The Bane Chronicles #1

Läser äntligen första delen i Cassandra Clare's historier om Magnus Bane. Här får vi veta varför Magnus blivit portad från Peru, och även om jag inte är jätteimponerad så gillar jag ändå Magnus som karaktär. Vi får väl se vad jag tycker om de övriga delarna sen.

The ocean at the end of the lane

Kolla, en ny Neil Gaiman! Hörde talas om den på semestern och beställde den direkt. Det visade sig vara ännu en sträckläsningsbok. Yay, äntligen hittar jag sådana.

Allting började för fyrtio år sedan, då vår berättare bara var sju år gammal. Det var då han för första gången träffade familjen Hempstock.
Lettie verkar alldeles för vuxen för sina elva år, Mrs. Hempstock säger att hon minns när dammen på baksidan av huset var ett hav, och Gamla Mrs. Hempstock påstår sig minnas Big Bang.

Eller egentligen börjar allt med ett självmord på Hempstock's gård som väcker onda urgamla krafter till liv, och på något sätt så är huvudpersonen (vi får aldrig veta hans namn) och familjen Hempstock inblandade.

Saker börjar hända. Fiskar flyter döda upp till ytan i Lettie's damm (eller hav), vår huvudperson vaknar en morgon av att han nästan kvävs till döds och plötsligt får han och hans lillasyster en ny nanny. En nanny som får det att gå kalla kårar utmed hans ryggrad och som inte verkar riktigt mänsklig.

Neil Gaiman är ju en fantastisk författare och framförallt berättare. Jag kan liksom höra honom berätta den här boken högt för mig, och det är ett tecken på en riktigt välskriven bok. Texten flyter på fantastiskt och det är lagom skräckigt för mig som är lättskrämd. Uråldrig magi möter ny fantasy i den här pärlan till bok. Kan verkligen rekommenderas.

The other life

Den här boken köpte jag för ett tag sedan, och sen blev den stående som alla andra böcker i olästa-hyllan. Men sen kom jag hem från stan i fredags och ville ha nåt att läsa i solen på balkongen, och den här hade mig fast resten av kvällen. Snacka om sträckläsning.

Sherry är femton år och har bott i en bunker i strax över tre år. Det var då den livsfarliga rabiessmittan spreds över Los Angeles och tvingade alla att gömma sig tills militären kom med vidare information.
Problemet är bara att ingen information kom, och därför lever de fortfarande i bunkern. Sherry, hennes lillasyster, deras föräldrar och deras farmor.
Men så tar maten slut, och Sherry och hennes pappa tvingas ta sig ut för att hitta mer om de vill överleva.

Sherry's entusiasm förvandlas dock snart till oro och panik.
Där ute är staden helt stilla. Inga människor, knähöga gräsmattor, ett lager grått damm täcker allting och de flesta hus är sönderbombade. På gatan ligger dessutom två av deras grannar döda. Vad har egentligen hänt medan de varit gömda?

Den första Walmart de hittar är övergiven och sönderslagen, men tyvärr inte som tom som de hade hoppats.
Människorna som drabbats av rabies har förvandlats till blodtörstiga monster och när de anfaller så blir Shelly räddad i sista sekund av en kille som bestämt sig för att döda odjuren till vilket pris som helst. Tyvärr är hennes pappa inte lika lyckligt lottad.

Nu måste Shelly med hjälp av Joshua och resten av hans rebeller försöka hitta hennes pappa innan han blir mördad, eller smittad...


Den här boken var så himla bra, och den är så snygg! Som tur är kommer snart en fortsättning som heter The life beyond. Det ska bli väldigt spännande att se var handlingen tar vägen, för vi fick en del hintar om vad militären haft för sig och hur viruset uppstod från början.
Susanne Winnacker är definitivt en författare att hålla ögonen på.

Dustlands- Rebellhjärta

Jag tyckte väldigt mycket om första delen i dystopi-serien Dustlands som jag skrivit om HÄR, och fortsättningen är kanske inte riktigt lika bra, men ändå fastnade jag totalt.

Det här visade sig vara en riktigt skön semesterbok efter att ha påbörjat flera olika böcker som inte fångade mig som jag hade hoppats.

VARNING FÖR SPOILERS!!!

