Pip Bartlett's guide to magical creatures

Pip är en 9-årig djurälskare som efter en incident med ett gäng enhörningar ska spendera sommaren hos sin moster och hennes dotter. Pip's moster är veterinär, men inte vilken veterinär som helst; hon specialiserar sig nämligen på magiska och ovanliga djur. Detta råkar dessutom vara det som Pip älskar mest i hela världen. I ryggsäcken har hon Jeffrey Higgleston's guide to magical creatures och hon har läst den så många gånger att hon kan allt utantill. Hon tror att hon vet allt som finns att veta, men oj så fel hon har!
I väntrummet till kliniken träffar Pip på allt från en Miniature Silky Griffin till en Common HobGrackle, och varje gång måste hon skriva till saker i marginalerna i boken.

När ett gäng Fuzzles (som är små runda lurviga bollar som sätter eld på sig själva när de blir stressade eller rädda) tar sig in i staden och skapar kaos så måste Pip och hennes moster lösa problemet snabbt.
Med hjälp av en livrädd och hypokondrisk enhörning så måste Pip och hennes nya vän Tomas lösa problemet.

Jag älskar ju Maggie Stiefvater och hennes sätt att skriva, och även om det här är något helt annat än The Raven Cycle så måste jag erkänna att jag läste den med ett leende. Så charmig och rolig bok.

Älgbarnet

När 17-åriga Jess plötsligt upptäcker att hon är gravid ställs allt på ända. Jess mamma blir förskräckt och är helt emot att dottern ska bli mamma så tidigt, och dessutom gillar hon inte alls Nick som är pappa till barnet.
Jess bestämmer sig i alla fall för att hon ska behålla barnet, men ytterligare ett stort problem uppstår när barnet hon föder visar sig vara en älg! Jo, seriöst, barnet är en stor älgkalv som växer med rasande fart och tar över hela huset med sina hårda klövar och sitt dåliga bordsskick.

Det är inte lätt att vara tonårsförälder, men det är ännu svårare när Älgis bajsar på golvet, förstör möblerna och blir utkastad från förskolan för att han inte klarar av att leka fint och inte kan prata ordentligt. Personalen tycker nämligen att Älgis uppför sig aggressivt och skrämmande mot de andra vanliga barnen när han brölar och vill leka.

I samhället finns några fler familjer med djurbarn och Jess går på föräldramöten och krissamtal om hur situationen ska hanteras, men hon vet ändå inte riktigt hur hon ska göra.
Hon vill ju Älgis bästa, men samtidigt vet hon att det här livet är helt fel för honom och snart är ingen av dem lycklig längre. Finns det någon lösning som passar alla?

Det här är en fullständigt absurd bok som jag ändå tycker väldigt mycket om. Jess har till en början svårt att acceptera att hennes barn är annorlunda än alla de andra "normala" barnen, men efterhand växer hennes kärlek till Älgis.
Han är ju inte onormal, bara annorlunda.

Meg Rosoff är en duktig författarinna och Älgbarnet är lättläst med massor av känslor och tankar som väcker tankar om normer och utanförskap.

Liebster award

Jag har blivit nominerad av Linn. Tack så mycket! :)

Här är frågorna som hon ställde och mina svar:

1. Vilken bokserie är din absoluta favorit?

Just nu The Raven Cycle av Maggie Stiefvater. Jag kan bara inte greppa hur bra den är.

2. Om du håller på eller vill skiva en bok vad ska den handla om?

Oj, ingen aning. Jag skriver inte alls och har sjukt dålig fantasi.

3. Om du skulle tänka ut ett eget fantasiväsen hur skulle det då se ut?

Som sagt, dålig fantasi. Men det skulle nog bli något med vingar.

4. Vad tycker du bäst om serie eller singel bok?

Det beror på. Ibland är det väldigt skönt med en ensam bok, men om den är bra så vill jag ju ha mer.

5. På vilket språk tycker du bäst om att läsa? Svenska? Engelska? Eller något helt annat språk?

Läser nog helst på engelska. Gillar att läsa på originalspråk om jag kan.

6. Vad tycker du om att man kan få recensionsexemplar? Bra? Dåligt? Irriterande? Fantastiskt?

Roligt, men ibland lite stressande om det dimper in böcker som man inte bett om.

7. Vilket är bäst? Äga eller låna böcker?

Äga. Helt klart. Nu jobbar ju jag på ett bibliotek, så jag borde väl säga låna, men jag gillar att äga.

8. Vilken bok i din bokhylla är du mest stolt över att du äger?

Min signerade The Graveyard Book av Neil Gaiman. 

