Vad trött jag blir

Flickornas?! Really? 2012?
Ja, det är ju tur att det inte finns några små pojkar som gillar att baka cupcakes då...

*suck*

The land of stories- The wishing spell

Tvillingarna Alex och Conner's bästa barndomsminnen är när deras pappa och farmor berättade sagor för dem om Snövit, Askungen, Törnrosa och alla de andra. Nu är det ett år sedan deras pappa dog, och tvillingarnas liv har förändrats drastiskt. Deras mamma jobbar hela tiden, och deras hus och pappans bokhandel har sålts. På deras elfte födelsedag dyker deras farmor upp och ger dem den stora sagoboken hon läst ur sedan de föddes. Den heter The Land of Stories, och plötsligt händer något som gör att syskonen ramlar in i boken och landar i sagovärlden.

De tror knappt sina ögon när de inser att alla sagor de växt upp med är på riktigt. Visst, tiden har gått litegrann, men inte speciellt mycket.
I The Red riding hood kingdom regerar Rödluvan, och en stor mur stänger ute alla vargar som vill hämnas för att hon dödade deras förfader. I The sleeping kingdom är den numera gravida Törnrosa drottning, gift med en av alla King Charming's (alla prinsessor i de klassiska sagorna träffar ju Prince Charming, så det måste ju finnas fler än en), och området är fortfarande halvsovande och visset. I The northern kingdom lever Snövit, och hon har en gång för alla lyckats fängsla sin elaka styvmor, till hela landets glädje.

Guldlock är på rymmen och efterlyst i hela riket för sina brott, och Rapunzels torn står övergivet kvar efter att hon lyckats ta sig ut. Alla andra sagofigurer så som troll, dvärgar, älvor och förtrollade prinsar finns såklart också med, och tvillingarna möter dem alla när de reser genom landet. De har nämligen fått ett tips om The Wishing Spell, som kan uppfylla vilken önskan som helst, och det är deras enda chans att ta sig hem igen.
8 föremål måste samlas ihop för att de ska lyckas, och det är bl.a. Askungens glassko, en bit från Rödluvans korg och en lock från Rapunzels hår.

Som att uppdraget inte var svårt ändå, så  visar det sig att de inte är de enda som leter efter förmålen. Snövits elaka styvmor har lyckats fly, och hon har också en önskan som hon vill ha uppfylld. Kosta vad det kosta vill...

Jag har väntat på den här boken länge, och den var faktiskt ett riktigt mysigt äventyr. Chris Colfer är lite av ett underbarn skulle jag vilja påstå. Han spelar en av huvudrollerna i Glee, har vunnit en Golden Globe, gjort en film som han själv spelar huvudrollen i och som har premiär i december (Struck by lightning), skrivit den här boken, och skriver nu på uppföljaren. Han har dessutom läst in CD-boken, vilken jag är väldigt nyfiken på, för han har en himla cool röst.
Och, han har just fyllt 22.
Japp, jag får lite prestationsångest.

Är den bra då, boken? Ja, jag tycker det. Den är ju skriven för mellanstadiet, men den är typ 430 sidor. Det händer jättemycket, men en del av sakerna känns som att de inte får ta tillräckligt mycket plats tyvärr. Det har klämts in så oerhört mycket, men det blir aldrig rörigt utan bara roligt.
Karaktärerna har fått en extra twist, vilket jag gillar väldigt mycket, och boken är väldigt välskriven. Gillar't!

Själlös

Alexia Tarabotti är en 27-årig ungmö i det viktorianska England. Hon är lite för mycket av allt; för lång, för kurvig, för mörk och har för svårt för att hålla tyst. Någon hon dock saknar är en själ. Alexia är nämligen själlös, och i ett samhälle där människor lever sida vid sida med vampyrer och varulvar är detta en ganska bra sak att sakna. Det gör nämligen att vampyrer inte kan bita henne och att varulvar inte kan förvandlas om hon rör dem.

Alexia har nämligen en förmåga att hamna i trubbel. Som tur är så är hon inte lika hjälplös som alla andra fina kvinnor i London, och dessutom har hon ju sitt specialdesignade parasoll med silverspets och extra tungt skaft. Ibland ska det nämligen visa sig att det är bra att vara lite beväpnad, speciellt när det verkar som att någon är ute efter henne...

