1 oktober 2015

Another day (Every day #2)



Jepp, jag lever! Jag har haft en riktg lässvacka ett tag nu, men nu börjar läslusten komma tillbaka!


Om ni läst Every day av David Levithan så vet ni att A som är bokens huvudperson vaknar upp i en ny kropp varje dag. Hela sitt liv har hen levt så. Utan riktiga föräldrar, vänner eller fast punkt tar A helt enkelt en dag i taget.
Allt förändras dock när A möter Rhiannon och blir kär. 

Another day får vi hela historien ur Rhiannons synvinkel. Från det att hennes pojkvän en dag uppför sig helt annorlunda och ger henne den bästa dagen på mycket länge, till det att hon får reda på att personen hon umgicks med den dagen egentligen var A.
När hemligheten avslöjas så vet hon till en börja inte vad hon ska tycka. Hon känner sig lurad, förvirrad och lite chockad. Så småningom växer hennes känslor för A, men hur ska hon kunna hantera att vara kär i någon som varje dag är en ny person på utsidan? Någon som är tjej och kille om vartannat och aldrig vet var eller vem hen är imorgon?
Visst, A är ju fortfarande A på insidan, men räcker det?

Jag älskade Every day, och jag gillar den här boken också. Det som blev lite tråkigt med den här är ju att jag redan vet allt. Jag har redan läst hela historien och jag vet hur det kommer sluta. Visst, Rhiannons tankar är intressanta, men jag tycker nog att jag hade velat ha ännu mer funderingar och chock. Nu känns det som hon accepterar detta väldigt snabbt och att det är ganska odramatiskt.
Jag vet inte om jag skulle kunnat vara så lugn och sansad om jag ska vara ärlig.

17 juli 2015

Made for you


Eva vaknar upp i en sjukhussäng efter att ha blivit påkörd av en bil på väg hem från en fest. Hon är blåslagen och bruten, men det konstigaste är dock att när någon rör henne så får hon visioner som visar deras död.
Först tror hon bara att det är något tillfälligt, men snart inser hon att det faktiskt verkar stämma, och att hennes vänner är i fara.
När en av hennes barndomsvänner hittas död efter en bilkrasch så börjar Eva koppla ihop det som hänt. Var hennes egen olycka verkligen bara en olycka? Visionerna visar henne fasansfulla saker, och snart inser hon att någon försöker lämna meddelanden till henne med hjälp av blommor och döda kroppar.

Vem är det, och finns hen i hennes närhet? Kan hon lita på någon alls?

Jag vet inte varför jag trodde att det här skulle vara en fantasybok. Kanske för att det är det enda jag läst av Melissa Marr tidigare, men det här är istället en väldigt välskriven och creepy thriller.
Jag satt och misstänkte alla hela tiden, och boken känns lite som ett avsnitt av Criminal minds.

Extra plus för att man i vissa kapitel får följa mördaren och höra hens tankar.

Riktigt positivt överraskad av den här boken och kan rekommendera den varmt.

15 juli 2015

Du är aldrig ensam




Nu har jag läst ut den obligatoriska semesterboken av Sarah Dessen. I år blev det Du är aldrig ensam, och den visade sig vara en av hennes bästa.

Ruby's liv är allt annat än enkelt. Hon flyttar runt mellan slitna lägenheter med sin mamma pga att de aldrig lyckas betala hyran i tid eller för att mamman hamnar i trubbel med någon karl. Dessutom dricker hon för mycket. Nu har de i alla fall bott i det lilla gula huset på landet ganska länge, men plötsligt en dag är mammans saker packade och hon kommer inte tillbaka.
Ruby är 16 år och tycker att hon klarar sig ganska bra trots allt. Det är liksom enklare att inte berätta för någon att elen inte funkar eller att de inte har rinnande vatten längre.
Allt går bra tills hyresvärden knackar på och begär att få veta sanningen.

