Divergent

Här kommer en lite sen recension av Divergent som jag läste ut för några dagar sen.
Jag blir alltid lite skeptiskt när alla höjer en bok till skyarna, men när det gäller den här kan jag bara hålla med. Jag älskade den!

16-åriga Beatrice bor i ett dystopiskt Chicago uppdelat i fem falanger. De lärda, De tappra, De ärliga, De fridfulla, och så falangen som hon tillhör, De osjälviska.
Hon är uppväxt med att inte göra något alls för sin egen skull. De osjälviska tillåts inte spegla sig, får bara ha gråa oansenliga kläder och pratar bara när de blir tillfrågade. De ger upp sig själva för samhällets skull.
Problemet är bara att Beatrice aldrig passat in, till skillnad från restan av familjen. Hon kämpar dagligen med att uppföra sig korrekt, och nu har hon en chans att ändra på det.

Varje år får alla 16-åringar göra ett test som visar vilken falang de passar i. Sedan får de fritt välja vilken falang de vill tillhöra resten av livet. Byter de så får de inte träffa sin gamla familj igen. De får ett helt nytt liv.

Beatrice test går inte som planerat. Det visat sig att hon har talang för att passa in i nästan alla falanger, och det är väldigt ovanligt. Hon är Divergent, något som bör hållas hemligt.
På ceremonin chockar hon alla med att välja De tappra som sitt nya hem, och även om de skrämmer livet ur henne så är hon också oerhört fascinerad och nyfiken.

Nu börjar en livsfarlig initieringsfas där bara de 10 bästa får bli medlemmar. De andra blir falanglösa och tvingas leva utanför samhället. Övningarna är extrema både fysiskt och psykiskt, men Beatrice (eller Tris som hon nu kallas) är bestämd. Hon ska lyckas, kosta vad det kosta vill.

Men något annat händer också i samhället. De lärda börjar sprida skit om De osjälviska, och Tris vet inte vilken sida hon ska stå på. När konfliken börjar spåra ut så kan hennes Divergens kanske göra all skillnad...


Som sagt, jag fullkomligen fastnade i den här boken. Första kapitlen var lite sega, men sen! Nu har jag beställt fortsättningen (Insurgent) och hoppas att den är lika bra.

Vad tycker ni som läst den?

Julklapp till mig Del 2

Idag råkade jag bara strosa lite på Bokia (jag var där med en kompis som skulle handla faktiskt), och ramlade över dessa lådor. Ja, de är "hemliga" förvaringsboxar i form av Shakespeare's samlade sonetter. Så. Jävla. Snygga.

Det var 2 i 1 för 299 kr. Lyllos mig att jag fick lön idag och det är julafton om 3 ynka små dagar. Jag har varit jättesnäll i år faktiskt och då ska man få massor av julklappar (även om man tvingas köpa dem själv). Det har kungen sagt.

Konstig översättning

Jag har ju tidigare skrivit om David Levithan's mästerverk Every day.
Nu har den blivit översatt till svenska om kommer snart ut på X Publishing med den mycket konstiga titeln Jag, En.

What?

I originalet heter huvudpersonen bara A, men på svenska ska han/hon tydligen heta En.
Varför kan man inte behålla A? Det är väl inget konstigt? Enligt mig känns En bara väldigt stelt.

Och varför kan inte bokens titel översättas direkt? Hela beskrivningen av boken är ju att Varje dag en ny kropp, varje dag ett nytt liv osv. Jag gissar att Levithan hade en tanke med det.

Nej, sånt här stör mig. Kalla mig petig om ni vill, men nej...

Bokmärke i form av dragkedja

 

Julklapp till boknörden som har allt?


Var inne på Bluebox.se och handlade julklappar förra veckan och hittade det här bokmärket som ser ut som en dragkedja. Fick hem det idag och tycker att det är rätt snyggt faktiskt.

Finns att köpa HÄR för 69 kr. Finns också i blått och grönt, men för tillfället är de slut på lagret.

Man kan väl aldrig få för många bokmärken, va?

Rainbow Book Spine

 

För övrigt, exakt hur vansinnigt bra är Dr. Snuggles? Älskar.

Hittade just denna roliga idé på Schitzo-Cookie's bokblogg och blev helt entusiastisk. Visserligen är hela min bokhylla redan som en enda stor regnbåge, men att välja ut en perfekt bok för varje färg visade sig svårare än förväntat. Jag lider brist på blåa böcker för övrigt!

Iaf, det går ut på att lyfta fram en bokrygg i varje färg, och här är mina val...

 



Uppifrån:

 

Flickan som försvann av Virginia Andrews. Älskade dessa böcker på högstadiet.

 

Guldkompassen av Philip Pullman. Bara typ den bästa serien som någonsin skrivits.

 

The full spectrum av Levithan m.fl.

 

Du & Du & Du av Per Nilsson. En annan favorit som jag läst massor av gånger

 

The double life of Cassiel Roadnight av Jenny Valentine.

 

Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå av Douglas Adams. Pure madness som vanligt.

 

 

Vilka böcker skulle du valt?

Also, Sorry Miriam om jag snodde din idé med titlarna i färg. :)


Tidig julklapp till mig själv

Har inte haft någon vidare läslust på senaste, men kunde ändå inte hålla mig borta från adlibris.
Läser visserligen Divergent just nu och tror att den har potential, men behövde något annat som kunde hålla mig borta från fanfiction.net (galet beroendeframkallande).
Klickade därför hem en liten beställning.

Valde först lite John Green, för han brukar få mig på bättre humör. En bok som heter Let it snow kan ju bara inte vara dålig, det förstår ni ju själva. Paper Towns har jag varit sugen på länge, och nu ska den äntligen läsas.

