Jellicoe road

Nu har jag äntligen, sisådär tretton år efter alla andra, läst Jellicoe road.
Jag började läsa den på engelska när den kom ut, men gav upp, och sedan började jag på svenska men gav upp igen. Jag vet inte riktigt varför, men jag fick inget grepp om den då.

Nu har jag läst den som en galning och när jag idag slog ihop den för sista gången så kändes det riktigt sorgligt. Jag vill ha mer ju.

Jag gillar Taylor och de andra karaktärerna och efter halva boken så fastnade jag totalt i handlingen med territoriekriget och livet på Jellicoe School.
Den här Jonah Griggs-hysterin förstod jag inte alls först. Jag ville typ strypa honom varje gång han dök upp även om jag visste att han hade en mjukare sida också.
Men sen hände nåt i mitten av boken, och plötsligt förstår jag precis. Han är ju killen man vill ha vid sin sida som en klippa genom allt som kan hända.

Jag älskade också att lösa mysteriet med tillbakablickarna och hur de hängde ihop med nutidens karaktärer och boken är ju så sjukt välskriven så att jag dör lite av lycka. Så vackert.