9. Vilken bok var det som först fick in dig i böckernas värld? Det behöver inte vara din allra första bok utan det som fick dig att verkligen vilja läsa mer och mer och mer!

Okej, det första riktiga läsminnet jag har (förutom bilderböcker) är Kitty och balettmysteriet. Jag har läst den så många gånger som barn att jag fortfarande vet precis vad som händer.

10. Vad är du för intressen utöver böcker?

Pussel! Jag bygger 2000-bitars och älskar när allt hamnar på plats i ordning och reda. 

11. Om du skulle gissa, hur många böcker kommer du läsa det här året?

Jag har lite av en lässvacka just nu, men på Goodreads står mitt mål på 80 böcker, så jag hoppas att jag ska nå det.

Tack för frågorna! Det var roligt. Tyvärr verkar alla redan blivit nominerade, så jag skippar den biten. 

Hoppas att det är okej ändå. 

Jag ?

Jag

Half bad- Ondskans son

Nathan är en häxa. Det är visserligen inget konstigt med det, för det är det många som är. Problemet är bara att de allra flesta häxor är vita, men Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern som finns. Nathan är med andra ord halvt vit och halvt svart när det gäller hans magi.
När man fyller 17 år så får man genom en ritual tillgång till alla sina framtida krafter, och Nathans födelsedag närmar sig. Myndigheterna är livrädda för att han ska ha ärvt sin fars krafter och bevakar honom stenhårt. Han är mobbad och utstött av de andra vita häxorna i området och till och med hans egna styvsyster avskyr honom. Enligt myndigheterna bör alla svarta häxor förgöras, och då hjälper det inte om man också är halvt vit.

När allting till slut blir för mycket så bestämmer sig Nathan för att fly för att överleva. På jakt efter sin pappa som han aldrig träffat så hamnar han i det ena problemet efter det andra, ständigt jagad.

Jag älskar den här typen av fantasy som utspelar sig i en vardag som jag kan känna igen, även om den är full av magi.
Jag gillar Nathan och flera av de andra karaktärerna. Speciellt Nathans bror Arran som är hans enda riktiga vän.

Jag hade lite svårt för språket i början. Det känns platt och hackigt och jag vet inte om det har med översättningen att göra eller om boken bara är skriven så. Speciellt har jag svårt med de kapitel där boken är berättad i Du-perspektiv (tex Du vaknar alltså medan himlen ljusnar...). Det blir dock bättre genom bokens gång när berättarperspektivet ändras.

Allt som allt så gillar jag den här boken riktigt mycket! Tänker läsa del 2 på engelska för att se om språket blir bättre.

Den röda pyramiden

Nej, alltså jag ber om ursäkt, men jag kommer inte igenom den här boken.
Fick den som recensionsexemplar från modernista , och även om jag inte hade bett om den så blev jag glad, för jag gillade Percy Jackson-böckerna.

Den här är dock något helt annat. För det första gillar jag inte berättarperspektivet. Allt jag läser ska tydligen vara en ljudinspelning av syskonen Carter och Sadie och det blir väldigt märkligt. Dessutom förstår jag inte skälet. Kanske skulle det fått sin förklaring om jag orkade läsa klart boken, men det gör jag alltså inte.

Jag har väldigt svårt för huvudpersonerna, och då speciellt Sadie.
Hon och Carter har ingenting gemensamt förutom att de har samma pappa, och de ses nästan aldrig. De är också så olika som två syskon kan vara.
Deras pappa är en känd egyptolog och deras mamma dog när de var små. Carter har flackat runt med pappan hela sitt liv, medan Sadie levt hos deras mormor och morfar i London.
Under ett besök på British museum förändras allt. En explosion frigör en ondskefull egyptisk gud och Carter och Sadie's pappa försvinner ner i marken.
Nu måste syskonen samarbeta för att stoppa guden och rädda sin pappa.

Det skulle ju kunnat bli bra, men som sagt, just nu orkar jag bara inte med detta. Kanske någon annan gång.

Odinsbarn

Wow, jag är så himla imponerad av den här boken! Trots det äckliga omslaget.

I en värld full av magi och korpar bor Hirka med sin far. De har flackat omkring och levt ganska isolerat hela hennes liv, och Hirka tror att det bara är på grund av hennes pappas eftertraktade kunskaper i läkekonst.
Nu, när Hirka ska fylla femton så är det dags att genomgå Riten, där Rådet kontrollerar att alla har kraften i sig. Hirka har dock ett problem; hon kan nämligen inte bemästra det, och dessutom är hon den enda i världen som saknar svans, och det gör henne extra utsatt.