Ruby får flytta hem till sin syster Cora som hon inte sett sedan Cora flyttade iväg till college för 10 år sedan, och Ruby kan inte lita på henne. Cora visste hur det var med deras mamma, och ändå lämnade hon Ruby ensam kvar; något som Ruby har svårt att förlåta henne för.
Cora bor i ett stort fint hus tillsammans med sin stenrika man Jamie, och plötsligt har Ruby eget rum, obegränsat med el, värme, fina kläder och trygghet, men allt känns fel. Dessutom tvingas hon börja på den lokala snobbiga privatskolan. Allt vänds upp och ner, och det är allt annat än lätt att anpassa sig.

Sakta men säkert börjar dock Ruby göra sig hemmastadd. Hon lär känna Nate som bor i huset bredvid, får ett jobb och lär känna Cora igen. Kanske kan det här bli hennes hem trots allt?

5 juli 2015

Stjärnstenen



När Nea bara var en liten bebis dödades hennes pappa i kriget mot den hemska häxmästaren. Neas mamma var en gång en drakryttare, men hon lämnade det livet bakom sig när hon gifte sig med Neas pappa som var en stjärntolkare. De kom från olika världar och det var långt ifrån accepterat.

Nu är det dags för Nea att göra provet som ska visa om hon har samma gåva som sin pappa, nämligen att titta in i skuggorna från den stora stjärnstenen och se hemskheter som närmar sig. Lyckas hon kan hon bli den första nya Stjärntolkaren sedan hennes pappa dog.
Det som Nea ser i skuggorna är glasklart och otäckt, men tydligen är hennes kraft inte bra nog, för det enda den visar är det förflutna. Det har staden ingen användning för eftersom stjärntolkarens uppgift är att varna staden för faror.

Hon blir utkastad av Stjärntolkaren och snart pratar hela staden om att hennes gåva är förbannad och ingen tillåts prata med henne. Att hon är en drakryttares dotter hjälper inte heller direkt till eftersom drakarna och deras ryttare inte längre ställer upp och hjälper till att försvara staden.

Förtvivlad funderar Nea på vad hon egentligen såg i sin syn, och det visar sig att hon sett Häxmästaren och hans armé! Det är ju ett tillräckligt bevis på att hennes gåva är fel, för Stjärntolkaren dödade ju Häxmästaren när Neas pappa dog. Eller?

Utkörd ur staden bestämmer sig Nea för att ta sig till en annan stjärntolkare för att se om hon kan se något annat ur en annan stjärnsten, men fler och fler ledtrådar runt Häxmästaren dyker upp, och kanske är ingenting som folk tror?

Jo Salmson har skrivit massor av fantasyböcker för yngre barn, bl.a. serien om Tam, och det här är en mellanåldersbok helt utan bilder. Mycket att hålla reda på, men så himla bra!


17 maj 2015

Pip Bartlett's guide to magical creatures



Pip är en 9-årig djurälskare som efter en incident med ett gäng enhörningar ska spendera sommaren hos sin moster och hennes dotter. Pip's moster är veterinär, men inte vilken veterinär som helst; hon specialiserar sig nämligen på magiska och ovanliga djur. Detta råkar dessutom vara det som Pip älskar mest i hela världen. I ryggsäcken har hon Jeffrey Higgleston's guide to magical creatures och hon har läst den så många gånger att hon kan allt utantill. Hon tror att hon vet allt som finns att veta, men oj så fel hon har!
I väntrummet till kliniken träffar Pip på allt från en Miniature Silky Griffin till en Common HobGrackle, och varje gång måste hon skriva till saker i marginalerna i boken.

När ett gäng Fuzzles (som är små runda lurviga bollar som sätter eld på sig själva när de blir stressade eller rädda) tar sig in i staden och skapar kaos så måste Pip och hennes moster lösa problemet snabbt.
Med hjälp av en livrädd och hypokondrisk enhörning så måste Pip och hennes nya vän Tomas lösa problemet.

