Rubinröd

Gwendolyn är 16 år och lever med sin minst sagt galna familj i London i nutiden.
Hela familjen går och väntar på att hennes kusin Charlotte ska göra sin första tidsresa, för det är nämligen så att familjen har en stor hemlighet vilket gör att flera av dem har övernaturliga krafter. För 16 år sedan, dagen innan Gwen's egen födelse, föddes Charlotte på exakt den dag som förutspåtts för den som ska ärva genen som gör att man kan resa i tiden. Hela sitt liv har hon förberetts för detta, och nu när hon nått rätt ålder så väntar hela familjen med spänning på att hon plötsligt ska försvinna i tomma intet.
Gwendolyn försöker att ignorera detta, för det blir ganska tröttsamt med en familj som ständigt är på helspänn. Istället umgås hon med sin bästis Leslie och gör sånt som normala unga tjejer gör.
Ända tills hon en dag blir yr och plötsligt befinner sig hundra år bakåt i tiden utan att fatta någonting.

När hon nästa dag försvinner mitt framför Leslie's ögon så lovar hon att berätta för sin mamma att hon är tidsresenären; inte Charlotte som alla tror. Detta vänder allt på ända, och Gwen är plötsligt en av de viktigaste människorna i världen. Nämligen en av världens tolv tidsresenärer, och snart är hon indragen i planer  mycket farligare än hon kan greppa.
Dessutom har Greven av Saint Germaine (en obehaglig typ från 1700-talet som bossar över ordenssällskapet) utsett den ursnygga men extremt stroppige Gideon till hennes resesällskap, och där tar en omöjlig kärlekshistoria genom tid och rum sin början...

Jag fastnade direkt i den här boken och har nu nästan sträckläst alla 366 sidorna i ett svep utan att kunna sluta. Det är liksom nutid, 1700-tal, 1800-tal, kärlek, pampiga klänningar, magi, vanliga tonårsproblem och allt annat i samma bok, och det är helt fantastiskt underhållande!

Har ni läst den, och vad tyckte ni i så fall? Jag är förvåna själv att jag gillade den så mycket faktiskt. Jag vet inte riktigt vad som hände om jag ska vara ärlig.

Det här är första delen i vad jag tror är en trilogi skrivna av Kerstin Gier.
Safirblå (del 2) och Smaragdgrön (del 3) planeras komma ut under 2013, och jag ser verkligen fram emot dem.

Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna

 

 

Morris Lessmore älskar ord, böcker och att skriva. Varje dag skriver han själv boken om sitt liv; ord för ord. Men plötsligt en dag ändras allt. En storm sveper in och när den dragit förbi är ingenting sig likt, inte ens hans bok. Alla bokstäver är huller om buller och Morris känner inte igen sig någonstans.

 

Utan mål så börjar han att vandra tills hans väg korsas av en stilig dam som svävar med hjälp av en knippe flaxande böcker.

Damen förstår att Morris behöver en ny berättelse, så hon ger honom sin favoritbok och med hjälp av den hittar Morris ett stort hus där många böcker verkar bo. Alla böckerna inbjuder viskande till äventyr, och här börjar hans liv med de magiska böckerna.

I resten av sitt liv lever han med böckerna. Hjälper dem när de blir skadade, försöker få dem att hålla sig på hyllorna och lånar ut dem till andra som behövde berättelser, fram tills den dag då det är dags för honom att vandra vidare och lämna över jobbet till någon annan.

Det här är helt enkelt boken om hans liv tillsammans med de fantastiska flygande böckerna.

 



 

 

Jag tror inte att jag är ensam boknörd att fastna i den här bokens fantastiska bilder. Jag blev helt kär bara jag öppnade den. Dock tyckte jag att texten var ganska platt på sina ställen, men vad gör det?

Jag vill rama in varenda uppslag.

Så himla fiiint!!!



Struck by lightning

 

Det är ju ingen hemlighet direkt att jag gillar Chris Colfer som den Glee-nörd jag är. Jag läste ju tidigare i år hans första fantasy-bok The land of stories- The wishing spell och tyckte jättemycket om den. Struck by lightning är också en film som verkar ha premiär i januari om jag inte är felunderrättad.