Världens största hot är nämligen några som kallas för de blinda. De är svanslösa och har ingen kraft. Hirkas far påstår att en varg tog hennes svans när hon var ett spädbarn, men det visar sig snart att så inte är fallet. Hirka är en blind; ett Odinsbarn, och plötsligt är hon på flykt utan någon på sin sida. Eller har hon fortfarande någon som vågar trotsa Rådet och hjälpa henne?

Siri Pettersen har målat upp en värld som är så tydlig att det känns som jag sett en film. Boken är 661 sidor tjock, men det gör absolut ingenting.
De är mycket att hålla reda på till en början. Svåra namn, regler, vem som är vem och hur världen fungerar, men allt faller på plats ganska snabbt. Nu vill jag bara ha fortsättningen.

Hansel and Gretel, Gaiman style

Alltså, jag vet inte riktigt om jag är så imponerad av den här som jag hade önskat.

Historien är väldigt kortfattad och ganska rakt på sak utan krusiduller. Redan på första sidan saknar jag de extra fina formuleringarna och den creepy stämning som Neil Gaiman brukar kunna ha.
Inte ens bilderna imponerar ögonen ur mig.
Det var länge sedan jag läste Hans och Greta, och den här fräschade upp minnet på mig, men annars var den en ganska stor axelryckning om jag ska vara ärlig. De är snyggare så här på dataskärmen, för i boken var det mest svart och svårt att se detaljerna.

Plus dock för efterordet där vi får lite extra fakta om hur historien om Hans och Greta uppstod och hur den har förändrats genom åren. 

The Raven Cycle

 

“You can be just friends with people, you know," Orla said. "I think it's crazy how you're in love with all those raven boys."

Orla wasn't wrong, of course. But what she didn't realize about Blue and her boys was that they were all in love with one another. She was no less obsessed with them than they were with her, or one another, analyzing every conversation and gesture, drawing out every joke into a longer and longer running gag, spending each moment either with one another or thinking about when next they would be with one another. Blue was perfectly aware that it was possible to have a friendship that wasn't all-encompassing, that wasn't blinding, deafening, maddening, quickening. It was just that now that she'd had this kind, she didn't want the other.”   

--

“Adam was beginning to realize that he hadn't known Ronan at all. Or rather, he had known part of him and assumed it was all of him.” 

--

- Blue Lily, Blue Lily av Maggie Stiefvater

Fairest: Levana's story

Jag har hyllat The Lunar Chronicles vid ett flertal tillfällen, och i väntan på del 4 (Winter), så blev jag överlycklig när jag upptäckte den här boken som är del 3.5 i serien.
Fairest är drottning Levanas historia, och vi får följa henne från att hon är en liten prinsessa på månen tills att hon efter tragiska omständigheter får ta över tronen efter sina föräldrar och sin äldre syster.
Hon lever i ett komplicerat äktenskap med en man som inte besvarar hennes starka kärlek och tar motvilligt hand om sin styvdotter och sin äldre systers numera föräldralösa dotter.

Alla tragiska händelser och alla hemligheter som hon bär på påverkar såklart Levana och hon blir mer och mer psykiskt instabil. Hennes handlingar spårar sakta men säkert ur i samma takt som hennes planer på att ta över Jorden växer.

Jag tyckte att den här boken var allt annat än en "halvdan mellanbok". Den fyllde i massor av luckor och gav mig en förklaring till den helgalna Levana som vi känner igen från Cinder, Scarlet och Cress.
Dessutom presenterar den nästa boks huvudperson och ger oss lite bakgrundshistoria när det gäller prinsessan Selene.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

Röd som blod

I Tammerfors i Finland är det iskall vinter. Snön ligger djup och gnistrande vit. I alla fall nästan överallt. På ett ställe ligger en ung kvinna och snön omkring henne färgas sakta röd som blod.


17-åriga Lumikki dras in i en livsfarlig härva när hon hittar massor av tvättade sedlar i skolans mörkerrum. Sedlarna hänger på tork, men de har fortfarande bruna fläckar som inte gått bort. Fläckar som skulle kunna vara blod.
Diskret försöker hon förfölja klasskompisen Tukka som hämtar sedlarna, men hon blir upptäckt och indragen i ett mysterium som är mer invecklat och livsfarligt än någon av dem kunnat ana.

För när blodiga pengar råkar hamna i händerna på ovetande ungdomar så blir allt plötsligt på allvar.

Narkotikabrott, kidnappningsförsök och mord blandas om vartannat i den här riktigt spännande boken.

Jag gillar verkligen ensamvargen Lumikki som gör som hon vill och inte backar för något, men innerst inne inte är så tuff som det verkar.

Språket är vackert och nästan poetiskt med fina beskrivningar och ömsinta karaktärsbeskrivningar.


I april kommer del 2 som heter Vit som snö.