Jag älskar ju Maggie Stiefvater och hennes sätt att skriva, och även om det här är något helt annat än The Raven Cycle så måste jag erkänna att jag läste den med ett leende. Så charmig och rolig bok.




14 maj 2015

Älgbarnet



När 17-åriga Jess plötsligt upptäcker att hon är gravid ställs allt på ända. Jess mamma blir förskräckt och är helt emot att dottern ska bli mamma så tidigt, och dessutom gillar hon inte alls Nick som är pappa till barnet.
Jess bestämmer sig i alla fall för att hon ska behålla barnet, men ytterligare ett stort problem uppstår när barnet hon föder visar sig vara en älg! Jo, seriöst, barnet är en stor älgkalv som växer med rasande fart och tar över hela huset med sina hårda klövar och sitt dåliga bordsskick.

Det är inte lätt att vara tonårsförälder, men det är ännu svårare när Älgis bajsar på golvet, förstör möblerna och blir utkastad från förskolan för att han inte klarar av att leka fint och inte kan prata ordentligt. Personalen tycker nämligen att Älgis uppför sig aggressivt och skrämmande mot de andra vanliga barnen när han brölar och vill leka.

I samhället finns några fler familjer med djurbarn och Jess går på föräldramöten och krissamtal om hur situationen ska hanteras, men hon vet ändå inte riktigt hur hon ska göra.
Hon vill ju Älgis bästa, men samtidigt vet hon att det här livet är helt fel för honom och snart är ingen av dem lycklig längre. Finns det någon lösning som passar alla?

Det här är en fullständigt absurd bok som jag ändå tycker väldigt mycket om. Jess har till en början svårt att acceptera att hennes barn är annorlunda än alla de andra "normala" barnen, men efterhand växer hennes kärlek till Älgis.
Han är ju inte onormal, bara annorlunda.

Meg Rosoff är en duktig författarinna och Älgbarnet är lättläst med massor av känslor och tankar som väcker tankar om normer och utanförskap.

11 maj 2015

Liebster award



Jag har blivit nominerad av Linn. Tack så mycket! :)
Här är frågorna som hon ställde och mina svar:


1. Vilken bokserie är din absoluta favorit?
Just nu The Raven Cycle av Maggie Stiefvater. Jag kan bara inte greppa hur bra den är.

2. Om du håller på eller vill skiva en bok vad ska den handla om?
Oj, ingen aning. Jag skriver inte alls och har sjukt dålig fantasi.

3. Om du skulle tänka ut ett eget fantasiväsen hur skulle det då se ut?
Som sagt, dålig fantasi. Men det skulle nog bli något med vingar.

4. Vad tycker du bäst om serie eller singel bok?
Det beror på. Ibland är det väldigt skönt med en ensam bok, men om den är bra så vill jag ju ha mer.

5. På vilket språk tycker du bäst om att läsa? Svenska? Engelska? Eller något helt annat språk?
Läser nog helst på engelska. Gillar att läsa på originalspråk om jag kan.

6. Vad tycker du om att man kan få recensionsexemplar? Bra? Dåligt? Irriterande? Fantastiskt?
Roligt, men ibland lite stressande om det dimper in böcker som man inte bett om.

7. Vilket är bäst? Äga eller låna böcker?
Äga. Helt klart. Nu jobbar ju jag på ett bibliotek, så jag borde väl säga låna, men jag gillar att äga.

8. Vilken bok i din bokhylla är du mest stolt över att du äger?
Min signerade The Graveyard Book av Neil Gaiman. 

9. Vilken bok var det som först fick in dig i böckernas värld? Det behöver inte vara din allra första bok utan det som fick dig att verkligen vilja läsa mer och mer och mer!
Okej, det första riktiga läsminnet jag har (förutom bilderböcker) är Kitty och balettmysteriet. Jag har läst den så många gånger som barn att jag fortfarande vet precis vad som händer.

