns ljuspunkter och fina minnen som man gråter sig förtvivlad igenom. Till hösten blir boken äntligen film, och därför ges nu boken ut i nytryck med nytt omslag från filmen. Ska bli väldigt intressant att se den.

Den här veckan ger vi på biblioteket dessutom alla 7:or i vår kommun ett presentkort som de kan byta mot en av 6 utvalda boktitlar, och den här är en av dem. Hoppas att de gillar den lika mycket som jag gjorde, och fortfarande gör.