Iaf, i förrgår fick jag boken med posten och jag älskar den.

 

Carson Phillip (som spelas av Chris Colfer i filmen) bor i Clover, en liten håla med knappt 10.000 invånare, där alla (enligt honom) är idioter. Han kan helt enkelt inte komma fort nog därifrån.

Carson driver the Writers Club, och är ärligt talat den enda som bryr sig om den. Han har siktet inställt på Northwestern University och sedan på ett jobb på tidningen New Yorker. Han är också övertygad om att han kommer att lyckas. Varför skulle han inte? Han är ju den klart mest begåvade människan av alla han någonsin träffat.

 

Problemet är bara att det är lite fler än han som har den här drömmen, och the Writers Club räcker inte för att vara garanterad en plats på universitetet. Han bestämmer sig för att starta en skoltidning.

Nästa problem är dock att alla hatar honom (eftersom han hatar alla) och ingen kommer att läsa den.

Men...sen råkar han avslöja Scott (dramaklubbens överhuvud) och Nicholas (den rikaste killen i stan) tillsammans på skoltoaletten och en plan börjar ta form.

Utpressning funkar ju nästan alltid, eller hur? Dessutom finns det fler i skolan som har saftiga hemligheter som de skulle göra vad som helst för att dölja...

 

Jag fullkomligen älskar Carson's sarkasm och totala "I don't care"-attityd. Jag tycker skitmycket om boken och kommer troligtvis att älska filmen när den kommer.

 

Monstrets dotter

För ett och ett havt år sedan ungefär satt jag på ett tåg mot Köpenhamn och läste Tankeläsaren som en galning utan att kunna sluta. Jag älskade den och kastade mig därför över Monstrets dotter (Fire) när den kom ut på engelska.
Problemet var bara att jag inte kom någonstans. Alls. Jag misstänkte att det berodde på språket så jag sålde den och väntade tålmodigt på översättningen.
Och vad hände? Jo, exakt samma sak. Jag kom inte in i boken, så jag lade den åt sidan, läste några sidor här och där och konstaterade att ingenting hände.

Så där har jag håll på i ett halvår nu, ungefär. Eller, det kanske inte är så länge, men i natt läste jag äntligen ut den. Finally!

Så, vad tyckte jag då?
Jo, den tog sig, och tur var väl det. Efter ett tag gillade jag verkligen Flamma (som är huvudpersonen). Hon är alltså ett monster; någon som ingen kan motstå och som har krafter utöver det vanliga. Flamma kan läsa folks tankar och kontrollera dem, vilket gör henne livsfarlig och fruktad. Men hon är också vansinnigt vacker och män kan nästan aldrig stå emot henne. Hennes far var ett fruktat monster, och Flamma är rädd för att bli likadan och gömmer sig för att slippa använda sina krafter

Sedan bryter ett krig ut, och Flamma tvingas resa till en annan stad för att hjälpa till, och först då börjar historien ta sig.
Hon möter Brigan som är son till kung Nash och blir kär. Hon får vänner för första gången i sitt liv och tvingas inse att hennes krafter också kan vara till nytta när det gäller att avstyra kriget.

Helt ärligt kan jag inte säga så mycket om handlingen, för det händer som sagt inte så mycket förutom kriget och hennes personliga utveckling. Men jag gillar miljön och precis som i Tankeläsaren så gillar jag landet som Kristin Cashore skapat och släppt in mig i.
Jag kommer troligtvis läsa trean när den kommer eftersom jag blivit lovad (i eftertexterna) att historierna i ettan och tvåan ska vävas ihop och att jag ska få träffa Katsa från Tankeläsaren igen.

City of Bones- Trailer

Alltså, vad tycker ni om detta?
Jag blir galen över det faktum att Jamie Campbell Bower som Jace ser helt jävla fel ut, och Kevin Zegers som Alec passar inte heller. Ingen av dem når upp till mina förväntningar och bilderna jag har i mitt huvud. Lily Collins som Clary kan jag dock gå med på.
Alltså, jag vill inte vara elak, men Jamie Campbell Bower är verkligen inte snygg! Det går bara inte.
Vad tycker ni? Stämmer de med bilderna ni har från böckerna?

Och är det där en Silent Brother vi ser skymten av i slutet? Jag har inte föreställt mig dem så otäcka utan mer som en försiktig munk med ihopsydd mun. Inte ett monster.

Well, well, vi får väl se, för självklart ska jag se den trots allt. Hoppas bara att de gör nåt bra av Godfrey Gao som Magnus Bane. Annars blir jag förbannad på riktigt.

Croak

Sixteen-year-old Lex Bartleby has sucker-punched her last classmate. Fed up with her punkish, wild behavior, her parents ship her off to upstate New York to live with her Uncle Mort for the summer, hoping that a few months of dirty farm work will whip her back into shape.
But Uncle Mort's true occupation is much dirtier than that of shoveling manure. He's a Grim Reaper. And he's going to teach her the family business. Lex quickly assimilates into the peculiar world of Croak, a town populated entirely by reapers who deliver souls from this life to the next. Along with her infuriating yet intriguing partner Driggs and a rockstar crew of fellow Grim apprentices, Lex is soon zapping her Targets like a natural born Killer.
Yet her innate ability morphs into an unchecked desire for justice--or is it vengeance?--whenever she's forced to Kill a murder victim, craving to stop the attackers before they can strike again. So when people start to die--that is, people who aren't "supposed" to be dying, people who have committed grievous crimes against the innocent--Lex's curiosity is piqued. Her obsession grows as the bodies pile up, and a troubling question begins to swirl through her mind: if she succeeds in tracking down the murderer, will she stop the carnage--or will she ditch Croak and join in?

--------------------------------------------------------------------------

 

Åh, jag älskar den här boken redan. Jag läste första tredjedelen igår när jag låg på sjukhus och hade tråkigt. Tyckte att det var rätt ställe att läsa om död och liemän på.

Lex är fantastisk. Jag älskar hennes sarkasm och aggressivitet och jag älskar Uncle Mort. 

Det känns väldigt mycket som "Mitt liv som död" som jag följde slaviskt när det gick på tv. Lex är bara så mycket coolare än George och lite mer sympatisk trots sitt beteende. 

Det ska bli himla spännande att läsa resten. Jag tror att jag äntligen hittat en bok som kan få ut mig ur min lässvacka. Yay! 

 

Den vita katten

Jag kan inte påstå att jag varit speciellt sugen på att läsa den här boken förut. Jag har varit lite nyfiken, ja, men omslaget...ja, herregud, vad säger man?
Jag har pratat om det förut, så jag släpper det nu, men om jag inte fått den här och fortsättningen som recensionsex från förlaget så hade de nog inte blivit lästa.

Anyway...vad handlar den om då?

Jo, Cassel's hela familj är Berörare. Det betyder att de kan påverka andra människors känslor, minnen eller liv genom att röra vid dem med sina bara händer.
Berörare är ganska ovanliga, men ändå är handskar något som används mer ofta än sällan.
Världen styrs av de stora Berörar-familjerna, och de är nästan som en maffia.
Cassel's mamma är känsloberörare, och trots att hans bröder ärvt berörar-genen, så har Cassel ingen sådan förmåga. Han har istället en stor hemlighet.
När Cassel var 14 år dödade han sin bästa kompis Lila, och även om han inte minns hur det gick till så vet han att han är skyldig. Nu, några år senare händer konstiga saker i hans liv. Han vaknar upp halvnaken på skoltaket mitt i natten och tror att han gått i sömnen, hans brors fru beter sig märkligt och vad är det med den vita katten som dyker upp överallt?
Ju mer Cassel börjar gräva i sina minnen, desto konstigare blir det. Bit för bit uppdagas en konspiration som är större och farligare än Cassel någonsin kunnat ana...

Jag blev glatt överraskad av den här boken! Den var inte alls som jag hade tänkt mig, utan mer vuxen och spännande. Det är mord, maffia-bossar, farliga förmågor och tappade minnen, och jag gillar det skitmycket! Kul att få bli positivt överraskad.
Nu ska jag läsa del två, som heter Den röda handsken.