10. Vad är du för intressen utöver böcker?
Pussel! Jag bygger 2000-bitars och älskar när allt hamnar på plats i ordning och reda. 

11. Om du skulle gissa, hur många böcker kommer du läsa det här året?
Jag har lite av en lässvacka just nu, men på Goodreads står mitt mål på 80 böcker, så jag hoppas att jag ska nå det.


Tack för frågorna! Det var roligt. Tyvärr verkar alla redan blivit nominerade, så jag skippar den biten. 
Hoppas att det är okej ändå. 

Jag ?
Jag

Half bad- Ondskans son



Nathan är en häxa. Det är visserligen inget konstigt med det, för det är det många som är. Problemet är bara att de allra flesta häxor är vita, men Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern som finns. Nathan är med andra ord halvt vit och halvt svart när det gäller hans magi.
När man fyller 17 år så får man genom en ritual tillgång till alla sina framtida krafter, och Nathans födelsedag närmar sig. Myndigheterna är livrädda för att han ska ha ärvt sin fars krafter och bevakar honom stenhårt. Han är mobbad och utstött av de andra vita häxorna i området och till och med hans egna styvsyster avskyr honom. Enligt myndigheterna bör alla svarta häxor förgöras, och då hjälper det inte om man också är halvt vit.

När allting till slut blir för mycket så bestämmer sig Nathan för att fly för att överleva. På jakt efter sin pappa som han aldrig träffat så hamnar han i det ena problemet efter det andra, ständigt jagad.

Jag älskar den här typen av fantasy som utspelar sig i en vardag som jag kan känna igen, även om den är full av magi.
Jag gillar Nathan och flera av de andra karaktärerna. Speciellt Nathans bror Arran som är hans enda riktiga vän.

Jag hade lite svårt för språket i början. Det känns platt och hackigt och jag vet inte om det har med översättningen att göra eller om boken bara är skriven så. Speciellt har jag svårt med de kapitel där boken är berättad i Du-perspektiv (tex Du vaknar alltså medan himlen ljusnar...). Det blir dock bättre genom bokens gång när berättarperspektivet ändras.

Allt som allt så gillar jag den här boken riktigt mycket! Tänker läsa del 2 på engelska för att se om språket blir bättre.

23 april 2015

Den röda pyramiden



Nej, alltså jag ber om ursäkt, men jag kommer inte igenom den här boken.
Fick den som recensionsexemplar från modernista , och även om jag inte hade bett om den så blev jag glad, för jag gillade Percy Jackson-böckerna.

Den här är dock något helt annat. För det första gillar jag inte berättarperspektivet. Allt jag läser ska tydligen vara en ljudinspelning av syskonen Carter och Sadie och det blir väldigt märkligt. Dessutom förstår jag inte skälet. Kanske skulle det fått sin förklaring om jag orkade läsa klart boken, men det gör jag alltså inte.

Jag har väldigt svårt för huvudpersonerna, och då speciellt Sadie.
Hon och Carter har ingenting gemensamt förutom att de har samma pappa, och de ses nästan aldrig. De är också så olika som två syskon kan vara.
Deras pappa är en känd egyptolog och deras mamma dog när de var små. Carter har flackat runt med pappan hela sitt liv, medan Sadie levt hos deras mormor och morfar i London.
Under ett besök på British museum förändras allt. En explosion frigör en ondskefull egyptisk gud och Carter och Sadie's pappa försvinner ner i marken.
Nu måste syskonen samarbeta för att stoppa guden och rädda sin pappa.

Det skulle ju kunnat bli bra, men som sagt, just nu orkar jag bara inte med detta. Kanske någon annan gång.


19 april 2015

Odinsbarn



Wow, jag är så himla imponerad av den här boken! Trots det äckliga omslaget.

