Om jag stannar & När jag lät dig gå

Mia och hennes familj sitter i en bil, det snöar ute och de är på väg till hennes farmor och farfar för att hälsa på. Allt är fantastiskt och hon hinner tänka att så här skulle hon alltid vilja ha det. I nästa sekund står hon på vägen och tittar på vraket av det som en gång var deras bil. På vägen ligger hennes föräldrar döda, och Mia är förvånad över att hon klarat sig så bra. Men sen ser hon sin egen arm hänga ut ut ena bilrutan. Det är då hon förstår att hon är illa ute.
Hon följer alltihop utifrån, ambulansfärden, intensiven och operationer. Hon ser släktingar hälsa på och hålla hennes hand, men det är som att det är någon annan som ligger där. Hon kan inte känna sin kropp.
Någon säger att nu är det upp till Mia att kämpa. Det är bara hon som kan bestämma om hon vill överleva. Men vill hon det? Kanske är det bättre att dö? Hon har ju ändå ingen familj kvar...

Utanför sjukhuset gör hennes pojkvän Adam allt för att få komma in och hälsa på sin flickvän, men bara släktingar släpps in. Adam vägrar dock att ge upp, och hans försök att nå fram till Mia är de stunder då jag ler genom tårarna medan jag läser.

Nu har jag äntligen del 2 i min hand.
Ja, Mia överlever. Det har gått tre år sedan olyckan och hon och Adam är inte längre tillsammans. Mia är en hyllad cellist och Adam har slagit igenom som rockstjärna. En kväll i New York slinker han in på en av Mias konserter, och allt förändras...

Jag har allltså inte läst fortsättningen än, men det ska jag göra så fort jag får chansen.