Delirium

Om Matchad och Ful skulle göra ett barn tillsammans, så lovar jag att det skulle resultera i Delirium.
Jag gillar verkligen dystopier, men de är så många nu så att alla är väldigt lika varandra.
Det är dock inte så att jag inte gillar Dilirium, för det gör jag verkligen, jag blir bara lite mindre entusiastisk.

Iaf, kärlek är en sjukdom. En livsfarlig sjukdom som börjar med symptom som oförmåga att fatta rationella beslut för sitt eget bästa, aptitlöshet och sömnsvårigheter, och slutar med galenskap och död. Sjukdomen heter Deliria nervosa och botas enkelt genom lite hjärnkirurgi när du fyller arton år. Efter det blir du en lugn och trygg människa som kan leva ett trevligt liv tillsammans med den partner du blivit tilldelad.

Lena har en dryg månad kvar till sin behandling och hon kan knappt vänta. Innan behandlingen är reglerna många och friheten liten. Allting övervakas, och att visa känslor är strängt förbjudet eftersom det är tecken på att du blivit smittad av sjukdomen. Det är helt otänkbart att vidröra någon av motsatt kön, föräldrar kramar knappt sina barn och till och med dans är förbjudet, liksom all musik som inte blivit godkänd.
På en förbjuden fest träffar hon Alex, och allt förändras. Hon vet att hon inte borde träffa honom alls, och de känslor som vaknar i henne gör henne livrädd. Att bryta mot reglerna är livsfarligt, och kontrollanterna är skoningslösa. Trots det kan hon inte låta bli att träffa honom igen, men Alex har en hemlighet så stor att den vänder hela Lenas tillvaro upp och ner, och nu måste hon bestämma sig för vad hon vill göra med sin framtid.

Det här är en skrämmande historia där känslor inte tillåts existera. Precis som i Ful finns det människor som vägrat gå med på samhällets lagar och lever dolda i skogen som rebeller, och det både lockar och skrämmer bokens huvudperson. Det är väldigt mycket likheter, men jag gillar det som sagt ändå.