I en värld full av magi och korpar bor Hirka med sin far. De har flackat omkring och levt ganska isolerat hela hennes liv, och Hirka tror att det bara är på grund av hennes pappas eftertraktade kunskaper i läkekonst.
Nu, när Hirka ska fylla femton så är det dags att genomgå Riten, där Rådet kontrollerar att alla har kraften i sig. Hirka har dock ett problem; hon kan nämligen inte bemästra det, och dessutom är hon den enda i världen som saknar svans, och det gör henne extra utsatt.

Världens största hot är nämligen några som kallas för de blinda. De är svanslösa och har ingen kraft. Hirkas far påstår att en varg tog hennes svans när hon var ett spädbarn, men det visar sig snart att så inte är fallet. Hirka är en blind; ett Odinsbarn, och plötsligt är hon på flykt utan någon på sin sida. Eller har hon fortfarande någon som vågar trotsa Rådet och hjälpa henne?

Siri Pettersen har målat upp en värld som är så tydlig att det känns som jag sett en film. Boken är 661 sidor tjock, men det gör absolut ingenting.
De är mycket att hålla reda på till en början. Svåra namn, regler, vem som är vem och hur världen fungerar, men allt faller på plats ganska snabbt. Nu vill jag bara ha fortsättningen.

20 mars 2015

Hansel and Gretel, Gaiman style


Alltså, jag vet inte riktigt om jag är så imponerad av den här som jag hade önskat.

Historien är väldigt kortfattad och ganska rakt på sak utan krusiduller. Redan på första sidan saknar jag de extra fina formuleringarna och den creepy stämning som Neil Gaiman brukar kunna ha.
Inte ens bilderna imponerar ögonen ur mig.
Det var länge sedan jag läste Hans och Greta, och den här fräschade upp minnet på mig, men annars var den en ganska stor axelryckning om jag ska vara ärlig. De är snyggare så här på dataskärmen, för i boken var det mest svart och svårt att se detaljerna.


Plus dock för efterordet där vi får lite extra fakta om hur historien om Hans och Greta uppstod och hur den har förändrats genom åren. 

8 mars 2015

The Raven Cycle

 

“You can be just friends with people, you know," Orla said. "I think it's crazy how you're in love with all those raven boys."

Orla wasn't wrong, of course. But what she didn't realize about Blue and her boys was that they were all in love with one another. She was no less obsessed with them than they were with her, or one another, analyzing every conversation and gesture, drawing out every joke into a longer and longer running gag, spending each moment either with one another or thinking about when next they would be with one another. Blue was perfectly aware that it was possible to have a friendship that wasn't all-encompassing, that wasn't blinding, deafening, maddening, quickening. It was just that now that she'd had this kind, she didn't want the other.”   

--

“Adam was beginning to realize that he hadn't known Ronan at all. Or rather, he had known part of him and assumed it was all of him.” 

--

- Blue Lily, Blue Lily av Maggie Stiefvater

7 mars 2015

Fairest: Levana's story



Jag har hyllat The Lunar Chronicles vid ett flertal tillfällen, och i väntan på del 4 (Winter), så blev jag överlycklig när jag upptäckte den här boken som är del 3.5 i serien.
Fairest är drottning Levanas historia, och vi får följa henne från att hon är en liten prinsessa på månen tills att hon efter tragiska omständigheter får ta över tronen efter sina föräldrar och sin äldre syster.
Hon lever i ett komplicerat äktenskap med en man som inte besvarar hennes starka kärlek och tar motvilligt hand om sin styvdotter och sin äldre systers numera föräldralösa dotter.

Alla tragiska händelser och alla hemligheter som hon bär på påverkar såklart Levana och hon blir mer och mer psykiskt instabil. Hennes handlingar spårar sakta men säkert ur i samma takt som hennes planer på att ta över Jorden växer.

