Lilla Darling

Jag älskar Johanna Nilssons böcker, och även om hennes förra ungdomsbok Janis den magnifika inte riktigt levde upp till förväntningarna, så kastade jag mig ändå över den här.

Lilla Darling handlar om Jerry, som har så mycket svärta i sig att han varje morgon ringar in sina ögon med svart kajal. Grova sorgkanter som bara måste finnas där. Somliga tror att han är bög för att han sminkar sig, men det är han inte. Han är tyst, iakttar och plågar sig igenom dagarna. Den han iakttar mest är Diana som går i hans parallellklass. Har alltid den kortaste kjolen, de högsta klackarna och massor med smink. På fester är det henne killarna svärmar runt, och oftast hittar man henne hånglandes med någon av dem innan kvällen är slut. Snacket går om att hon är slampig och ytlig, men i hennes ögon ser Jerry en annan, osäkrare Diana, och han kallar henne i tysthet för Lilla Darling.
När han sedan börjar prata med henne i ett chattrum så blir han ännu säkrare på att ingen egentligen känner henne, och hennes korta meddelanden får honom att hoppas.

Samtidigt händer ganska mycket annat i staden. En stor klyfta finns mellan invandrargänget och de svenska ungdomarna, och Jerry hamnar i en knivig mittposition eftersom han är den enda som har vänner i båda lägren. Hemma känner han sig också utanför eftersom han inte delar föräldrarnas frireligiösa tankar. Det enda som håller honom över ytan är hans lillasyster Annie, och så tankarna på Lilla Darling så klart...

Jag gillade den här boken. Den är inte det bästa jag läst, men Johanna Nilsson lyckas alltid fånga mitt intresse. Om ni inte läst något av henne, testa SOS från mänskligheten, som är helt fantastisk!