Jag fick den här boken som ett recensionsex från Styxx, men började läsa och fastnade inte alls. Jag vet inte om det är översättningen (det känns som att den borde läsas på orinalspråk), men jag tyckte att den var ganska tråkig till en början. Men när jag sedan satte mig och verkligen läste den så hände något, och jag fastnade. Jag gillar verkligen Alexia, och miljön är riktigt cool. Jag älskar de stora klänningarna, de knasiga hattarna och parasollerna och kommer absolut att läsa fortsättningen.

Vad tyckte du, om du läst den?

Tatuerade tårar

När Mijas storebror Micki hamnar på sjukhus för att nästan ha svultit sig själv till döds, blir Mija alldeles ensam. Visst, hennes föräldrar är ju där, men pappan säger nästan ingenting, och mamman är helt uppe i sig själv, precis som hon alltid har varit.
Mija dränker sig själv i black metal, eftersom det är det enda som får henne att känna att hon lever, och utanför musiken som pumpar in i henne stänger hon av allt annat.
Mickis ex Danny vet inte riktigt vad som hände mellan dem. Jo, han vet att Micki drog sig undan och att han själv till slut fick nog. Nu rör han sig mellan sin nya pojkväns lägenhet och tatuerarstudion där han jobbar; alltid med Micki i tankarna.
Micki själv är inlåst på sjukhuset. Han pratar knappt med någon och verkar nästan redan ha gett upp. Kanske har han det också, eller så vill han bara att någon ska bry sig för en gångs skull.

Jag vet att det här låter som världens mest deprimerande bok, men den är faktiskt riktigt fin också. Porträtten är skickligt gjorda, och alla tankar känns verkligen realistiska. Jag gillar att det är Micki som har ätstörningar, och inte Mija, för det finns alldeles för lite skrivet om killar i den situationen. Jag gillar också att man får se hela familjens reaktioner på det som händer. Jag saknar dock deras pappa litegrann, för han försvinner liksom i skuggorna av alla andras problem. Lite synd kan jag tycka.

Jag läste den här boken mest för jobbets skull (jag bloggar ju även på vår biblioteksblogg Ge oss boken!), men uppskattade den mycket mer än jag trodde att jag skulle.

En annan fin sak med den här boken är att vem som helst får sprida, kopiera och bygga vidare på den med egna ord, så länge man uppger upphovsmannens namn och länkar till www.transcenders.se och låter alla andra ta del av det du publicerat.
Man får heller inte använda den i komersiellt syfte, alltså tjäna pengar på den.
Jag tycker att det är en härlig tanke.

Författaren heter Bobbi A Sand.

Hello Kitty måste dö

Beskrivning från förlaget:

"Jag hatar Hello Kitty. Jag hatar henne för att hon varken har mun eller vassa tänder, som riktiga katter. Hon kan inte äta, inte suga av någon, inte be någon dra åt helvete..."

Fiona Yu verkar vara en vanlig Hello Kitty - en välutbildad, väluppfostrad asiatisk-amerikansk ung kvinna - men under ytan revolterar hon mot de traditionella värderingarna.

För att slippa ansvara för familjens heder beslutar sig Fiona för att ta sin egen oskuld. Det leder till att hon återförenas med sin barndomsvän Sean Killroy, numera plastikkirurg med mödomshinnor som specialområde. Sean utmanar hennes uppfattning om vad man kan och får göra. Men hans erbjudande att ta hand om de oönskade äktenskapskandidater hennes far kommer släpandes med resulterar i en rad konstiga "olyckor".
Hur långt är Fiona beredd att gå för att få sina tänder och klor och befria sig från Hello Kitty-stereotypen?

_____________________________________________________

Alltså, vad ska jag säga om den här boken? Den är helt hysterisk, och galen och urflippad, men jag älskar den. Jag älskar Fiona, och jag älskar hennes skruvade syn på saker, och hennes förmåga att vara helt blazé oavsett vad som händer. Hennes kompis Sean ska vi inte ens tala om. Han är så out of control så att jag inte ens vet vad jag ska säga. 