Jag tyckte att den här boken var allt annat än en "halvdan mellanbok". Den fyllde i massor av luckor och gav mig en förklaring till den helgalna Levana som vi känner igen från Cinder, Scarlet och Cress.
Dessutom presenterar den nästa boks huvudperson och ger oss lite bakgrundshistoria när det gäller prinsessan Selene.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

26 februari 2015

Röd som blod



I Tammerfors i Finland är det iskall vinter. Snön ligger djup och gnistrande vit. I alla fall nästan överallt. På ett ställe ligger en ung kvinna och snön omkring henne färgas sakta röd som blod.


17-åriga Lumikki dras in i en livsfarlig härva när hon hittar massor av tvättade sedlar i skolans mörkerrum. Sedlarna hänger på tork, men de har fortfarande bruna fläckar som inte gått bort. Fläckar som skulle kunna vara blod.
Diskret försöker hon förfölja klasskompisen Tukka som hämtar sedlarna, men hon blir upptäckt och indragen i ett mysterium som är mer invecklat och livsfarligt än någon av dem kunnat ana.

För när blodiga pengar råkar hamna i händerna på ovetande ungdomar så blir allt plötsligt på allvar.

Narkotikabrott, kidnappningsförsök och mord blandas om vartannat i den här riktigt spännande boken.

Jag gillar verkligen ensamvargen Lumikki som gör som hon vill och inte backar för något, men innerst inne inte är så tuff som det verkar.

Språket är vackert och nästan poetiskt med fina beskrivningar och ömsinta karaktärsbeskrivningar.


I april kommer del 2 som heter Vit som snö.


23 februari 2015

The before now and after then



Danny och Sam är identiska tvillingar med guldlockigt hår, men om man tittar längre än till utsidan så är de allt annat än lika.
Sam är straight, självsäker, trevlig och omtyckt. Han är en sådan som alla gillar och som bryr sig om alla runtomkring. Speciellt tar han hand om Danny som är den osäkra av de två. Danny följer i sin brors fotspår, är blyg och osäker och gör det lätt för sig genom att göra som Sam gör.

När Sam plötsligt dör i en bilolycka så blir Danny ensam. Han inser snabbt att han inte har några vänner och att han inte ens vet vem han är när inte Sam är där för att leda honom.

När hans föräldrar flyttar isär och Danny tvingas börja på en ny skola för att få en nystart så förändras allt. Han träffar Cher som blir den som väcker honnom till liv igen, och Rusty som blir hans första kärlek.

Den här boken ger mig någon sorts David Levithan-feeling, även om Peter Monn inte riktigt har samma underbara språk. Men den är en riktig feelgood-bok, även om den såklart är sorglig också.
Mestadels handlar den dock om Dannys väg för att komma på vem han är och om kärleken mellan honom och Rusty.

Jag gillar också att det faktum att Danny är gay inte är fokus i boken. För en gångs skull slipper vi dramatiska identitetskriser och istället får vi alla känslor som finns i den första stora förälskelsen, oavsett vem man blir kär i. Danny är gay, visst, men han tycker själv inte att det är en sådan big deal, och det är rätt skönt som omväxling.



12 februari 2015

Fairest- The Lunar Chronicles 3.5



"In this stunning bridge book between Cress and Winter in the bestselling Lunar Chronicles, Queen Levana’s story is finally told.

Mirror, mirror on the wall,
Who is the fairest of them all?


Fans of the Lunar Chronicles know Queen Levana as a ruler who uses her “glamour” to gain power. But long before she crossed paths with Cinder, Scarlet, and Cress, Levana lived a very different story – a story that has never been told . . . until now."


------------------------------------------------

What!? Jag visste inte ens att den här boken existerade förrän jag snubblade över den på goodreads och köpte den direkt. Jag längtar ju halvt ihjäl mig efter Winter, så den här blev en rolig överraskning så länge.

9 februari 2015

I'll give you the sun


Alltså den här boken! Så. Himla. Bra.
Och, så himla omöjlig att skriva något om. Jag har skrivit, raderat och börjat om flera gånger och nu ger jag upp. Jag vill inte riskera att avslöja något som kan förstöra storyn, men jag kan inte berätta det jag vill berätta utan att göra det. Suck.

