Sankta Psyko

Jag har länge väntat på att få läsa Johan Theorins nya bok, och efter att ha försökt orka stå i kö på bibliotekets exemplar, så tröttnade jag och köpte den istället. Jag är hopplös.

Jan är 29 år och har just fått ett jobb som förskolelärare på förskolan Gläntan som hör ihop med Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. På Gläntan vistas barnen till de intagna brottslingarna. Tanken är att barnen och föräldrarna ska träffas varje vecka för att hjälpa både de vuxna och barnen i deras tillvaro, och personalens ansvar är bla att eskortera barnen mellan förskolan och sjukhuset.
På Gläntan finns massor av regler, och all information är topphemlig. Allting är under hård sekretess, och det ökar bara Jans nyfikenhet.

Jan har dessutom egna hemligheter. Vad hände egentligen den dagen för flera år sedan, då han försvann ut i skogen med en förskolegrupp och kom tillbaka med ett barn för lite?

Dessutom finns det någon inne i Sankta Psyko som Jan gärna vill träffa...

Jag gillade verkligen Theorins serie om Öland (Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge) och den här har också potential till att bli riktigt bra. Jag har inte läst klart den ännu, så just nu är jag galet nyfiken på vart detta ska landa, men jag lovar att jag inte ska tjuvläsa slutet!

Åter från Holland

Ursäkta min fråvaro, men jag har varit i Amsterdam hela veckan och fått inspiration från deras barnbibliotek. Nu är jag och en massa andra bibliotekarier fulla av nya idéer och tankesätt och mitt huvud känns lite rörigt.
Jag hade såklart med mig lite läsning för att kunna läsa på planet och på hotellet på kvällarna, men det blev ju ingenting av med det. Vi har haft fullproppat schema hela dagarna och har klivit in på hotellrummet efter tio nästan varje kväll. Jag tror att jag allt som allt läst 10 sidor.
För att kompensera detta så har jag tänkt på barn- och ungdomsböcker hela veckan på vår resa genom åtta av Amsterdams och grannstädernas bibliotek. Jag har också spenderat övrig tid med att prata böcker med min rumsgranne från Örebro.
Det har varit en fantastiskt rolig vecka, men nu måste jag vila eftersom jag dessutom jobbat idag. Normala människor hade ju tagit semester.

Flyga högt vs. Tusen gånger starkare

I veckan läste jag Katarina von Bredows nya bok Flyga högt för att kunna prata om den på jobbet. Redan när jag läste baksidestexten så slogs jag av tanken att den lät väldigt lik Christina Herrströms Tusen gånger starkare, och när jag började läsa så blev det nästan löjligt lika.

Så här: En högstadieklass någonstans i Sverige. En ganska vanlig tjej berättar allting ur sin synvinkel. En annan snygg och cool tjej styr klassen och alla följer lydigt med för att inte hamna utanför. De osynliga koderna finns överallt, och alla rättar in sig i ledet.
Sedan kommer en ny tjej till klassen och ställer allt på sin spets. Nya tjejen är självklar, lugn och stark. Hon vågar ta plats och säga vad hon tycker. Hon gör allt fel, fast med vilja. Sätter sig bredvid tjejen som ingen vanligtvis pratar med, utmanar klassens drottning och kommer emellan berättartjejen och hennes bästis.
Visst, Tusen gånger starkare belyser mera lärarnas reaktioner och hur Saga provocerar lärarna och eleverna för att få dem att upptäcka hur de beter sig, medan Flyga högt's Silja mera gillar att röra om i grytan och verkar vilja passa in, men inte på det sätt som förväntas av henne.

Personligen så gillar jag Flyga högt mera eftersom jag slipper alla desperata lärare och föräldrar, men jag blir rent ut sagt förbannad på att de är så lika! Kom på något eget liksom, vill jag säga till Katarina von Bredow, för Tusen gånger starkare har ju verkligen varit i strålkastarljuset nu när den blivit film och allt.
Irriterande är det iaf.
Någon annan som märkt likheterna?

Älskade höst!

Hösten är min favorittid på året, mycket pga alla bokutgivningar.

Just nu har jag en hel hög med sånt som ska läsas, och överallt i min lägenhet hittar man påbörjade böcker.

Jag läser bla:

Nära av Roderick Gordon

Every you, every me av David Levithan

Blodsbarn av Tim Bowler

Pojken som sprang bort av John Boyne

Smaragdernas bok av John Stephens

Den ännu ej påbörjade högen orkar jag inte ens tänka på. När ska jag hinna läsa?

Jag är dessutom grymt sugen på Sankta psyko som är Johan Theorins nya, men det är kö på bibliotekets bägge exemplar, och jag är för fattig för att köpa böcker just nu. Värdelöst.

Någon som läst den? Är den bra?

Vilken/vilka är dina favoriter i höst? Något man bör se fram emot?

En mysig kväll med Smaragdernas bok

Igår följde jag med min vän Jeanette till Teater Brunnsgatan 4 för lite releasemingel i grönt tema.

Boken som stod i fokus var Smaragdernas bok av John Stephens som bla är manusförfattare till Gossip Girl, Gilmore Girls och OC.

Teatern var pyntad utifrån boken och bjöd på en nästan magisk miljö. Efter lite vin och mingel så blev John Stephens intervjuad via Skype, och sedan läste skådespelerskan Ellen Jelinek första kapitlet ur boken.

Vi fick alla boken med oss hem, och nu är jag nyfiken på att se om den är så fantastisk som alla säger. Jag återkommer om det.

En härlig kväll var det i alla fall.

Eftersom min kamera har stendött så har jag lånat några bilder av David Thunander som var kvällens fotograf. Mer bilder av honom kan du se här.

I tunnlar nära Jordens medelpunkt

Ni får ursäkta mig om jag är lite frånvarande på bloggen just nu. Faktum är att jag befinner mig x antal tusen kilometer under jordytan, strax intill Jordens medelpunkt faktiskt.

Roderick Gordons och Brian Williams serie utspelar sig nämligen under jord. Långt ner under London.

14-årige Will har alltid älskat att gräva, och då menar jag inte några små fåniga hål, utan riktiga tunnlar och rum under marken.
Hans pappa är utgrävare, och så länge Will kan minnas så har han hjälpt pappan i hans utforskningar.
En dag är pappan spårlöst försvunnen, men Will och hans kompis Chester hittar en halvt inrasad tunnel som börjar bakom en bokhylla i familjens källare. Övertygade om att det är den vägen pappan försvunnit så bestämmer de sig för att börja gräva, utan att berätta för någon.
Tunneln är längre än de någonsin kunnat ana, och de hade aldrig kunnat föreställa sig att de skulle mötas av en värld så farlig att den är på väg att kosta dem livet. Världen styrs av styxare, som är allt annat än trevliga, och deras resa under jord har bara börjat. Genom oräkneliga tunnlar går deras sökande för att hitta Will's pappa, men det som pågår där nere är större än någon av dem kunnat ana, och Will får äntligen reda på varför han alltid haft en sådan dragning till underjorden...

Nära, som jag läser nu, är fjärde delen i serien, och jag tror att vi (de) kanske är på väg upp till ytan igen.
Det här är böcker som vanligtvis är klassade mellan- och högstadiet på biblioteket, men som jag totalt fastnat i. De är tjocka, men det är bara underbart, för jag älskar att spendera tid i underjorden med Will, Chester och alla de andra människorna och varelserna som lever där nere.

Det ryktas om att iaf första boken Tunnlar ska bli film, så jag ska definitivt hålla utkik.

Vill läsa nu!

I fredags fick jag med mig den här boken hem från jobbet, och nu kom jag på att den legat hela helgen hemma hos mig utan att jag tänkt på den! Hur gick det till? Jag har ju väntat på att få läsa den.
John Boyne har tidigare skrivit Pojken i randig pyjamas, som jag älskade (och faktiskt grät mig igenom!), så jag har stora förväntningar på den här.

Först var det omslaget som fångade mig. Jag tycker att det är så himla fint, men sedan läste jag beskrivingen och blev ännu mer intresserad. Så här låter beskrivningen från förlaget:

För åttaåriga Noah Barleywater verkar alla problem lättare att hantera om han inte tänker på dem och Noah bestämmer sig för att rymma hemifrån hellre än att möta de svårigheter hans familj står inför. Han ger sig av och följer en otrampad stig genom skogen.

Och plötsligt står han framför en affär. Men det är inte vilken affär som helst. Det är en leksaksaffär full med de mest fantastiska magiska leksaker. Och där träffar Noah en mycket speciell dockmakare.
En gammal man som berättar om äventyr och fantastiska saker och om brutna löften. Han tar med Noah på en resa. En resa som kommer att förändra Noahs liv.

Efter hand som berättelsen utvecklas avslöjar Noah, ledtråd för ledtråd, varför han sprang hemifrån och dockmakaren försöker få honom att återvända. Det är först i slutet av berättelsen som allting faller på plats och läsaren förstår varför Noah flyr och vem dockmakaren egentligen är, en pojke som de flesta känner till och som har vuxit upp och blivit en gammal man.

Jag är väldigt nyfiken!

The Graveyard Book

Jag älskar verkligen Neil Gaiman (eller ja, jag älskar hans böcker) och The graveyard book är en av mina riktiga favoriter. Jag köpte den på engelska, men sedan fick jag reda på att Neil himself läst in den som ljudbok, och fastän jag vanligtvis inte klarar av att lyssna på böcker (de läser ju så sakta, och hur tjuvläser man slutet?) så bestämde jag mig för att göra ett försök. Det bästa beslut jag tagit på länge kan jag säga. Neil Gaiman har en helt fantastisk röst när han läser den här. Mörk och mystisk, och så gör han olika röster till alla karaktärerna. Ge den en chans. Finns att ladda ner om du letar lite.

Iaf...
En mörk natt smyger en man in genom ett hus där en familj sover. Han är ute på uppdrag för att mörda familjen, och efter att ha klarat av föräldrarna så återstår bara familjens lilla son. Problemet är bara att sonen inte går att hitta, och ytterdörren är öppen. Barnet har krypt ut genom dörren och uppför gatan mot kyrkogården. Mannen följer efter, men kyrkogården har en hel del (döda) invånare. De gömmer pojken och paret Owens bestämmer sig för att ta hand om honom. De ger honom namnet Nobody efter en diskussion som går ungefär så här:

- He looks like my proconsul Marcus. We could call him Marcus.
- No, he looks like my nephew Harry. We could call him Harry!
- No, he looks like nobody but himself. He looks like nobody.
- Then Nobody it is. Nobody Owens.

Nobody, eller Bod som han kallas växer upp på kyrkogården med hjälp av spökena och Silas, som varken är död eller levande, och därför kan ta sig utanför grindarna (något som spökena inte kan, och Bod inte får). Han får undervisning i alla möjliga ämnen och lär sig dessutom lite magi. Åren går och Bod börjar bli rastlös trots alla äventyr och karaktärer som kyrkogården gömmer. Han förstår att han är annorlunda än sin familj och vill ta sig utanför grindarna, men livet utanför grindarna är mycket mer komplicerat än Bod trott.
Dessutom har mannen som mördade hans föräldrar fortfarande inte avslutat sitt jobb, och han tänker inte ge upp förrän han hittat pojken. Dessutom har han skaffat förstärkning.

Åh, det finns ju inget som jag kan skriva som kan göra den här boken rättvisa! Den är mystisk och spännande, och fin och lite lagom läskig. Det är alla möjliga slags varelser och äventyr och ondska.
LÄS om du inte radan gjort det. Eller lyssna ännu hellre.

På svenska heter den Kyrkogårdsboken, och där heter Nodody något så töntingt som Ingenman, men kallas för Ingen. Det förstör hela boken ju, eller vad tycker ni?

The boy thief

Gud, det ser ju ut som att jag inte läser alls om man tittar på antalet blogginlägg som gjorts på senaste. Grejen är att jag läser jämt, men det är inte alltid sånt som jag vill blogga om här. Jag läser en hel massa mellanstadieböcker till jobbets (bibliotekets) läseklubb för barn, och de bloggar jag om på Ge oss boken!

Ska dock börja blogga om några favoritböcker som alla borde(?) läsa och jag tänkte börja med The boy thief, eller Nabus bok som den heter på svenska, av Zizou Corder.

Ficktjuven Lee har råkat hamna i kripa. Igen. Det verkar bli så lite väl ofta nu för tiden.
Efter att ha rånat en kvinna som visade sig vara jättekänd så finns han nu på alla löpsedlar. Dessutom är han jagad för att av misstag ha råkat stjäla en värdelös serietidning! Men serietidningen är egentligen en bok. Den mest värdefulla boken i världen.
Varje gång du öppnar den så rymmer den en ny historia. Den som läsaren helst av allt vill läsa. Den har funnits i tusentals år och kan alla berättelser som finns. Serietidningen som den hade form av när Lee hittade den var den enda historia som Lee någonsin hört. Han kan nämligen inte läsa, men boken är magisk och börjar helt plötsligt läsa högt för honom, och en ny värld öppnar sig för Lee. Mellan honom och boken växer ett starkt band, och Lee finner en trygghet i berättelserna.
Men det är såklart fler än han som vill ha den, och vissa drar sig inte ens för att mörda folk.
Dessutom finns ju Lee's alla tjuvaktiga bröder, som helst av allt vill ha hittelönen för boken.

Åh, jag älskar böcker som handlar om böcker, och kan inte motstå att köpa alla jag hittar!
Har ni tips på böcker som handlar om böcker? Ge mig i så fall! :)

Dustlands- Blodröd väg

Den här boken har jag väntat på länge, främst för att jag tycker att den ä så snygg! Men nu inser jag ju att det inte är en zombie-bok (som min hjärna på något sätt fått det till, med handen som sträcks upp ur marken) utan en dystopi utan zombies (tyvärr?).

Saba och hennes familj bor mitt ute i ingenstans i ett trasigt byggt skjul. Det har inte regnat på över ett halvår, och marken är stenhård och sprucken. Sjön är nästan uttorkad, och solen steker obarmhärtigt över landet. Då och då drabbas de av hårda sandstormar, och det är just efter en ovanligt hård sådan som ryttarna kommer. Fyra stycken rider in på gården, och innan Saba hinner fatta någonting så har de tagit hennes tvillingbror Lugh och dödat deras far.

Nu är Saba ensam med sin lillasyster Emmi, och hon är fast besluten att hitta Lugh. Det är det enda som betyder något. Hon kan inte leva utan honom, men varför ville ryttarna ha just honom? Det verkade som att han var den enda anledningen till att de kom.

Förvirrad och rädd så beger sig Saba (efter att ha lämnat Emmi hos en granne) iväg genom landet för att hitta sin bror, men öknen breder ut sig framför henne, och man kan inte lita på någon...

Det här är första delen i nya serien Dustlands, och jag har fastnat totalt. Det är inte det bästa jag läst, men jag kan ändå inte sluta läsa.