Den här boken var inte alls vad jag hade tänkt mig, och när den var slut var jag faktiskt lite chockad över hur den slutade. Ni som läst den- känner ni samma sak?

Jaja, i vilket fall som helst- har du skruvad humor så lär du ju läsa den.

Du glömde säga hej då

Mclean har just flyttat igen. Fjärde staden på två år, och ännu en chans att bli någon ny och spännande. Sedan hennes föräldrar skiljde sig så har Mclean varit Eliza, Lizbet och Beth. Nu planerar hon att vara Liz, kort och gott, men ödet vill annorlunda, och plötsligt är hon bara Mclean.
Problemet är bara att hon inte riktigt vet vem Mclean är längre. Hon har testat så många olika roller att hon tappat bort sig själv. Vad hon vet är att hennes pappa tagit över ännu en restaurang som är på väg att gå i konkurs, och att hon inte ska stadga sig för mycket. Hon vet att de snart kommer att vara på väg igen.
Grejen är bara att i Lakeview passar Mclean in ganska bra, och plötsligt har hon vänner och en intressant kille som granne, och det känns tryggt på nåt sätt. Om det inte vore för att hennes mamma hela tiden ringer och vill att hon ska komma dit och hälsa på henne och hennes nya småbarn. Mclean har ingen lust alls med det. Det kommer ändå aldrig att bli som förut, men kanske kan det bli bra även om det blir annorlunda?

Jag gillar verkligen Sarah Dessens böcker. Det roliga är att det inte alls är min vanliga smak på böcker, men ändå fastnar jag stenhårt varje gång. Det är somrigt, mysigt och lagom jobbiga familjeproblem och vänskap i en salig röra. Perfekt sommarläsning.

Delirium

Om Matchad och Ful skulle göra ett barn tillsammans, så lovar jag att det skulle resultera i Delirium.
Jag gillar verkligen dystopier, men de är så många nu så att alla är väldigt lika varandra.
Det är dock inte så att jag inte gillar Dilirium, för det gör jag verkligen, jag blir bara lite mindre entusiastisk.

Iaf, kärlek är en sjukdom. En livsfarlig sjukdom som börjar med symptom som oförmåga att fatta rationella beslut för sitt eget bästa, aptitlöshet och sömnsvårigheter, och slutar med galenskap och död. Sjukdomen heter Deliria nervosa och botas enkelt genom lite hjärnkirurgi när du fyller arton år. Efter det blir du en lugn och trygg människa som kan leva ett trevligt liv tillsammans med den partner du blivit tilldelad.

Lena har en dryg månad kvar till sin behandling och hon kan knappt vänta. Innan behandlingen är reglerna många och friheten liten. Allting övervakas, och att visa känslor är strängt förbjudet eftersom det är tecken på att du blivit smittad av sjukdomen. Det är helt otänkbart att vidröra någon av motsatt kön, föräldrar kramar knappt sina barn och till och med dans är förbjudet, liksom all musik som inte blivit godkänd.
På en förbjuden fest träffar hon Alex, och allt förändras. Hon vet att hon inte borde träffa honom alls, och de känslor som vaknar i henne gör henne livrädd. Att bryta mot reglerna är livsfarligt, och kontrollanterna är skoningslösa. Trots det kan hon inte låta bli att träffa honom igen, men Alex har en hemlighet så stor att den vänder hela Lenas tillvaro upp och ner, och nu måste hon bestämma sig för vad hon vill göra med sin framtid.

Det här är en skrämmande historia där känslor inte tillåts existera. Precis som i Ful finns det människor som vägrat gå med på samhällets lagar och lever dolda i skogen som rebeller, och det både lockar och skrämmer bokens huvudperson. Det är väldigt mycket likheter, men jag gillar det som sagt ändå.

Miss Peregrine's home for peculiar children

Nu har jag äntligen tid att skriva en recension om denna fantastiska bok! Det är verkligen dags.
Jag visste inte så mycket om den här boken när jag började läsa den, och blev helt förvånad över alla foton som pryder varje kapitel. Jag hann bläddra igenom och titta på dem flera gånger redan innan jag började läsa.

Boken handlar om 16-årige Jacob och hans farfar som alltid berättat historier om sitt liv hos Miss Peregrine och hennes hem för märkliga barn. Han kom dit från Polen under andra världskriget och växte upp på barnhemmet tillsammans med barn med övernaturliga förmågor. Han har visat foton som föreställer barn som svävar eller inte har någon skugga, men Jacob har aldrig riktigt trott på sin farfars historier, utan bara viftat bort dem som livlig fantasi.

När Jacobs farfar blir mördad och lämnar kryptiska ledtrådar efter sig så börjar Jacob på allvar fundera på sin farfars historier. Kan de ha varit sanna?
Han bestämmer sig för att ta sig till den ö i Wales där hans farfar växte upp och leta reda på Miss Peregrine om hon fortfarande lever. Resan blir minst sagt omtumlande, och till en början en stor besvikelse då det enda som finns kvar av huset är ruiner. Ruinerna visar sig dock rymma en hel del ledtrådar och ännu fler foton. Dessutom visar det sig att huset inte riktigt är så övergivet som det först verkar...

När jag började läsa den här boken tänkte jag väldigt mycket på filmen Big Fish, med alla historier som ingen tror på, och känslan höll i sig genom nästan hela boken. Någonstans strax efter mitten tog boken nämligen en för mig väldigt oväntad vändning, vilken jag gillade väldigt mycket!

Jag älskar dessutom alla dessa underbara gamla foton, vilka enligt boken tillhör människors privata samlingar, och inte är mixtrade med för bokens skull. Detta är jag oerhört intresserad av, för bilderna är verkligen intressanta, och boken måste ha byggts upp runt bilderna, för de passar perfekt. Jag kommer på mig själv med att sitta och stirra mig blind på bilder av svävande spädbarn, en osynlig pojke och en annan som lyfter en jättestor sten med en arm. Är de verkligen på riktigt, och när togs de i så fall? De ser så gamla och riktiga ut.
Oerhört snyggt är det i alla fall, och jag älskar historien.

En Wicked helg!

Är just hemkommen till Sverige igen efter en weekend i London.
Att anledningen till min resa heter (musikalen) Wicked har knappast någon som känner mig missat. Jag har varit sjukt taggad inför detta, och det överträffade alla mina förväntningar! Så bra! Så snygg scenografi och utsmyckning av teatern! Så fantastiskt duktiga skådisar och massor av souvenirer! I was in heaven!
För er som inte vet vad Wicked är så är det den okända historien om Elphaba (The wicked witch from the west) och Glinda (den snälla vita häxan) från Trollkarlen från OZ.
Musikalen är baserad på en roman som utspelar sig före filmen, och slutar med att Dorothy's hus landar i OZ.

Boken hittade jag dagen efter på Waterstone's, och i teaterns shop fanns en stor grön bok med historien om hur musikelen blev till. Jag köpte den såklart direkt.
Utöver det så köpte jag en vattenflaska (The Wizard of OZ's Green Elixir- one sip, never fail!) och en snygg penna.

OCH, pennan kan projicera en bild om man trycker på en knapp.
Japp, jag är besatt och en aning (men bara en aning) nördig. Jag bjuder på det. Resten av London-resan var finfin, men bilder på Big Ben och röda bussar har ni väl sett förut, så här kommer istället en bild av de andra två böckerna som fick följa med hem. Jag velade länge, men det blev till slut
Unrest av Michelle Harrison
och
Starters av Lissa Price.
Någon som läst eller hört något om dem?

Ingen lust att läsa just nu

Jag är en skam för bokbloggs-världen just nu.
Massor av bra böcker, som Delirium och Monstrets dotter ligger och väntar på mig, men jag har ingen lust att läsa. Jag fastnar framför datorn istället och väntar på min semester. Då har jag planer på att läsa som en idiot. Snart är det dags.
På torsdag tjuvstartar jag min semester med fyra dagar i London innehållandes två musikaler (Wicked och Phantom of the opera) och förhoppningsvis några bokhandelsbesök.
Ibland undrar jag om lusten att köpa nya böcker är större än lusten att läsa dem. Någon som känner igen problemet?

Anyway, det kommer ett inlägg om Miss Peregrine's home for peculiar children innan jag åker, för den är strax utläst.