Saba är på väg till Stora Vattnet för att möta Jack efter att de skiljdes åt i slutet av första boken. Hon, Lugh, Emmi och Tommo är på väg, även om Lugh är mer än förbannad för att hon litar på Jack. Det slår in en kil mellan tvillingarna och allt verkar bara bli värre och värre ju fler dagar som passerar.
Saba längtar till Stora Vattnet. Där ska de äntligen kunna slå sig ner. Världen är uttorkad, förstörd och farlig, men historierna om Stora Vattnet lovar gröna skogar, obegränsat med vatten och en fantastisk framtid.

Självklart blir det inte så enkelt. Vägen är farlig och bjuder på överraskningar i alla de former. Tontonerna som styr landet har förändrats. De är renare, mer organiserade, mer strukturerade och farligare än någonsin. Det ryktas om en ny ledare, kallad Stigfinnaren, och han har satt ett pris på Sabas huvud.

Nu vill jag veta hur det går ju! Ge mig del tre! Nu, tack.

Francesca

Francesca blev min semesterbok när jag åkte till Tylösand. Finns det något mysigare än att sitta med tårna nerborrade i sanden och lyssna på havets kluckande när man läser? Nej, knappast.

Iaf, Francesca var inte i närheten av lika bra som Jellicoe road, men jag gillade den ändå.
Francesca (eller Frankie som hon kallas) mamma har alltid varit den som inte kan sitta stilla. Den som pratar jämt, väcker hela familjen med hög positiv musik och håller samman familjen. Men sen en dag så kliver hon inte ur sängen. Hon bara ligger där hon ligger, och plötsligt faller hela familjen isär.
Frankie kan inte tänka på nåt annat än att hon på något sätt måste få sin mamma att komma tillbaka till sitt gamla jag.

Det hjälper dessutom inte att hon blivit tvingad att byta skola, och numera går på St Sebastian, en f.d killskola som nu öppnats upp även för flickor. 750 killar och 30 tjejer. Det borde vara ett drömscenario, men faktum är att det är tvärtom. Killarna har makten och tjejerna får ta en hel massa skit när killarna försöker göra sig roliga.

Ingen verkar förstå nånting och alldeles för mycket ansvar läggs på Francescas axlar. Vem kan hon ta hjälp av? Tjejerna från gamla klassen? De galna tjejerna i nya skolan, eller kanske rent av killarna? Kanske finns hjälpen där hon minst anar.

Okej, jag gillar den här boken, men den var inte överdrivet speciell. Trots allt tyckte jag om den. Ja, jag lämnar det där helt enkelt. Den var en helt okej bok. Punkt.

Som om hösten kom på sommaren

Nytt läsprojekt. Dystopi. Barn. Sjuka föräldrar och en övergiven värld. Great.

Openly straight

Rafe kom ut som gay när han var fjorton, och sedan dess är det det enda som använts för att beskriva honom. Trots att han är en jävel på att skriva, sjukt smart och åker skidor som få så är han alltid "the GAY guy".
Det är inte så att han skäms, för det gör han inte, men har man en mamma som står i fronten på alla PFLAG-möten och älskar att ha en homosexuell son så blir det lätt lite mycket. Han önskar att han någon gång kunde få bli identifierad utan att hans sexuella läggning nämns. Varför måste det vara en sån stor grej?

Men nu har han en chans att ändra på det. När han bestämmer sig för att byta skola och flytta till en annan stad så har han plötsligt en chans att börja om; att bli den Rafe som han vill vara. Utan stämplar och förutfattade meningar ska han vara precis den han vill vara utan att killar känner sig obekväma i hans närvaro. Och det är rätt viktigt eftersom det är en skola bara för killar.

Han tänker vara openly straight. Inte ljuga, utan bara inte berätta.

Problemet är bara att det inte alltid är så lätt att dölja en så stor sak, och snart ljuger han för alla han känner. Dessutom blir han kär, men hur tar man sig ur en lögn som pågått i månader?

Jag gillar den här boken som fan. Rafe är skönt smart, har en härlig humor, en cool bästa vän och ett par mer än lovligt galna föräldrar. Jag fastnade direkt när jag började läsa. Det känns som att jag är i skolan och ser alla personerna framför mig.

Bill Konigsberg har tydligen skrivit en bok förut som heter Out of the pocket, men det verkar vara den här han blivit känd för.

Dessutom är ju boken sjukt snygg utan sitt pappersomslag. Kolla de instansade huvudena. Jag gillar sånt.