Chap är en hemlös 16-åring som en kväll blir igenkänd av ett par socialarbetare. De blir ivriga och påstår att hans familj letat efter honom i två år, och visar upp efterlyst-affischer med hans ansikte på. Det är bara det att det inte är han. Killen på bilden ser visserligen nästan exakt ut som Chap, men namnet under bilden är Cassiel Roadnight. Chap försöker protestera, men socialarbetarna tror honom inte. Det är klart att det är han på bilden! Det ser ju alla.
Och visst, Chap ser också likheten, men han vet sanningen. Trots allt håller han till slut med dem. Cassiel verkar ju ha en riktig familj, något som Chap aldrig haft, och strax är de underrättade, och Chap sitter i en bil tillsammans med Cassiel's syster Edie, på väg "hem".
Chap sitter på helspänn. Han är säker på att snart kommer han att bli avlöjad, för visst måste de väl märka att han inte är Cassiel? Förvånad inser han att ingen märker något. De gråter, kramas och frågar var han varit, men Chap svarar inte. Han vet inte vad han ska säga. Kanske är det bäst att bara erkänna, innan den riktiga Cassiel dyker upp? Eller ska han fortsätta att låtsas?
Jag har tidigare läst Hitta Violet Park och Trasig soppa och väldigt förtjust i Jenny Valentine's böcker. De är ganska lugna och det händer inte vansinnigt mycket, men de är mysiga att läsa. Även på engelska är de ganska lättlästa. I vår kommer också Mystacken på svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar