Hansel and Gretel, Gaiman style

Alltså, jag vet inte riktigt om jag är så imponerad av den här som jag hade önskat.

Historien är väldigt kortfattad och ganska rakt på sak utan krusiduller. Redan på första sidan saknar jag de extra fina formuleringarna och den creepy stämning som Neil Gaiman brukar kunna ha.
Inte ens bilderna imponerar ögonen ur mig.
Det var länge sedan jag läste Hans och Greta, och den här fräschade upp minnet på mig, men annars var den en ganska stor axelryckning om jag ska vara ärlig. De är snyggare så här på dataskärmen, för i boken var det mest svart och svårt att se detaljerna.

Plus dock för efterordet där vi får lite extra fakta om hur historien om Hans och Greta uppstod och hur den har förändrats genom åren. 

The Raven Cycle

 

“You can be just friends with people, you know," Orla said. "I think it's crazy how you're in love with all those raven boys."

Orla wasn't wrong, of course. But what she didn't realize about Blue and her boys was that they were all in love with one another. She was no less obsessed with them than they were with her, or one another, analyzing every conversation and gesture, drawing out every joke into a longer and longer running gag, spending each moment either with one another or thinking about when next they would be with one another. Blue was perfectly aware that it was possible to have a friendship that wasn't all-encompassing, that wasn't blinding, deafening, maddening, quickening. It was just that now that she'd had this kind, she didn't want the other.”   

--

“Adam was beginning to realize that he hadn't known Ronan at all. Or rather, he had known part of him and assumed it was all of him.” 

--

- Blue Lily, Blue Lily av Maggie Stiefvater

Fairest: Levana's story

Jag har hyllat The Lunar Chronicles vid ett flertal tillfällen, och i väntan på del 4 (Winter), så blev jag överlycklig när jag upptäckte den här boken som är del 3.5 i serien.
Fairest är drottning Levanas historia, och vi får följa henne från att hon är en liten prinsessa på månen tills att hon efter tragiska omständigheter får ta över tronen efter sina föräldrar och sin äldre syster.
Hon lever i ett komplicerat äktenskap med en man som inte besvarar hennes starka kärlek och tar motvilligt hand om sin styvdotter och sin äldre systers numera föräldralösa dotter.

Alla tragiska händelser och alla hemligheter som hon bär på påverkar såklart Levana och hon blir mer och mer psykiskt instabil. Hennes handlingar spårar sakta men säkert ur i samma takt som hennes planer på att ta över Jorden växer.

Jag tyckte att den här boken var allt annat än en "halvdan mellanbok". Den fyllde i massor av luckor och gav mig en förklaring till den helgalna Levana som vi känner igen från Cinder, Scarlet och Cress.
Dessutom presenterar den nästa boks huvudperson och ger oss lite bakgrundshistoria när det gäller prinsessan Selene.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

Röd som blod

I Tammerfors i Finland är det iskall vinter. Snön ligger djup och gnistrande vit. I alla fall nästan överallt. På ett ställe ligger en ung kvinna och snön omkring henne färgas sakta röd som blod.


17-åriga Lumikki dras in i en livsfarlig härva när hon hittar massor av tvättade sedlar i skolans mörkerrum. Sedlarna hänger på tork, men de har fortfarande bruna fläckar som inte gått bort. Fläckar som skulle kunna vara blod.
Diskret försöker hon förfölja klasskompisen Tukka som hämtar sedlarna, men hon blir upptäckt och indragen i ett mysterium som är mer invecklat och livsfarligt än någon av dem kunnat ana.

För när blodiga pengar råkar hamna i händerna på ovetande ungdomar så blir allt plötsligt på allvar.

Narkotikabrott, kidnappningsförsök och mord blandas om vartannat i den här riktigt spännande boken.

Jag gillar verkligen ensamvargen Lumikki som gör som hon vill och inte backar för något, men innerst inne inte är så tuff som det verkar.

Språket är vackert och nästan poetiskt med fina beskrivningar och ömsinta karaktärsbeskrivningar.


I april kommer del 2 som heter Vit som snö.

The before now and after then

Danny och Sam är identiska tvillingar med guldlockigt hår, men om man tittar längre än till utsidan så är de allt annat än lika.
Sam är straight, självsäker, trevlig och omtyckt. Han är en sådan som alla gillar och som bryr sig om alla runtomkring. Speciellt tar han hand om Danny som är den osäkra av de två. Danny följer i sin brors fotspår, är blyg och osäker och gör det lätt för sig genom att göra som Sam gör.

När Sam plötsligt dör i en bilolycka så blir Danny ensam. Han inser snabbt att han inte har några vänner och att han inte ens vet vem han är när inte Sam är där för att leda honom.

När hans föräldrar flyttar isär och Danny tvingas börja på en ny skola för att få en nystart så förändras allt. Han träffar Cher som blir den som väcker honnom till liv igen, och Rusty som blir hans första kärlek.

Den här boken ger mig någon sorts David Levithan-feeling, även om Peter Monn inte riktigt har samma underbara språk. Men den är en riktig feelgood-bok, även om den såklart är sorglig också.
Mestadels handlar den dock om Dannys väg för att komma på vem han är och om kärleken mellan honom och Rusty.

