Jag håller just nu på att läsa tredje delen i Michael Grant's serie om Perdido beach.
Serien börjar under en helt vanlig skoldag. Ena sekunden står läraren och skriver på tavlan, och nästa sekund är han borta! Ja, helt borta, som att han aldrig varit där. Eleverna fattar ingenting och till en början tror alla att det är ett lustigt trolleritrick, men snart får de reda på att alla andra lärare också försvunnit. I hela samhället är alla som är över 15 år spårlöst borta! Bilar står övergivna överallt, och små barn irrar omkring ensamma. Sam och hans kompis Quinn är 14 år, och tillsammans med några andra från sin skola försöker de ta hand om alla småbarn och sjuka. Varken telefoner eller internet fungerar, och runt hela samhället har en minst hundra meter hög mur plötsligt dykt upp. Allt börjar urarta till ett kaos där alla plundrar affärer och gör precis som de vill. Skolans tuffa mobbare Orc utnämner sig själv till "kapten" och sprider skräck i hela samhället.
När tre dagar har gått glider några bilar in i samhället. Eleverna från internatskolan har kommit, och deras ledare Caine är trevlig och lovar att se till att alla har det bra. Men är han verkligen så snäll? Sam och hans kompisar litar inte på det nya gänget, och det gör de rätt i. Snart är allting en maktkamp mellan de starka och de svaga och dessutom fyller Sam snart 15...
I del två är tillvaron ännu tuffare. Maten är slut och Caine och hans kompisar har visat sig vara mer än oberäkneliga. Dessutom börjar många av barnen och ungdomarna utveckla konstiga förmågor som splittrar gruppen ännu mera. "Missfostren" separeras från de "normala", och även om ingen trodde det så kan tillvaron i Perdido beach bli ännu värre...
Jag gillar verkligen den här serien! Den är hemsk (jag får lite Flugornas herre-feeling), men också ganska sorglig och hela tiden spännande.
Hoppas bara att del 3 håller måttet hela vägen igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar