Dustlands- Blodröd väg

Den här boken har jag väntat på länge, främst för att jag tycker att den ä så snygg! Men nu inser jag ju att det inte är en zombie-bok (som min hjärna på något sätt fått det till, med handen som sträcks upp ur marken) utan en dystopi utan zombies (tyvärr?).

Saba och hennes familj bor mitt ute i ingenstans i ett trasigt byggt skjul. Det har inte regnat på över ett halvår, och marken är stenhård och sprucken. Sjön är nästan uttorkad, och solen steker obarmhärtigt över landet. Då och då drabbas de av hårda sandstormar, och det är just efter en ovanligt hård sådan som ryttarna kommer. Fyra stycken rider in på gården, och innan Saba hinner fatta någonting så har de tagit hennes tvillingbror Lugh och dödat deras far.

Nu är Saba ensam med sin lillasyster Emmi, och hon är fast besluten att hitta Lugh. Det är det enda som betyder något. Hon kan inte leva utan honom, men varför ville ryttarna ha just honom? Det verkade som att han var den enda anledningen till att de kom.

Förvirrad och rädd så beger sig Saba (efter att ha lämnat Emmi hos en granne) iväg genom landet för att hitta sin bror, men öknen breder ut sig framför henne, och man kan inte lita på någon...

Det här är första delen i nya serien Dustlands, och jag har fastnat totalt. Det är inte det bästa jag läst, men jag kan ändå inte sluta läsa.