Annars finns det bara två serier som alltid ger mig min läslust tillbaka och den ena är The Mortal Instruments och den andra är The Morganville Vampires. De är lättlästa, har humor och är lagom spännande. Ser fram emot del 6 och 7 medan jag väntar på nytt från Cassandra Clare.

Till sist ramlade jag över Ormringen av Elvira Birgitta Holm. Den är tydligen en fortsättning på vackra Månskensvargen som jag läste får nåt år sedan. Har alltid gillat hennes böcker (speciellt Zip) och älskar hur hon beskriver ungdomar som avviker från normen i form av sin sexualitet eller annat. Hoppas att den här lever upp till mina förväntningar.

Ny bokhylla!

Just ja...
Jag har ju en ny bokhylla också!
Jag har suktat efter den här ursnygga hyllan/klockan i evigheter känns det som, och så bara ramlade jag över den på IKEA och vägrade åka därifrån utan den. Nu har den blivit ett nytt hem för alla mina olästa böcker.
Ett litet problem bara... Var ska jag nu ställa julgranen? Suck. Jaja, vad gör man inte för sina böcker?

The Peculiars

Den här boken köpte jag i somras på Science Fiction bokhandeln främst för att den har en sånt galet snyggt omslag. Jag läste inga recensioner innan jag började läsa, och jag tror att det var bra, för jag blev faktiskt lite besviken på den.

För det första så ska detta vara Steampunk, vilket jag inte fattade alls i den första halvan av boken. Jag satt och undrade i vilken tid denna bok utspelade sig, och med hjälp av klädbeskrivningarna så gissade jag på slutet av 1800-talet, vilket visade sig vara någorlunda korrekt.

 

----------------------------------------------------------------------

Huvudpersonen Lena bestämmer sig på sin 18:e födelsedag för att leta reda på sin far som försvann när hon var liten. Ryktena säger att han försvann till de yttre delarna av Scree, en plats för Peculiars; människor (?) som avviker från det normala. Peculiars är föraktade och sägs inte ha någon själ, och i Scree behandlas de som slavar och tvingas bla.a. att arbeta i gruvor.
Lena behöver verkligen få tag på sin far. Hon vill nämligen veta om hon verkligen är till hälften en Peculiar, något som sagts till henne ända sedan hon föddes med abnormt långa händer och fötter.
På tåget till Scree träffar Lena den unge bibliotekarien Jimson, och det är hos hans nya chef Mr. Beasley som hon får bo medan hon försöker att hitta en guide som kan ta henne vidare.

I Mr. Beasleys's stora bibliotek hittar Lena en bok med bilder på männsikor med vingar eller andra abnormiteter, och ju mer hon snokar runt, desto mer hemligheter verkar Mr. Beasley ha.
Vad sysslar han med egentligen, och kan hans nya uppfinning aerocoptern hjälpa henne dit hon ska?

Jag gillar den här boken så här i efterhand, men medan jag läste den så var den emellanåt ganska seg. Jag tycker om Lena, men jag önskar att jag hade fått känna henne lite bättre. Den får nåt slags mittemellan-betyg, för jag vet faktiskt inte vad jag tyckte.

Författarinnan heter Maureen Doyle McQuerry.

Croak

Jag skrev ju lite om den här boken när jag började läsa den, men nu är den utläst, så här kommer en riktig recension med vad jag tyckte om hela boken.

16-årige Lex är kanske inte världens mest sympatiska person. Faktum är att hon är otrevlig, aggressiv och rent av rätt våldsam.
När hennes föräldrar ännu en gång får ett samtal från skolan om att hon slagit ner en annan elev, så får de nog. Sommarlovet är ändå nästan här, och trots protester så sitter snart Lex på en buss på väg till sin farbror Mort som hon typ aldrig träffat.
Mort bor i Croak, en liten håla med ca 80 invånare där han lever ett idylliskt liv på en gård med kor och annat liknande. Det är i alla fall vad Lex's föräldrar tror. Faktum är att de inte kunde ha mer fel.

Croak är ingen vanlig by och invånarna är verkligen inga bönder. I själva verket är de liemän, och deras boss Mort har stora planer för Lex sedan länge.
Hon introduceras snabbt i yrket och tillsammans med sin nya Titanic-älskande partner Driggs så lär hon sig snabbt att samla in döda människors själar för att föra dem vidare till "livet efter".

Lex gillar sitt nya jobb på nåt konstigt makabert sätt, men plötsligt börjar lik utan synlig dödsorsak dyka upp här och där. Det enda de har gemensamt ät helt vita ögon. Det pratas överallt om "oförklarliga" dödsfall, och i Croak blir detta en jättegrej. Någon dödar folk som inte ska dö, och när det visar sig att alla offren är ostraffade brottslingar så blir motivet tydligt för Lex och de andra.
Frågan är bara vem som är mördaren, och hur går morden till? Det verkar alldeles för komplext för att vara en vanlig mänsklig amatör.

När jag började läsa den här så älskade jag Lex trots att hon är så jobbigt dryg. Hon har en skön sarkasm och jag fortsätter gilla henne genom hela boken. Hon är liksom inte elak på riktigt.
Visst, det här känns ganska mycket som "Mitt liv som död", men ändå inte. Jag gillar den här idén mer än post-it lapparna och alla spöken. Croak är så mycket coolare än allt i den tv-serien.

Jag undrar dock om det här bara ska vara en bok, för jag skulle kunna tänka mig en fortsättning. Det känns som att det borde finnas en.

Hur som helst, jag gillar den väldigt mycket. Dessutom är den nästan spelblankt silvrig på hela omslaget. Mycket snyggt.