Jag gillar också att det faktum att Danny är gay inte är fokus i boken. För en gångs skull slipper vi dramatiska identitetskriser och istället får vi alla känslor som finns i den första stora förälskelsen, oavsett vem man blir kär i. Danny är gay, visst, men han tycker själv inte att det är en sådan big deal, och det är rätt skönt som omväxling.

Fairest- The Lunar Chronicles 3.5

"In this stunning bridge book between Cress and Winter in the bestselling Lunar Chronicles, Queen Levana’s story is finally told.

Mirror, mirror on the wall,
Who is the fairest of them all?

Fans of the Lunar Chronicles know Queen Levana as a ruler who uses her “glamour” to gain power. But long before she crossed paths with Cinder, Scarlet, and Cress, Levana lived a very different story – a story that has never been told . . . until now."

------------------------------------------------

What!? Jag visste inte ens att den här boken existerade förrän jag snubblade över den på goodreads och köpte den direkt. Jag längtar ju halvt ihjäl mig efter Winter, så den här blev en rolig överraskning så länge.

I'll give you the sun

Alltså den här boken! Så. Himla. Bra.
Och, så himla omöjlig att skriva något om. Jag har skrivit, raderat och börjat om flera gånger och nu ger jag upp. Jag vill inte riskera att avslöja något som kan förstöra storyn, men jag kan inte berätta det jag vill berätta utan att göra det. Suck.

Iaf, det här är en riktigt vacker härva av tvillingar, konst, svartsjuka, kärlek, drömmar, sorg och hemligheter. Otroligt bra. Bara läs, okej? Lita på mig.

The Graveyard Book som seriealbum

Jag köpte de här till mig själv i födelsedagspresent förra veckan och älskar dem!
De är så fina och följer boken perfekt. Jag har ju lyssnat på den flera gånger med Neil Gaiman som uppläsare, så jag hör redan alla röster i huvudet när jag läser, men nu har jag nya kompletterande bilder också.
Helt fantastiskt.

Magisterium: The Iron Trial

Första boken i Holly Black och Cassandra Clare's (fantastiskt samarbete btw) nya serie Magisterium  var väldigt lätt att fastna i, även om det inte hände så förfärligt mycket.

Callum Hunt är 12 år och huvudperson i boken. Han har hela sitt liv fått höra av sin pappa att magi och magiker är det farligaste som finns, detta bland annat pga att magi dödade Callums mamma när han bara var en bebis.
När Callum blir inkallad till The Iron Trial, uttagningen till magiskolan, så gör han en deal med sin pappa; han ska misslyckas på alla test och därmed få gå kvar i sin vanliga skola.
Tyvärr är Callum rätt dålig på att misslyckas, och på något sätt hamnar han ändå på skolan.

På skolan hamnar han som vanligt direkt utanför. Callum har ett ben som blev skadat när han var bebis, och det gör att han haltar och har svårt att hänga med sina nya klasskompisar, men snart börjar han komma överens med rumskompisarna Tamara och Aaron.

Tillsammans lär de sig att kontrollera elementen och utföra olika sorters magi, men skolan bär på hemligheter som har att göra med Callums förflutna och snart får han reda på varför hans pappa så desperat försökt hålla honom borta från allt som har med magi att göra. Callum är nämligen inte som alla andra.


Jag sträckläste den här boken på en dag, och jag gillade den väldigt mycket.
Många jämför såklart med Harry Potter, men Callum Hunt är så mycket mer komplex. Iaf i slutet av boken. Det ska bli väldigt intressant att se hur han utvecklas.
Förhoppningsvis blir han lite smartare också, för en del beslut han tar i den här boken är ju allt annat än genomtänkta. Men okej, han är bara tolv.

Lättläst, bra språk, intressanta svängningar i handlingen och ganska mycket dold ondska. Jag kommer definitivt att läsa del två.

The sleeper and the spindle

The sleeper and the spindle är en sådan där bok som man bara vill sitta och titta i för att den är så fin!

Den är lite som en mash-up mellan Snövit och Törnrosa, och jag älskar ju gamla klassiska sagor i ny tappning.

Törnrosa sover ju som bekant, och har gjort det i nästan hundra år. Prinsar från hela världen har varit där och försökt väcka henne, men törnbuskarna växer sig grövre och ingen lyckas längre ta sig in i slottet. 

Dessutom verkar förbannelsen fått ny fart, för nu börjar sömnen sprida sig, och fler och fler faller i sömn.

En bit därifrån vaknar en annan prinsessa och bestämmer sig för att göra något åt situationen. Den sovande prinsessan måste väckas innan hela världen sover, kosta vad det kosta vill. 

Till sin hjälp har hon tre dvärgar och en stor portion jävlar anamma!

Neil Gaiman har skrivit och Chris Riddell har gjort de fantastiska illustrationerna. 

Bilderna gör boken i det här fallet, tycker jag, och att bokens "dust jacket" är frostigt genomskinlig (se översta bilden) gör bara saken ännu bättre. Galet vackert. Och en riktigt bra story.