Iaf, det här är en riktigt vacker härva av tvillingar, konst, svartsjuka, kärlek, drömmar, sorg och hemligheter. Otroligt bra. Bara läs, okej? Lita på mig.

24 januari 2015

The Graveyard Book som seriealbum

Jag köpte de här till mig själv i födelsedagspresent förra veckan och älskar dem!
De är så fina och följer boken perfekt. Jag har ju lyssnat på den flera gånger med Neil Gaiman som uppläsare, så jag hör redan alla röster i huvudet när jag läser, men nu har jag nya kompletterande bilder också.
Helt fantastiskt.

6 januari 2015

Magisterium: The Iron Trial



Första boken i Holly Black och Cassandra Clare's (fantastiskt samarbete btw) nya serie Magisterium  var väldigt lätt att fastna i, även om det inte hände så förfärligt mycket.

Callum Hunt är 12 år och huvudperson i boken. Han har hela sitt liv fått höra av sin pappa att magi och magiker är det farligaste som finns, detta bland annat pga att magi dödade Callums mamma när han bara var en bebis.
När Callum blir inkallad till The Iron Trial, uttagningen till magiskolan, så gör han en deal med sin pappa; han ska misslyckas på alla test och därmed få gå kvar i sin vanliga skola.
Tyvärr är Callum rätt dålig på att misslyckas, och på något sätt hamnar han ändå på skolan.

På skolan hamnar han som vanligt direkt utanför. Callum har ett ben som blev skadat när han var bebis, och det gör att han haltar och har svårt att hänga med sina nya klasskompisar, men snart börjar han komma överens med rumskompisarna Tamara och Aaron.

Tillsammans lär de sig att kontrollera elementen och utföra olika sorters magi, men skolan bär på hemligheter som har att göra med Callums förflutna och snart får han reda på varför hans pappa så desperat försökt hålla honom borta från allt som har med magi att göra. Callum är nämligen inte som alla andra.


Jag sträckläste den här boken på en dag, och jag gillade den väldigt mycket.
Många jämför såklart med Harry Potter, men Callum Hunt är så mycket mer komplex. Iaf i slutet av boken. Det ska bli väldigt intressant att se hur han utvecklas.
Förhoppningsvis blir han lite smartare också, för en del beslut han tar i den här boken är ju allt annat än genomtänkta. Men okej, han är bara tolv.

Lättläst, bra språk, intressanta svängningar i handlingen och ganska mycket dold ondska. Jag kommer definitivt att läsa del två.

3 januari 2015

The sleeper and the spindle

The sleeper and the spindle är en sådan där bok som man bara vill sitta och titta i för att den är så fin!
Den är lite som en mash-up mellan Snövit och Törnrosa, och jag älskar ju gamla klassiska sagor i ny tappning.
Törnrosa sover ju som bekant, och har gjort det i nästan hundra år. Prinsar från hela världen har varit där och försökt väcka henne, men törnbuskarna växer sig grövre och ingen lyckas längre ta sig in i slottet. 
Dessutom verkar förbannelsen fått ny fart, för nu börjar sömnen sprida sig, och fler och fler faller i sömn.
En bit därifrån vaknar en annan prinsessa och bestämmer sig för att göra något åt situationen. Den sovande prinsessan måste väckas innan hela världen sover, kosta vad det kosta vill. 
Till sin hjälp har hon tre dvärgar och en stor portion jävlar anamma!



Neil Gaiman har skrivit och Chris Riddell har gjort de fantastiska illustrationerna. 
Bilderna gör boken i det här fallet, tycker jag, och att bokens "dust jacket" är frostigt genomskinlig (se översta bilden) gör bara saken ännu bättre. Galet vackert. Och en riktigt bra story.