För ett och ett havt år sedan ungefär satt jag på ett tåg mot Köpenhamn och läste Tankeläsaren som en galning utan att kunna sluta. Jag älskade den och kastade mig därför över Monstrets dotter (Fire) när den kom ut på engelska.
Problemet var bara att jag inte kom någonstans. Alls. Jag misstänkte att det berodde på språket så jag sålde den och väntade tålmodigt på översättningen.
Och vad hände? Jo, exakt samma sak. Jag kom inte in i boken, så jag lade den åt sidan, läste några sidor här och där och konstaterade att ingenting hände.
Så där har jag håll på i ett halvår nu, ungefär. Eller, det kanske inte är så länge, men i natt läste jag äntligen ut den. Finally!
Så, vad tyckte jag då?
Jo, den tog sig, och tur var väl det. Efter ett tag gillade jag verkligen Flamma (som är huvudpersonen). Hon är alltså ett monster; någon som ingen kan motstå och som har krafter utöver det vanliga. Flamma kan läsa folks tankar och kontrollera dem, vilket gör henne livsfarlig och fruktad. Men hon är också vansinnigt vacker och män kan nästan aldrig stå emot henne. Hennes far var ett fruktat monster, och Flamma är rädd för att bli likadan och gömmer sig för att slippa använda sina krafter
Sedan bryter ett krig ut, och Flamma tvingas resa till en annan stad för att hjälpa till, och först då börjar historien ta sig.
Hon möter Brigan som är son till kung Nash och blir kär. Hon får vänner för första gången i sitt liv och tvingas inse att hennes krafter också kan vara till nytta när det gäller att avstyra kriget.
Helt ärligt kan jag inte säga så mycket om handlingen, för det händer som sagt inte så mycket förutom kriget och hennes personliga utveckling. Men jag gillar miljön och precis som i Tankeläsaren så gillar jag landet som Kristin Cashore skapat och släppt in mig i.
Jag kommer troligtvis läsa trean när den kommer eftersom jag blivit lovad (i eftertexterna) att historierna i ettan och tvåan ska vävas ihop och att jag ska få träffa Katsa från Tankeläsaren igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar